Artiklar med etiketten ‘Frid’
Självkärlek
Tänk vad vi kan skapa utifrån självkärlek. Eftersom allt är energi, ljus, vibrationer så antar jag att kärlek har den högsta vibrationen. Och om jag då går runt många år med låg vibration, dvs förakt, skam, dömande mot själv och min kropp så skapar jag utifrån den frekvensen. Universum (och/eller Gud) svarar an med den ton jag sänder ut.
Medans när jag känner frid, kärlek, acceptans, belåtenhet, stolthet, värde, glädje över mig själv och min kropp så öppnar jag upp för en helt annan attraktion. Tänk vad jag kan skapa utifrån självkärlek?! Wow!
Ikväll ska jag meditera och känna på vibrationen som är kommen ur min belåtenhet. Och se vad mer som finns att upptäcka där.
Skapa skönhet
Äntligen börjar mitt kraftdjur (totemdjur) skatans budskap förstås. Jag har alltid haft en förkärlek till det sinnliga och det sköna och efter en workshop hos Katrin Sandberg så upptäckte jag hur mycket det faktiskt betyder för mig. Och att skönhet för mig är feeling, energi, ett tillstånd – alltså något jag känner. Jag ser skönhet och prakt men i förhållande till mig själv och min kropp så börjar det med en känsla.
Nu märker jag hur många andra kvinnor inspireras att göra detsamma, nämligen upptäcka, känna och omfamna sin skönhet. Och livets skönhet. Och det är väl här det börjar, inom och med oss kvinnor, friden och freden i livet. När vi kommer tillfreds med oss själva och våra kroppar, så lär vi våra barn att göra detsamma. Och när friden inom sprids, så sprids freden tror jag. Och tänk om det är så att vi kvinnor har makten och hela härligheten att skapa vår och allas vår framtid.
SKATA
Du har förmågan att skapa skönhet överallt just genom att du älskar det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld/världen.
Du skapar skönhet genom att först känna kärlek, eftersom skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer att infinna sig i ditt liv igen. Med andra ord; har du något du oroar dig över och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönhet kommer att infinna sig. Ditt problem löser sig.
Djurens Språk
Solöga
Lösningen
Känslan när jag nu fokuserar på att känna mig nöjd, belåten och till och med snygg är så härlig. Den fyller hela min kropp med välbehag. Den ger en sorts mättnad och belåtenhet som gör mig gott.
Minns tidigare under året när jag försökte kontrollera mig med LCHF, tog kokosolja för att hålla mig mätt, åt massa mjölkprodukter av samma anledning (så magen svullnade) och köpte kosttillskott som skulle mota suget. Så mycket tankar och planerande kring mat och måltider. Vad man fick äta och inte fick äta.
Nu är det så chill. Jag har inga tankar kring mat, jag äter när jag vill äta, och vad jag vill äta. Hunger och sug som grep tag i mig när jag kontrollerade kosten, känner jag inte alls på samma sätt. Långtifrån. Hungern är lugn och stilla när den ger sig tillkänna. Suget är litet och kommer ibland.
Jag förstår att det var alla mina rätt-fel-tankar om mat som var osunda, kolhydraterna var inte boven och kokosoljan inte lösningen.
Lösningen för mig är inte vad jag äter utan vart mitt fokus ligger. Jag är måttligt intresserad av mat, jag är mer intresserad av livet, dess skönhet och överflöd. Och nu när mitt fokus ligger där det ska ligga så känner jag mig mätt, belåten och tillfreds.
How you doin
Jag tror faktiskt jag får ett andligt uppvaknade …typ, med tanke på synen på min kropp. All denna energi jag slösat på tankar om vad jag får äta, vad som är hälsosamt eller inte, dieter och kokböcker hit och dit. Så tröttsamt. Det var när en vän sa en dag, men sluta fokusera på maten, fokusera på att känna dig vacker istället, det är ju ändå det du vill egentligen.
Det var efter det det skiftade, poff tjoff, så hade tankarna ändrats. De försöker rulla in i samma hjulspår igen men det är som att hjulspåren är borta. Jag trillar inte ditt i ”äta-rätt-tänket” nå mer. Jag äter det jag vill när kroppen vill äta, och det är så fantastiskt ljuvligt.
Jag har nog alltid ätit när jag vill och när kroppen vill äta förut med, men tyvärr toppat det med skam och skuld. Nu äter jag med frid och det är sådan magisk känsla. Wow, you should try it!
Jag har frid när jag äter, jag känner ”how you doin” när jag ser mig i spegeln … jag är så innerligt tacksam.
Ps Love your size
Yogadag
Beauty by yoga
En härlig yogadag med intentionen att upptäcka mer av din inre skönhet, glädje och frid. Yoga, meditation, mantran och härliga möten och samtal. Och har vi tur så är vädret ljuvligt och då yogar vi utomhus på gräsmattan med utsikt över sjön. Dagen är enkel att delta på, så inga förkunskaper behövs. Min önskan är att bjuda på en mjuk och tillåtande dag med mycket kärlek till den egna kroppen,
När
Torsdag (Kristi Himmelfärd) 25 maj 09.30-14.30
Plats
Lilltorpet (Logen) Falun
Kostnad
750 kr, inkl lunch och fika. Betalas kontant på plats.
