Artiklar med etiketten ‘Yoga’

God in all

2013-11-07 | Kommentarer (0)

If you can’t see God in all,
you can’t see God at all.

Yogi Bhajan

Jag kände så starkt att jag ville svara på förra veckans insändaren i Dalarnas Tidningar om Yoga i skolan. Kortade ner min ursprungstext så att den skulle passa in i tidningens insändardel. Jag tycker att det är viktigt att vi vågar lyfta fram det goda i livet och vågar ta ton. Eller vi och vi. Jag har kommit fram till att det är viktigt för mig. Jag har lång kunskap och erfarenhet av Yoga och jag har varit troende hela mitt liv, jag kan bidra med något, tända ett ljus av förståelse och insikt. Inte bara för Yogan, utan även för människans olikheter och mångfald – låt oss alla, var och en, få blomma fritt som den underbara skapelse vi är.

Yoga, ingen religion

2013-11-05 | Kommentarer (7)

Det är sorgligt att just troende är rädda och kanske rent av fientliga mot andras tro eller vägval i livet. Vill påpeka att jag inte syftar till krig i mellanöstern eller i världen utan jag menar den rädsla och fientlighet jag själv kan möta när någon som ser sig som troende fördömer mig, yogan, mina livsval eller ännu värre, fördömer min tro.

Mångfalden, olikheterna, åsikterna, värderingarna är ju alla olika, precis som personligheten och utseendet. Jag är troende och just därför är jag trygg i att jag är skapad precis så som jag ska vara. Precis som Du. Det finns inte en sten, en fura, en tiger, ett berg, ett moln som är fel proportionerat, allt är som det ska. Hela jorden är omslingrad med natur och djur som lever i frid över sin egen varelse. Det är bara människan som vill förändra, inte bara sig själv utan alla andra. Naturen lever i acceptens över sitt varande. Det betyder att de låter allt vara som det är skapat. En koala har helt annorlunda drift och egenskap än en orm, eller om vi jämför med en örn. Det är som det ska. Till och med människan accepterar det – dess olikheter.

För mig är tro kärlek. Kärlek till mig själv. När jag finner kärleken till min personlighet, mitt utseende och mina livsval. Finner kärleken trots det jag kallar mina skuggsidor (dåliga sidor), skavanker och dåliga omdöme då har jag kommit långt. För jag tror att just den kärleken för mig närmare in mot min kärna, mitt centrum, jag kallar det min själ. Och när jag är i kontakt med min kärna (min själ) då är jag bara kärlek. Eftersom fördömandet, förminskandet, förstorandet, tyckandet och allt annat som för åsikter med sig – hör sinnet till. Sinnet har sin urkraft ifrån rädsla. När vi fördömer oss själva eller andra. Fördömer andras person, tro eller vägval då är vi i sinnet och som jag ser det långt ifrån vår tro, vår kärna, vår själ.

Jag märker på mig själv när jag är ocentrerad. Då börjar dömandet och tyckandet om mig själv och andra tala högre. När jag är centrerad, alltså i kontakt med min själ, hjärtat, då känner jag inte ens acceptens utan då känner jag något större – jag känner kärlek till mig själv. Och när jag kommer ännu närmare kärnan så känner jag kärlek till allt i mitt liv och alla människor. Och även deras livsval.

Det är inte jag som känner den kärleken. Jag har närmat mig Gud, eller vad vi nu väljer att kalla skaparen av allt liv. Det är dennes kärlek jag känner då jag i kontakt med min själ. Och när jag är där, i djup kontakt med min själ så skrattar jag gott inom mig, för jag ser att det är ingen separation mellan mig och skaparen, så det kan omöjligtvis finnas en separation mellan dig och mig, oavsett om jag kallar mig yogi, du kristen och den andre muslim. Det finns inget som separerar oss för vi är alla ett. Det finns bara en kärna av gudomlig närvaro. Det är väl fantastiskt om vi alla tar oss dit. Jag litar på att den som skapat oss visar var och en av oss dess rätta väg till källan av kärlek – jag litar till det även när våra vägar skiljer sig åt och den vi tillber är olik den andres. Jag litar till Gud.

