Artiklar med etiketten ‘Författare’
Dr Wayne Dyer
Stop acting as if life is a rehearsal.
Live this day as if it were your last.
The past is over and gone.
The future is not guaranteed.
Dr Wayne Dyer
Miracles come in moments. Be ready and willing.
Abundance is not something we acquire. It is something we tune into.
You’ll see it when you believe it.
How people treat you is their karma; how you react is yours.
Be miserable. Or motivate yourself. Whatever has to be done, it’s always your choice.
Conflict cannot survive without your participation.
When you dance, your purpose is not to get to a certain place on the floor. It’s to enjoy each step along the way.
Freedom means you are unobstructed in living your life as you choose. Anything less is a form of slavery.
When you judge another, you do not define them, you define yourself.
Love is the ability and willingness to allow those that you care for to be what they choose for themselves without any insistence that they satisfy you.
Our intention creates our reality.
How others treat me is their part, how I react is mine.
See the light in others and treat them as if that’s all you see.
Your children will see what you’re all about by what you live rather than what you say.
You cannot be lonely if you like the person you’re alone with.
You are not stuck where you are unless you decide to be.
I would rather be hated for who I am than loved for who I’m not.
The state of your life is nothing more than a reflection of the state of your mind.
You get treated in life the way you teach people to treat you.
You are what you choose to be today. Not what you’ve chosen to be before.
Never underestimate your power to change yourself; never overestimate your power to change others.
If you meet someone whose soul is not aligned with yours, send them love and move along.
Your teacher might be a child who takes you by the hand and asks you a question that you hadn’t considered before, and your answer to the child is your answer to yourself.
No one can create negativity or stress within you. Only you can do that by virtue of how you process your world.
Remind yourself that you cannot fail at being yourself.
The greatest gift that you were ever given was the gift of your imagination.
The most beautiful people we have known are those who have known defeat, known suffering, known struggle, known loss, and have found their way out of the depths. These persons have an appreciation, a sensitivity, and an understanding of life that fills them with compassion, gentleness, and a deep loving concern. Beautiful people do not just happen.
You create your thoughts, your thoughts create your intentions, and your intentions create your reality.
… övergå i kärlek
Allt som vi accepterar här i livet förändras.
Lidandet måste alltså övergå i kärlek.
Det är det stora mysteriet.
Katherine Mansfield
Visdom är …
Acceptans är att låta allt komma.
Förlåtelse är att låta allt gå.
Kärlek är att låta allting vara.
Visdom är att låta allting uppstå, blomstra och befria sig naturligt.
Medvetenhet är vilsam uppmärksamhet, att låta allt hända.
Det är allt.
Sri Amma Bhagavan
Find what you love
Under ytan
Som medberoende är det lätt att krampaktigt hålla kvar och också kontrollera situationer, personer och livet. Vi pratar ofta om att lösningen är att släppa taget. Och när jag står där och krampaktigt håller så förstår jag inte den enkla instruktionen – släpp taget. Jag är rädd, jag håller och kontrollerar. Som om jag håller hårt om tampen i rädsla att jag själv förliser. Och tror att just min egen insats är den som ska stå emot, bära kraft och rädda både mig själv och andra. Det blir så makalöst smärtsamt att hålla alla tamparna – kraften försvinner och ändå hålls greppet krampaktigt kvar. Det borde ju vara så enkelt att ta till sig de välmenade orden – släpp taget.
Så fick jag höra någon berätta på mötet här i veckan hur denne beundrat och iakttagit en surfare som som njöt av de stora vågorna. Och han hade efteråt frågat surfaren hur gör du för att komma upp när du trillat i, hur vet du vart du ska simma där under tumult av vågor. Jag slappnar av och vet att jag flyter upp till slut, svarade surfaren.
Och just de orden klickade för mig. Släpp taget är detsamma som att slappna av. Slappna av vet jag hur jag gör, det kan jag ta till mig. Och mina egna ord och övertygelser gjorde sig påminda; Allt löser sig. Allt är omhändertaget. Lev ansträngningslöst.
