Artiklar med etiketten ‘Facebook’
FACEBOOK-LIVE
Här kan du se en LIVE ifrån Facebook där Josefi intervjuar mig om min resa, process genom kroppsskam och tro.
Live show om mod, inre kraft & tro med Savita Sofia Norgren
Publicerat av Josefi Dahlberg Tisdag 2 juli 2019
Fler yogakvällar
Det har varit jättestort intresse för yogakvällen 8 januari, den blev snabbt fullbokad och flera ställde sig i kö för reservplats. Så jag kommer givetvis bjuda in till fler yogakvällar i vår. Håll utkik här på hemsidan, Facebook eller Instagram.
Tusen tack för ert intresse, det gläder mig så!
Kram
L O V E
Mina vänner Gunilla och Malin har vernissage och releasemingel i Gästgården i Tällberg i helgen. Gunilla visar sina magiska fotografier (Gunilla Persson Photography heter hennes sida på Facebook) och Malin har låtit sin konst ta form på mössor och tröjor. Så är du i närheten av Siljan så rekommenderar jag tur till i den ombonade stugan. Själv gjorde jag mitt besök idag, hela Tällberg blommade av julmarknader och glöggen doftade över byn, solen sken och människor flanerade glatt och vänligt mellan stugor och hotell. Tällberg är speciellt – one of a kind precis som mina soulsisters.
Jag avslutade dagen med att lyssna till Oh happy day-kören i Borlänge, ett glatt gäng förståndshandikappade män och kvinnor, en kör med liv, glädje och kärlek. Och jag fylls av en dos livsglädje som är svårslaget. Åker hem med ett leende och en värme i hjärtat.
Och hem kommer jag och strax efter Maya som har haft en fantastisk julbakardag med sin underbara gudmor Ingela. Och där står ett ståtligt pepparkakshus och en stolt dotter – mammalycka.
Gåva till våra barn
Tacksam att texten jag delade på Facebook februari 2013 har fått nytt liv och delas nu igen över nätet. Tacksam inte för min skull utan för att budskapet som är oerhört viktigt sprids, eftersom vi som vuxna är ansvariga och ansvariga att göra något åt det.
Överhörde ett samtal mellan flickor i Mayas ålder (7 år) om vikt. Det var om vikt och hur mycket de väger…
Jag behöver inte säga nå mer hoppas jag, mitt hjärta hoppade till och en klump landade i magen!
Jag vädjar till er mammor där ute (och ja, jag tar risken att generalisera att det är mest vi kvinnor som har vikthets och matmissbruk som synliggörs inför våra barn) att finna vägar att se er skönhet, våga vara dem ni är, våga stråla som de ni är oavsett vikt och utseende. Vi behöver alla stå upp och visa våra barn, flickor och pojkar, att vi är okey, att vi är unika och vackra precis som vi är.
Och den största gåvan är inte att älska våra barn utan att älska oss själva. För älskar vi oss själva så lär vi våra barn att älska sig själva. Kan vi lära dem att känna villkorslös kärlek till sig själva så kommer de alltid att vara fyllda med kärlek även den dag du och jag har lämnat jorden. Den gåva vi ger dem genom att vi älskar oss själva kommer att gå genom generationer och är den vackraste gåva att ge våra barn.
Min sommarpaus
Min sommarpaus fortsätter ett tag till, jag siktar på 40 dagar, förutom mina små inhopp. Barnen är också positiva till mitt blogguppehåll och i synnerhet när jag gjort sommarpauser på Facebook som jag vet stjäl min uppmärksamhet ifrån dem. Det viktigaste först – är syftet.
Och här i stillheten från mediabruset så finner jag klarare insikt (in-sikt), som hjälper mig upptäcka mer av mig och mina behov. Jag ser också klarare mina beteenden, bra som dåliga, min egennytta i det jag företar mig och lyssnar jag djupare så hörs sanningen om mig själv, vad jag brinner för och vad som ger mig allra mest glädje.
Jag läser. Jag är. Jag är sommarlovsmamma i första hand men jag processar också djupt. Jag har täppt till många av mina flyktvägar och stannar så ofta jag förmår, med det som är – det som känns. Jag läker. Läkningen är evig verkar det som, och jag accepterar (just nu) att det är så, ett livslångt läkande (och lärande). Jag är en elev och Livet är min lärare.
Tystnad
Åh, vad tystnaden har gjort mig gott. Inte för att det varit tyst runt omkring mig, tvärtom, det är ett evigt friskt surr på barnen. Men just eftersom jag är ensam med barnen i sommar så känns det extra viktigt att välja vart jag lägger mitt fokus. Att pausa från Facebook har varit befriande, jag märker att jag lätt dras in i statusflödet som rullar. Som att slözappa framför teven en kväll och komma på sig vid midnatt av att ha fastnat. Så fingrar jag på FB-appen på mobilen och vips så är jag inne igen… och igen… och igen… utan att jag medvetet har valt det. En dålig vana har format sig. Och den är nu bruten, i alla fall för en tid. Appen har varit gömd längst bak på mobilen. Låter den vara kvar där så den tar lite längre tid att tumma fram och jag hinner bli medveten om vad jag egentligen vill göra… när jag är på väg att dras in.
