Artiklar med etiketten ‘Yoga’
Recovery 2.0
Var och lyssnade till en 3 timmar lång föreläsning med Tommy Rosen i Stockholm igår. Jag jobbar som ni förstår i de 12-stegen med mitt medberoende och min vuxna barn problematik. Och jag går på 12-stegsmöten och i terapi för att tillfriskna. Längs vägen har jag fått rådet ifrån min terapeut och en annan medmänniska att ta hjälp av Yogan också här, i min problematik med mitt beteende. Så jag har haft de råden med mig: använd dig av yogan. Och trots att jag är yogalärare och skulle kunna bidra till de flesta med passande yogaövningar och förhållningssätt så stod jag frågande hur jag skulle kunna tillämpa det till mig själv. Jag märker att det ibland (läs: alltid) är svårt att vara sin egen coach, mentor och i det här fallet yogalärare. Det går liksom inte. Jag visste ärligt talat inte hur jag skulle göra. Så jag bar orden med mig ”använd yogan” och bad om vägledning. Tänkte att det kommer väl till mig.
Och det gjorde det. BOOM! Så får jag en inbjudan om en föreläsning som handlar om recovery i de 12-stegen med meditation och yoga. There it was! Som ett Kinderägg, tre gåvor i ett. Jag bara kände att jag skulle dit, och av ”en händelse” så var min egen yogaklass just den kvällen inställd så jag kunde åka till Sthlm för att medverka.
Och jag fick så många svar på det frågor jag burit och den förvirring jag känt den sista tiden. Jag ställde inga frågor till Tommy men hans föreläsning besvarade dem alla. Nu ska jag landa med frågor som hittat svar och låta dem integreras i mig, både i kroppen och sinnet. Det har hänt något. Det känner jag på cellnivå. Det här var och är gudomligt väglett. Jag omfamnar nuet och stannar i mitt centrum och njuter av rasslande pusselbitar som faller på plats.
Tacksam, oerhört tacksam.
#kännermigbönhörd
Stresshantering
Höll en workshop om stress och stresshantering i dag för Svenska Ångest Syndrom Sällskapet. Det är så vackert när jag ges möjlighet att dela mina erfarenheter av hur jag hanterat min stress och berätta om min livsstilsförändring. Men framför allt ge nycklar till återhämtning, mindfulness och avslappning. Älskar workshop där workshop, delningar och yoga (avslappning) blandas – en kombo av det bästa helt enkelt. Love my job! Tacksam.
Via den här länken finner du mina meditations och avslappningsvideos.
Who am I?
”Who am I? The face I see every morning in the mirror? The eyes that scrutinize it? The heartbeats within my chest? Or the thoughts that race through my brain while I am wondering about all this? Am I the body that I have obtained from my parents? Or am I the mind or intellect by means of which I am busy making plans and breaking resolves?
According to the ancient Vedic scriptures, I am none of these things. I am an eternal soul – a jiva – a living entity, by nature spiritual, but now embodied in a material form… ”
Vem är jag?
Lever med en känsla av otillfredsställelse. En känsla av något som vill uttryckas och skapas i mitt liv men som jag håller tillbaka. Som om jag har tusen ord men rösten sviker. Den småfrustrerade känslan.
Och kom precis på nu när jag skriver inlägget att en återkommande mardröm som jag har lite då och då i livet är att jag ska ringa någon och samtalet når aldrig fram, det bryts, jag slår fel nummer, för många siffror, för få.. om och om igen försöker jag men lyckas aldrig komma fram. Den känslan sitter jag med nu.
Jag sa till någon nyligen att jag älskar när människor kommer ut ur garderoben. Älskar det! När personen kommer ut som sig själv, oavsett om det är som homosexuell, trädgårdsmästare, präst, konstnär, mekaniker… det jag älskar är när människan bejakar sin sanning och glädje.
Jag vill kliva ur min garderob och vara jag. Problemet är att jag inte vet vem jag är. Det är det som frustrerar mig. Jag har tagit mig an så många masker och skydd hela livet att jag lyckats gömma mig själv – för mig själv. Och nu känner jag mig själv, att här är jag. Men frågan är – vem är jag?
Yogakväll
Onsdag 27 maj
kl 18.00-20.00
”min fulla potential”
Jag hälsar dig välkommen till en mysig yogakväll. Där vi genom yoga, souldance och meditation förenar oss än mer med vår själ – det Gudomliga inom. Och med intentionen: min fulla potential, öppnar vi oss för vår egen blomning.
