Artiklar med etiketten ‘balans’
Skuld och skam
Matad med skuld och skam.
Oj, vad jag matat mig själv med skuld och skam när jag ätit. Sällan har jag njutit till fullo, oftast strösslat måltiden med känslan av skuld. Att svälja ner skuld och skam, måltid efter måltid, dag efter dag, det bara måste vara förgiftande för kroppen. Undrar om inte det ger kroppen mer att processa negativa tankar än den mat man just ätit.
Att träna mig i att tycka om kroppen är en sak. Men att träna mig att acceptera det jag äter är en annan. Jag förstår allt om hälsa, att socker orsakar fetma och transfetter är cancerframkallande men jag vill inte gå in där nå mer, i äta-rätt/äta-fel-fällan. Det är precis den som ger mig skuld och skam.
Där jag är nu i min ”vara belåten över mig själv-resa” så handlar det om tillåtelse. Tillåta min kropp att se ut som den gör, tillåta mig själv vara som jag är, tillåta mig att känna mig belåten, tillåta mig att känna mig snygg, tillåta mig att äta det jag äter. Tillåta mig att bara va, helt enkelt.
Jag har nog alltid fängslat in mig själv med skuld och skam i många av livets avseenden, det är så härligt nu att glänta på den dörren och se friheten på andra sidan, friheten i att vara som jag är. Vara jag.
Love my body
It’s not a matter of why I should love my body … it’s a question of why not?
Såg att Allison Kimmey skrivit detta på sitt Instagram idag och det fick mig att tänka till ännu djupare. Det är så sorgligt att jag letat fel på min kropp under alla år, och alltid tyckt mig finna något som inte är bra nog; vikt, längd, hårkvalite, rynkor, blemmor, ärr … Stackars kropp. Tänk att ständigt bli utsatt för detta dömande, nedlåtande, nedvärderande. Hemskt!
Kroppen är som den är. Den gör sitt allra allra bästa för att göra mig tillfreds och nöjd. Den försöker omedelbart återställa balans och hälsa då jag varit sjuk eller ansträngt mig för mycket. Den signalerar mina grundläggande behov av mat, vatten, sömn, gemenskap och aktivitet. Den vill mig väl. Så väl. Den är min ständige följeslagare genom detta liv, och min enda livslånga relation.
Självklart ska jag ge den all min kärlek. Den förtjänar min vänlighet, förståelse, empati och tacksamhet. Oerhört med tacksamhet förtjänar den.
Att älska kroppen är ingen förälskelse som drabbar mig, det är ett val och ett beslut jag gör. Jag väljer att känna mig belåten och tillfreds. Att acceptera min kropp som den är – det är en kärleksfull handling. Jag kommer till ro med min kropp. Friden infinner sig, kärleken sprider sig. Att älska kroppen är ett val och ett beslut jag tar.
Hälsa
Det har varit i ropet länge nu – hälsa. Och för att vara hälsosam räknas det med att man har kontroll på vad man äter och sköter sin träning. Jag har varit instruktör 26 år, ägt en friskvårdsanläggning och yogastudio och är utbildad kostrådgivare så jag förstår allt det där. Men att enbart jaga hälsa i träningsprestation och strikta kostupplägg tror jag leder till ohälsa.
Jag tycker det saknas viktiga beståndsdelar i den hälsa vi eftersträvar, jag tror vi skulle må gott av utrymme för andlighet, eftertanke och kontemplation. Och jag ser att hur ”hälsosamt” vi än tycks leva så har vi osunda och nedlåtande tankar om oss själv och våra kroppar. Vi matar oss med skuld och skam. Vi jämför oss med andra och är dömande till våra kroppar.
För mig är kroppen hälsa. Jag tycker kroppen är fantastisk på att skapa balans och hälsa, om och när den väl ges möjlighet. Att för kroppen återställa balans och hälsa när agendan fortfarande är fullproppad och stressen ett faktum är en svår uppgift. Lika svårt tror jag det är för kroppen att skapa hälsa genom kost och träning om tankarna ändå är förödande.
Och vad är egentligen hälsosamt, är det all den där kroppskontrollen eller är det att släppa taget och lita till kroppen.
