Artiklar med etiketten ‘Rättvik’
Min dag
Var på spännande träff med andliga vänner i Vikarbyn idag. Jag kallar dem andliga, vi som tror på något större, det spirituella i någon form, vilket i och för sig alla mina vänner gör i mindre eller större utsträckning. Det var väl många av dom som tror i lite större utsträckning som var på den här träffen som Mustafa hade bjudit in till. Jag upplevde i alla fall en ljuvlig dag med kära återseenden och intressant information.
Siljan, Rättvik och framförallt Vikarbyn upptäcker jag ju mer jag vistas där, har en stor plats i mitt hjärta.
När jag kom hem var det dukat med mat och Oscar hade tänt levande ljus överallt, det var laddat med godis och chips – en helkväll framför teve´n och den spännande Melodifestivalen väntade.
Festligheter tar på krafterna!
Dynamic
Härlig start på söndagen! Jag började morgonen med en grön nyttig drink och lite kaffe (bra med balans) för att sen bege mig iväg till vänner och göra DynamicMeditation.
Vännerna arrangerar en hela vecka med dessa underbara meditationer, så jag skall dit varje morgon. DynamicMeditation är en Osho meditation som är speciellt bra för oss i väst. Den är uppdelad i 5 faser. Första fasen med fokus på andning, andra fasen utagerande fasen, för att få ur gamla känslor ur kroppen, tredje en fysisk del, fjärde en helt stilla del för att iaktta och sista och femte delen är en hyllning till dagen och då är det frigörande dans.
Låter ganska skumt när jag skriver det och det är säkert många som tycker meditationen är konstig, och den är ju väldigt annorlunda. Men jag älskar den verkligen. Vi gjorde den varje morgon på Bara Vara i Rättvik och det var där jag fastnade för den. Jag tycker det är så skönt att få använda kroppen under meditationen till skillnad från andra meditationer när man ska sitta still. Och så är det så befriande att få utlopp för massa undangömda känslor. Meditationen är som ett fysiskt träningspass på 60 min. Träning för kroppen. Frigörelse för känslorna. Och sinnesro för sinnet. Perfekt tycker jag.
Längtar tills imorgonbitti!
Ensam
Ensamhetskänsla slog till hårt igår. Som barn var jag alltid rädd för ensamheten. När jag nyss var till Bara Vara och där ”hittade” lilla ensamma lill-Fia i kuvösen så kan jag se ett samband. För mig är det nu sant att där började min ensamhetskänsla.
Nu väljer jag ofta att vara ensam, trivs med att vara ensam. Men igår kom jag till ännu en insikt om mig själv. Att vara ensam och känna sig ensam är för mig olika saker. Igår hade jag inga problem med att vara ensam, däremot så kom en för mig obehaglig känsla av ensamhet upp – och den ensamhetskänslan är riktigt stor.
Det ironiska är att jag just den här helgen är mycket ensam är för att Nogge är på Bara Vara. Han är där och tar hand om sig på bästa möjliga kärleksfulla vis. Och givetvis får jag möjlighet att ta hand om mig. Jag var inte förberedd på vad jag skulle ta hand om bara. Men nu vet jag. Jag skulle ta hand om min ensamhetskänsla och min lill-Fia.
Så min tänkta myskväll igår som jag hade planerat med ett glas rött och en tidning, slutade med att jag låg på golvet och grät.
Och inte behövde jag uppleva ensamhetskänslan ensam heller – kärleksfulla goa Morris var hela tiden vid min sida.
Livet bubblar
Livet bubblar! Mitt Liv leker! Och jag har fullt opp att hänga med på alla spontana infall och möten som Livet ger mig just nu.
Dagen har varit full av glädje, ännu en dag, jag bugar och tackar! Hemmet och familjen gör sig påmind och jag väljer att lägga mitt kärleksfokus där ikväll. Imorgon blir det ännu en spännande dag med intressanta kvinnor i Rättvik.
Tacksam över LivetsFlow – stolt över mig själv som vågar släppa taget och flöda med!
Inställd trip
Dagen var planerad med coaching och sen en resa till Stockholm. Vi är tre kvinnor som tänkte åka och lyssna till David Sandoval ang Levande Föda. Men hans workshop är inställt pga askan.
Så istället träffas vi ändå i Rättvik och fortsätter planera vårt spännande samarbete – Jag följer Livets flöde och det är så skönt!
Sol över Siljan
Solen vid Siljan
Idag var jag till vackra Rättvik och njöt av solen som glänste över Siljan. Vi var 4 kvinnor som träffades för att lära känna varandra då vi har lika intressen och önskningar av livet. Mötet var otroligt inspirerande och givande för mig. Jag fann så mycket som stämde mellan mig och dessa kvinnor. Tex tankar, tro, visioner… Vi åkte ut till Stiftsgården och åt en fantastisk vegetariskbuffé och strosade runt i den rogivande omgivningen vid Siljans strand.
Kärleksbrev
Vill bara skriva några rader till dig och berätta hur mycket du betyder för mig och även hur mycket jag älskar dig.
