Det här får min själ att expandera under meditation… så makalöst vackert och fridfullt att lyssna till.
Vad innebär det egentligen att vara andlig? Jag får ofta höra av andra: du som är så andlig… Men för mig är det självklart att vi alla är andliga. Vi är andar (spirits, själar, gudomliga).
Jag tror att en stor del i att finna kontakt med sin själ (sin ande, andlighet) är att acceptera livet som människa. Jag vet att jag är en evig själ, alldeles fullkomlig, en enhet i total samhörighet med er andra – i kärlek. I mina meditationer, drömmar och sessioner får jag förnimmelser av hur det är att vara en evig själ – ett med det gudomliga. Det är alldeles makalöst fridfullt och harmoniskt.
Men så är meditationen slut och jag fumlar tillbaka till vardagslivet; potatisen ska skalas, bilrutan skrapas, barnen skjutsas, jobbet kallar… och det är här med fötterna inkletade i relationer och plikter som livet ska levas. Och inte nog med det så pulserar massor av känslor utan rim och reson och ens personligheter brottas med varandra.
Det är så det är att vara människa, vi är fullt utrustade med allt vad som kan behövas under ett jordeliv; ilska, tårar, godhet, girighet, bekräftelsebehov, hunger, nöd, njutning, skratt, vemod, envishet, lathet… vi har allt inom oss.
Och där någonstans längs livslinjen så börjar vi förkasta mycket av det vi utrustas med, det kan vara kroppsdelar eller hela utseendet, det kan vara oförmåga eller förmåga, allt eller inget, oftast hittar vi något att klaga på. Något vi vill välja bort i jakten på lyckan.
Och kanske är andlig detsamma som lycka. Vad vet jag. Jag vet bara att när jag släppte tanken på att andlig är detsamma som helig så blev jag lyckligare. När jag släppte kampen med mig själv, mina känslor och personligheter och istället började acceptera dem, mig själv som jag är, så infann sig friden. Och när jag slutade ställa orimliga ryckuppdigfixadigsjälvochlivet-krav på mig själv så slutade jag även projicera dem på andra. Och i och med det så började jag uppskatta andra människor mycket mer än tidigare. Och det bästa av allt, jag började gilla mig själv, precis som jag är: en ofullkomlig tafflig liten människa som ofta känner sig vilsen. Och när jag påminner mig om min litenhet får jag med ens kontakt med livets storhet.
Och för mig är det andlighet, att känna mig fridfull, tillfreds och lycklig i min litenhet – och veta att någonting större bär mig och älskar mig trots att jag är som jag är – en helt vanlig människa.
Det kommer en dag en ny tid som gryr
Människor blir rädda och kanske flyr
Du stannar kvar och ser ljuset som sveper
Ner över jorden och i varje segel
Din tid är kommen nu är det dags
Att hissa det upp och ge dig ut på seglast.
Savita
Julefriden har lagt sig över Solduva, den har infunnit sig mer och mer för varje dag. Tacksam att julhets och stress är över. Och det beror mest på att jag själv tar det lugnare, förr irrade jag runt med allt som jag tyckte jag borde göra innan jul. Nu väljer jag in mer närvaro och långsammare tempo veckorna innan och ändå sitter jag här på uppesittarkvällen och har gjort allt som hör julen till och det bästa av allt är att jag också varit mycket med familjen och med mig själv. Jag kan inte ha det bättre, allt är så skönt och fridfullt som jag vill ha det. Det blir som jag önskar…
Avslutar med orden från Askungenfilmen som jag såg trailer på idag när jag var med barnen på bio, med dessa önskar jag Dig en magisk jul.
Där det finns vänlighet finns godhet och där det finns godhet finns magi!
Cinderella
Jag slås av hur jag haft förväntningen och föreställningen att lycka är de där euforiska, sprudlande, glada känslorna som svallar. Och i min föreställning så har egot suktat, strävat och sökt efter att dessa flyktiga stunder ska bevaras och bli till ett tillstånd som stannar kvar. Jag har försökt uppnå något som jag inte är. Och det är den största skammen att inte vilja vara den man är, utan alltid sträva efter att vilja vara lite mindre eller mycket mer, eller ännu smalare och härligt gladare.
