Artiklar med etiketten ‘Krönika’
Snigelfart
Det var en gång i tiden jag inte lyssnade till mina barn. Jag sprang på för fullt med gaspedalen i golvet och barnen fick hänga med på armen så gott de förmådde. Det var ingen rast och ingen ro. Jäkta och skynda var ord som ekade i mitt huvud. Jag sprang helt som förvirrad med ett mål i sikte. Målet att vara duktig, ambitiös och högpresterande. Jag sprang och sprang och hoppades innerligt att någon skulle stå där vid min mållinje och hurra när jag väl kom fram: hylla mig för att jag varit såååå duktig!
Men jag kom aldrig fram. Sanningen är den att jag betvivlar starkt att det fanns en mållinje på loppet jag sprang. Mållinjen var som den där bilen som åker framför de tävlande och filmar, den förflyttade sig hela tiden. Som haren i en kapplöpningsbana för hundar.
Om målet fanns i verkligheten lär jag aldrig få veta och tacksam är jag nu över det. Det målet jag höll på att rämna rakt in i var som en stor bastant murad vägg. Men jag hann se väggen och som van racerförare i livet hade jag någorlunda koll på bromsen. Jag saktade in farten. Och jag vände om.
Jag fann ut att jag tappat bort mig själv på vägen. Jag visste inte vem jag var. Det var dags att gå på upptäcktsfärd i mitt inre. Jag behövde leta efter mig själv och finna mamman till mina barn.
Jag minns än idag när jag såg väggen. Det var en dag när mitt yngsta barn var 2 år, året var 2007. Där på köksgolvet vet jag att jag tog beslutet att byta riktning. Jag ville inte vara den mamma som min tvååring gick och härmade med en låtsastelefon mot örat. Jag ville inte vara en mamma som pratade i telefonen hela tiden.
Jag beslutade mig att göra en förändring. Hur stor förändringen skulle bli hade jag då inte en aning om. Jag började med dom första stapplande stegen. Jag började med att säga nej. Och att välja bort saker i mitt liv för att ge utrymme åt mig själv och min familj.
Där på vägen går jag nu. Livsstilen med gaspedalen väljer jag bort varje dag. Jag påminner mig själv om att gå. Gå och upptäcka livet. Stanna upp och njuta. Ta pauser och reflektera.
Jag har en ny målbild som närmar sig, bilden av när jag hämtar mina barn vid skolan och vi går hemåt i godan ro. Barnen pratar, jag lyssnar, vi skrattar. Gräset är grönt, fåglarna kvittrar och blommorna blommar. Vi går på upptäcktsfärd hem efter skoldagen. Vi ser en snigel som är på väg över gatan och vi slår oss ner i det gröna diket, tätt intill varandra och väntar med glädje på snigeln som skall passera.
Illustratörskan
Mitt liv bara flödar på. Emellanåt tar det givetvis stopp. Då är det något jag skall stanna upp och möta. Och när jag väl gjort det så känns det som om det flyter på igen, livet.
Att jag bara för någon månad sedan fann Malin i Tällberg känns helt magiskt! Och att min föreläsningen hos Rotary hade henne med som en gåva. Det bara klickade! Vi känner knappt varandra, har bara träffats 3-4 ggr och ändå surrar vi som om vi alltid varit tillsammans. Det kallar jag flöde!
Idag var då vår typ 4:e träff. Vi har bestämt möte på deras företag Mindhouse för att börja vårt kreativa samarbete. Hon skall nämligen illustrera min barnbok. Boken som ”kom till mig” förra måndagen under min tidiga morgonpromenad. Berättelsen om Lilla Mi och Stora Mig. De karaktärerna skall Malin illustrera.
Lycklig åkte jag mot Siljan i morse och påmindes om Siljans Måsar som på allvar hjälpte mig igång med mitt skrivande förra hösten. Sen dess har det minsann hänt väldigt mycket måste jag säga. Nu flödar kreativiteten och orden för fullt!
Väl framme bjöd Malin på fräsch frukost innan vi började skissa på karaktärerna.
Jag skissar ju såklart inte. Jag berättar om personerna och deras speciella egenskaper och Malin snappar upp direkt vad jag menar. Vips så flyter pennan över pappret och hon har skissat fram Stora Mig. Jag blir tårögd! Det känns så rätt!
När vi känner att vi hittat formen lämnar vi det tillsvidare.
Nu sätter vi oss vid varsin dator och börjar skriva.
Jag skriver vidare på mitt blogginlägg om Barnens vita jul, förlänger den texten till en krönika och skickar iväg den direkt till några tidningar, i hopp om att de som jag tror på att sprida dessa ord inför den stundande julen. Malin är inte bara en otroligt duktig tecknare och konstnär, utan hon är också en begåvad blivande författare, så hon skriver på sin kommande barnbok.
