Artiklar med etiketten ‘Ordspråk’
Act on it!
3 tips for improving your intuition
Listen to it
Express it
Act on it
Birkan Tore
Jag upplever att jag har väldigt stark intuition och det är jag tacksam för, men trots det så agerar jag alltid inte på den. Det är något jag behöver träna på att agera, gå till handling. Jag hoppas innerligt att det nya årets energi ska föra mig i handlingsflow. Jag ska helt enkelt börja med att i kväll be om hjälp att handla. Go for my dreams and also act on my intuition.
Inom Oneness lär vi ut tre steg
Intention
Egen insats
Gudomligt ingripande
Så även här har handlingen en stor del, dvs den egna insatsen. När jag satt min intention så behöver jag agera med en egen insats (dvs gå till handling) och sedan uppenbarar sig det gudomliga ingripandet. Jag får alltså hjälp med det jag föresatt mig, förutsatt att jag haft en tydlig intention och gjort min egen del.
Jag kan verkligen se hur mitt eget beteende varit. Eftersom jag är medberoende så har jag lärt mig en överlevnadsstrategi där jag förhåller mig och anpassar mig till andra människor. Medberoendet gör givetvis att jag också blir kontrollerande. Och där blivit fångad i mitt eget system av att läsa av andra människor, anpassa mig efter hur de mår och hur de agerar samt försöka mig på att kontrollera människor eller situationer som jag givetvis inte har ett dugg kontroll över. Det blir istället så att det beteende jag har kontrollerar mig.
Jag köper att jag som barn troligtvis trodde mig behöva mitt medberoende men nu som vuxen kan jag ju faktiskt frigöra mig ifrån det. Och nu när jag frigör mig från mitt medberoende märker jag en ganska obekväm del, att jag behöver agera och handla. För när jag etiketterar mig som medberoende så slipper jag ansvar, eftersom jag har fullt upp med att vänta in, förhålla mig, anpassa mig, kontrollera alla andra så står liksom mitt liv ”on hold”.
Så att släppa mitt medberoende (och/eller vuxna barn) är att släppa taget om min ursäkt till att stå ”on hold” och vänta. Nu har jag inte längre några ursäkter att inte act on min intuition eller att sätta mina intentioner och drömmar och förverkliga dem.
Nu är det bara en öppen autostrada och det känns faktiskt väldigt läskigt ska jag erkänna. Det känns inte alls som flyt, det känns snarare som bambi på hal is. Det känns som jag ska göra illa mig. Men jag vet att det är bara massa snack från egot, som vill fånga in mig i medberoendefållan igen, självklart är det tryggare för egot när jag är on hold. Men icke, nu ska jag stappla vidare i halkan, för jag vet att träning ger färdighet. Och jag må vara en nybörjare men vad gör väl det att vara ny i känslan av frihet.
Fri att leva mitt liv utan mina egna bojor och bindningar. Fri att inte bara drömma utan även förverkliga drömmarna, klart att den vetskapen ger en hissnande känsla.
Min kväll
Det är inte ofta jag inte har något blogginlägg som vill skrivas men idag har jag gått och väntat hela dagen och det vill sig inte alls. Det är tyst och stilla.
Och jag frågar mig vad jag vill göra av min kväll istället och känner att jag vill lägga några änglakort, meditera och skriva mina önskningar inför det nya året. Så med tända ljus och så småningom ett stilla hus tänker jag tillbringa min kväll med att lyssna till mig själv (och änglarna) och fokusera på vad mitt inre har att säga.
Högre syfte
När vi inspireras av ett högre syfte, ett fantastiskt projekt, bryter sig alla våra tankar ur sina bojor: vi överskrider våra begränsningar, medvetandet expanderar i alla riktningar och vi befinner oss plötsligt i en ny, fantastisk och underbar värld. Slumrande krafter, förmågor och talanger väcks till liv och vi upptäcker att vår person är något större än vi någonsin kunnat drömma om.
Patanjali
Upplyst
Man blir inte upplyst genom att föreställa sig det ljusa
utan genom att göra mörkret medvetet.
Carl Gustav Jung
Dreams give birth
New Year’s Day
A fresh start. A new chapter in life waiting to be written. New questions to be asked, embraced, and loved. Answers to be discovered and then lived in this transformative year of delight and self-discovery. Today carve out a quiet interlude for yourself in which to dream, pen in hand. Only dreams give birth to change.
Sarah Ban Breathnach
Be och du skall få
Be så ska du få är titeln på boken jag läser just nu. Och jag tänker att det är så himmelens enkelt att få det vi önskar. Hela universum ligger öppen och den enda begränsningen är inom oss. Önskan är enbart en tanke, en känsla, en sanning bort.
Så vi behöver kanske granska sanningen vi håller taget om.
I min sanning finns det någon Gud, universell energi, högre kraft som råder eller är jag helt ensam och vilsen på den här livsvägen. Om jag nu tror att det är sant att en högre kraft råder så kan jag ta till mig detta blogginlägg, för annars är det lönlöst.
