Artiklar med etiketten ‘Ångest’
Julångest
Kanske har ångesten redan slagit till och tankarna är tillbaka som säger att nu måste du öka på träningstakten och dra ner på portionerna, ta bort sockret, transfettet, potatisen, riset, brödet, mjölken, köttet. Stänga till ”ätfönstret” några periodiska timmar till. Nu anländer 2019 och nu ska det (läs: du) kontrolleras.
Det du inte ser är att det inte är maten som är boven, inte heller bristen på lutning på löpbandet eller de få timmarna på gymmet. Det är tankarna som ger dig ångest, inte maten. Det är tankarna som ger dig ångest, inte kroppen. Och att tro ångest försvinner bort med gröna drinkar och massa löpmil är bullsh*
Jag säger inte att gröna drinkar och träning är dåligt, för er som nu vill tyda det så, jag vet såklart att det är bra. Men om du mår dåligt av tankar som ger dig ångest så är inte strikthet och kontroll lösningen. Kontroll är aldrig lösningen av ångest, kontroll ger ångest.
Har du fått ångest över att firat jul och ätit mat du tycker om, tillbringat ett par lediga dagar med nära och kära och kurat i soffan och sett film – ja, då är det något som är fel, eller hur. Att fira jul borde ge dig en känsla av frid och välbehag, inte bidra till ångest.
Så andas ut, du har inte gjort något fel. Du är inte fel. Du är bra som du är. Du är en människa god nog som alla andra, några kilon hit eller träningspass dit spelar ingen större roll – det som är viktigt är att du mår bra. Och just nu vill jag tro att anledningen att du mår dåligt är inte på grund av julmaten du ätit, utan på grund av dina tankar om dig själv.
Om du har svårt att säga det själv så hjälper jag dig gärna, säg efter mig: Jag lär mig tänka snälla tankar om mig själv. Jag är bra som jag är. Jag är vacker. Min kropp är underbar. Jag är en bra och härlig människa. Jag är värdefull. Jag är värd att älskas.
Topp 20 mest sedda youtube-klipp
Här kommer en lista med länkar till mina 20 mest sedda Youtube-klipp som handlar om personlig utveckling. På min youtubekanal finner du även teman som ångest, svårt att sova och avslappningsvideos. Och se gärna den populära videoserien BodyLove om du vill stärka kärleken till kroppen.
Mina topp 20 mest sedda videos om personlig utveckling
- Fokusera på den känsla du vill känna
- Bli av med din rädsla
- Hur jag skapar det liv jag vill leva
- Andlighet – stärk din kontakt med det gudomliga
- Hur du höjer din vibration och energi
- Min ångest
- Min tro
- Följ din längtan
- Självkänsla
- Konsten i att släppa taget
- Skapa Nu – Lagen om attraktion
- Lagen om attraktion
- Läka skam
- Betydelsen av att veta vad du vill
- Välj dina tre Power Words
- Hur hittar man sitt kall
- Gå utanför komfortzonen
- Mina mål och strategier
- Våga skala av och säga nej
- Stärk dig själv med stil och kläder
Vore roligt att höra vilken video som är din favorit och varför. Och har du önskemål om ämnen och teman som du vill att jag gör en video om så hör gärna av dig.
Något har skiftat
Alltså något har skiftat. Bigtime!
Sommarvärme har kommit och imorgon planerar vi för första badet för säsongen. Med tanke på att jag väger mer än jag någonsin vägt så borde panik och ångest infinna sig.
Men jag ser helt ärligt framemot att ha bikini på mig, för jag vill känna mig snygg. What!!! Skulle väl aldrig tro att jag skulle njuta i en bikini om jag inte vägde under 60 kg.
Men hur jag än vänder och vrider tankarna så tar belåtenheten över. Jag är fett nöjd över min kropp! Nått har definitivt skiftat – ett mirakel har skett och jag njuter.
Hjälp vid ångest
Här kan du se min senaste youtube-video; avslappning vid ångest. Tyvärr är det många som lider av ångest och oro, och samtidigt blir jag glad att ni som lider av det söker hjälp, via avslappningsklipp (som mina) eller kanske i samtal och annat. Det finns hjälp att få och det går att lindra sin ångest på naturliga sätt eller kanske bli vän med den (som jag själv blivit och på så vis har den lindrats) eller bli helt fri från den. Bara genom att söka hjälp är du en god och mycket bra bit på väg. Önskar dig hälsa och välmående!
Namaste Savita
Oro & ångest
Så kan jag äntligen erbjuda en ny avslappningsvideo vid oro och ångest.
Move beyond
Under föreläsningen med Tommy Rosen i måndags så köpte jag hans bok Recovery 2.0 Move beyond addition and upgrade your life. Han skriver om att de flesta av oss är beroende, är vi inte beroende av alkohol, droger, shopping, mat, medberoende osv så är vi tankeberoende. Han beskriver fyra försvåranden/provokationer som vi bär. Och som är grundorsaken till att många sedan utvecklar andra beroenden. Och till dessa bör vi känna till hans definition av beroende.
