Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Yogaretreat Indien
Yogaretreat Indien 15-24 november 2013
Det känns overkligt och ändå så oerhört hemvant att återvända till Indien och byn Lachipur, denna gång med en grupp svenskar med mig. Det kommer bli magiskt, innerligt och värmande för oss alla, även för mig. Nu är det 8 intresseanmälningar inkomna och funderar du på att följa med så får du givetvis ringa eller maila mig med tankar eller frågor.
Här finner du mer information om resan.
Din gåva
Ge är livets gåva
Guds gåva genom Dig till världen.
Om Du gav under en timme idag,
vad skulle Du Ge då
och till vem?
Savita
Stormens öga
Även om det ter sig som en orolig tornado i sinnet vissa gånger, tumlar runt med farhågor, faro-vågor. Så har jag upptäckt kärnan. Stormens öga. Där det alltid är lugnt och stilla.
Många dagar förr sprang jag i affekt av min rädsla, flydde undan eller än värre med mitt stora ego (kontrollanten) försökte styra om tornadons kurs och riktning. Fösa den till annan plats långt bortom mig.
Sen någonstans i utmattning av alla mina åtgärder och hemliga agendor (hemliga även för mig) att undvika rädslan och dess mörker så kapitulerade jag och gav vika. Jag la mig utmattad ner i ekorrhjulet och den slappa kroppen föll långsamt och segt ur, farten saktades ner och jag låg helt stilla. Mötte det jag behövde möta. Möter fortfarande det jag behöver möta. Först orkade jag inte fly och (be)härska rädslan nå längre. Nu vill jag inte. Nu förstår jag bättre. Den är inte till för att besegras, den är till för att mötas. Den får mig att växa, resa mig och gå än djupare in i den. Den för mig rakt in, till centrum av stormens öga. Och tro mig, där försvinner allt. Eller egentligen försvinner ingenting, allt är kvar, men rädslan upptäckts som en illusion i varandet av mitt inre. I min kärna, kalla det hjärta eller själ, där finns inget att frukta, där finns mer än kärlek.
Stormens öga är sinnesro, frid och glädje. Stormens öga är kärlek.
One with
When there is no inner dialogue, you are one with the universe.
Sri AmmaBhagavan
Rädd att bli kvar
Rädd att jag blir kvar. Rädd att ge mig av. Hur jag än vänder och vrider så är sinnet rädd. Alltid rädd. Innerst inne är det så. En tornado av rädsla, virvlar hit och dit, kappan svänger med vinden. Alltid virvel, virvel av rädsla.
När jag tonar in på lugnet, det som finns i hjärtat så vet jag att jag kommer bege mig av en dag. Det har jag alltid vetat. När tiden är mogen. När tid är. ”Vänta då för Guds skull tills jag är mogen!”, ropar sinnet inifrån Tornadon.
Jag vilar i att det är inga beslut att ta, vet att vi en dag ger oss av. Tar vårt pick och pack och lämnar stan. Det känns så, har alltid känts så. Vet förstås inte om det är sant, men det känns så. Inte inne i Tornadon såklart, men i hjärtat.
Jag känner mig hemma vid Mälaren. Tänker varje gång när jag vänder hemåt från någon trip och åker norrut på E4:an, passerar Uppsala eller E18 efter Bålsta att nu åker jag åt fel håll. Därefter strävar det mer och mer emot ju mer norrut jag åker. Det känns fel. Det känns motvals. Avigt. Mothårs. Ja, mothårs känns det. Inget riktigt flöde. Gör lite ont. Och ändå har jag bott i Dalarna hela mitt liv och min familj härstammar från den Norrbottniska viken. Norr är min rötter, men det är inte jag. Aldrig varit. Jag har alltid alltid längtat söderut.
Men jag vilar i stormens öga. Vet att det visar sig en dag. Den dagen. Det finns inga beslut att ta. Jag är där jag ska. Helt säker på det. Vi är alltid där vi ska. Jag är här, så då är det här jag ska vara. Jag är här, i mellersta dalom, den grådisiga staden lagom. Det är så det ska vara idag, just nu. Och jag har som tur var lärt mig älska var eviga minut (Ja, inte alla, inte alls, men väldigt många av dem), vara tacksam och fylld med där jag är och vem jag är. Även med en tornado av rädsla och med ett hjärta av längtan. Det är jag. Och det är faktiskt väldigt bra. Kunde inte vara bättre. Allt är som det ska.
Ps Inlägget belyser min längtan, min rädsla och min kärlek till nuet. Vill bara betona att min vardag är fantastisk här på Solduva, i mellanstaden Borlänge med alla vännerna, familjen, grannarna, naturen… skulle kunna fylla på i evighet på den listan, kärleken till min stad, mitt hem.
Foto: Gunilla Persson
Humor
Blessed are those who have a sense of humor,
for they will laugh with God.
