Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Life purpose
Enjoy yourself.
In joy with your self.
Mooji
Älskar den här rösten! Älskar hans teachings. Och det här klippet känns verkligen passande i mitt liv, då mitt sinne också matar mig med tvivel om min livsuppgift… när meningen med livet är så mycket större och enklare än så.
Recognize it!
Mittpunkt
Min nuvarande livssituation skänker mig så mycket gott. Jag trodde jag skulle möta världens prövning och det gör jag verkligen men, det finns ett stort men här och det är att prövningen om jag ska kalla situationen så ger mig ofantligt med gåvor. Jag ser hur jag är omfamnad med kärlek på alla möjliga vis och plan. Genom människor, händelser, upplevelser.. jag ser Guds hand i allt… mer. Och ja, att det finns en Gud, en kärleksfull kraft som rår om oss och ser till vårt bästa absolut hela tiden det är jag säker på. Det är det jag upplever var dag.
Kanske ska det till just en ”prövning” (en kris) för att blicken skall öppnas så att jag kan skönja allt gott som jag är omgiven av. Jag är säker på att det som hänt, allt som hänt, den senaste tiden inget annat är än Guds goda stora plan för mig. Ju mer som det stormar kring mig desto mer förs jag in till centrum, fridens mittpunkt – där allt är stilla, tyst och kärlek.
Jag tackar djupt och ödmjukt för det jag fått uppleva för det har gett mig den största av gåvor – att vila i Guds närhet. I kärlekens famn.
Movement
Any movement away from the ’what is’ is suffering.
Sri Bhagavathi Bhagavan
Oneness Teachings
Alla känslor
Känslor är naturliga, alla av dem. När medvetenheten ökar så finner man sig helt neutral till känslorna, oavsett vilken av dem som känns/upplevs.
Förut var jag inte ens medveten om att jag kunde känna alla känslor, vissa hade varit så svåra att hantera att de gömdes undan. Sen började jag ana att de låg en bråte med känslor där inne någonstans men då var det alldeles för smärtsamt och sårbart att möta dem så jag lät dem ligga kvar. Längs resan (den inre) så har jag vågat möta dem en efter en, jag har till och med vågat möta mina rädslor och fobier. Vågat hålla dem i handen. Vågat låta känslorna kännas i kroppen. Vissa far runt som en tornado inom och lever rövare andra stoppar upp allt, står förstenade och kan just därför kännas som ett stenblock i bröstet. Oavsett hur de upplevs så har jag tackvare Oneness lärt mig att stanna och vara med känslan.
Det är en flykt att agera ut dem, dvs projicera dem emot andra. Det är också en flykt att söka tröst i shopping, mat, träna, facebook. Det är en flykt att somna. Konsten är att trots sin flyktinstinkt stanna kvar – vara med det som känns. Det är bara så (enligt min övertygelse) de läks. Samtal, kontemplation, insikt må vara ett oerhört stöd till att finna gömman med dem men när jag väl en dag vill läka dem så behöver jag tillåta mig att känna dem, alltså uppleva dem. Känslor som känns stannar inte, de transformeras och läks.
Känslan är naturlig, den är en del av hela upplevelsen att vara mänsklig. Att låta dem att kännas är att tillåta dess naturliga flöde i systemet (kroppen), de finner sin väg ut, de stannar inte, bara jag låter det vara som det är – alltså tillåter mig att känna det som känns.
Att vara människa är att ha tillgång till alla känslor.
Obalans uppstår när jag förnekar eller förtrycker vissa av dem.
Balans är att tillåta sig att känna och uppleva dem alla – det är då läkning sker.
Little things
Why not learn to love the little things,
there are so many of them.