Any behavior we continue to do
despite the fact that it brings negative consequences into our lives.
Och de fyra tankeberoenden han hänvisar till är:
- Negativt tänkande
- Självtvivel
- Förhaling (uppskjutande)
- Harm (förbittring)
Och för min egen del kan jag verkligen se dessa tankesnurror som hägrar, i synnerhet när jag mår dåligt. Och det intressanta är att när vi förhalar/skjuter upp något så går vi lätt in i andra beroende, tex vänder oss till socker, relationer, internet för att söka tröst. Dvs dämpa det obehag som kommer ur förhalandet.
Mitt eget skrivande som förhalas nått så in i… förstår jag än mer hur det bottnar i mitt tankeberoende, jag skjuter upp skrivandet gång på gång med en harang av självtvivel och negativt tänkande. Och flyr in i skafferiet, teven, facebook, medberoendet. Som om att jag genom att sticka huvudet i sanden löser upp min ångest.
Och jag förstår på ett ännu djupare plan Oneness teaching; stay with what is and to see is to be free.
Vill också dela hans rader om missbruket som en sjukdom. Addiction is fueled by an underlaying state of condition of dis-ease. Please note that I have hyphenated the word ”dis-ease” to bring your attention to the main characteristic of addiction: a lack of ease in your life…. the point of recovery is to close the gap between you and ease.
Frustration
Har ingen tanke med inlägget mer än att få ur mig min frustration över hur många av oss mår… jag tänker på hur många offer stress och depression skördar. Piloten som släckte ett helt plan av oskyldiga människor med sitt mörker och en kvinna i min ålder som nyligen tog sitt eget liv – obehagskänslan jag känner följer mig.
Vart är vi på väg? Har inte många av oss rusat vilse i skräcken över att sjunka ner i vårt eget tomrum och mörker.
All den här hetsen, vi ska lyckas i arbetet, klättra högre, tjäna mer, utbilda oss, skaffa barn, nya bilar, nytt hus, personlig tränare, sund kostplan, klassförälder, ledamot… rusa från prestation till prestation till prestation. Och någonstans har Instagram och Facebook blivit vårt kvitto på att vi är någon.
Jag känner sorg när jag går förbi dagiset här intill och det står inte mindre än 15 barnvagnar ute för middagslur. Små barn som har behov av att vara med sina föräldrar, en sund anknytning lär enligt expertisen ta 3 år, lämnas i kommunal omsorg.
Jag dömer ingen. Hur ska jag kunna döma som själv lider av samma åkomma. Jag tror hetsen och jakten som vi många utsätter oss för startat kollektivt. Vi är många som springer i ett galet stort ekorrhjul. Du, jag, föräldrar, politiker, samhället… vi har ingen syndabock. De flesta av oss är delaktiga, både som förövare och offer.
Finner ingen tröst till frustrationen jag känner över offren stress och depression skördar men jag känner hopp inom till min egen läkning. Jag har fått mer förstånd och insikt genom smärtan så att jag nu både kan och vill förändras. Det har hänt något inom mig. Jag kan inte tro att det kommer rädda någon annans liv men jag vet att jag räddat mitt.
Trygg nära Gud
Genom åren har jag blivit speglad i att jag skulle behöva bli bättre förankrad. Och eftersom jag regelbundet mediterar och gör yoga så har jag sett mig som förankrad, jag har utövat mitt ”jordande”, min förankring med det solida, trygga och fasta… har jag ”tyckt”.
Som det Vuxet barn jag är har jag sökt trygghet i mat (att äta), jobba, träna och att förhålla mig till människor och situationer. Anpassat mig efter vilken sinnesstämning andra är i, hur de relaterar till mig och andra (jag har skrivet ett blogginlägg om det förut). Och när jag blir otrygg i situationer, vilket för mitt inre barn är de flesta situationer, så har jag strävat efter att skaffa mig trygghet genom att kontrollera mitt liv och andra. Kontrollera mig själv (dvs min oro) genom träning, arbete, pedanteri och kontrollera hur andra mår, vad de gör och borde göra. Jag har blivit en pain-in-the-ass för mig själv i synnerhet men också för andra, mina nära och kära främst. Och när jag insett hur obefintlig min kontroll är, insett min litenhet inför mina egna begär, andras beteende och livet självt så har jag vänt mig till maten. Choklad, nötter, smörgåsar, linfrökex, fruktsallad… what ever, för att låta känslan som lägger sig i mig när det jag tuggar landar i magen skänka tröst och trygghet. Om än en stor portion av falsk trygghet – en illusion.
För ju mer jag faller till föga för mitt beteende ju starkare blir mitt dåliga mående. Illusionen av trygghet av att äta eller kontrollera försvinner snabbt och där står jag med ett ännu större hål att fylla. Tomrummets väggar växer.