Jag vill påtala extra att du behöver inga som helst förkunskaper, du kan komma som den nybörjare du är eller känner dig som eller som en erfaren yogi. Övningarna är enkla och mjuka och du deltar enbart i det som känns bra för din kropp och ditt inre. Alla gamla och nya bekantskaper är varmt välkomna!
Onsdag 27 maj kl 18-20
Kulturhuset Svanen, Borlänge (IOGT NTO) Hesseliusgatan 1.
Kostnad: 150 kr, betalas på plats.
Anmäl dig till: mail@sofianorgren.se eller skicka ett sms till 070-559 29 50
Ljus och skugga
Längtan är så stor, att vara den jag är. Jag vet att inget står i vägen för mitt ljus förutom skuggan av mitt eget jag. Det är inte så att jag önskar mig utan skugga, tvärtom ser jag den som en gåva till min storhet. Men jag vill släppa på ljuset och anamma än mer av det som är jag. Bara öppna dammluckorna och låta det forsa.
Och samtidigt som det är min allra allra högsta önskan att vara jag med allt vad det innebär så är det min största rädsla. Jisses vad jobbigt. Hur jag än vänder och vrider så är rumpan bak… det vill säga rädslan i hasorna.
Jag tror inte lösningen är att vända och vrida, jag tror lösningen är att stanna och säga: Bring it on, give me all you have!
Vad gör väl det om skuggan reser sig när ljuset är dess livlina. Utan ljus ingen skugga. Så vad är väl en skugga? Ingenting jämfört med totalt mörker. Jag tackar min skugga för när jag inte förmår se mitt eget ljus så vet jag att det i alla fall är där – utan ljus ingen skugga.
Det kanske inte är några antingen eller, det kanske är ett kretslopp av ljus och mörker, dag och natt, yin och yang – att vara människa.
Periodare
Klockan strax efter 23.00 när jag tänder ljus och sätter mig vid datorn. Grabbarna åkte givetvis för att stötta Leksand och vi tjejer hamnade trots egentligt ointresse framför teven och följde dramatiken.
Nu när huset tystnat och jag sitter här så griper en längtan tag i mig att be och meditera. Trots att de 12-stegen manar till att göra det dagligen så slarvar jag med detta. Och för mig som älskar både bön och meditation så borde det vara en peace of cake att göra det till en daglig vana. Men icke.
Jag undrar om jag inte helt enkelt är en periodare. Det verkar inte bättre även om jag önskar att det vore det. Min disciplin har sina brister. Det är lika med Yogan, jag är ingen ”äkta” Yogi som rullar ut mattan var gryning för ett 90 min pass. De få gånger jag Yogat i min ensamhet så har det blivit tafatt och avslutat efter minuter av otålighet.
Min disciplin med Yogan är mina klasser och grupperna. Genom att ge Yogan till andra så erhåller jag den själv, en kompott av givande och själviskhet helt enkelt.
Kanske är det så jag ska göra med meditationen tänker jag, göra det till en vana genom att göra det med andra. Det går ju att förenas i så mycket härligt via nätet. Why not?!
Nu ska jag i alla fall logga ut för inom spirar längtan till meditation och bön, här och nu i den tysta natten.
Vem blir jag?
Vem blir jag av att göra det? är en fråga jag ofta ställer mig. Jag kan säga att den jag blir av Yogan gör mig till en mycket bättre version av mig själv eller som en deltagare uttryckte efter kvällens pass: Jag kommer ihåg vem jag är, när jag är här.
Jag ställer mig ofta frågan, och det kan lyda som så här;
Vem blir jag av att jobba mindre och vara mer hemma med barnen?
Vem blir jag av att jobba mer?
Vem blir jag när jag umgås med honom/henne?
Vem blir jag i Yogan?
Vem blir jag genom mitt skrivande?
Vem blir jag av att meditera?
Vem blir jag genom det här jobbet?
Vem blir jag av att äta det här?
Dessa frågor får mig att stanna upp och uppmärksamma om jag blir en gladare, lugnare, tryggare version av mig själv eller om jag blir mer spänd, irriterad och stressad.
Det är lite som Du blir vad du äter, du blir vad du oftast gör, mina handlingar styr mitt resultat. Jag tvivlar starkt på om jag verkligen kan ändra mina tankar, men jag har full tillit till att Yogan gör det. Det har den gjort varenda gång jag utövat den, förbättra min syn på mig själv och världen.