Anmälan
mail@savitanorgren.se, 070-559 29 50
OBS Anmälan är bindande, dvs vid avbokning efter 20/5 så faktureras ändå kurskostnaden.
Medtag
Kläder efter väder, yogamatta, filt och anteckningsbok med penna.
Varmt välkommen!
Stressmånad
Jag kände att jag ville skriva ett inlägg om stressen kring julen, eftersom jag vet att ni är många som upplever den och jag har gjort detsamma. Jag minns hur det var för ett antal år sedan, då stressen bet tag i hela mig, inte bara kring julen men runt hela livspusslet. Jag levde för att prestera och vara duktig, jagade den där sinnesron och friden som infann sig när allt tycktes vara komplett och klart. Du vet när jobbveckan är över, räkningarna betalda, huset städat, julklapparna inslagna, barnen lagda för natten, disken och tvätten ren och på sina rätta ställen, ljusen tända – den känslan den ville jag känna.
All den där ”perfekt jakten” höll nästan på att ta kål på mig, jag brände ljuset i båda ändarna som min pappa sa. Och jag behövde ett högt wakeup-call innan jag bestämde mig för att ändra min livsstil. Och för mig började det just så, med att jag bestämde mig och gjorde ett val att leva annorlunda än det liv jag vant mig vid.
Det valet har jag fått gjort om, om och om igen, jag gjorde det senast för några dagar sedan. När jag står inför ett beslut eller aktivitet så frågar jag mig om vad mitt behov är. Tex inför nått så vardagligt som att städa ur skafferiet, så frågar jag mig om det verkligen är ett behov som jag har (är det sant att skafferiet verkligen verkligen behöver städas ur just nu) eller har jag andra behov. Lika så inför en middagsinbjudan eller event, frågar jag mig: Vad är mitt behov? Ibland är behovet att komma iväg, träffa andra och socialisera mig, andra gånger är behovet att vara hemma med min familj istället.
Det är när jag bara säger ja och kastar mig ut genom dörren för att ta emot allt som livet erbjuder mig som jag förlorar mig själv i stressen igen. Livets tempo och utbud är helt enkelt för stort för en människa.
Att värna om mina behov är att välja dem jag vill umgås med, välja mina aktiviteter både utanför hemmet och i det – välja vad jag vill göra med min tid helt enkelt. Det tog mig många år innan jag insåg att jag inte behövde stryka barnens kläder till exempel och att huset inte alls behövde städas varje fredag. Nu har jag insett att julen kan vara precis så fridfull som jag vill att den ska vara trots att skafferiet inte är rensat, att sillen är bortglömd på julbordet och att tvätten ligger i torktumlaren.
Friden har aldrig varit i perfektionen som jag trott, jag eller livet mitt behöver inte vara perfekt för att vara fridfullt. Och när jag insåg att det var friden jag behövde och sökte, så kunde jag släppa taget om perfektionen och njuta av friden som alltid fanns där inom mig.
Upplyst tillstånd
Ärligt talat, när jag läst om Buddha och Jesus så har ett tvivel dröjt sig kvar i mig, kan verkligen vi människor uppnå ett sådant tillstånd som dem? Finns det ett medvetandetillstånd som upplyst?
När jag i juni 2010 åkte till Indien för att gå en kurs i Sunyoga så försvann mina tvivel. Där träffade jag Umasankars mamma och hon hade att ljus och en stillhet över sig som jag aldrig någonsin beskådat vare sig före eller efter mötet med henne.
När hon steg in (eg snarare svävade stilla) i rummet så förändrades energin. Vi alla kände av henne. Hennes ljus var så starkt. Och jag vet inte hur jag ska förklara hennes närvaro än med ordet – ljus. Ljus och stillhet är det jag minns att hon utstrålade. Mitt första mötet med henne var när vi gick fram en och en till henne där hon satt, och när jag kom fram så strök hon mina kinder och klämde om mina armar och axlar medans hon mässade välsignelser över mig. Vi talade inte samma språk, men energin i det hon sa gick inte att ta miste på. Hon uttryckte bara kärlek.
Kommande dagar då hon var där mäktade jag inte med att gå fram till henne igen, det var som att hennes ljus var för starkt, så jag nöjde mig med att beundra henne på någon meters avstånd. Hon var så vacker. Så ljus. Skir. Kärleksfull. Och alldeles ren av grace.
Jag minns att när vi hade timmar av långa lektioner så satt hon helt stilla, som i andakt, och bara VAR. Och jag kunde le åt mig själv som under samma timmar rörde mig konstant; satt, stod, kliade, drack vatten, åt, slumrade, sov, vaknade, gäspade, gick på toa, satt, busade med barnen, skrev, kliade, drack, gick på toa.. så där höll jag på i mitt oroliga sinne och kropp och hon, hon bara satt i sitt stilla varANDE.
Hon var den första människan jag träffade som var nöjd. Fullkomligt nöjd. Verkade vara i frid och ro med sinnet, kroppen och alltet.