Med andra ord, så fort oron/rädslan smyger sig på eller hugger in så väljer jag att istället för att kontrollera att slappna av. Lita på livet. Lita på processen. Lita på att jag är buren och att jag flyter upp – utan ansträngning. Och vem vet, med den inställningen så kanske jag inte ens hamnar under ytan.
Min vilja vs Guds vilja
Trots mitt tidigare inlägg och mina tankar om att höstens schema kommer att lägga sig tillrätta så kommer jag på mig själv med att under min meditation be till Gud om att lösa det så som jag vill ha det. Jag lägger ut mina önskningar om yogaklasser (dagar, lokal, tider, orter), antal deltagare till kurser, när jag vill gå på mina 12-stegsmöten (föredrar Alanon numer) och att jag också vill kunna gå och ta egna yogaklasser i Kundaliniyoga… ja, jag styr och ställer som en tok. Roddar upp allt i minsta detalj och lämnar inget åt slumpen. Är tillbaka och tar (läs: försöker) kontrollen.
Och där och då när jag inser hur jag håller på så frågar jag mig själv. Why?
Och får som en blixt från klar himmel till mig att jag ännu inte bestämt mig om jag ska styra föreställningen (som vi kallar det i 12-stegsprogammet) eller om Gud ska få råda. Jag har fastnat mellan mina egna beslut och att lägga besluten till Gud.
Och jag ser vart det far snett. Jag tror nämligen på Attraktionslagen. Det jag sänder ut får jag skörda. Så jag sänder och sänder. Men det går emot min egen grundvärdering, den att Gud vet bäst vad som är bra för mig. Jag vet egentligen inte ett dyft. Jag tror mig veta – men Gud vet.
Jag tror mig veta att två yogaklasser i veckan är vad jag behöver både fysiskt, själsligt och ekonomiskt. Jag tror mig veta att en fylld grupp på Oneness Awakeningkursen är bäst. Jag tror mig veta att det ska vara en Oneness Awakeningkurs just den helgen. Jag tror mig veta vilka möten jag behöver gå på. Jag tror mig veta vilka handlingar jag ska göra. Jag tror mig veta vilka beslut att ta. Jag tror mig veta vad jag vill. Men jag vet ingenting! Ingenting!
Det enda jag nu vet är att Gud vet. Och jag mår f-n så mycket bättre när jag vet det och när jag låter Hen råda.
Gud för mig är Livet självt. Jag har inget med Livets styrning att göra. Jag behöver enbart ta emot det så som det ges mig. Jag har ett sinne som säger bu ena gången och bä andra. Si och så. Dit och hit. Upp och ner. Sinnet förvirrar mig om jag lyssnar till det. Och när jag slutar lyssna till hit, dit, bu, bä, si, så – så upptäcker jag livet. Livets vilja. Livets vägledning. Jag hör, ser, känner … vet – vad Gud vill med mig.
Och är det något jag har tillit till så är det att när Livet råder så blir allt bra – allt som det ska. Allt är alltid omhändertaget. Och när Livet råder och jag låter det råda, även över mig, så mår jag bra. Fantastiskt bra. Och till syvende och sist så är det min enda önskan att må bra. Ha ett fantastiskt bra liv och njuta av det. Och om jag njuter när jag släpper kontroll och oro och bara låter mig vägledas.
Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom (steg 3 AA’s 12-steg). Jag beslutar att lägga min vilja och mitt liv i händerna på Gud. Och minns orden från min förebild Louise L Hay när hon blev tillfrågad hur hennes karriär blev som den blev, ”jag svarade bara mina fax (på den tiden) och telefonsamtal”. Hon lät Livet efterfråga henne och sa Ja när det gjorde så.
