Yoga
Feelgood
Yogaklasserna med läraren Emma är så speciella. Hon är så fint intuitiv och lyckas alltid fånga in vad som pågår inom oss. Hon är där, möter upp och visar en kärleksfull väg. Hon är inte som någon annan instruktör. Hon låter yogan föra oss genom dans och sång. Och på hennes klasser sprider sig rörelseglädje och kärlek genom kroppen. De är riktiga Feelgoodpass och jag går där ifrån med ett leende på läpparna som stäcker sig ändå upp till öronen.
Morgonritual
Ännu en vacker morgon här på Bali. Vi möttes som alla dagar kl 05.45 på den stora terassen vid havet och gjorde Pranayama (andningsövningar) och tolv Solhälsningar (dvs 24 st inkluderat höger och vänster sida). Sen gick vi ner i havet. Det är ebb just nu pågrund av tidvattnet och även eftersom det varit fullmåne igår natt. I havet satte vi oss i en ring och chantade vår Jappa, 108 mantran.
Känslan går inte att beskriva, den var så oerhört fin. Det att om man gör sin Jappa eller sina mantran i vatten så förstärks de med 10 ggr.
Nu har jag ätit fruktsallad med nötter och rostade frön och druckit ingefärsthé. Livet är gott!
Fyllda dagar
Nu börjar dagarna gå fort. Jag har varit på Bali en vecka och imorgon startar familjen sin långa flygresa hit. Jag vill så gärna dela med er andra vad vi gör här på dagarna och det ska jag. Men just nu är tiden knapp och den lilla lediga tid vi har för oss själva då lägger jag mig gärna i solen eller som idag och njuter av en massage.
Dagarna är fyllda med så mycket givande och lärande och jag har det med mig i mitt hjärta och delar det med er allt eftersom. För så är det med allt här i livet tror jag, det är meningen att vi ska dela det med varandra.
The secret of living is giving
Och jag kommer ha mycket att dela på yogaklasserna i vår. Troligtvis inte så många nya asanas men däremot mer visdom och förhoppningsvis kan jag förmedla en än mer trygg och kärleksfull miljö för dig att möta Yogan i.
Namaste
Balilivet
…. känns toppen just nu!
Jag har tillbaka energin och glädjen i kroppen och håller mig med lätthet vaken på vedantaklasserna. Jag ser framemot när barnen kommer till helgen och vi får träffas på söndag. Jag ser med glädje på det samtidigt som jag njuter av det som ges till mig här och nu.
Pratade med barnen i telefon nyss. Det är sju timmars tidsskillnad, så det var morgon hemma. Upptäcker än mer hur vackra deras röster är och småler åt deras härliga uttryck. Oscar hade köpt sig två linnen och Maya har packat nästan en hel väska själv. Hon plockar fram mer och mer kläder säger Nogge. Och han är den bäst pappan som låter henne var fri i sitt packande. Hon lägger fram kläderna exakt så som jag la fram mina kläder innan jag åkte. Tänk vad dom noterar dom små.
Schemat är är fullspäckat med yogaklasser, talks, lektioner och chanting. Ju mer jag lär mig ju mer ödmjuk blir jag inför hur lite jag vet. Livet är ett härligt långt lärande.
Namaste
Bilder från Bali
Tacksam för nätet, men det går lite segt att ladda upp bilder. Men jag fyller snart på med fler bilder från Bali – tar det lite pö om pö.
Tystnad dag 2
Tisdag
Det gick bra för mig igår. Jag har inget problem med att vara tyst, tycker faktiskt det är skönt när vi tassar runt här för oss själva. Och så hinner man tänka och fånga upp vad som händer i kroppen.
