Fick tips om att läsa boken Hela ditt inre och finn ditt sanna jag, Lise Bourbeau. Och eftersom jag älskar att läsa böcker, iaf som handlar om andlighet, inre läkning och personlig utveckling så beställde jag den. Jag hade redan gott förtroende till Lise Bourbeau och hennes kunskap i boken Kroppen talar till dig, en bok som jag ofta använder mig av för att se vad för blockering som yttrar sig som en smärta i kroppen. To see is to be free, som Onenessläran säger.
I boken jag nu läste så fick jag ytterligare en förklaring till mitt inre sår (prägling) och hur det såret skapat en överlevnadsstrategi (kontroll för min del) för att undvika smärta helt enkelt. Det inre såret som skönjdes för mig som jag inte varit medveten om förut var min känsla av svek. Känslan av att bli sviken. Och hur kontrollen fungerar som ett skydd mot svek. Jag har ofta känt min känsla av övergivenhet och avvisning men inte svek – som jag inser nu präglat mig mest. Och hur det såret, svek, gör att jag i min tur sviker andra och sviker mig själv.
Genom boken förstår vi och ”ser” våra sår, kroppen visar oss dem. Vår kroppshållning och kroppsbyggnad visar vad vi försöker dölja (läs: skydda). Och det viktigaste av allt, hon berättar hur vi kan läka. Gör det ont är det oläkt, precis som med våra fysiska sår.
Det finns inga dåliga människor i världen.
Det finns bara människor som lider.
Lise Bourbeau
I den här videon berättar Lise om boken och sin syn på våra sår och hur vi kan läka dem.
Slukade den inom loppet av timmar, så fantastisk bok. Om vägen till vår livsmening, vägen genom sinnligheten, innerligheten och slutligen andligheten. Och den lär ut Oneness fast med Sören Kierkegaards (1813-1855) visdom och ord.
Bara den som har sänkt sig ner i Existensen, i Allt, i Intet,
kan upptäcka att vi redan är det vi söker och kan älska utan att vilja ha något tillbaka.
Konsten att leva innerligt
Ted Harris och Ann Lagerström
Jag var i Mariestad tisdag och onsdag för ett yogajobb och under onsdagen så besökte jag Mariestads Domkyrka för en stunds stillhet och närvaro. Satt där en fin stund för mig själv i den stora kyrksalen och njöt av orgelmusiken som övades. Så vackert.
När jag gick för att tända ett ljus fann jag deras bokbord och drogs till en bok som jag köpte med hem. Och livet är så magiskt för boken ger mig precis vad jag behöver just nu. Förklarar den process jag upplever och den sorg jag bär. Sorgen över att inte leva autentiskt. Att inte vara helt sann med mig själv.
Det må vara på fler sätt jag inte lever helt autentiskt men det som pockar på mest är att jag inte tillåter mig själv att skriva mina böcker. Jag slutför dem inte. Och det skapar en oerhörd obalans i mig. Jag får inget utlopp för mitt skrivande, min kreativitet. Min passion hämmas. Jag hämmas. Livet i mig blockeras. Och den här boken ger mig förståelse för den process jag är i och nycklar till fler lås att låsa upp.
Som medberoende är det oerhört lätt att projiciera skulden över att jag inte lyckas med mitt liv till den som jag är medberoende åt. Istället för att se sanningen om att den enda som hindrar mig att ta tag i mitt liv, omfamna mitt liv och faktiskt glädjas åt det – är mina tankar om att jag är ett offer för omständigheterna.
Men så är det inte. Jag är inget offer. Jag är inte drabbad av någonting. Jag har ett val, och när jag är kvar under offerkoftan så är det för att jag väljer att stanna där. Mitt ego har slagit ner rumpan där och det som gör det så obekvämt att sitta kvar är att min ande (min själ) pockar på mig att resa mig upp och leva – det liv jag innerst inne vill leva.
Så jag tackar Gud (min själ/ande) för boken i mina händer. Tackar för att den synliggör min obalans och visar mig vägen till balans. Balans i sinnet, själen och kroppen. Den visar mig vägen mot mitt sanna jag och jag börjar förstå och känna hur jag ska förverkliga min själs önskan för mitt liv.
Här kan du läsa om boken, Konsten att leva innerligt, Ted Harris och Ann Lagerström
Välja är en sak, men det är inte förrän du gör något som du blir dig själv.
Søren Kierkegaard
Känner mig inspirerad av livslust och glädje när jag läser boken om Yoga Girl (Rachel Brathen) och tar del av hennes visdom och vackra bilder. Kärleken till Yogan bara växer och med den kärleken till mig själv och livet.
Det bara ”kom till mig” och jag bestämde mig igår för att åka till Stockholm i helgen och gå en kurs på Humanova. Så efter en lång (läs: 2,5 tim försenad) tågresa med skön avkoppling och sträckläsning av boken Min glimt av evigheten, Betty Malz så är jag nu i vår stiliga hufvudstad. Innan kursen började så strosade jag i Gamla Stan och besökte den underbara butiken Själs Kärlek och botaniserade bland skönheterna innan jag valde ut två affirmationsringar som gåva till mig själv, min själ.