I min sanning är den högre kraften (Gud, universum, källan.. vad jag nu väljer att kalla den) god, vill den mig väl. Eller bär jag på en sanning om att kraften är dömande, hård, snål, envis, bångstyrig, jämförande.
I min sanning är den högre kraften till för mig, inte bara så att den är god utan vill den också mitt bästa, mitt allra högsta bästa på den här jorden, i det här livet. Står den redo att tillgodose mina önskningar och behov eller har den fullt upp med att uppfylla andras. Står Gud redo för mig eller är det jag som står i kö och väntar på Gud. Vad bär jag på för sanning?
Min sanning är att Gud är precis så allsmäktig, god, givmild, snäll, glad, stöttande, hjälpsam, tillåtande, förlåtande, kärleksfull som jag önskar. Eller snarare som jag tillåter.
För mig är allt ovan självklart, att det finns en Gud (en rådande kärleksfull kraft), att den är god, att den vill mig väl och att den alltid är redo att tillgodose just mina önskningar och behov. Den kärleksfulla kraften är inte hos mig och saknas dig, den är inte skild i världar och hudfärger, den är rådande för oss alla – den är skaparen av allt liv.
Så vad är då själva problemet när jag upplever livet som tungt, outhärdligt, mödosamt, kämpigt? Som jag ser det är problemet i mig, att jag väljer att bära allt själv. När jag lider så har jag bubbat på hela livsplanen, bagaget, kartan, kompassen på mina sköra axlar. Och jag bär med en hopknipen mun som mumlar: det går bra, jag klarar mig själv.
Till skillnad från när jag kapitulerar för min egen upplevda storhet och faktiskt bekänner mitt behov av hjälp. Jag släpper tyngden från mina axlar och stannar upp med armarna sträckta mot skyn eller faller ner på knä och säger med hög stämma: hjälp mig!
För mig är det så att Gud alltid hjälper mig, alltid. Bara vissa böner har blivit obesvarade, de gånger när jag ropat: hjälp mig. Och sedan i all hast, oftast omedvetet, skyndat mig att fylla ryggsäcken på mina axlar igen och suckande bära vidare.
Så för mig ligger kraften i bönen i att kapitulera inför min egen upplevda storhet (och kontroll) och tillåta Gud att råda. Mina böner blir precis så omhändertagna som jag tillåter dem att bli.
Välkommen 2015
Under 2015 ska jag verkligen träna mig på att ta plats i mitt eget liv. Jag ska be om förmågan att lyfta mig själv bortom mina mänskliga begränsningar (egots) och till det gudomligas överflöd (själens). Jag ska be om villigheten och lättheten att förbättra min hälsa och livsenergi i kroppen. Jag ska be om energi och beslutsamhet att slutföra en bok. Jag ska be om att få skratta mer, älska innerligare och känna mig trygg. Jag ska be om gåvan att få bidra till livets flod med just det jag blivit begåvad med. Jag ska med andra ord göra anspråk på hela mig och inte låta något av det goda i mig som är till gagn för mig själv och andra hållas tillbaka.
Mina förråd är överflödande fulla och allt Jag har är ditt.
Du kan inte leva det här andliga livet,
om du inte tror att det är ditt och gör anspråk på det.
Elieen Caddy
Become aware
When negative thoughts arise in the mind,
one must not fight with them,
rather intensely become aware of them.
Sri Bhagavati Bhagavan
Tomhetskänsla
Tomhetskänslan griper tag i mig ibland, så här vid högtid känns den extra stark. Tänker att det kanske beror på sorgen efter mamma eller att det är alla sötsaker som påverkar mig känslomässigt. Fast egentligen vet jag att känslan inte hör till nuet, den är gammal. Jag minns att jag kände så här under tonåren, så gott som varje söndag så kände jag tomrummet och ensamheten – precis som nu. Om jag letar längre så kan jag säkert minnas känslan sedan tidigare i barndomen också, kanske längre tillbaks än så…
För mig är det inte så noga vart den kommer ifrån. Jag känner tomhet och ensamhet ibland, vissa gånger kan jag skönja ett samband med nuet andra inte, det spelar ingen roll. Jag behöver inte vara en psykolog för att förstå att den här känslan bär de flesta av oss inom oss, troligtvis alla. Jag behöver inte vara en guru för att förstå att känslan hör till egot, till identifikationen med den här kroppen och sinnet och allt vad de upplever.
Det bästa jag har lärt mig med åren är att sluta springa ifrån eller gömma mig undan känslan. Jag vågar stanna. Jag behöver inte shoppa, träna, äta… eller något annat, mer än att leva mitt liv som vanligt, gärna en aning långsammare, så att jag verkligen kan uppleva det jag känner – för jag vet att känslan är inte här för att stanna. Det är en känsla som alla andra, som finns i alla andra och den kommer och går.
Och när jag accepterar den så bryr jag mig faktiskt inte om att göra något åt den, jag låter den vara. För jag vet att allt är bra, allt är som det ska. Och hela livet är föränderligt och när jag kan låta det förändras, precis som med känslorna, så är jag fri. Totalt fri.
Happier people
Happier people make it a point to make other people happy…
.. if you make other people happy, life teaches us we will be taken care of to.