Kroppen älskar att vara här och göra Yoga varje dag. Den smärtar i och för sig lite, det är så ömt i höfterna och rumpan att jag tror jag har stora blåmärken där inne. Men, men det är som det ska. Det går tydligen inte smärtfritt denna gång. Och det beror inte på kroppen, jag känner vart motståndet sitter. Det är mitt ”mind” mitt sinne som tjattrar för fullt och inte släpper taget. Det gör motstånd som heter duga. Motståndet yttrar sig i lättja, rastlöshet, ifrågasättande… det har inte gett upp än. Vad mer kan jag göra än att låta det hålla på. Det tjattrar vidare trots meditation, yoga, chanting, böner, mantran, nån gång måste det väl ge sig tänker jag.
Jag har brutit tystnaden två gånger i natt, det var när jag helt instinktivt ropade på Anna när jag hörde värsta braket i rummet. Jag är här, sa hon. Typ. Jag minns faktiskt inte, för sen somnade jag om. Annars har jag sovit som en stock i natt trots besök av den högljudda krabaten vid min säng. Denna gång lät jag honom skrika, jag somnade om och tänkte han går väl när han är klar.
Jag är helt övertygad om att mina böner hjälper. Det finns ingen tvekan! Mina böner i går kväll var att rummet och sängen skulle få vara beskyddade. Och att min säng är en frizon dit inga gäster kommer. Jag bad starkt om att få somna direkt och sova tryggt och djupt hela natten. Jag bad om stöd i min rädsla. Jag sa mantrat. Oh fear, I´m not afraid of you.
Och sen vaknade jag som törnrosa i morse och kände mig utvilad och trygg. Underbar känsla! Jag tror jag besegrar rädslan steg för steg. Jag känner mig så tacksam!
* * *
Jag längtar efter min familj, Vissa dagar, stunder har det varit så smärtsamt. Jag längtar inte hem, men jag längtar efter dem. Det är en sådan gåva att dom kommer hit snart och vi kan semester och utforska Bali tillsammans. Jag hoppas verkligen min längtan skall föra något gott med sig och att jag nu kan ge ännu mer kärlek till dem. Barn kan inte få för mycket kärlek av sina föräldrar tror jag. Nu när mina barn kommer vill jag ge dom mycket mer uppmärksamhet än jag brukar. Jag vill upptäcka Bali med deras ögon. Jag vill vara nära dom och med mina sinnen ta in allt som de upplever.
Och givetvis vill jag göra detsamma med Nogge. Jag är så tacksam över att den mannen vill dela sitt liv med mig och att han är trygg med att jag åker till Indien och Bali och allt vart det är och finner nycklar som leder mig hem. Hem till mig själv.
”Ni behöver inte resa någonstans”, säger Svamij. Ni har allt ni söker inom er. Det är så sant. Men nu älskar jag verkligen att resa och upptäcka nya marker. Jag har en liten äventyrsflicka inom mig. Och flickan inom upptäcker jag närhelst jag stannar och låter henne komma till tals. Och oftast är det när jag är iväg och slipper undan arbete, sysslor och massa måsten. När jag kommer undan den pulserande vardagen. Då stannar jag upp och möter henne.
* * *
Fick ljuvlig massage idag för 65 kr. Hon masserade hela kroppen och avslutade med ansikte och hårbotten. Jag svävade efteråt ut på terassen och la mig för att sola. Det är ett skönt liv, yogalivet.
Hon sa när jag skulle betala, Nice body, big bum, nice . We balipeople like that! Haha, det var ju en fin komplimang och jag tog emot den som det också. Log och sa tack.
Tystnad dag 1
Måndag
Klockan är snart 08.00 och jag inväntar frukost. Vi har sjungit vår jappa vid gryningen och sen gjort solhälsningar. Det silade ner några regndroppar innan molntäcket sprack upp och vi fick njuta av den vackra soluppgången. Magiskt!
Det går lätt för mig att vara här när vi är aktiva, när vi göra asanas och andra fysiska pass. Jag har däremot problem, eller så att säga mindre lätt, med stillheten och lyssnandet. Bad Svamij (Yogaläraren den äldre) om ursäkt igår efter som jag alltid somnar på hans klasser. Han håller 2-3 vedantatalks per dag. Men han var så ljuvligt förstående och bad mig vara öm med mig själv. Det var så fint och det kändes så befriande. Han dömer mig inte för att jag somnar, det är bara jag som gör det.