Och just kärlek är det som gör att jag valde att tillbringa helgen i Sthlm och gå kursen – kärleken till mig själv.
Kärleken ser inte med ögonen utan med själen.
Själs Kärlek
På tal om släppa taget så försöker jag landa i – att släppa taget om sommaren. Den här sommaren har varit en gåva till mig och min familj, fylld av insikter, processer, läkning, glädje och bara-vara-liv och så denna ljuva värme och alla dagar med sol och bad. Vad mer att önska, den har varit fulländad sommaren 2014 för mig. Ändå sörjer jag. Sörjer att den är slut. Kan inte riktigt acceptera det ännu. Är inte där. Vandrar stilla någon annanstans i min sorgeprocess. Vandrar fram och tillbaka där i mitten. Vet att det behöver vara så. Accepterar inte förlusten ännu, men accepterar att jag är i en sorgeprocess. För sorger, det vill säga förluster, omger oss alla och är en del av livet – även att färdas känslosamt i sorgeprocessen oavsett om vi sörjer en vän som dött eller en sommar som har förflutit. Precis som allt annat livet skänker oss så tillhör sorger en del av livets skörd.
Jag tror på sorgens faser så som Elisabeth Kübler-Ross beskriver dem, eller Kübler-Ross-modellen som den kallas.
Här kan du läsa mer om modellen, eller googla vidare. Vill också tipsa om Elisabeths bok Döden är livsviktig.
Jag läser fortfarande med iver, böcker är till en stor glädje i mitt liv. Mest är det ”andliga”böcker, livsstilsböcker (hälsa, kost) och självhjälpsböcker, jag slukar mycket efter en noggrann gallring – det måste trots allt kännas rätt.
Healingkoden hade gått mig helt förbi tills jag från två olika håll och vid separata tillfällen med några dagars mellanrum fick tipset att läsa den. Jag är lyhörd för vad Livet (Universum, Gud) ger för tecken och kommer något upp 2 gånger eller fler så följer jag oftast budskapet utan det minsta tvivel. 3 gånger är ett tydligt go.. GO!
Jag var främst intresserad av koderna, healingkoderna, men när jag läser boken så faller insikter ner om vilken inre stress jag bär och har burit sedan barnsben. För trots att jag lever ett väldigt stillsamt liv nu mot förr då jag hastade runt i ekorrhjulet så känner jag ändå en gnagande… lätt orolig… inre känsla – som jag igår förstod var påslagen stress. Någonstans i barndomen har knappen stress-ON blivit nertryckt och jag har varken vetat om att den stått och surrat och alltså ej heller förmått stänga av den.
To see is to be free, säger Onenessläran. Och nog känns det som frihet allt när insikter singlar ner – rakt in i djupet av ens väsen. Eller cellminnen som det står om i boken. Det är mina cellminnen som burit den påslagna väl fördolda stressen. Stressen är enligt boken (och dess forskning som den hänvisar till) orsaken (till 90-95 %) till att vi inte lever hälsosamt och alltså balanserat. Stressen slår ut vårt eget självläkande system. Den kväver och blockerar våra vibrationer, slår knut på magin vi bär i våra kroppar och liv.
Jag kände att jag ville nämna boken här då den gett mig en pusselbit som jag precis behövde, så jag stannar vid det… mitt budskap är förmedlat, Du vet, som jag visste, om det var ämnat för Dig. Nu ska jag läsa vidare.
Kärleken är till syvende och sist källan till all hälsa.
Healingkoden
Alexander Loyd
Fullkomligt slukade boken Alkemisten av Paulo Coelho, älskade berättelsen och den ljuva känslan den lämnade efter sig. För att inte tala om inspirationen jag återfick av att vara lyhörd till tecknen som Livet visar mig.. oss.. hela tiden. Livet blir ju så mycket mer spännande om man inte vet vad framtiden skall ge, utan istället är uppmärksam på ledtrådarna som ges i nuet. Älskar det sättet att leva även om jag glömmer bort det ibland. Levnadssättet som Louise L Hay anammade tidigt, min största förebild kan tilläggas, utan utstakad karriärväg eller tanke, helt följde livet, det vill säga besvarade sina telefonsamtal och mail, det som efterfrågades av henne det var det hon gav. Det blev sålunda hennes karriär att ge utav det som Livet önskade utav henne.
Och som jag skrivit om här på bloggen förut, what is the moment asking for?
Jag känner livspulsen i hjärtat, mitt hjärta klappar fortfarande som starkast för mitt skrivande. Så jag fortsätter att följa mitt hjärta, samtidigt som jag är uppmärksam på vad Livet vill av mig. Ber om att vara villig att se vart livet för mig och förväntar sig av mig och inte enbart hålla hårt i min egen karta. För är det något jag lärt mig genom livet och som min mamma ofta sa att; människan spår och Gud rår.