Author Unknown
Soulsis Elin
Alldeles tagen av filmen min vän Elin gjort till mig, om mig. Så berörande… vilken kärlek att ge den till mig. Jag är lyckligt lottad med så vackra soulsisters i mitt liv. Tack Elin för att Du är en av dem ♡
Mitt förakt
Föraktet finns i mig. Jag har gått genom livet och föraktat sidor hos mig själv, b la föraktet, fientligheten, bitterheten, vreden, missunnsamheten, avundsjukan. Sidor jag inte velat veta av. Förnekat för mig själv och dolt långt där nere så att jag inte ser det eller känner det.
Jag har föraktat kroppen, hur den ser ut, rör sig, yttrar sig. Jag har bannat den när den är seg, trött, vilsen, stel och smärtar. I stunder har jag också irriterat mig på dess vakenhet och energi. Alltid har jag funnit något, sällan lite, oftast mycket att se ner på när det gäller mig själv. Jag är full av förakt och fientlighet.
Hur kan lilla jag (mitt stora ego) förvänta mig att möta en värld av kärlek och medkänsla när jag inte ens kan möta min kropp och spegelbild, min egen person utan förbittring.
Det må råda storm i världen. Men jag kan inte gör någonting åt den storm som blåser kring dig. Jag behöver först finna (sinnes)ro till mitt eget stormiga inre. Jag, dvs min identifikation med egot, kan inte uppnå detta, men jag tror att transformationen är nära när jag möter både mig själv, den jag ser i spegeln och den som fördömer sig själv i spegeln med acceptens, respekt och ödmjukhet. Det är där det börjar… kanske är det där separationen också slutar – och vi istället för två blir ett.
Tacka rädslan
Tar del av valresultaten om att främlingsfientligheten sprider ut sig över Europa. Den må redan vara utspridd men nu har den börjat visa sig tydligt och utan skygglappar. Facebookstatusar faller om rädslan som främlingsfientligheten väcker. Jag förstår det, jag känner så väl igen mig i rädslan över det mörka. Rädslan över rädslan. Jag ser främlingsfientlighet som rädsla och ingenting annat. För mig personligen som inte mött främlingsfientlighet men djup fientlighet så vet jag vad som händer när jag möter den… rädslan – jag blir rädd.
Rädslan över de rädda (de fientliga) har fått mig att dra mig tillbaka till min kammare, och att tala tystare, agera mildare, förminskat mig själv och glädjen och kärleken jag bär inom mig. Rädslan har gjort mig rädd. Där har jag varit större delen av livet, rädd och gömd. Jag dömer inte mig själv, jag visste inte bättre, det var den strategi jag kunde uppnå… då.
Nu däremot vet jag bättre. Precis nu är jag i frigörelsen av min egen gömma. Jag är på väg ut med dunder och brak, full av hopp, tillit, glädje och kärlek. Det är inte bara jag som har dessa känslor inom mig, vi är alla detta – vi är kärlek!
Rädslan må få oss att vilja dra täcket över huvudet en morgon som denna. Rädslan är den som talar i valresultaten. Rädslan är densamma inom oss alla, men den agerar ut på olika sätt. Vi får inte identifiera oss med rädslan, den förgör mig och genom mig förgör den dig. Vi som har modet bör istället fortsätta uppleva kärleken inom, låta den lysa och sprida sig genom oss själva och till varandra. Tacka för rädslan och låt den bli en drivkraft till att lyfta fram allt det goda och ljusa i Dig. Det är så vi förändrar världen – genom oss själva. Vi är ljus, värme, glädje, kärlek, gemenskap och över alla gränser och hudfärger är vi ett. Jag vet att Du vet det. Rädslan är utanför oss själva – kärleken är inom. Tro mig, Du och jag kan förändra världen genom att gå inom, vara i kärleken i vårt eget inre. Det är när vi går in som vår kärlek sprids ut. Det är så det blir ljust – över hela världen. När Du och jag möter vårt eget ljus.
My calling
Favorit i repis..
… den här ser jag om och om igen. Den är så träffande till mig och min livsväg. Den inspirerar, kittlar och utmanar mig att leva min sanning och följa mitt hjärta. I´m on my way. On my way.