Du har varit min bästa vän så länge jag kan minnas och jag känner i hjärtat att vi känt varandra i evigheter dessförinnan.
Du finns alltid där för mig, gråter med mig när jag är ledsen, skrattar med mig när jag är glad. Du följer mig även genom ilska, oro, sorg – ja du finns där alltid.
I vissa delar av mitt liv har jag inte velat veta av dig, tagit avstånd från dig – men du har tryggt och kärleksfullt alltid stått kvar.Det här brevet är inte om det som varit egentligen, men det har präglat vår relation och det vill jag nu be dig om förlåtelse om.
Jag inser nu att när jag istället bejakar och gläds åt din kärlek och visar dig lika mycket kärlek som du alltid visat mig så blir vår kärlek hel. Jag blir hel. Du blir hel. Eftersom vi är hela när vi är tillsammans.
Jag vill leva resten av mitt liv i symbios med dig. Jag vill att vi följs åt till detta livets slut och in i nästa.
Och jag vet nu att alla rädslor försvinner när vi är tillsammans. För den jag varit rädd för är ju bara du och du är full med kärlek – du är gud – så konstigt att jag varit rädd för gud och på så vis varit rädd för mig själv.
Resan vi nu gör tillsammans hand i hand kan föra oss precis vart livet vill och jag har full tillit till att det blir gott nog.
Allt är gott nog när jag är hel med dig!
//Sofia
Kärleksbrev till lill-Fia, Bara Vara 2010-03-14
Bilder Bara Vara
Ingen hög prioritet att fota när jag var på kursen, allt fokus vändes inåt i mig själv.
Men några bilder blev det iallafall.
Bara Vara Vikarbyn Rättvik
Härliga logen som var kurslokal
Skön säng att stupa ner i efter långa kursdagar
á la naturelle
Fylld av insikter och pusselbitar som jag fann i mitt inre
Gick kursen Dörr Öppnare 1.
Tystnaden
… under min kursdagar i Rättvik har varit underbar. Jag gled in i den och ville stanna. Det gör faktiskt lite ont att komma tillbaka till verkligheten igen och förväntas kommunicera.
Men idag har jag ändå lyckats hitta korta stunder av den. Jag strävar efter att fortsätta stoppa tysta andningshål i min vardag – det känner jag att jag behöver! Det är så spännande i tystnaden. Jag har hört saker jag aldrig hört förut. Jag har sett saker för mitt inre som jag inte sett förut, bilder, filmer och sekvenser. Jag har känt och upplevt min kropp på ett annat sätt.
Tystnaden är nedvärderad.
Lill-Fia
Jag har träffat en söt liten tjej. Hon gömde sig djupt i mitt inre och jag fick öppna dörrar i helgen för att hitta hennes gömställe. Hon hade gömt sig väl ända sedan födseln. Födelsen till detta jordeliv började traumatiskt, först svalde hon fostervatten och höll på att dö. Hennes fysiska räddning blev en kuvös. Känslomässigt upplevde hon ensamhet och övergivenhet. Inte hade hon en aning om dom kärleksfulla föräldrarna som stod och längtade så efter henne, kikandes genom en fönsterruta. Fulla av kärlek stod dom med en varm famn som hon inte kunde ligga i just då. En hel familj längtade efter henne. Ovetandes om detta låg det lilla flickebarnet och upplevde övergivenhet.
Stora rädslor för ensamhet och att bli lämnad har präglat denna lilla flicka hela livet. En känsla av att ingen ser henne på riktigt är hennes stora sanning. Fast hon ser kärleksfulla människor som ser henne varje dag och ger henne oändligt av närhet och kärlek så bär hon ändå på dessa rädslor.
Ingen kan fylla hennes tomrum. Ingen kan ta bort hennes rädslor. Och gud vet hur många som har försökt. Kärleksfulla föräldrar som hela tiden överöst henne med kärlek.
När jag kom till Bara Vara i onsdags hade jag inte en aning om denna lilla baby. Och än mindre kunde jag förstå hennes stora sorg som hon svalt ner. Och den kraftfulla ilskan mot världen som övergett henne försökte hon bära i sin lilla kropp.
Dom här dagarna har jag ägnat åt att leta fram henne. Se henne. Ge henne näring genom att vara där. Möta upp henne i hennes sorg och ilska, hjälpt henne att tömma ut den ur hennes kropp. Så att hennes kropp skall få frid. Jag har insett att ingen kan fylla hennes tomrum förutom jag. Det är min kärlek hon väntat på. Det är mig hon varit arg på. Det är utan mig hon känner sig ensam. Det är jag som har övergett henne – det är bara jag som kan trösta henne och ge hennes liv till fullo åter!
Hon och jag blir hela tillsammans!
Och vi har så mycket att ta igen. Vi har så mycket känslor kvar som behöver läka ut. Och att inte tala om alla skratt. Vi ska leka, busa, sjunga, dansa – vi ska leva resten av livet tillsammans och jag kan inte tänka mig en bättre och tryggare vän än henne.
Jag älskar dig lill-Fia