Terry Linn Taylor
Mary Beth Crain
Galna idéer
Träffade en inspirationskälla igår, han heter Patrik Andersson och han fick den smått galna idéen om att här i Borlänge bilda och anmäla ett Somaliskt Bandylag till VM 2014 i Sibirien. Det ena ledde till det andra, dörrar öppnades, ända in till Somaliska regeringen som behövde ge tillstånd och nu spelas det hela in som film med inga mindre än Filip och Fredrik. Hur gick detta till? Ja, till och med Patrik ställer sig frågande. Han säger att det ena ledde till det andra. Allt flöt på. I himlens fart.
För mig är det självklart att Patrik är spindeln i nätet till något större, som leder till att människor möts, på riktigt. Att isen blir centrumplatsen där hjärtan smälter, öppnas och strålar samman. Inte undra på att dörrar öppnas, när vi följer våra hjärtan och/eller galna idéer och lever i tillit, tilliten till något större. Tilliten till att det vi vill åtstadkomma faktiskt är gott… och gör skillnad.
Blessing
Tack för Din närvaro, tusen tack ♡
Eftersom jag blir ganska tagen, uppfylld av att ge deekshan så har jag denna gång förberett detta blogginlägg innan, så att även jag kan stanna i närvaron efteråt.
Namaste
Kvällens budskap har vi fått från Kundaliniyoga-horoskopet, Spirit Voyage.
On Wednesday, the Moon is in Sagittarius, suggesting that a happy-go-lucky attitude prevails for most of the waking hours. The key is to look at the bright side. Stay optimistic. Take the high road. There is always a better solution. Find it.
Wednesday and Thursday are great times to practice, in alignment with the predominant Sagittarius Moon.
Thursday morning is a productive time, with an early morning lunar connection with Jupiter suggesting that you make some daring adjustments in order to bring success to the next level. Keep an eye out for opportunities on all fronts.
After about mid-day, however, all bets are off. At 1pm EST (10am PST), the Moon squares the Sun, its last major aspect before moving into the next sign. What does this mean? For the duration of the day on Thursday, the Moon will be void-of-course. It is not a good time to make decisions, plan or strategize.
Sammanträffanden
Som av en händelse så skriver Villatidningen som låg i brevlådan om Camilla Läckbergs skrivartips.
Som av en händelse knackar två predikanter på dörren alldeles efter mitt blogginlägg om Att dela med sig och lämnar en folder i handen med texten: Gud älskar dem som älskar att ge. Gud älskar en glad givare.
Som av en händelse så tipsar målarläraren (Maya och jag ska på målarkurs på lördag) om Hotell J, precis det hotellet vi bokat någon timme innan.
Som av en händelse delar jag och väninnan samma issue under vårt soultalk och genom att dela med varann så hjälper vi varann.
Som av en händelse… jag skulle kunna fortsätta i evighet. Det är så mitt liv är. Det är så livet är. Om eller snarare när vi är uppmärksamma på tecken, budskap och sammanträffanden som sker. Det är då de visar sig. Som om de (precis som oss) göds av uppmärksamhet och bekräftelse.
Where attention goes energy flows…
Att dela med sig
Med anledning av livsuppgift så börjar jag tvivla på om det verkligen finns en livsuppgift, den med stort ’det’ – The One. Jag ser på många människor som jag upplever lever sin livsuppgift så spelar det ingen roll vad de gör, i stort eller smått, smalt eller brett, det jag fascineras av och dras till, alltså vill hålla väckt i mig själv är passionen. Det är passionen som fängslar mig.
Det är inte själva skrivandet som jag är passionerad i, det är att dela vidare det jag själv upplever. Det är att sprida för vinden om så, det jag tror på. Jag har nämligen märkt att det jag tror på det upplever jag när jag delar det med andra. Jag tror på livet efter döden, alltså för mig finns ingen död, det är bara en transformation av kroppen, men den eviga själen består. Jag tror på att livet är evigt men jag upplever det eviga livet genom kontakt med dem på andra sidan, alltså i ett medialt möte. Jag tror på att vi alltid har kontakt med, rättare sagt ÄR, själen, livsenergi men jag upplever det när jag ger det till andra till exempel när jag ger och tar emot deeksha. Jag tror att jag är i kontakt med en källa till visdom men jag upplever det mitt i själva skrivandet, när tangenterna smattrar, först då, inte innan. Jag tror att vi alla har en guidad snitslad livsväg att gå men jag upplever den inte förrens jag sätter den ena foten framför den andra. Jag tror att jag har mycket att ge men jag upplever det inte förrens jag står där med famnen full och ger.
För mig är passionen i själva delandet och givandet. Att dela yogan, skrivandet, tankarna, deekshan… det är när jag delar jag själv upplever det. Det är i delandet jag själv fylls med det jag vill dela till andra. Inte förrens jag delar kan jag uppleva det. Det ges till mig först när jag står där med en givande hand. Fram tills dess behöver jag vila i tillit till att den handen jag sträcker fram snart kommer vara fylld med det jag vill ge.
Så tror jag att det är. I alla fall är det så det är för mig. Så det ges till mig.
Vi ärar Gud genom att tjäna andra med våra gåvor.
Rick Warren