Där jag är nu, i medvetenhet om min litenhet, mina begränsningar, mina personligheter och alla mina känslor. Medvetenheten strävar inte efter att förändra, den vill inte bort eller till någonting. Medvetenheten är acceptans, den är frid. Frid över mig själv som jag är. Och den friden är så makalöst mäktig, att verkligen känna att jag är älskad precis som jag är. Och bara den känslan av att någonting ser, vet och förstår hur jag egentligen är och ändå stannar kvar med mig i total kärlek skulle kunna få mig att vilja fly. För det är först smärtsamt att stanna och se min egen litenhet och stora ego, det gör ont… i egot. Men när jag stannar med det som är, med mig själv som jag är, så skingras skammen och jag får uppleva friden över att leva och som den jag är. Fullständigt otillräcklig, spräcklig och avig och det är lycka för mig. Det är min sanna lycka att förmå stanna med mig själv i mörkret av mitt eget varande och låta skammen transformeras till kärlek. Kärlek, frid och glädje över att vara jag.
I relationer, är problemet inte med den andra, utan med sig själv.
Sri Amma Bhagavan
Tack för Du valde att vara med under kvällens deeksha på distans. Med tanke på vintersolståndet som slog in i natt så vill jag bara mana till eftertanke om vad du vill släppa taget om och vad du vill välja in i Livet – nu är det gynnsamma energier. Så kvällens budskap från Hazelden och Melodi Beattie känns passande.
Good things coming
Do not worry about how the good that has been planned for you will come. It will come. Do not worry, obsess, think you have to control it, go out hunting for it, or tangle your mind trying to figure out how and when it will find you. It will find you.
Surrender to your Higher Power each day. Trust your Higher Power. Then, stay peaceful. Trust and listen to yourself. That is how the good you want will come to you. Your healing. Your joy. Your relationships. Your solutions. That job. That desired change. That opportunity. It will come to you—naturally, with ease, and in a host of ways.
That answer will come. The direction will come. The money. The idea. The energy. The creativity. The path will open itself to you. Trust that, for it has already been planned.
It is futile, a waste and drain of energy, to worry about how it will come. It is already there. You have it already. It is in place. You just cannot see it! You will be brought to it, or it will be brought to you.
Today, I will relax and trust that the good I need will find me. Either through my leadings, or the leadings of others, all I want and need will come to me when the time is right.
Melody Beattie
Måndag 22 december 21.50-22.00
Förbered Dig 5-10 min innan genom att sätta Dig skönt tillrätta, Du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om Du önskar ber Du i Ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan, alltså inget Du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i Ditt hjärta.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med Dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Här kan du läsa mer om deeksha, eller Oneness Blessing som det också heter.
Namaste Savita
Jag tror på ett liv före döden.
Steen Möller
Möter upp mina behov. Sätter ord på mina känslor, om så bara för mig själv och inför Gud. Gör mina kärleksfulla val gentemot mig själv och dem jag möter. Kärlek är ett val, en handling. Jag väljer kärleken till mig själv. Jag ger mig själv kärleksfulla handlingar.
Så här inför den stundande julen så innebär det att jag skippar storstädningen, väljer ytputsen. Varit på Vuxet Barn vecka trots att sinnet (läs: egot) ropade att det passar inte alls veckan före jul, men det kan jag säga att det gjorde det visst, det var fem dagar utan en tanke på julen, utan en tanke på något annat än mig själv och mitt inre barn. Jag väljer bio med familjen och följer upp barnens önskemål om middag på O’learys istället för att rulla köttbullar. Jag väljer Sinnesrogudstjänst som fredagsmys och det spontana luciatåget som glädje. Jag saktar ner, trots att sinnet jagar på. Jag väljer närvaro istället för stress. Jag bejakar mina känslor, även dem som sinnet säger ”inte passar till jul”.
Jag är inget proffs, jag stapplar som en nyförlöst kalv. Men precis som den så är jag full av liv, äntligen levande med allt vad det innebär, skrubbsår på knäna och nyfiken blick. Jag upptäcker livet i mig, och det är det livet som är mest outforskat förstår jag nu. Och även fast det känns ovant, obekvämt och annorlunda så ber jag om förstånd att fortsätta leva det – leva sanningen inom mig.