Artiklar med etiketten ‘Facebook’
Somnar leende
Just den här veckan med skolstart och vardag har jag tappat lite fäste om mitt snigelmammeliv, jag lever det men jag känner att stressen ruvar på närmare håll. Så när jag kommer hem sent efter en inspirerande kväll med andra kvinnor så är det en gåva att få öppna upp det är meddelandet på Facebook. Det fyller mig med värme och glädje, jag får grepp om livets väsentligheter igen och somnar med ett leende. Tack M
”Åååh, tänk att jag ska börja läsa din blogg så här sent på kvällen! Då borde jag hoppa i säng, men vad händer istället?! Jo, hjärnan och inspirationen drar igång på högvarv! Lika bra det, då hinner tvätten i maskinen bli färdig också 
Den här gången fastnade jag för ”Peelitoff”. Så fantastiskt inspirerande läsning! Känns som ett led på min nya väg som jag börjar se… Det tar tid, men den börjar finnas där! Vägen och drömmarna om livet fullt ut!
Tack också för snigelmamma- inspirationen! Jag har inte tagit formen snigelmamma ännu, men har öppnat ögonen och ser våra två underverk på ett nytt sätt; kropparna, själarna, humorn, deras egenheter… Det är rikedom!”
Gilla Inspire
Gå gärna in på Facebook och Gilla min Inspire-sida. Just idag ligger ett filmklipp där som jag tror kan inspirera dig, det inspirerar i alla fall mig.
Varmt välkommen!
Säga Ja
Efter ett längre inlägg på en privatgrupp på Facebook så avslutades det med frågan; Är det fler som känner igen sig i ”svara Ja för fort” och hur tänker/gör ni – före och efter?
Här kommer mina tankar som jag delade på frågan…
Jag känner verkligen igen mig, dock har jag frigjort mig från detta i stort och mycket. Kan inte ta åt mig äran helt själv, barnen har visat mig vad jag behöver prioritera och den tid jag lyckas få över ägnar jag så gott jag kan till mig själv, för att fylla på mina depåer med det som ger mig energi.
Vissa ’jobb’ som yoga, skrivande, retreater ger mig kraft och andra ’jobb’ (eller åtaganden) som jag förr sagt Ja till dränerar mig. Jag har lärt mig att lyssna noga. Och jag lär mig än mer att lita till vart Universum vill ’ha’ mig.
What calling for me?
Tex så har jag haft världens motstånd mot mina seanser och medialasittningar, men jag vet att det är ett viktigt uppdrag i mitt livsval, det som jag valde det här livet, och jag ser mer och mer att det är mitt ego som spökar och slänger ut dåligt varsel… det är inte sant – Universum belönar mig och uppmuntrar mig.
Så kontentan för mig är att säga Ja till det som får hjärtat att sjunga eller känslan av mening, Säga Ja inom rimliga gränser. Jag är människa, jag behöver balans och tid till återhämtning.
Jag stärker mig att säga Nej till människor, situationer och åtaganden som dränerar mig eller inte ger mig mening. Det som känns energilöst eller tomt (som falskt eller osant). Det som ger mig en känsla av klump i magen och får mig att sova oroligt om natten.
Men det viktigaste jag tränar på just nu är att säga JA till det Universum vill visa mig. Det som jag kanske inte ens tänkt eller planerat förut. Jag tänker på när Louise L Hay fick frågan hur hon planerat och strukturerat sin framgångsrika karriär. Jag hade ingen plan svarade hon, Jag svarade bara mina mail och telefonsamtal.
Där vill jag vara, släppa egot och tanken, släppa taget om lilla människan Sofia och låta det stora alltet – Livet – föra mig fram!
Förresten, de gånger jag sagt Ja för fort, vilket jag gjort många ggr, så har jag nu lärt mig att jag har rätt att ändra mig. Det jag känner är sant för mig. Och jag måste vara min bästa vän.
Jag ändrar mig. Jag tackar nej, avbokar. Det går jättebra för mig. Kanske inte alltid för ’dem’ men det är inget jag kan göra något åt. Det bästa jag kan göra för mig och alla andra är att vara sann.
Och ju mer jag tränar på det, desto lättare lär jag mig att se mina egna mönster och fallgropar så att mer och mer säger jag nu Nej direkt och slipper krångla till det och avboka sen.
♥ Ärlighet mot mig själv är att vara ärlig mot andra ♥
Mirakel
Förra sommaren avslutade vi vår småbarnstid och rensade bort våra babysaker och gav bort våra cykelbarnstolar till min brorsdotter. Tror inte det hann gå mer än 1-2 månader efter att vi avslutat det kapitlet så uppenbarade sig Ängeln Izabelle över oss och vi var med smått igen.
