Artiklar med etiketten ‘TV4’

Någon annans dröm

Läste en Facebook-status av Elizabeth Gilbert, författaren till Eat Love Pray, där hon skrev om hur hon sedan succén med boken och filmen valt att tacka nej till massor av erbjudanden och beskrev även alla livsvägar hon inte gått för att som hon uttrycker sig; det var någon annans dröm.

Och det får mig att tänka på hur viktigt det är att välja sin egen väg. Men hur svårt det kan vara när vi hela tiden speglar oss och inspireras av varandra. Det gäller att stå med båda fötterna på jorden, vänster hand på hjärtat och lyssna in magkänslan för att veta, våga leta, verkligen lyssna efter; Är det här sant för mig? Är det här min dröm… egentligen, eller är jag bara intresserad nu på grund av allt smicker och ståhej. Är det verkligen jag? Eller är det någon annans dröm?

Blev väldigt inspirerad av den fjortonåriga(!) bloggaren Nellie Berntsson på TV 4’s morgonprogram. Så ung och hade redan bloggat sedan 9 års ålder, men bloggen var inte det jag imponerades av utan hennes otrolig medvetenhet om vem hon är. Hon var oerhört tydlig med att bloggen handlade om ”häst” och hennes liv som hästtjej. Under ett talangmöte med Hannah och Amanda bestämde hon sig för att ge ut en bok istället för att tex lansera en parfym, antar att det var för att hon var sann emot sig själv.

För mig har återvändsgränderna varit många alltifrån gymägare, medium, nagelteknolog, ordförande i Författarförbundet mm. det var någon annans dröm, inte min visade det sig. Eller just då trodde jag förstås att det var min dröm, att jag var på rätt väg, men så visade det sig vara en återvändsgränd. Inget jag sörjer, däremot lärt mig av, att fortsätta lyssna inåt och våga vara jag. Leva min dröm. Och det krävs både mod och tillit, då många andra går en annan väg, så känns det allt lite läskligt att ge sig av och trampa upp en ny. Och det kräver en enorm självinsikt att säga och veta; det där är inte min dröm, det är någon annans.

Dream

 

Om själen

Jag fullkomligt älskar det här samtalet ifrån Malous Salong om själen. Så stort och svindlande. Jag själv är helt säker på att själen är inom oss alla, för mig är det själva L I V E T i oss. Och det är tydligt att det liv som lämnade mamma när hon dog finns kvar. För jag kan fortfarande förnimma henne, uppleva henne och fängslas av henne, precis så som Gustaf Norén beskriver musik – det osynliga som berör. Och ibland känner jag själen när jag skriver, det är som att den skriver åt mig – ger mig orden på pappret. Och  jag känner själen när jag yogar, mediterar och får deeksha. Själen, alltså livet i mig kan vara litet och förtryckt men den kan också expandera och leva fritt. Precis så mycket som jag tillåter den att få vara i mitt liv, inte bara inom mig utan genom mig och runt omkring mig.

Själen finns inom oss alla, det är min starka övertygelse. Den finns också i allt, allt är besjälat. Och själen är god, det ljusa och kärleksfulla inom oss. Det som förenar. Själen vet inga gränser, känner inga rädslor, den dömer inte – den ser det perfekta i det unika hos oss alla.

Själen är i det lilla och det stora, mikro och makro, yin och yang. Själen är i allt skapat. I allt skapande, skap – ande. Anden i det skapade. Något/någon har skapat oss och försett oss med kropp, sinne, själ (ande) – alltså liv. Kropparna må vara åtskilda, sinnet verka personligt men själen förenar oss alla – den är det eviga livet i Dig och mig och mamma.

Det är mina tankar om själen, här kan du lyssna till Gustaf Norén och Kjell A. Nordström när de beskriver själen och rädsla hos Malou efter tio.

 

Livsdesign

Tanken var att medans Izabelle sover middag så skulle jag städa här hemma, mattorna ligger utkastade och jag har redan hällt upp skurvattnet men så såg jag ett inslag på TV4 Nyhetsmorgon om Camilla Lebert Hirvi och nu är jag i full gång med att skriva ur mig svar på några av hennes frågor. Hon är livsdesignern som lever nomadliv med sin familj, först flyttade de till Thailand och startade en svensk skola och nu är de bosatta på Rhodos… jaja ni får gå in på Peelitoff och boosta runt själva nu ska jag jobba vidare i mitt inre medans inspirationen flödar…

Här är ett inslag från hennes blogg Peelitoff:

Du behöver passion. Du behöver vara fullt ut passionerad i det du tror på. Om du inte känner dig passionerad över något är det troligen för att du inte har hittat det du är riktigt bra på eller brinner för ännu. Fortsätt att leta!