Natten var full med besök. Råttorna sprang kapplöpning på halmtaket och geckoödlan skrek intill min säng flera gånger. Jag kan inte med mitt förstånd förstå att jag härdar ut att vara här. Det är som att vara mitt i ett djungelzoo. Men bönerna jag bett har verkligen gjort verkan, jag kan inte se det som nått annat. Jag har ju inte flytt, jag har stannat. Stannat i min rädsla och i min smärta. Stannat och bett. Bett om beskydd runt min säng, bett om att få sova djupt och tryggt. Och det värsta ljudet av råttorna har dämpats med öronproppar. Ljudet kan jag hålla på avstånd. Men rädslan har jag mött och varit i, det är som jag alltid kommer fram till att rädslan är en illusion, den försvinner när man ser djupt på den.
* * *
Har solat och badat i havet på lunchen, det svider i skinnet. Imorgon har jag beställt massage, det är två söta kvinnor som går runt här omkring resorten och erbjuder våra ansträngda kroppar massage.
Förmiddagsklassen idag var höftöppnare, känns som vi gjorde mycket höftöppnare igår också. För jag har känslan av att dom är uppbändade med en domkraft eller nått, de sitter hårt åt. Där inne i höften sitter undangömda minnen från barndomen. Men när höften väl släpper efter så lossnar det känslomässigt också, som det redan har för mig. Så lite öppna lär dom allt vara ändå.
Yoga på Bali
Det blir svårt att beskriva omgivningen där vi är. Det är så otroligt vackert, inbäddad i djup grönska och ljudet av vågorna som slår mot stranden.
Vi bor i villor/bungalows med 1-4 bäddar. Det är rustika möbler och det känns som hela hotellet är pyntat med kärlek. Det bor inga andra här, utan vi 15 elever och våra lärare fyller stället.
Yogastudion ligger en våning upp, en stor terrass med havet som gigantisk vy. Mjukt och skönt trägolv med breda brädor att tassa runt på.
Första yogaklassen var gudomligt skön! Min kropp fick med i kärlek och full vördnad sträcka ut. Jag känner att hela jag andas i rytm med min kropp, med mig själv. Jag börjar verkligen landa i mig själv och min kropp mår redan så bra.
Det finns trådlöst internet här och jag fotar mer, så bloggen blir uppdaterad emellanåt…
Mantra
Visualisera dig själv rida fram på en stor vit elefant genom livet. Elefanten bär dig fram och det enda du behöver göra är att luta dig tillbaka och njuta av resan. Eventuella hinder som kommer i livets väg röjer elefanten undan med sin snabel. Du är beskyddad – det betyder det här mantrat.
Om du vill kan du upprepa det några gånger varje dag eller göra en längre meditation då du säger det tyst eller högt för dig själv 108 gånger.
Riktig Yogi
Jag går på min väg mot att bli en riktig Yogi. Den känns fysiskt som en lång väg att gå. Det kanske beror på att mitt hjärta säger att jag inte behöver gå någonstans, för i hjärtat känner jag mig som en Yogi redan. Det kanske är därför det känns som att jag står och stampar. Har en inre konflikt. Tankar som säger att jag inte är där och ett hjärta som är fyllt av Yoga alla redan.
De steg som jag känner att jag har kvar är kosten och kroppen. Och det är säkerligen så enkelt som jag skulle kunna sagt till någon annan, att ändra dina tankar – ändra ditt liv.
Jag vet ju att det är så, men varför i böv… ska det vara så lurigt att få till det enkla. Varför krångla till det. Jag vill ju leva som jag lär. Det är det enda rätta. Men istället för att bereda väg åt mig själv, så verkar det som jag skyndar mig före, springer lite innan och lägger ut snubbeltråd.
Jag vet ju vart jag har lagt snubbeltråden, så nu gäller det att vara listig och förekomma. Jag väljer en annan väg.