Jag älskade mitt arbete som marknadsansvarig på Kupolen Köpcentrum och när jag var centrumledare i Falan Galleria men jag blev till slut i konflikt med mig själv och mina inre värderingar. Eftersom mitt arbete gick ut på att få fler besökare och öka omsättningen. Och det kunde jag med tiden inte vara kongruent med, att marknadsföra kommers – det kändes inte längre sant i mig.
Kanske var det Yogan som förde mig dit – till sanningen inom (the guru within). För mig blir det allt viktigare att vara sann med mig själv. Jag tror vi alla mår bra av att förverkliga oss själva, det vill säga vara sanna mot oss själva, följa hjärtats (själens) röst. Och för att uppnå inre frid behöver vi stanna upp och lyssna, till rösten inom och finna modet att låta den rösten (sanningen) vägleda oss. Ingen väg är den andras lik. Och det är exakt så det ska vara, det är livets perfektion – full av unika sanningar i var och ens hjärta.
Det är inte alltid jag lyckas lista ut exakt vad mitt hjärta vill, men jag vet oftast om jag kommer må bra i mig själv om jag går åt det ena hållet eller det andra. Och det räcker, jag behöver inte veta vart jag är på väg. För innerst inne längtar jag bara efter en enda sak – att vara så nära min egen sanning som jag kan.
Mindfulness
Åkte till Tällberg idag och höll ett Workshop för personalen på Akuten Falu Lasarett om Medveten närvaro som stresshantering. Kändes som cirkeln blev sluten eller som jag återvände till brottsplatsen, eftersom det var just på Akuten i Falun jag började mitt eget uppvaknande. Uppvaknad från tokstressad småbarnsmamma till medveten Snigelmamma.
Det var en morgon för 7-8 år sedan när jag som vanligt skulle hasta iväg med barnen till dagis och vidare till arbetet. Jag dubbelarbetade, hade massa träningsklasser, små barn och en make som jobbade mycket på annan ort. Men jag höll givetvis präktandan uppe av att vara en duktig kvinna mitt i karriären. Hade fullt upp med att tillgodose mina egna begär till bekostnad av barnens och min egen kropps behov.
Den morgonen hade jag ett tryck över bröstet och armen domnade och det strålade längs sidan av kroppen. Jag åkte in till Borlänge Sjukhus och där visade ett EKG fel på hjärtat (som sedan visade sig vara felkopplat) och jag fick åka vidare till Akuten i Falun. Där stod ett team redo och tog snabbt hand om mig och jag blev påkopplad med diverse sladdar till maskiner. Efter en kort stund kom läkaren in och meddelade lugnt att allt var väl, alla mina värden var tip top och hjärtat var det minsann inget fel på utan jag var bara stressad.
Orden bara stressad ekade länge i mitt huvud. Som yogalärare och instruktör inom avslappning och meditation visste jag så väl hur jag kunde hjälpa andra med avslappning men jag hade ingen som helst aning om hur jag skulle tillämpa mina egna verktyg till mig själv. Jag stod handfallen.
Jag har mycket att tacka för besöket hos Akuten. Det var ett avgörande startskott för mig att ändra min kurs, göra min livsstilsförändring. Hade inte kroppen sagt ifrån så hade jag fortsatt ett tag till. Ännu fler år i ekorrhjulet på bekostnad av min hälsa, mina relationer och det värsta av allt – på bekostnad av mina barn.
Tillit
Livsresan lär mig mycket om mig själv. Genom 12-stegsprogrammet där jag jobbar med min VuxnaBarn-problematik och mitt Medberoende så blir jag varse mina karaktärsdefekter och rädslor. Och 12-stegsprogrammet är ett handlingsprogram som utlovar löften (här kan du läsa om Aca’s löften)… efter att genom Guds hjälp tillämpat goda handlingar.
Mina rädslor är oerhört många, som jag har burit med mig och byggt på genom livet. Motsatsen till rädsla är tillit, så ett annat uttryck för rädsla kan vara brist på tillit. När jag fokuserar på mina rädslor så hopar de sig och mörknar. De ter sig så skräckinjagande att jag backar… baxnar. Men det är först när jag möter mina rädslor som de skingras. Men jag törs inte möta dem när jag fokuserar på rädslan.
Så för att möta rädslan börjar jag med att döpa om den till brist på tillit. Och genast känns den mindre hotfull. Och med orden brist på tillit så blir jag också mer empatisk med mig själv (med min rädsla). Sedan väljer jag att fokusera på tilliten. Om jag skulle känna tillit här, hur skulle det kännas då? Och med tillståndet tillit går jag ut i Livet – och möter Livet utan rädsla.