För när mitt inre barn blir oroligt och rädd så har jag inte tagit mig tid att stanna i känslan och försöka förstå den. Jag har övergett mig själv, mitt inre barn, och rusat rakt in i skafferiet eller kontrollen.
Det slog mig först nu under min morgonpromenad, alltså år sedan dessa kommentarer gavs vad det är jag inte är förankrad i. Trots min tro så har jag inte varit förankrad i Gud. I Guds trygghet. Jag har sökt råda bot på min oro och ångest genom dessa beteenden, de har förirrat mig om så för en kort stund ifrån mig själv och hur det känns. Jag har satt min tillit och trygghet till mat och att ge mig på att kontrollera livet, snacka om storslagenhet som förätit sig. När jag nu inser att den enda som kan skänka mig trygghet i min oro är Gud och ingen annan, inte jag… och inte ens mat.
Välj tacksamhet
När mörkret hopar sig och motståndet växer, när separationen ökar, ensamheten ekar, rädslan flämtar… det är då, om inte förr, det är bra att välja tacksamhet. När det upplevda ser ut som hinder och hot, och världen tycks vara en skrämmande plats då kan jag vara säker på att jag förirrat och nålat fast mig själv i sinnet (läs: egot). När meningslösheten kommer hand i hand med hopplösheten, då är man vilse.
Jag är vilse i mig själv ibland. Jag blir både skärrad och stel av mina egna tankefaror som lurar. Är jag inte uppmärksam så lockas jag lömskt längre in i egots snåriga labyrint. Det är inte mycket som luckrar upp mörkret, förutom kärleken då förstås. Men jag kan ha svårt att finna enhet när jag känner separation, likväl som att vila i tillit när jag är rädd. Kärleken är alltid det självklart bästa valet men är jag förstelnad i mig själv så är det inte alltid enkelt att öppna upp – för kärleken, även om den är inom.
Jag har lärt mig två knep som lurar egot, men de kräver ju att jag först själv listar ut att jag blivit bortförd av det. Men kommer jag på mig själv, vilsen där i labyrinten av oro och ångest, då har jag två vägar att välja (finns säkert fler, men de här två funkar bra för mig). Den ena praktiserar jag ofta, ”stay with what is”, jag stannar med det som är. Jag stannar och genomskådar, betraktar och går djupt i det jag känner. Vad som, jag låter den känsla jag känner vara och jag möter till och med upp den, dränker mig i den. Det är magi, jag lovar… känslan transformeras när den får vara precis så djup, smärtsam och eländig som den är. Den transformeras till det motsatta, rädsla (egots essens) transformeras till kärlek (själens närvaro).
Och det andra tricket jag har, en aning angenämare kanske, är att se åt det andra hållet. När eländet är allt jag inventerar så vänder jag blicken och börjar ”count my blessings”. Räkna mina små och stora under istället. Jag tackar. Jag väljer tacksamhet. Inom mig söker jag upp människor, händelser, kroppsdelar, väder, djur, saker, pengar, mat, vatten, hälsa… att tacka för. Tacksamhet är kärlek. Kärlek är ljus. Och i ljus transformeras mörker… snabbt som attan dessutom.
Poängen är att låta transformation flöda. Egot är själva låsningen. Rädsla är en blockering. Den förstenar. Medans den gudomliga närvaron är flöde, transformation och förändring – i all evighet.
Amen
Fram gång
Det tog en tid innan kroppen förstod att den inte behövde leta blint med handen på nattduksbordet varje morgon efter glasögonen. Minns att det höll på ett tag innan ”letandet” upphörde efter det att jag gjort min laseroperation.
Samma sak är det med stressen, kroppen drar som en scanning genom hela systemet ibland på upptäcksfärd över den alltför välbekanta känslan av stress, oro och den fasta klumpen i magen och lyckligtvis är rapporten efter scanningen alltid densamma – tomt. Istället för mörka moln och ett tryckande oväder är det bara luft, space och rymd. Det är öppet och rent.
Jag minns alltför väl måndagsmorgnar (de flesta vardagsmorgnar för den delen) med den där tryckande känslan i magen. Den gnager sönder själen och självaste livsglädjen (vilket givetvis är samesame, själ & livsenergi). Nu är jag bara så innerligt tacksam att jag inte upplever den nå mer, att jag inte känt den under det senaste året. Jag är samtidigt tacksam att jag minns känslan, för det gör mig tacksam att den är borta och ersatt med frid. Och så håller minnet mig ajour med vad jag vill uppleva, det håller mig på banan. Det påminner mig om att gå den väg jag vill gå. Finns inte en löneutbetalning eller titel i världen som kommer få locka mig ur friden och livsglädjen nå mer. Och förresten så inser jag nu att verklig framgång är att leva i full blomstring av själen, att låta livsenergin fylla hela ens väsen.
För mig betyder framgång att ❤ gå – fram ❤ längs min livsväg och ingen ingen annanstans…