Det här inlägget är skrivet med energin jag känner när jag läser i tidningen att någon fördömer att skolan låter eleverna delta på Yoga. Jag har läst så många böcker och gått flertalet utbildningar, varav den längsta under 2 år för att fördjupa mig i yogan och jag vet nu med säkerhet, både genom det jag själv upplevt under de 11 åren jag utövat yoga och genom all litteratur jag läst att yogan är ingen religion. Yoga är förening av kropp och själ. Genom kroppspositioner (asanas) och andningsövningar (pranayama) så centrerar jag mig. Jag vänder min utåtriktade flackiga blick inåt mot mitt centrum. För det är där i sökandet av mitt centrum jag finner kärnan (själen) och där finner jag kärleken till mig själv. Den sanna och stora kärleken, den utan dömande och rädsla. Det vackraste vi kan ge våra barn är – kärleken till sig själva, så jag bugar i full tacksamhet och respekt för de skolor som inte bara insett det utan även väljer att Ge den närvaron till sina elever – närvaron med sig själva.

Slut på lull-lull

2013-10-30 | Kommentarer (4)

Luddigheten ska bort. Jag vet att universum känner av mina tveksamheter och tafatta försök, det är ganska tydligt. T ex när jag med enbart 4 bokningar till min Oneness Awakeningkurs i november fick en avbokning. Då var det som att frågan ställdes till mig: Nå, hur vill du ha det? Jag satte mig och mediterade, lyssnade till min sanning och fann att givetvis ville jag hålla min kurs, med hela hjärtat och med glädje ville jag dela den med andra. Och de tre som var bokade kunde jag bara inte svika, jag visste deras längtan att finna det jag funnit inom Oneness, så jag bestämde mig där och då under meditationen att jag ville hålla kursen. Jag bad om fler bokningar. Redan dagen efter fick jag två. Här om dagen fick jag tre anmälningar. Och vips, så finns det bara fyra platser kvar.

En liknande fråga ställdes till mig idag. Nå, är du säker? Vad vill du egentligen? Jag fick nämligen förfrågan om att komma till ett höstkargt och avskalat vackert Gotland, Fårösunds Fästning och dela yogan med ett 30-tal kvinnor under en helg i november, för att vara exakt precis samma helg som min Oneness Awakeningkurs vid Siljan.

Åh, vad mitt ego våndas. Jag vill såklart vara på båda ställena. Säga Ja, till dem båda. Men livet vill visa mig något annat. Och jag återminns min meditation för någon vecka sedan, då jag landade i mitt hjärtats beslut. Jag behöver vara sann emot mig själv. Att vara människa sliter oss många gånger i stycken, om eller snarare när vi följer sinnets kommando, men sanningen är den att det finns inga beslut att ta. Allt är redan omhändertaget. Allt är som det ska. Livet för oss framåt. Vi kan lita på livet.

Things are fine just as they are; only a concept can take that away from us.

Byron Katie

Ikväll har klienten som jag skulle haft telefoncoaching med passande nog bytt tid och Nogge åker med storbarnen på Leksandsmatch så nu vet jag vad jag ska göra ikväll när Izabelle har somnat. Jag ska tända ljus. Öppna en blank sida i anteckningsboken. Meditera. Söka mig inåt mot min vision och bringa klarhet för mig själv och Gud hur jag vill att den ska utforma sig i mitt liv. Jag ska ta bort lull-lullet och prata klarspråk med mig själv. Jag vet att jag får det jag ber om. Nu äntligen, hösten då jag snart ska fylla 42 år känner jag mig mogen (läs; modig) nog att be om det jag så innerst inne längtar efter.

Jag kommer dock som alltid att avsluta med orden, ske din vilja.

Goals

2013-10-30 | Kommentarer (0)

Your purpose explains what you are doing with your life.
Your vision explains how you are living your purpose.
Your goals enable you to realize your vision.

Bob Proctor
Min vision