Artiklar med etiketten ‘Hälsa’
Mattillåtet
Jag har gjort min stackars kropp förvirrad. Under några år har jag försökt hänga på en del av kostråden som haglar, GI, LCHF, Paleo, 5:2 osv. Inte känt att någon av dem talar helt fullt till mig. Och tänkt att det kan inte vara meningen att det ska vara så här komplicerat och fullt av restriktioner.
För mig har glädjen att äta försvunnit ju mer jag har fokuserat på koströnen. Och på senare tid har jag märkt hur kroppen blivit tröttare och tankarna mer och mer upptagna med vad jag bör äta och absolut inte ”kan” äta. Min önskan att äta hälsosamt och även vara smal har gjort mig energilös. Och maktlös, för ju mer jag tänker desto mer tycks jag förlora makten.
Så det var helt underbar läsning jag mötte när jag blev rekommenderad boken Mattillåtet skriven av dietisten Gisela Van Der Ster. Hon vägleder tillbaka till sunt förnuft och att den visdomen om kosten vi eftersträvar redan finns inom oss – kroppen vet. Boken är skriven för personer med ätstörningar men jag kände att den gav mig oerhört mycket trots att jag inte känner igen mig i ätbeteendet.
Jag vill verkligen lägga kontrollen åt sidan och låta tilliten till kroppen växa. Kroppen vet vad att äta. Kroppen eftersträvar balans. Den återskapar balans bara jag tillåter den att göra det. Den är att lita på. Problemet är att jag återigen sökt utanför mig själv efter lösningen som finns inom.
Men det tål att upprepas att man aldrig någonsin ska ha dåligt samvete när man äter eller när man tänker på mat. Mat ska ge kroppen bränsle i form av kraft och energi, den ska göra en mätt så att man kan tänka på annat än mat när man inte äter, den ska vara god och njutbar, och själva ätandet ska bidra till en stunds ro och avkoppling. Maten ska med andra ord inte vara en fiende. Det här betyder att du både får och ska äta av allt.
Mattillåtet
Gisela Van Der Ster
Börja jogga
Äntligen har jag börjat jogga. Jag har gjort några tappra men snabbt övergående försök genom åren utan att fastna för det. Men skam den som ger sig, nu är jag där igen, har knutit på mig skorna och skaffat tights. Joggtempot är lågt, benhinnorna värker och jag flåsar… så det blir många många intervaller (gå – jogga – gå – jogga – gå – gå – jogga – gå) under mina 4 km. Jag har varit iväg 3 gånger den senaste veckan så jag är mäkta stolt över mig själv.
Vårliv
Jag känner vårkänslor, som om varje cell vill vakna till liv. Så jag bestämde mig för att ge hela systemet en boost av livsenergi, de gröna drinkarna har återuppstått i mitt kök (haft ett litet uppehåll med dem en tid) och faktiskt så köpte jag mig ett par joggingskor idag och ny jogg-outfit. Nu är målet att höja energin med svettdroppar och klorofyll.
Var och lyssnade till Annelie Pompe idag och efter den timmen så var inspirationen än mer på topp, vilken kvinna, vilken äventyrare, vilken inspiratör. Får du chansen, så gå på en föreläsning med henne!
Medvetande
Först när jag bläddrade i den så kom tanken att den verkade så tråkig, alldeles för vetenskaplig för mig som gillar att läsa på känsla. En läkare som skriver om kroppens förmåga att läka sig själv och den oerhörda visdom vårt medvetande besitter. Och hon skriver så bra, sammanväver känsla och forskning på ett sätt som tillfredsställer. Du kan läsa den om du har en sjukdom som du vill läka eller om du som mig känner dig hämmad i vissa delar av livet och önskar tillföra mer livskraft. När jag läste boken blev det en natt av bladvänderi.
Den inspirerar till att leva ett liv i hälsa och full glans av vårt sanna jag. Jag tycker boken är jättebra, så den hamnar bland mina boktips.
Medvetandet är starkare än mediciner
Dr Lissa Rankin
Onenessdag
Onenessdag
– : kärleken till dig själv : –
Lördag 7 mars
Jag bjuder in dig som är deekshagivare och redan gått Oneness Awakeningkursen till en Onenessdag. En dag där intentionen är att läka inom oss själva, förlåta oss själva och öppna oss för kärleken inom. Via processer, yoga, meditation och deeksha så vägleds du genom dagen och öppnar dig än mer för det gudomliga inom.