Ända sedan den resan till Indien så har jag vetat att det finns ett tillstånd av frid att finna, och inte bara uppleva det en stund efter ett yogapass eller under en meditation utan att vi kan leva i det tillståndet. Vi kan leva i fullkomlig frid. Om det är att vara upplyst eller inte var för mig detsamma. Jag har sett en människa som utstrålar total värme, kärlek, ljus och harmoni – vad mer finns att önska för mig själv och andra än att vi ska få uppleva detsamma.
Här kan du läsa mer om min resa till Indien och Sunyogakursen.
Kärlek eller rädsla?
Det sägs att det bara finns två grundtillstånd, kärlek eller rädsla. Och att jag inför varje händelse, situation och möte agerar utifrån en av dessa. Oftast sker det automatiskt och jag inser inte att det handlar om hur jag agerar, med kärlek eller rädsla, än mindre att jag faktiskt (även om det sker omedvetet) väljer min reaktion eller syn på det jag ställs inför. Inför allt i livet väljer jag (medvetet eller omedvetet) att agera (eller inte agera, vilket också är ett val) med kärlek eller rädsla.
Jag tycker att det är svårt att greppa just orden kärlek och rädsla, de blir oftast för stora för mig. Så jag har utvecklat ett för mig enklare sätt att bli medveten om min reaktion. Jag tänker frid och stress istället.
Frid är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med kärlek. Frid, det vill säga ett lugn i kropp och sinne. Frid är också för mig acceptans. Jag accepterar det livet visar mig just nu, jag accepterar det jag står inför, människan framför mig, även mig själv. Jag accepterar och kommer till ro med det som sker. Det betyder inte alltid att det inte smärtar, tex sorgen efter mamma mötte jag efter en tid med frid. Det la sig ett lugn över mig, en acceptans att det var livets mening. Och jag lärde mig att sorg kan vara just fridfull.
Frid = kärlek, tillit, acceptans, avslappning, go with life.
Stress är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med rädsla. Stress, kopplar jag samman med oro, skuld, dåligt samvete mm. En känsla av att jag, andra, tiden och livet är otillräcklig. Jag jagar upp mig över händelser, människor jag möter, och även mig själv. Något är inte gott nog i denna stund, jag känner att saker och människor behöver ändras för att jag ska komma till ro. Stress är motsatsen till frid. Och när jag är i stress så gör jag motstånd. Jag strider med livet och det som är. Till skillnaden från fridens acceptans.
Stress = rädsla, motstånd, kamp, spänning (som i spänd), oro, work against life.
Så åter till valet. Jag står alltså inför alla dessa val, dagligen möts jag av människor, besked, händelser, situationer, nyheter och för att inte tala om min egen spegelbild – och mitt ansvar blir då att vara medveten om hur jag väljer, väljer jag att möta livets skeenden med kärlek eller rädsla, med frid eller stress. Så vad är mitt val i dag, att möta livet med frid eller stress?
Ta emot frid
”Låt oss komma ihåg varje dag, varje minut, varje sekund, och låt oss särskilt komma ihåg på morgonen när vi stiger upp, att när vi tar emot frid för oss själva, får alla andra i världen också frid i någon mån.”
Lev och lär kärlek
Gerald G. Jampolsky
Mitt medberoende
När jag läser mina två senaste inlägg, det om medberoende och frid så inser jag att det är just friden jag gett avkall på i mitt liv som medberoende. Jag har lagt friden åt sidan för att först tillgodose andra, vara till lags, passa in, vara snäll och visa mig duktig. Trott att den jag är måste vara fel och istället strävat efter att göra bra ifrån mig och vara snäll – för att bli omtyckt.
Och när jag så blir omtyckt, accepterad, ”gillad” … så sveper en känsla av frid över mig. Jag pustar ut för en liten stund. Innan jakten på nästa gilla tar vid. Jakten på att bli vald, omtyckt och älskad fortsätter i all evighet, och belöningen är korta stunder och förnimmelser av frid.
Att anpassa mig efter andra blir mitt sätt att kontrollera mig, så att jag blir omtyckt av dig, att jag får vara med och känna mig älskad. Och där i den stunden känner jag frid. Men friden är så flyktig för egentligen är jag fullt upptagen med att kontrollera vad som sker, vad andra känner och hålla tillbaka mina egna känslor. Stå tillbaka med mig själv. Anpassa mig.
Och nu vet jag att frid = kärlek. Att jag ger kärlek när jag är i frid. Men det är helt omöjligt att vara i frid och alltså sprida frid till andra om jag inte har kärleken till mig själv. Det börjar med mig. Inom mig. Med min kärlek till mig. Min frid över att vara jag. Och våga stå kvar i den friden av att vara jag oavsett om det gillas eller ogillas av andra.
Medberoendet tar slut där min frid tar vid. Medberoendet är grundat på rädsla och friden, jag dess essens är rädslans motsats – kärlek. Att vara jag, och acceptera mig själv det är kärleksfullt. Och att i grunden av mitt inre älska mig själv och inte speglat i det yttre och beroende av andra – det ger mig frid.