Jag vet att oavsett yogaklasser, kurser, möten hit och dit så kommer varenda minut den här hösten, och nästa, och nästa vara vägledd minutiöst. Allt är som det ska. Livet är tillrättalagt och jag har ingen aning om hur – och det är det som är det underbaraste med det.
Allow change
Kramar ur det sista av sommaren, fortsätter lunken fram till skolan börjar. Kan inte förstå att den gått så fort – sommaren. Känner lite sorg faktiskt, över att den inte blev, vädermässigt, som jag önskat. Brustna drömmar är också sorg. Samtidigt som jag förlitar mig på att den var och är precis som den ska – sommaren 2015.
Vi har precis tillbringat några dagar på västkusten – bästkusten. Grebbestad, Fjällbacka, Marstrand och Smögen bidrog alla till min nyförälskelse. Har verkligen fått mersmak och planerar redan att återvända.
Tankarna går till hösten och vad som väntar. Känns oftast som hösten kommer med nyenergi i mitt liv på många sätt och vis. Det är en del ovisst om lokalerna till höstens yoga, så ni som väntar – håll ut – jag jobbar på det. Och så fort det är klart meddelar jag er personligen (ni som står uppskrivna) och även här på hemsidan.
Anmälningarna till Oneness Awakeningkursen 12-13 september börjar komma in. Så glad att ni bokar er, för det är en gåva att hålla dessa kurser. Love it!
Jag stillar mig som sagt ett tag till. Passar på att meditera och granska mina intentioner. Vad vill jag och vart ska jag? Vill Gud och jag detsamma?
I allow change.
I love change.
Change is love.
Change is life.
Give up … and trust!
You have to give up all your beliefs. And fully surrender to my arms – to the life I have given to you. And that includes your body, your family, your destiny.
When you fully surrender to – what is – you relax and accept the now and the outcome to be and when you relax everything will fall to place. Just as it wants to be. Life will open up to you and give you all the gifts that I have planned for you. And all the help you need will be provided to you in perfect time.
You don’t need to know the way. You just need to surrender and relax to my way. I have it all together. You can trust me. You need to trust me.
Savita
Mina steg
Tassar vidare under mina sommardagar, eftersträvar lunken mer än hetsen. Tränar mig i att vara chill. Även när lokalfrågan för höstens yoga inte helt lagt sig tillrätta och andra lösa trådar hänger och slingrar. För det gör livet än mer spännande – vad vill livet (gud) med mig nu när mycket känns och verkar annorlunda.
Vart är jag på väg? Låter den frågan droppa och ägnar mig åter till där jag står i dag och vad mitt hjärta viskar. Stillar jag mig och tystnar så hör jag …
Andra texter tar plats, inspirationen flödar, spretar och sprider ut sig som ogräs – jag låter det frodas. Beslutar mig för att jag inte behöver se mönstret, jag mår iaf bra även när mitt skrivande är vilt och ostyrigt – det får mig att blomma. Bara jag skriver så är jag nöjd. Mycket nöjd och glad. Nöjd, glad och tacksam.
Pirrigt glad är jag också inför Kundaliniyogalärarutbildningen jag ska gå nästa år, idag åkte anmälan iväg. Nu är det bokat och klart. Mitt sinne får ingen rim och ranson i detta, eftersom jag redan har yogan i mitt liv, kan försörja mig på den och känner mig förälskad i den. Why more? säger sinnet. Because I love it! svarar hjärtat. Återigen en sak jag inte behöver förstå – just do!
Jag är mycket bättre på att just do saker jag vill. Inte så att jag ännu gör precis allt jag vill och drömmer om, men snart. Jag övar mig. Känner att livet (det här livet) gnatar på och åren går, jag har så mycket oupplevt, så mycket som kittlar och lockar. Det är så jag håller mig på min livsvägen, följer glädjen och det som kittlar – ett steg i taget.
Calling
It’s through following each and every little call – a step here and a leap there – that we find ourselves living the life we are called to live.
Rebecca Campbell
Light is the new black