Åh, vad tystnaden har gjort mig gott. Inte för att det varit tyst runt omkring mig, tvärtom, det är ett evigt friskt surr på barnen. Men just eftersom jag är ensam med barnen i sommar så känns det extra viktigt att välja vart jag lägger mitt fokus. Att pausa från Facebook har varit befriande, jag märker att jag lätt dras in i statusflödet som rullar. Som att slözappa framför teven en kväll och komma på sig vid midnatt av att ha fastnat. Så fingrar jag på FB-appen på mobilen och vips så är jag inne igen… och igen… och igen… utan att jag medvetet har valt det. En dålig vana har format sig. Och den är nu bruten, i alla fall för en tid. Appen har varit gömd längst bak på mobilen. Låter den vara kvar där så den tar lite längre tid att tumma fram och jag hinner bli medveten om vad jag egentligen vill göra… när jag är på väg att dras in.
I tystnaden har jag inte bara hört barnen, jag har sett dem också. Och jag har sett mig själv. Hört mina innersta behov och önskningar. Lyssnat till dem och hållit dem nära, både det hjärtat viskar och barnen.
Det jag har hört är att jag längtar efter att skriva, kort och långt, ytligt och djupt, till blogg, byrålåda och bokmanus. Jag längtar efter att binda samman mer av mina ord – synliggöra mina tankar och insikter. Jag vill fortfarande vara en del av Facebook, jag älskar hur just facebook sprider det vackra och ljusa vi väljer att dela. Det är en fantastisk kanal. Men jag känner ett stort behov i mig av att hämta tillbaka medvetenheten (i mig själv) om hur, när och vad. Jag vill äga hur och vad jag använder plattformen till och inte låta plattformen (läs: mitt eget ego) äga mig. Tystnaden har gjort mig gott, i tystnaden hör jag både min medvetenhet och mitt omedvetna surr. Det är inget jag kan ändra eller rå på, jag hör hur det kommer budskap från båda, men just tystnaden hjälper mig att förstå vad att agera (och inte agera) på.
Jag önskar Dig en strålande och glädjefylld midsommar. Ta väl hand om Dig, lyssna inåt och vårda Din källa – det ska jag göra. Nu tar jag lite sommarretreat och är snart tillbaka…
Med värme
Sofia
Sometimes I feel like I wanna get off,
This train before I’m completely lost.
Heading into the unknown I need to surrender,
To the plan my soul made in the womb of my mother.
Nu pockar det på, inifrån, att jag ska ta mig tid och meditera igen… ofta.. dagligen. Jag har inte mediterat regelbundet på flera månader ärligt talat, och det känns och märks. Jag vet hur förträffligt jag mår när jag mediterar. Man kan säga att det öppnar mig för Gud, alltså sanningen om mig själv, bortom tanketjattret och otåligheten i kroppen – den expansiva… ofantliga källan av frid. Frid och ljus – det är det jag finner inom mig när jag mediterar… tillräckligt länge och disciplinerat. Reser inåt till platsen där tankarna bleknar och kroppen blir till ro. Bländas kärleksfullt och varmt av ljuset i mitt inre.
Det är där jag vill vara. För att påminna mig om att jag är – ljuset. Och friden. Vi har det inom oss. Det är i ljuset vi förenas – som ett.
Negativa tankar
Är det möjligt att klassificera någon särskild tanke som särskilt negativt? Det som finns där är rädsla. Lust, avundsjuka och hat är alla sammankopplade och har sina rötter i rädsla. Mänskligheten är full av rädsla, som flödar genom dig.
Vad kan du göra åt det? Finns det en dörr att stänga ute dessa tankar? De kommer och går. Att kämpa med dessa tankar och gräva ned dig i dem skulle leda till depression. Kom igång med ditt arbete och hjälpa dina medmänniskor. Alla saker kommer att falla på plats. Oavsett vad dina tankar, när det är dags kommer jag att befria dig.
Amma
The privilege of a lifetime
is being who you are.
Joseph Campbell
Jag känner att jag vill sakta ner tempot och välkomna sommaren. Hela min kropp ropar efter retreat, tystnad. Jag har ingen möjlighet att ge den det nu, men jag kan ändå göra mycket för att jag själv ska må bättre. En tanke som vuxit fram till en strategi är att ta en time out från både blogg och Facebook under en vecka… eller längre. Det känns så rätt och befriande när jag tänker på det, att pausa en stund och bara vara.
Slita loss mobilen ifrån handen och istället räkna molnen, blåsa såpbubblor, göra kullerbyttor, studsa studsmatta… det finns så mycket mer att uppleva som jag missar med sänkt huvud mot pekskärmen. Jag vill bara vara – hela mitt väsen vill det. Jag ser hur nätet är min flykt många gånger ifrån Livet självt – det som jag är här för att Leva. En paus kommer göra gott. En liten sommarretreat bara för en vecka eller två…
Jag inleder på fredag, mitt i sommarens stora mittpunkt – då ska jag vakna till och leva mer än jag gör i dag.
Everyone has been made for some particular work,
and the desire for that work has been put in every heart.
Rumi
Say Thank You! Because I know that God put a rainbow in the clouds for us.
Kan man annat än älska Maya Angelou!