Nu ska jag logga ut, för i min bokhylla fann jag till min glädje några olästa Paulo Coelho böcker och nu har jag börjat läsa Valkyriorna…
Alla j-a dieter och kostråd, LCHF, Paleo, 801010, GI, 5:2, Levande föda, Raw Food, Vegan, Detox… sinnet trasslar runt runt i sin förvirring. Vad ska jag välja? Hur ska jag göra? Landar till slut i den sanning kroppen talat till mig under många år nu – ät det levande, dvs det som växer naturligt i vår natur, frukt, bär, grönt, grönsaker. Sinnet snabbt tillbaka; men det är fruktsocker i frukt och det är inte bra enligt LCHF att äta frukt. Andas djupt, tillbaka till kroppens behov och hjärtats önskan: frukt, bär, grönt, grönsaker.
Sinnet vill gärna ”göra”. Göra rätt. Vara duktig. Sinnet älskar kostråd och kcal-tabeller. Just Love it! Sinnet vill ha schema, tider, en duktiglista av bocka av. Check! Check! Check! Kolla vad duktig jag är. Kolla vad jag kan.
Hjärtat (själen) däremot säger: Bara ”var”. Släpp taget! Slappna av. Gör det enkelt för Dig. Det enkla är det rätta.Släpp taget om kostråd och dieter. Släpp kontrollen. Släpp taget och du går ner i vikt. Genom att hålla fast, hålla hårt, i sinnets värderingar och sk sanningar (dieter och kostråd), så håller du (över)vikten kvar. Slappna av.
Sedan jag läste boken Grönt för livet, Victoria Boutenko så föll en viktig pusselbit ner för mig – att äta grönt. Eller rättare sagt att göra smoothies och juicer på det gröna t ex kirskål, persilja, gurka, spenat, stjälkselleri, morotsblast mm. Det är när jag intar en eller två gröna-smoothies om dagen som det händer… livsenergin börjar spraka, jag sover mindre, är piggare, gladare, tålmodigare, min utstrålning ökar medans sötsuget minskar, magen är lugn och platt och vikten sjunker. Det är magi! Och inte nog med det, det basar min kropp (de flesta av våra kroppar är försurade) och gör att jag lever längre, vitaliseras och ”blir yngre”. Yngre och snyggare – vilken mirakelmetod!
Jag tänker ofta på vad Renée Voltaire sa under en workshop, att fundera inte på vad att ta bort, jag kommer inte att ge er någon no-no-lista, tänk istället på vad ni kan välja in. Ju mer gósaker (nyttigheter) vi väljer in, desto fler av de andra mindre bra faller naturligt bort. Simple as that!
Jag väljer in det naturliga, grönt, mycket grönt, mycket frukt och bär och grönsaker. Enkelt. Naturligt. Livgivande. Lev-ande.
Och det är inte bara jag som märker av min förändring. Jag har fått väldigt mycket komplimanger den senaste tiden. Både via FB och IRL. Så den sprudlande livsenergin jag känner inte bara märks i och omkring mig, den verkar gå genom cyberspace också.
Ps mindre sömn, jag somnar mellan 23.30-01.00 och vaknar pigg och alert vid 04.30-05.00.
Och jag har inte alls skrivit detta för att ge någon sanning till någon av er som läser, inte alls. Tvärtom är andemeningen i mitt inlägg att slappna av, släpp taget – lyssna till din kropp och följ ditt hjärta. Det lätta är (iaf för mig) det rätta. Men boken den vill jag verkligen rekommendera – it is THE book!!!
Från sida ett så slukades jag in i boken, tillbaka till min egen barndomsupplevelser och igenkänningen av mitt eget beteende i relationer och livet. Den är fantastiskt bra, det bästa jag läst på evighet. Troligtvis för att jag just nu bara skulle hålla den i min hand men ändå… den är så pedagogisk och så bra. Den ger insikter om våra försvarsmönster, som vi utvecklat sedan barn. Barnet som stänger av sina känslor och/eller barnet som agerar ut dem. Barnet i oss som lever kvar med sina sår och tar dem med in i vuxenlivet och valet av relationer, yrkesval, boende mm i ett falskt hopp om att få den kärlek och omvårdnad som det som liten hade behov av att få men av olika anledningar inte fick tillräckligt av.
Wow, jag säger bara klingar det minsta lilla intresse eller igenkänning i dig så läs den, läs den nu!
Själv känner jag hopp, inte det falska hopp jag levt med under hela livet av att återställa det jag tyckt mig sakna utan ett hopp om att ge mig det liv jag är värd och läka inom mig själv och de relationer jag väljer (den vuxnes val, det sårade barnet väljer ofta ”fel” relationer) att ha. Wiiii, jag känner att den här boken ger mig precis den nyckeln jag exakt nu var mogen att ta – nämligen steget att återerövra mitt liv!
Här kan du läsa mer om boken och författaren/terapeuten Jean Jenson.