Du behöver en vision och ett mål. Visionen talar om för dig vart du ska och målet vad du ska göra härnäst för att ta dig dit.

Du behöver svaret på världens två viktigaste frågor: Vad vill du verkligen få ut av livet? och Hur kan du hjälpa andra som ingen annan kan? När du kan svara på dessa två frågor är du många steg framför de flesta andra.

Du behöver ”commitment” för att stanna på den inslagna vägen. Många människor ger upp för lätt. Skulle du kunna hålla på med din vision och din uppgift i 10 000 timmar eller mer? Om du kan det, är du på rätt spår. 

 

The voice

Jag träffade en annan yogainstruktör idag och hon frågade om utövar yoga själv hemma, jag svarade snabbt att nej det gör jag inte. Och så berättade hon att hon gör sin yoga var dag även när hennes bebis är med, är intill. Kan du gå inåt då frågade jag. Nej, men det är ju mest för att tänja, svarade hon.

Och efteråt kom jag på mig själv med att jag visst gör yoga varje dag, jag lever med yogan hela tiden. Nej, jag gör inte mina asanas (kroppsställningar) eller pranayama (andningsövningar) dagligen MEN jag lever som en yogi i hjärtat. Jag bär dess budskap med mig som ett foster i min livmoder. Jag ger den näring, omsorg och kärlek var dag. Jag vårdar den så ömt jag bara kan, fast många gånger omedvetet. Den ligger där inbäddad på min tryggaste plats och jag när den med min livsenergi. Jag och Yogan har en knutit an på ett djupt plan, vi har en navelsträng som håller oss samman hela tiden och förhoppningsvis hela livet.

* * *

Efter kvällens yogapass så fångandes jag av värsta Feelgood-programmet på TV4, The Voice. Ett teveprogram där de söker efter sångtalanger och deltagarna får uppträda bakom en kändisjury och sjunga utan att synas, så att juryn enbart bedömer rösten.

Och juryn påpekade hela tiden att eftersom alla rösterna var så fantastiskt bra så behövde de lyssna efter något mer, lyssna med hjärtat och försöka känna sångarens energi. Och det blir så tydligt att förutom den vackra sångrösten så kan det tillföras så mycket mer när man ser och upplever hela människan – precis så är det med yogan för mig om jag liknar asanas (kroppsrörelserna) med sångrösten, så är det när jag tillför hjärta, energi, engagemang och medvetenhet som den verkligen berör och hittar in.

 

Boktips – Kärnfrisk

Här är ett klipp från Tv4 och programmet Efter tio. Det är en intervju med familjen Mauritson från Danmark som ändrat sin livsstil och framför allt kost, för  att uppnå bättre hälsa! Jag har boken hemma och har tidigare gett den som Boktips här på bloggen. Den inspirerar mig väldigt mycket!

Kärnfriskfamilj

 

Finn en hand

Lyssnade nyss till låten Sträck ut din hand på det underbart vackra teveprogrammet Så mycket bättre på Tv 4. Med texten, sträck ut din hand och finn en hand i din.

Igår morse när sorgen slog till och tårarna bara rann så sträckte jag ut en hand. Jag övervägde i några minuter först, med tankar om att inte störa, det går säkert över, jag klarar mig själv, innan jag tog mitt förnuft till fånga och sökte stöd bland mina vänner. Och stöd har jag fått.

Jag vill hjälpa andra och givetvis vill andra hjälpa mig. Det svåra för mig är att be om hjälp. Be om att någon lyssnar. Be om stöd.

Det är så underbart skönt att tala och tala. Älta är bra, har jag hört en terapeut säga, älta så många gånger så att du inte orkar säga det nå mer. Nu är jag verkligen inte mycket för att älta. Jag har en inre röst som säger att älta är fult och svagt. Så jag tillåter mig inte att älta mycket, men efter att jag hörde henne säga det så ältar jag iallafall lite och det är faktiskt skönt.

Jag är mycket mer tillåtande emot mig själv nu för tiden. Tillåter sorgen. Tillåter lite ältande. Jag har alltid varit väldigt tillåtande och förlåtande emot andra. Därav min sorg. Sorgen i att vissa gånger tillåter jag så mycket till någon annan att jag själv far illa. Nu väljer jag att stanna upp och lyssna inåt till mitt eget hjärta först. Känna efter om det far illa av att jag är tillåtande och förlåtande emot någon annan. Jag vill givetvis fortsätta att vara det, det är en fin egenskap jag har. Fin så länge den inte skadar mig.

 

Sök innehåll