Datum och tid
Lördag 7 mars, kl 10.00-17.00
Plats
Kulturhuset Svanen (IOGT NTO) Hesseliusgatan 1, Borlänge
Kostnad
700 kr
Kursavgiften betalas kontakt på plats alt mot faktura (meddela isf din fakturaadress vid anmälan).
Anmälan
Senast 27 februari, mail@sofianorgren.se
Övrigt
Medtag egen lunch/fika, yogamatta, filt, anteckningsbok/penna.
Förkunskaper
Deltagit i en Oneness Awakeningkurs
Tema
Kärleken till Dig själv
Känslan av is
Jag känner att jag har gjort rätt saker den här hösten. Jag har fokuserat på mitt mående och att tillgodose mina behov. Det betyder att jag tillåtit mig känna det jag bär inom i ännu större (djupare) utsträckning. Det har varit mycket tårar och känslor de senaste månaderna. To feel is to heal, skrev en vän om sitt eget mående och jag kan bara instämma. Det är när jag tillåter känslorna att sippra eller välla fram som de läker. När jag låter de kännas okontrollerat och utan plan om hur länge mitt mående ska få vara… bara låter det vara.
Jag har gråtit på möten, i samtal, i böner, i ett famntag, till en film… jag har sörjt. För det mesta ingen aning om vilka tårar som runnit, har inte ens brytt mig om att leta innehållsförteckningen på dem – bara låtit dem passera. Och tillåtit mig att ”inte veta”, enbart känna.
Och det är så skönt, både nu och när de rinner. Det är läkande. Jag känner hur jag står stadigare i mig själv. Det är inte lika svajigt nå längre. Jag finner stöd och ro genom känslorna, inte just när de upplevs kanske men efteråt när de fått sin plats i min kropp och tagit sig igenom sin process. För är det något jag tror på så är det att känslor som inte upplevs de paketeras och trängs, skavar och gnager inom medans känslor som släpps igenom och känns de dunstar bort. Ser det som att oupplevda känslor, undanstoppade och gömda är som is. Och när jag tillåter mig att känna dem så transformeras isen till vatten. För att efteråt när de passerat och upplevts så är det som ånga, som stiger upp och försvinner bort…
lev-ande
Tar hand om mig efter bästa förmåga, vet att den kan bli bättre… min omsorg om mig själv. Men jag tränar (observera; inte försöker, vilket jag tycker är att lågsatsningsord, utan tränar). Känner ett stort behov att vila och återhämtning, mindre aktiviteter. Mera stanna upp, skala av… vara kvar. Men som vännen sa till mig; glöm inte att ha roligt också. Det förväntar jag mig att få imorgon, skoj och skratt, då jag och några kära soulsystrar åker på mystrip till Siljan och äter vår lunch på Masesgården. Och ”några fingrar i sjön”, är utlovat till den mest badglada av oss. Livet är här, det är nu.
Återupptar vilan i kroppen också, idag är en 5:2 dag, en dag då kroppen ges återhämtning och näring. Morgonens smoothie var gjord på ananas, bladspenat, banan, spirulina och en zipp kollodialt silver. En boost för kropp och själ.
Har tänkt mycket på Amanda Jensen sedan Så mycket bättre i lördags. Och citatet att känna är att leva, har hängt kvar. Att de undanträngda känslorna som vi befarar mest, sorg, ilska, ensamhet… kanske dem vi är här för att uppleva, precis som med alla andra känslor gör dem oss just levande. Jag tror verkligen att vi som själar (andar) är här i våra människokroppar för att just uppleva livet som människa, med alla våra sinnen och alla våra känslor… känna oss lev-ande.
Bli av med ditt sug
Wow, älskar detta!!!
Personligutveckling och andlighet kopplat ihop med hälsosam kost… bye-bye till rädslor och begär. Det här ska jag kika på fler gånger.
So you can become all that you are!
Raw chokladtryfflar
Från det ena till det andra så vill jag bara dela med mig av receptet på gudomligt ljuva chokladtryfflar.
Raw chokladtryfflar
3 delar dadlar
2 delar raw cacao
1/2 – 1 del cocosolja
Mixa samman, rulla till små praliner och avsluta med cacao uppe på. Yummi!