I tystnaden har jag inte bara hört barnen, jag har sett dem också. Och jag har sett mig själv. Hört mina innersta behov och önskningar. Lyssnat till dem och hållit dem nära, både det hjärtat viskar och barnen.
Det jag har hört är att jag längtar efter att skriva, kort och långt, ytligt och djupt, till blogg, byrålåda och bokmanus. Jag längtar efter att binda samman mer av mina ord – synliggöra mina tankar och insikter. Jag vill fortfarande vara en del av Facebook, jag älskar hur just facebook sprider det vackra och ljusa vi väljer att dela. Det är en fantastisk kanal. Men jag känner ett stort behov i mig av att hämta tillbaka medvetenheten (i mig själv) om hur, när och vad. Jag vill äga hur och vad jag använder plattformen till och inte låta plattformen (läs: mitt eget ego) äga mig. Tystnaden har gjort mig gott, i tystnaden hör jag både min medvetenhet och mitt omedvetna surr. Det är inget jag kan ändra eller rå på, jag hör hur det kommer budskap från båda, men just tystnaden hjälper mig att förstå vad att agera (och inte agera) på.
Ansikten som lyser upp
Det bästa med födelsedagen som firades redan igår är att jag har varit närvarande med barnen. Maya hade önskemål om att laga mat tillsammans och valde ur sin kokbok Kyckling med sötsur sås och Persiko/JordgubbsSmootie till efterrätt. Hela dagen har varit stillsam, som de flesta av mina dagar, det är bara på Facebook jag blivit uppvaktad till bredden av flera hundra gratulationer. Det är nått fint med Facebook ändå, för varje hälsning så påminns jag om hur fina människor som förgyllt min livsväg, några har snuddat in en stund, andra gått med under hela min livstid, minnen av skratt, bus, sorg, lycka, sommar, sol, vintervägar, resor, sport… ja, allt blommar upp som vackra minnen i mitt inre när gratulationerna fylls på och bilden på alla era ansikten lyser upp min facebooklogg.
Tacksam
Morgondagens gåvor
Ser så fram emot att balansera upp mitt Snigelmammeliv med lite jobb. Söndagen fylls med en Soulspa vid Siljan och efter det så packar jag ihop och åker direkt till Falun och höstens första yogapass på Yoga for life (sidan finns på Facebook och heter; Yoga for life – Medicinskt Yogacenter). Jag längtar så innerligt efter att få tillbringa mer och regelbunden tid med Yogan och söndagsgruppen är helt fantastisk och jag är säker på att vi kommer få en väldigt närande höst tillsammans.
Den 1 oktober startar Release your beauty och jag känner sådan oerhörd tacksamhet att även den gruppen blev fullbokad. Jag följer mitt hjärta mer och mer och jag tar med ödmjukhet emot bekräftelsen att den väg jag går vill även några andra gå. Jag är så glad att vi kan dela dessa stunder tillsammans och fyllas av varandras erfarenheter och likheter som de Soulsisters vi innerst inne är.
Ps Life is Good
Heter passande nog lokalen vi kommer att hålla kursen på och den sidan, Ps Life is Good finns också att ’Gilla’ inne på Facebook, som min egen sida Inspire förstås.
Väl mött alla Soulsisters och brothers för en härlig höst!
Namaste
Hälsomässa
Vill tipsa om Rättviks egen hälsomässa (jag kallar det andligmässa) den 29-30 september. Under lördagkvällen så närvarar jag vid Golden Pen´s workshop och gör ett trancemedialt framträdande.
Vill du veta mer om just den kvällen så sök information på Golden Pen på Facebook eller maila mig: mail@sofianorgren.se
Skrivande snigel
Jag älskar verkligen mitt skrivande i stort och smått. Inte för att det ännu blivit något ”stort” men 2 428 blogginlägg är ju ändå rätt så många. Jag som aldrig förr skrivit en dagbok eller så finner nu oerhörd glädje och lust till att dela mina tankar, insikter, tokigheter och visdomen jag själv insuper. Jag tycker faktiskt att Facebook kan vara en stor inspirationskälla många gånger, jag har funnit mycket intressant där allt ifrån föreläsningar, ordspråk, nya vänner och annat fint att ta till sig. Det gläder mig oftast att glutta in där om så bara för ett par minuter då och då.
Idag har jag skrivit mycket här på kammaren. Izabelle sov sött lite mer än 2 timmar och jag skrev och jag skrev, hade knappt ro att ta mig till toaletten eller kaffemaskinen och då är lusten verkligen igång. Det kändes så befriande och lätt, som att dra djupa andetag en krispig dag. Jag vill skriva för att må bra, det är en soulfree-release som jag behöver. Själen är inte helt fri, jag är inte där ännu, ännu några delar av den längtar efter frigörelse – men jag är på väg. Jag tar mina Snigelsteg. Skrivandet är en viktig del i mitt välmående, som de där morgonpromenaderna och yogan. Men jag ser också skrivandet som en del i min framtid, det kan också skänka mig mer tid till att vara hemma med mina barn. Skrivandet kan formas under skoltid och ge oss mer närvaro efter skolan och på lov. Skrivandet är en del i mitt Snigelmammeliv. Det gör mig lycklig och närvarande, det skänker mig mening på flera plan.
Med Maya på ridtur idag… Snigelmammelycka