Vi gläds båda två åt varandras sällskap. Det är lite lurigt att ta sig tiden och verkligen skriva. Det blir så lätt att andra oviktiga saker pockar på. Vi skrattar åt att vi båda två är i behov av en övervakare, en som håller fingrarna vid tangenterna. Och inser att vi idag lyckats med precis just det, övervaka varandra och det gav ju gott resultat!
Skrivarlycka
Möte med Martina Haag
Läste i tidningen innan helgen att författaren och krönikören Martina Haag skulle gästa Borlänge. Hon är en inspirationskälla sedan länge, långt innan jag själv visste att jag ville skriva. När barnen var små prenumererade jag på Tidningen Mama där hennes krönikor varje månad fick mig att gråta av skratt!
Det var fackförbundet Unionen som bjudit in henne fick jag reda på när jag ringde Hotell Galaxen igår kväll för att ta reda på när bokföreläsningen var och hur jag ordnar mig en biljett. Fast besluten att ta mig dit och lyssna till henne, ringde jag Unionen utan att få svar. Jag ringde runt till vänner som jag hade på känn var med i Unionen. Inget napp. På väg till jobbet smidde jag två reservplaner 1) Be om hjälp på Facebook och hoppas på att någon av mina FB-vänner har fått inbjudan och kan ta med mig. 2) Åka dit ändå och tigga mig in med mina böner.
Vi fikat på jobbet slänger jag bara slappt ur mig frågan: Vet ni någon som är med i Unionen? Och vips visar det sig att 3 av mina närmsta kollegor är det!!! Och några minuter senare har Ängeln Åsa letat fram sin inbjudan och ringer och anmäler oss.
Det måste vara meningen, tänker jag och tittar mot ovan och säger tack!
Och när vi kommer till föreläsningen en halvtimme för utsatt tid sitter fagra Martina alldeles ensam vid sitt signeringsbord och Åsa stöter till mig i sidan och säger; Gå fram nu då!
Känner mig som en blyg fjortis när jag går fram och presenterar mig och frågar om jag får ta ett foto till min blogg. Ångrar redan med detsamma att den blyga fjortisen inleder så töntig som med en Stalkerfotografering… Slänger pinsamheten åtsidan, mitt liv skall levas och jag har en sprudlande kvinna framför mig som gått den väg jag vill gå och inser att nu eller aldrig.
Och det slutar med att hon lär mig sina 10 bästa skrivartips (fast hon kommer just då bara ihåg 6 av dom) och avslutar glatt med att vi ses på Bokmässan!
Martinas skrivartips: (Min tolkning)
- Tidsbestäm
Bestäm när du ska skriva, tex mellan kl 09.00-11.00. Stäng av telefonerna. Gå inte ut på internet. Gör inget annat. Bara skriv. Och om du inte har något att skriva, sitt och vänta.
- Läs högt
Läs högt för dig själv det du skrivit, på så vis finner du ut vad som bör ändras och när du upprepar dig.
- 3 vänner
Välj ut 3 vänner som älskar dig. Låt dom läsa det du skrivit och ge två stycken feedback, en uppmuntrande och positiv, det som är bra och en som är mindre bra. (Ris & ros, fast väldigt snällt ris)
- Skicka till flera förlag
Skicka ditt manus till flera förlag samtidigt och spela ut dom mot varandra.
- Lapp på datorn
Skriv en lapp och sätt upp på datorn:
Jag håller på att skriva en bok. Ibland går det upp och ibland går det ner, det är en del i processen.
- Sluta
Sluta mitt i någonting är en råd hon själv fått från Jan Guillou. Sluta skriv mitt i en händelse och gör inte klart allting, utan fortsätt nästa dag. På så vis går uppstarten nästa dag mycket smidigare och du kommer direkt in i flödet.
Efter en föreläsning som kan liknas vid ett skrattyogapass går vi mot bilen och jag känner sådan tacksamhet över kvällen och att jag tog mod till mig och pratade med Martina innan föreläsningen, för nu är det inte tomt vid hennes bord nå längre, nu är det tjockt av människor som vill köpa hennes böcker.
Skrivandet
Jag drömmer om ett liv med mer skrivande och förmedlande av medvetenhet. Drömmer om att skriva krönikor, barnböcker och böcker. Drömmer om att göra meditationer att lägga ut på Youtube. Drömmer om att göra fler filmer om medvetenhet och andlighet. Jag drömmer om mer Yoga i mitt liv. Helst varje dag.
