Artiklar med etiketten ‘Själen’
Relax to selflove
Jag har sökt olika sätt att lära mig älska mig själv, genom att kontrollera vad jag äter, hur jag tränar och med kläder, hur jag beter mig och vad jag tänker. Med mängder av sätt som alla fängslat in mig än mer i att det är något fel på mig och min kropp.
Och jag minns så väl när jag var i Indien, hur jag redan på vägen dit skiftade, skiftade till att slappna av, njuta och känna mig belåten över mig själv. Det hände redan på tåget till Arlanda faktiskt. Och det jag upplevde var vad jag förstår nu – en genomströmning av självkärlek. Men vad hände? Vad kom den ifrån denna våg av självkärlek? Inte bara självkärlek, utan en kärlek till andra och till livet.
Då tänkte jag att det var en gudomlig upplevelse, som ett uppvaknande, ett själsligt övertag. Nu tror jag att det var en ingrediens som utlöste denna själsliga upplevelse – jag tror det var min avslappning som utlöste den.
Jag kom från en kropp som var stressad, (själv)kontrollerad och faktiskt lite rädd. Och luften gick ur denna både inre och yttre stress, axlarna sjönk ner och jag satt fullkomligt i mig själv. Landade i mig själv. Avslappnad i mig själv. Jag släppte taget. Där och då hände det, belåtenheten tog över. Friden strömmade och jag kände mig så tillfreds med mig själv, kroppen och livet.
Så frågan jag ställer mig, kan det vara så att avslappning är vägen till självkärlek? Och att även avslappning är vägen till själen, den gudomliga upplevelsen. Och kanske är det så att det är själen som älskar – älskar mig för den jag är.
Retreatdag
Retreatdag
Let yourself shine
23 september Rättvik
Välkommen till en yogadag, den här gången åter till min favoritplats Stiftsgården vid vackra magiska Siljan. Vi kommer att vara i Siljansrummet som ligger alldeles vid vattnet, och är det vackert väder så tillbringar vi delar av dagen utomhus.
Min intention med yogadagen är självkärlek och jag har döpt dagen till LYS – Let Yourself Shine. Jag vill förmedla inspiration, verktyg och förhållningssätt till att bejaka dig själv, acceptera din kropp och våga stå i ditt eget ljus. Din kraft, din kärlek och din utstrålning.
Jag upplever själv att det börjar inom mig, med mina tankar och min kontakt med det gudomliga (själen). Det är där jag finner frid, men också mod att lysa och vara jag.
Yogan är enkel och mjuk att delta på, så alla kan vara med, även du som aldrig yogat förut. Dagen erbjuder yoga, meditation, deeksha och coaching (i grupp) med fokus på attraktionslagen.
När
Lördag 23 september kl 10-16
Plats
Stiftsgården, Rättvik. Lokal Siljansrummet.
Kostnad
1 100 kr inkl lunch och fika.
Anmälningsavgift om 300 kr betalas vid anmälan, resterande 800 kr betalas på plats, alt om du önskar faktura så meddelas det vid anmälan. OBS Anmälningsavgiften återbetalas ej vid avbokning efter den 15 september.
Anmälan
mail@savitanorgren.se, 070-559 29 50
OBS Anmälan är bindande 15 september.
Medtag
Kläder efter väder, yogamatta, filt och anteckningsbok med penna. Kanske vill du även ta med badkläder om Siljan lockar.
Boende
Önskar du övernatta på Stiftsgården så bokas det separat på deras webplats eller telefonnummer; 010-160 80 01
Love life
Kommer aldrig (förhoppningsvis) glömma en dag ute på den stora gräsmatten vid Oneness University i Chennai, Indien, vi hade en lucka på någon timme i schemat som var fullproppat med meditationer, processer, deeksha och tempelbesök och jag slog mig ner på gräsmattan för att njuta av solen så som jag alltid gjorde när tillfälle gavs. Där fick jag insikten om meningen med livet. Vet inte om jag vågar säga att det är allas vår mening, men det var så det presenterades för mig.
Jag hade under dagarna i Indien haft många upplevelser (sådana jag även haft som barn) av hur jag är eterisk. Alltså en energiform, ett ljus, en själ. Och jag fick uppleva hur gränslös och transparent själen är, närmast att beskriva som ånga. Ljus, porös, lätt ånga, så kände jag den. Den sanna essensen av mig själv. Mitt väsen.
Att vara en del av denna oändliga ”ånga” är fantastiskt skönt. BefriANDE. Och i det tillståndet är vi alla ett, ett och samma fält. Samma ljus.
Ur detta tillstånd valde vi sedan att skapa oss en plats att verka på – jorden. Och så skapade vi oss kroppar. Kroppar med intellekt och sinnen, sinnen för att kunna dofta, känna, smaka, höra, se det vidunderliga paradis vi skapat. Sinnen och intellekt för att kunna uppleva relationen med varandra, människor, djur och natur.