Grace
Yogan, från början handlade det om fitness och snygg kropp för mig. Madonna körde yoga och det var trendigt, det var därför jag föll in på yogans livsväg då för 15 år sedan. Sedan fick yogan mig på bättre tankar och det blev mindre aerobics över det och mer harmoni. Det blev ett verktyg för stress. Yoga är ovärderlig för att skapa balans, sinnesro och mindfulness till en stressad hjärna. Som en flicka sa efter ett yogapass jag haft med Mayas fotbollslag, ”Min hjärna slutade tänka”. Kan kanske inte förklaras bättre än så.
Så genom fitness och stress så landar jag i essensen av varför jag yogar. För mig är yoga Grace. En nåd. Med yogan så öppnar sig en kanal av gudomlig energi (ljus, kärlek, vibration … ) och jag vet inte om det är Gud eller min själ (kanske same same) och för mig känns det som grace. I love it!
Yogan får mig i ett tillstånd av grace, när jag är i grace så är jag lugn, harmonisk, glad, tillfreds, öppen och i full tillit till Livet. Där flyter jag med utan motstånd och utan rädsla och bara njuter av livet. Allt känns lätt och ansträningslöst. Dörrar öppnas. Dörrar stängs. Allt känns rätt. Jag hör min själs önskan. Jag följer min själs önskan. Jag förstår att livet är gott och vill mig väl. Jag förstår att jag är god och jag vill mig själv väl.
Att förmedla grace är min intention med yogan.
Yogalife
Ligger i hängmattan och läser yogaböcker, life is good! Jisses vilken högsommar augusti bjöd på. Längtar innerligt efter yogan, yogaklasser, yogaretreater, yogautbildningar, yogaböcker, yogasmycken, yogakläder … nu är det bara Y O G A i huvudet på mig – hoppas besattheten lägger sig så fort säsongen är igång.
Tills dess så planerar jag ivrigt höstens klasser, några teman som kommer är självförtroende, rädsla, förlåtelse, glädje…. tror ett pass för balans kommer väl till pass också.
Sat Nam
Mattillåtet
Jag har gjort min stackars kropp förvirrad. Under några år har jag försökt hänga på en del av kostråden som haglar, GI, LCHF, Paleo, 5:2 osv. Inte känt att någon av dem talar helt fullt till mig. Och tänkt att det kan inte vara meningen att det ska vara så här komplicerat och fullt av restriktioner.
För mig har glädjen att äta försvunnit ju mer jag har fokuserat på koströnen. Och på senare tid har jag märkt hur kroppen blivit tröttare och tankarna mer och mer upptagna med vad jag bör äta och absolut inte ”kan” äta. Min önskan att äta hälsosamt och även vara smal har gjort mig energilös. Och maktlös, för ju mer jag tänker desto mer tycks jag förlora makten.
Så det var helt underbar läsning jag mötte när jag blev rekommenderad boken Mattillåtet skriven av dietisten Gisela Van Der Ster. Hon vägleder tillbaka till sunt förnuft och att den visdomen om kosten vi eftersträvar redan finns inom oss – kroppen vet. Boken är skriven för personer med ätstörningar men jag kände att den gav mig oerhört mycket trots att jag inte känner igen mig i ätbeteendet.
Jag vill verkligen lägga kontrollen åt sidan och låta tilliten till kroppen växa. Kroppen vet vad att äta. Kroppen eftersträvar balans. Den återskapar balans bara jag tillåter den att göra det. Den är att lita på. Problemet är att jag återigen sökt utanför mig själv efter lösningen som finns inom.
Men det tål att upprepas att man aldrig någonsin ska ha dåligt samvete när man äter eller när man tänker på mat. Mat ska ge kroppen bränsle i form av kraft och energi, den ska göra en mätt så att man kan tänka på annat än mat när man inte äter, den ska vara god och njutbar, och själva ätandet ska bidra till en stunds ro och avkoppling. Maten ska med andra ord inte vara en fiende. Det här betyder att du både får och ska äta av allt.
Mattillåtet
Gisela Van Der Ster
Balans
Har alltid tyckt att balans är osexigt. Tänkt tacka vetja Bergodalbaneturen av att åka upp och ner i blodsockerkurvan – som pulserar spänning, eufori… skräck och djup.
Men i takt med att åren ökar så måste jag bekänna att det är oerhört skönt med ro, stabilitet och något hållfast.
Min utmaning ligger i att balansera precis som bilden i ett liv av rörelse. I ett liv av rörelse känna inre ro, stabilitet och grund. Känna det hållfasta i mig när livet blåser omkring. Jag vill gärna nyttja vinden till att surfa till skillnad från att fladdra som ett torrt vilset löv.