Tyvärr fick jag meddelande här om dagen att Skrivarkursen jag skulle gå blir framflyttad till i vår. Det var jättetråkigt tycker jag, då jag sett framemot att få gå en skrivarkurs, få feedback och inspiration och att sen kursen var försedd med Yoga varje dag var ju som pricken över i´t.
Men jag tror ju på något högre, en mening med allt, så jag vilar i tillit att det är som det ska.
Om du som läser vet någon skrivarkurs som du vill tipsa mig om, så tar jag tacksamt emot tips!
Guds barn
Genom tider som är svunna har vi färdats tillsammans. Ändå när vi möter varandra i denna tid så ser vi på varann med främmande ögon och fientlig blick.
Om vi slutade att se med det fysiska ögat och slutade att lyssna med våra öron, slutade att använda kroppen och istället lät kroppen använda och röra sig själv. Såg med det 3:dje ögat och lyssnade med hjärtat – ja då skulle vi alla se våra jämlikar. Då skulle vi alla mötas som de systrar och bröder vi alla är. Guds barn. Skapta av den stora herren att förgylla denna jord.
Han gav oss kroppar för att vi skall uppleva och njuta av Moder Jord som alla hennes barn ska få leka i hennes famn. Men istället för att leka och njuta av livet söker vi fel och brister i varandra. Allt för att det gör så ont att inse att även du och jag är guds barn. Vi behöver alla se vårt eget värde – ett värde mätt i guds kärleksfulla ögon och inte mätt i våra sinnes begränsade syn.
Vi har alla en uppgift att fylla – fylla våra liv med glädje och kärlek. Så enkel är vår guds plan för oss att leka och njuta av jordelivet i Moder Jords trygga famn.
Ändå ger vi oss på varandra och söker fel i någon som är skapt i samma kärlek som en själv. Vi söker fel i vår moder. Det är som att söka fel i sig själv. Ju mer fel vi finner runt omkring oss, ju mer ökar vårt avstånd till oss själva.
Välj att se Gud som alla våras fader. Välj att kalla skaparen av oss alla för något annat om det känns bäst för dig. Välj att se Moder Jord som alla våras moder. Välj att se alla människor som dina systrar och bröder. Välj att se att dom är skapta till Guds avbild. Välj att se att du är skapt till Guds avbild.
Gud har gett oss det eviga livet som gåva och förlagt det i vår mors trygga famn – det enda vi behöver göra själva är att välja livet och njuta av det!
Kära Urmoder
Tidernas UrModer är Moder Jord. Hur länge har hon egentligen levat? Vem är hon? Vem är jag som vandrar på henne? Vad vill hon egentligen att vi skall göra vi människor? Hon är vår UrModer och ändå kan vi inte förstå att ta henne tillvara. Hur tar man tillvara en UrModer som fött upp oss alla i generationer i evigheter? Hur många evigheter har vi vandrat på hennes varma barm? Hur många barn har hon uppfostrat? Hur många har hon försörjt med omvårdnad och kärlek? Hur många är vi i syskonskaran? När skall vi finna varandra som syskon, som kött och blod? När ska vi vårda vår UrModer som den gamla trygga kärleksfulla mor hon är?
När ska vi ta oss an henne och vyssja henne ömt som en gammal vis gumma. Vi kan inte bara lämna henne att tyna bort och dö. Förtjänar hon inte ett vackrare avslut än så. Förtjänar hon inte allas våran kärlek och ömhet. Förtjänar hon att tyna bort och dö ensam och utelämnad från oss alla.
Vi är så många som är hennes barn. Vi kanske alla är hennes barn. Vi har alla burits av henne fram. Vi har alla fått mat ifrån hennes barm. Vi har alla tryggt lekt med hennes leende som stöd. Vi har alla skrattat, ramlat, busat och röjt i hennes vackra famn.
Famnen har alltid varit öppen. Aldrig har hon lämnat oss vid dörren. Aldrig har hon frusit oss ute. Alltid vårdat och ömmat, visat oss sol och skydd.
Vår UrModer tynar bort. Vår kära UrModer lämnar vi i ensamhet utan något stöd. Vår kära UrModer tynar bort och vi ser alla på. Hennes död närmar sig och ingen finns där. Ingen ser. Ingen gör. Det ingen berör. Hon är ensam. Hon är kall. Hon är övergiven. Hon är utelämnad.
Vår UrModer som alltid beskyddat och älskat oss så som vi är, henne lämnar vi och låter urarta i misär.
Var är vår moral? Var är vår Kärlek? Var är vår värme? Vart är vårt stöd och vår ömhet? Allt hon lärt oss vad kan vi göra med den kunskapen?
All kärlek hon alltid gett oss, kärlek i överflöd, hur kan vi ge den tillbaka?
Kära mor – jag älskar dig!