Vi valde människokroppar för att kunna njuta av det vi skapat, varandra, jorden och allt vad det bjuder oss. Meningen med livet är att njuta av det. Det var den insikten jag fick till mig i Indien hösten 2012.
Jag vet inte om insikten är sann, jo upplevelsen är sann, men är budskapet sant – det vet jag inte. Men det spelar mig ingen roll, för det känns sant och viktigt för mig här och nu. Jag är 45 år och kan ännu inte så här i matchens halvtid säga att jag är fullkomligt med i livet, alltså med innebörden av att – LEVA. Jag varken lever eller njuter till fullo. Trots att jag fötts och lever i ett vackert och tryggt land med alla möjligheter tillgängliga för mig och givits en frisk kropp och familj och vänner.
Jag vet inte varför jag hindrar mig själv från att njuta. Kanske för att andra sörjer eller lider och jag skäms för hur bra jag har det och hur bra jag mår. Kanske för att jag är rädd för att leva och njuta. Men oavsett orsak, så tänker jag inte vara varken rädd eller skämmas för att berätta att min intention är att lära mig njuta mer av livet. För finns det något bättre sätt att hylla mig själv, min kropp och det liv jag givits än att njuta av det – njuta så länge det varar.
Raise your vibration
Såg det underbara programmet Så mycket bättre, och jag förtrollas helt av Lisa Ekdahl, jag tycker det är ett ljus och djup över henne som är magiskt. Inspirationen till det är här inlägget kom dock när Little Jinder uttryckte sin rädsla för döden och när de andra pratade om att allt är energi så var hon rädd att bli typ en kotte i ”nästa liv”.
Jag kan verkligen förstå rädslan för döden, jag har alltid burit den med mig och det trots att jag också alltid haft förmågan att förnimma den andliga närvaron – närvaron av universum, gud och evigheten. Jag tror faktiskt att min rädsla för döden snarare handlar om att förlora kontrollen av det kända mer än att nå det okända. Och nu i skrivande stund så får jag en tanke om att min rädsla för döden kanske egentligen handlar om en brusten anknytning, men den tråden får jag följa vid annat tillfälle …
Åter till energin, den eviga, för det är där jag känner att lösningen ligger. Jag ser oss också som energi, att det är en pulserande livsenergi inom oss. Jag tänker att det är själen. En kropp med knopp blir bara ett fodral, det är själen som är magin i oss. Den som är livet.
För min egen del så märker jag hur yoga, meditation, deeksha, bön, naturen, promenader mm höjer min andliga spänst. Höjer min livsenergi (alltså kontakt med själen). Eller kanske snarare öppnar mig för livsenergin. Ordet energi kan vara lätt att förknippa med så mycket annat, men egentligen så handlar det om vibrationer. Vid låg vibration så påverkar det hela mitt mående och mitt liv, detsamma när jag höjer vibrationen. Och när jag kommer på att allt egentligen är vibrerande energi som jag kan påverka och använda mig av tycks livet väldigt magiskt.
Mitt sökANDE
Jag hamnar titt som tätt i tankar om vad som är meningen med mitt liv, vad är jag ämnad att göra, vad brinner jag för och vad ska jag egentligen bli när jag blir stor.
Samtidigt som jag i stort och mycket lever det liv jag vill leva så dröjer sig ändå en känsla kvar av otillräcklighet och otålighet, som att det finns mer av mig som vill fram, vill förlösas.
Och sinnet vill leta yrken, utbildningar och fack att stoppa in mig i. Vill liksom få mig att passa in som en förlorad pusselbit. Men jag blir aldrig helt tillfreds som snigelmamman, yogaläraren, bloggaren, coachen, retreatledaren mm. Där är inte pusselbitarna jag letar efter.
Lösningen är inte vad jag gör. Lösningen är vad jag är. Alltså inte är i form av titel och yrken, utan är i min sanna essens.
Pusselbiten hittar inte hem förens jag sluter ögonen, andas stillsamt och upplever min själ. Jag är gudomlig, evig och fullkomlig i min energi. Och jordliga ting kommer aldrig fylla den närvaron som jag behöver – det kan bara själen ge mig. Göra mig hel och komplett.
Så när tankarna drar iväg med mig på resan, vad är meningen med mitt liv, vad är jag här för att ”göra”, behöver jag påminna mig själv om att jag är här för att uppleva själen i kroppen, själen i jordelivet. Själen är friden jag söker. Själen är min lösning, mitt hem och min mening.
Bjud in själen
Jag känner en ständig kontakt med det gudomliga (själsliga/andliga), det är som att det pågår en konstant inre dialog mellan mitt sinne och det själsliga. Många gånger den sista tiden har jag dock ignorerat rösten och levt på med egna beslut och det har bökat till det – den inre rösten/intuitionen har alltid rätt. Men men, jag gör förhoppningsvis om och gör rätt. Jag är trots allt bara människa.