Det är oftast så för mig i livet, att när jag avslutar något gammalt och stänger en dörr, så öppnas en ny lätt och ansträngningslöst. Istället för att stå där och slå in dörrar så nävarna blöder är det bättre att stänga någon annan och gå vidare. Det är då mirakel kan ske och dörrar man inte trodde fanns öppnas för en.
På tal om hur enkelt det kan vara. Vi gav ju bort de två cykelbarnstolar vi hade förra sommaren och nu annonserade jag till vänner på Facebook att vi gärna ville köpa oss två stycken. Då hör min brorsdotter av sig och säger att de hon fick av oss inte passade på deras cyklar och inom några timmar var de hemlevererade och Nogge kunde montera tillbaks dem igen. Med tanke på lätt och ansträngningslöst.
Helt ansträningslöst gick dock inte första cykelturen för mig och Izabelle idag när vi cyklade till Öppna Förskolan. Jag låtsas som att det beror på dåligt pumpade däck, en välfylld söt Buddha där bak och en massa grus på cykelvägarna …
Och så måste jag säga att jag är så väldans glad åt att min yogaretreat är fylld till näst sista enkelrummet. Vi är nu ett ljuvligt gäng som fyller de två flyglarna på Biskops Arnö i maj.
Tack Gud för att Du öppnat de dörrarna för mig ♥
Mailkrasch
Vill bara tala om att min mail har varit ur bruk till och från sedan i fredags. Den blommade upp ett dygn men nu är den som bortblåst igen. Jag har tillit till att allt är som det ska, men om du önskar nå mig av någon orsak så kan du kontakta mig via Facebook, Sofia Savita Norgren. Jag har också en sida som heter Inspire där jag kan nås. Och så givetvis per telefon 070-559 29 50.
Allt gott!
Mitt svar
eller rättare sagt, Min väg!
Jag fick ett fint mail igår, från en kvinna som upptäckt min blogg via Facebook. Hon skrev till mig eftersom hon kände att vi levde liknande liv, att jag gått den väg hon ville gå… och när jag skrivit mitt svar till henne så kände jag att svaret kanske kan inspirera andra.
Tack för ditt mail! Roligt att du tar kontakt och känn dig inte närgången, jag lever så öppet jag kan med mitt liv och hur det ter sig, jag vill dela och inspirera i båda medvind och motvind och det är därför jag bloggar. Så när du berättar att du ’funnit’ min blogg och blivit nyfiken så känner jag att min målsättning når fram och längre än jag anar. Så tack!
Jag bestämde mig för några år sedan att sluta jaga egots väg, sluta lita på mina tankar och istället följa mitt hjärta, min passion och ha full tillit till att ’livet’ vägleder mig.
Livet för mig är Gud, Universum, en högre kraft som finns inom oss alla och det är den som vibrerar i min kropp och sjunger i mitt hjärta… när jag väl bestämmer mig för att lyssna.
Och vägen tror jag för oss alla är att följa den där passionen, sången i hjärtat. Följa den väg som går lätt och ansträngningslös. Säga nej, eller sluta gå den väg som inger motstånd i livet och i kroppen.
Jag blev coachad av en vän här i våras om mitt liv som mamma, efter som jag inte vill hamna i den stressade manteln nå mer, den stressade mamman som går på högvarv och är lättretlig… jag ville vara en Snigelmamma, en mamma som har tid med barnen. Kan gå till skolan med barnen i lugn och ro, i deras takt i jämförelse med innan sladda in med bilen i sista sekund. En Snigelmamma har tid, är närvarande. Lyssnar. Ser. Fångar upp barnens mående och det dom är i. En Snigelmamma som har råd att vara hemma…
… och i höstas så blev jag trebarnsmor, vi blev familjehem åt en flicka (då 10 månader) och nu är jag hemma den första tiden med henne på heltid och vips så hade Universum gett mig det jag bett om. Tre barn (har jag önskat sen jag var liten) och råd och tid att vara Snigelmamma.
Mitt hjärta sjunger också om att skriva barnböcker och krönikor. Yogan är givetvis den största delen i mitt liv, den genomsyrar ALLT, min mammaroll, mina relationer, mitt skrivande, min hälsa – den lever i mig för alltid !
Jag har ingen aning om hur jag ska försörja mig efter den här sk mammaledigheten, men jag väljer varje dag att ha tillit och inte låta oro och ängslan fånga mina tankar igen. Jag väljer att gå in i 2012 och framtiden i full tillit till att jag går på rätt väg (eftersom jag följer min själassång) och att så länge jag går den vägen så så är allt omhändertaget, allt går lätt och ansträngningslöst – allt kommer till mig!
Så mitt råd är att först kanske lyssna till blockeringarna i kroppen – i livet – där det går trögt och där dörrarna stängs. Där du får kämpa och dräneras av energi. DÄR är du (enligt min tro) på fel väg. Där skulle du vänt om, tänkt annorlunda för länge sedan… det kan du reparera nu genom att göra RÄTT.