Hirsgröt
En annan nyupptäckt njutning som jag gör varje morgon är Hirsgröt,
jag kokar gröten (hirs, vatten och salt) och så steker jag äppelbitar lite lätt i cocosolja och kryddar med kanel och kardemumma.
Mer om min stress
Tar vid där gårdagens blogginlägg om Stress slutade…
.. för jag vill gärna berätta om vad som gjorde att jag vände mitt liv och hur jag gjorde det. Mitt wake up call var när Maya ca 2-3 år gammal gick och lekte mamma med telefonen vid örat. Jag minns så väl ”the moment” där jag stod vid spisen och såg henne, eller rättare sagt såg mig själv i henne. Jag minns också att jag vid den tiden ofta var sur och tvär, stressen gör så med mig, den gör mig vresig. Och telefonen som ständigt ringde var en stark utlösare av stresspåslag. Får fortfarande lite andnöd ibland om jag ser att jag har många missade samtal eller mailhögen stiger i höjden, stressminnena sitter djupt. Såren är fortfarande ömma.
Där och då, vid synen av Maya som lekte mamma, bestämde jag mig att nu behöver jag ändra mitt liv. Magen hade smärtat under flera år och efter många undersökningar på mag och tarm konstaterade de IBS, hälsporren bet sig fast lika länge, precis som min ömmande tå… och smärtan i höften kom och gick, jag hade Tinnitus på höger öra – min kropp SKREK efter andrum och vila. Jag körde på tills den dagen då jag mötte mig själv i Maya.
Det har inte gått snabbt, att ändra gamla invanda beteendemönster tar tid och man behöver ha överseende med sig själv när man faller tillbaka. Men det går att hasa sig upp på banen igen, återta kurs mot den nya destinationen. Jag brukar likna det med att vända en pråm.. eller kanske en isbrytare är en bättre liknelse.
Min hälsa förbättrades snabbt, jag har inte haft ont i magen på flera år nu, inte hälen eller tån heller. Höften viskar (läs: ömmar) till ibland då jag tvivlar.. tvivlar på mig själv och tvivlar på att jag är buren av en högre kraft. Öronsuset är kvar, ibland hör jag det, men mestadels inte. Jag hör det kanske hela tiden egentligen men jag har en frid som gör att jag accepterar det, jag till och med tackar det, hellre får suset i örat vara min alarmerande klocka så att jag håller mig vaken (läs: medveten) än att barnen ärver mitt mönster.
Så vad har gjort att jag kunnat hoppa av livshjulet (stressen) som jag sprang i? Först och främst hade jag nog inget val, kroppen hade bestämt sig för att stoppa mig. Till vilket pris var mitt val. Och så hade jag mod att ändra mig. Mod att leva i ovissheten. För utan mod hade jag blivit kvar. Utan modet att kasta mig av hade jag slitits itu, brunnit av.
Och så har jag be-gåva-ts med tillit. Tillit är min största egenskap. Jag har tillit. Inte till mig själv. Inte till samhällsvärderingarna vi konstruerat. Men jag har tillit till Gud, kalla det en högre kraft, universum, Livet, vad du vill – jag har tillit till att någonting stort har givit mig livet och någonting stort kommer bära mig ur det och att det stora verkar för mitt bästa – alltid! I all tid. Även här och nu.
Så när lilla jag tvivlar, för det gör jag fortfarande, vi är alla utrustade med tvivel också, så lägger jag mig i händerna på det stora som verkar för mig – det kärleksfulla som omfamnar mig och låter mig bli tröstad och övertygad att allt är bra. Allt kommer gå bra. Allt är omhändertaget.
Och så fortsätter jag att gå ett steg i taget… i tillit. Det är som att gå i dimma, jag ser inte långt, ibland ser jag inget alls. Men jag går. Jag litar på den hand som håller mig. Och ibland stannar vi, för att handen ber mig stanna, då stannar jag och väntar i tillit. För jag vet att jag kan inte se hela vägen. Jag ska kanske inte se något alls – jag ska hålla mig levande i varje andetag.
Att vara levande (lev-ande) är min uppgift. Vart livet för mig är Guds plan. Jag går när handen som håller mig ber mig gå. Jag stannar när handen som håller mig ber mig stanna. Jag möter när handen som håller mig ber mig möta. Det är så jag lever, dag för dag.