Och att leva med det gudomliga är faktiskt en liten utmaning, allra helst som vi är skapta med ett kraftfullt sinne som vill säga sitt om saker och ting. Jag tror det är meningen att vi ska uppleva livet som själar och att sinnet och kroppen är våra tillgångar till ett mänskligt liv. Att själen valt att gå ner i en kropp för att få uppleva det värdsliga livet med just kropp, sinne och känslor.
Men det är så lätt att glömma, att det värdsliga livet är just … värdsligt. Och att världen och det som sker i den och att jag och det som sker i mig blir alltför allvarsamt. När det kanske snarare var så att vi kom ner hit för att njuta av livet som människor, njuta av världen och varandra.
Och min lösning för att bryta allvaret och vemodet jag lätt hamnar i är att bjuda in det gudomliga. Bjuda in min själ i mitt liv. Det räcker som oftast med en vilja att se livet genom själens ögon och leva livet med själens önskan. Jag behöver inte ens veta hur det ska gå till, om det ens är möjligt, jag behöver bara vilja. Viljan tar mig dit, i mötet med min själ.
Och om jag vill vara där. Det är där det händer, det är där det uppfylls – hela livet vibrerar i minsta cell. Allt blir tryggt, lugnt, glädjefyllt och lätt. Livet känns ansträngningslöst. Jag behöver inte anstränga mig, jag behöver bara luta mig tillbaka och leva.
The soul is a continuous source of yourself.
The body and mind are given to you to serve the soul.
Yogi Bhajan
In tuned
Jag känner det, det pirrar som energi på min hjässa och i mina händer. Det är där jag lättast upptäcker känslan. Men är jag riktigt ”in tuned” så kan jag känna närvaron i hela min kropp. Jag har känt närvaron det sista dygnet, utan undantag, hela tiden känslan på hjässan.
Jag minns ett engelskt (tror jag det var) medium som var på teve förut och hon hade alltid en keps på sig när hon inte jobbade, och tog sen av den som för att öppna upp. Jag vill ha det enklare, vara som jag är med eller utan huvudbonad – förnimma närvaron.
Och för mig handlar inte mediumskapet (just nu) om att kontakta andra själar, de som gått vidare. För mig är det viktigaste (just nu) att uppleva min egen själ. Min energiform. Den eviga formen av mig. Den magiska formen av mig. Den som är min skapare och skapelse. Allt är energi. Och när jag är ”in tuned” så sker magi, allt sker ansträngningslöst, enkelt och okomplicerat. Och skulle livet te sig komplicerat så spelar det ingen roll för inom mig känns det ändå helt okej och bra. Som att allt är som det ska.
Det är underbart att vila här, ja det är så vilsamt att vara i kontakt med sin själ. Och jag tror inte det bara är jag som längtar dit, till känslan av den eviga formen livsenergi inom sig. Och när vi känner den så upptäcker vi att den inte enbart är inom, den är runt omkring också, den är faktiskt över allt, i mig, i dig och allt omkring oss – vi är ett.
Hel-ande
För mig handlar det jag eftersträvar att finna hel-ande. Hel-ande kom utifrån ordet helande som jag tänkte på när det gällde healing eller läkning. När jag läks så är det för mig att återslutas med min ande (själ). Och på så sätt kopplar jag mina obalanser såsom rädsla, blockering, smärta, lidande som en brist på ande (själ) i mitt synsätt, mitt varande, mitt levande. Lev-ande.
Jag kan jaga mina obalanser och tillkortakommanden i all evighet om jag orkar, och inte kommer jag bli lyckligare av det. Jag kan också välja att se dem, acceptera dem och fortsätta fylla på med ljus. Göra mig hel igen. För när anden (själen) ser så är antigen obalanserna borta och/eller tillfullo älskade – som en naturlig och älskad del av mig.
Det är oavsett inte upp till mig (sinnet) att avgöra, det kommer av sig själv – naturligt – när jag släpper in mer ande (själ, ljus, kärlek) i mitt liv igen.
Och jag tror det är det vi alla längtar efter, att finna oss själva helt och fullt. Och för mig är vägen dit via själen, där finns allt jag längtar efter. Där finns jag.
Annan frekvens
Sinnet är bara en annan kanal du kan lyssna till genom att ratta in dess frekvens, dvs befinna dig i dess frekvens.
Lika lätt kan du byta kanal och lyssna till hjärtat (själen), det gudomligas röst. Genom att medvetet tona in på dess energi och röst.
Sinnets röst är nedlåtande, dömande och jämförande medans hjärtats röst är tillåtande, kärleksfull, öm och förstående.
Kan du tillåta dig att känna precis som det känns just nu. Vara öm, kärleksfull och förstående inför din situation och även dina tankar – då vet du att du har ändrat frekvens.
Låt dem förenas
Själen ropar efter en verklighetsupplevelse som den bara kan få av det fysiska livet.
Kroppen ropar efter en odödlighetsupplevelse som bara själen kan ge den.
När du tillåter dem att förenas vet du omedelbart hur det känns att vara den kärlek du är.
Glenda Green