Och sedan när blockeringarna skingras och prana (livsenergi) börjar flöda inom dig och i livet igen. Då flödar du med framåt i livet, i FULL TILLIT, till att Livet för dig fram och när du står inför val, så stannar du upp och lyssnar inåt. Lyssnar efter sången. Kanske du känner passionen. Kanske du märker livets flöde runt omkring och litar till vad det vill visa dig.
Tänk dig att du är ute och åker bil och den väg du tänkt ta är stoppad i din riktning, det bildas långa köer och du ’tvingas’ ta en annan väg, som sinnet inte tänkt från början, och när du rullar in på den vägen så skingras köerna (blockeringarna) och trafiken flyter på, allt går lätt och du upptäcker något nytt, en ny väg eller kanske får ett nytt mål i sikte.
… jag kan hålla på hur länge som helst som du märker, snacka om roman. Men jag har sagt det mitt hjärta ville dela.
Önskar dig allt gott!
Kärlek & Solsken
Sofia Savita Norgren
Största av gåvor
Som en vind i träden, en susning som viskar att nu är det jul. Julen med dess budskap om att något nytt är fött. För varje år, varje jul, föds något nytt. Nya energier som erbjuder alla att ta för sig, ty det finns i överflöd. En susning från universum som talar om att det är dags att finna friden inom, liksom utom. Varje år påminns vi om att det finns något mer än bara presenter och julgåvor. Det finns det som är mer värt än alla gåvor, nämligen du själv. I all jäkt och stress inför julen, glömmer vi ofta bort oss själva och friden inom. Finns inte friden inom, är det inga julgåvor som ger glädje.
Kom ihåg i all julbrådska att älska dig själv. När du älskar dig själv blir alla julgåvor mindre värda, ty det materiella kan ej väga lika mycket i värde som din inre glädje. Men har du din inre glädje, ger du med kärlek. Endast så blir det riktiga gåvor. Och de finaste gåvor du kan ge är gåvan från ditt hjärta – kärleken. Vad behöver man mer än kärleken under julen? Slå in din kärlek i ett paket och ge till alla julens barn över hela Jorden. Ge av din kärlek, sprid den så alla får känna julens sanna budskap – kärleken.
Varje år förbereds vi under advent, att ta emot det största budskapet som ges till oss, nämligen Guds blod, Guds son, du själv. Ta vara på den gåvan och uppskatta dig själv under denna jul. Det är den största av gåvor. Ge dig dig själv, då kan du också ge till andra med det sanna hjärtat. Gläds under julen som ett barn, som ditt inre barn som får en fin julklapp. Ge ditt inre barn din fulla kärlek och ge sen din kärlek till allas inre barn. Låt oss alla bli ETT denna jul. Känn glädjen i din nästa. Låt oss fröjdas tillsammans i kärlek, ej bara med materiellt.
En God och Kärleksfull Jul önskar Glädjens barn.
Tack Maud Arnesson för den förmedlandet av det dina budskapet.
Facebook-snyltar
Det gäller att se om sina behov och våga ta för sig här i livet…
som när jag råkade snylta in på en väns FB-logg och se att hon, vän M och vän N skulle ses över en Kladdkaka hemma hos vän N. Och jag som just nu kännetecknas av;
Desperat småbarnsmor, check.
Känsla av ’off’side’ i livet emellanåt, check.
Ingen skam i kroppen, check.
Slank snabbt in med en egen invit att om Kladdkakan blev glutenfri så kunde jag minsann förgylla med mitt sällskap.
Och det man sänder ut kommer till en, för ikväll satt jag där uppkrupen i vän N´s sköna soffa med ett helt bord fullt med gófika, en stor kopp Java, tända ljus och samtalade om andlighet och livet i stort och smått.
Vardagslycka
N bullar upp och M har hittat sig ett skönt soffhörn, själv säckar jag i det andra.
Inspire finns nu även på Facebook, kika gärna in på sidan Inspire och tryck Gilla,
då ser du mina inlägg under dina nyheter.
Välkommen in!
Puma
Vi åkte hem direkt efter frukost imorse, eftersom jag hade en föreläsning åt Forever vid lunch på Hotell Galaxen. Det var ett tacksamt gäng med positiva och glada människor att föreläsa inför och ämnet låg mig varmt om hjärtat, jag berättade hur jag möter mina rädslor och lever mina drömmar.
Hann njuta mycket av värmen och solen ändå idag, som en vän skrev i sin logg på Facebook, det känns mer som vi firar Midsommar än Påsk. Jag tog en promenad, eller rättare sagt småsprang efter Maya som hade full fräs på cykeln. Vi var på tur för att leta Vitsippor och jag fick en första runda med mina nya walkingskor eller toningskor som de kallas…