Det osexiga har för mig blivit sexigt. Jag ser det sexiga i det stabila, trygga och lugna – det strålar något av dem som lever i balans. Det strålar intelligens, förnuft och makt… när människor ger sig hän livets krafter och surfar med dem.
Balans – obalans
I mig processar det stort, kan vara efter Anhörigveckan och/eller Onenessdagen i söndags… något är satt igång och det känns. Jag tränar mig som oftast de senaste åren med att stanna med det som är. Och det är en utmaning, som att äta sockrig munk och inte slicka sig om munnen… det krävs medvetenhet och närvaro. Och det är inte alltid en angenäm känsla, att stanna med känslan. Men jag stannar, så gott jag förmår. Förstår att eftersom det känns, så är det inte upplevt fullt ut ännu. För jag är övertygad om att allt som upplevs till fullo släpper sin prägling.
Har börjat tänkt mycket i balans igen. Jag släppte det konceptet ett tag eftersom en vän till mig uttryckte sig som att ”balans är så tråkigt” och så började jag tänka att det kanske det är, mellansvenskt och lagom liksom. Tråkigt.
Men så tänker jag inte nu, tack och lov. Nu är det något eftersträvansvärt, att vara balanserad. Och det är väl det jag känner i kroppen att något i mig är obalanserat. Och när jag tänker så så känns det genast bättre, det är snällt att tänka så. Det är inte något fel på mig utan det är en obalans. Och det går alltid att balansera.
Och saker och ting hänger ihop, kanske jag har deppiga tankar för att jag ätit sämre (läs: skräpmat och socker). Och kanske jag äter sämre för att jag tänker negativt. För jag vet ju att jag mår bättre när jag tagit en promenad, så kropp i rörelse får mig på bättre tankar. Men jag vill inte fly, börja springa på svettiga-flås-klasser igen för att slippa känna. Eller boka agendan full. Jag vill inte springa ifrån mig själv, det jag tänker och känner – det är inte balanserat. Det bara tär, samtidigt som jag inbillar mig att jag mår bra eftersom hela mitt system tvingas till sysselsättning med annat – istället för att känna. Det skapar obalans, det vet jag nu av erfarenhet, men det förstod jag inte då.
Så balans är mitt ledord just nu. Det känns tråkigt för mitt ”leva-på-kickar-ego” men väldigt sunt för kropp och själ.
Vilodagen
Jag tänker låta söndagar bli min vilodag från sociala medier, en återkommande dag för att manifestera för mig själv och de nära vad som är viktigast – vår närvaro IRL. Nu blev det ingen start idag, men väl nästa söndag.
Söndagar = (socialamedie)tystnad
Min intention är att leva ett balanserat och hälsosamt liv. Jag eftersträvar harmoni inom alla områden. Så även i bloggen som i relationer, hemmet, kroppen, knoppen… Jag vill leva fullt ut, men inget liv blir bra av övergöd, inte ens av det ”goda” såsom yoga, meditation, skrivande eller gröna drinkar – allt handlar om balans.
Jag tror på att rena mig emellanåt, skala av, rensa undan, stilla mig, vara i tystnad. Vilodagen går att tillämpa på många sätt, att stänga av det eviga sociala bruset är ett. Jag tror på att i det tomma, rena och tysta… däri blommar det kreativa – där ur sprakar livet.
Balans
Jag färdas genom en djup inre resa (process), den belyser sånt som jag inte mäktat med att se förut. Den visar mig egots uppbygga murar och rädsla som gömmer sig där innanför. Jag är inte rädd att se rädslan. Jag är inte rädd att se vad som gömmer sig. Jag vet att det är inte själva gömman som är grejen (tänkte skriva problemet men det finns inga problem, det har varit min räddning och lösning under en tid) utan murarna som är uppresta, igenbommade och förseglade med en enda uppgift att dölja det som är inom.
Jag spränger murar. Jag frigör mig. Jag börjar andas annorlunda. Jag börjar leva… i medkänsla till rädslan som jag bär inom mig och i mer och mer i förståelse till styrkan jag besitter, den som byggt och nu även sprängt murar… den styrkan tar nu rädslan i hand och går ut i ljuset. Vilken perfektion med balans…
Det som finns och det som inte finns frambringar varandra
Svårt och lätt kompletterar varandra
Lång och kort formar varandra
Hög och låg vilar på varandra
Röst och ton klingar med varandra
Först och sist följer varandra
Tao te ching