Artiklar med etiketten ‘Yoga’

Soultalk

Så tacksam att 12 själasystrar anmält sig till Soultalk i februari, det är därmed fullsatt. Det som går lätt är rätt. Jag känner att de här träffarna betyder mycket för oss alla, vi har så oändligt mycket visdom och insikt att dela med varann.

The secret of Living is Giving

Vi delar och ger vidare. Den som vill fångar upp. Ett kärleksfullt flöde emellan våra hjärtan.

Här kan du läsa mer om Soultalk och även anmäla dig till kommande träffar.

 

Livets syfte

Lagen om Dharma (livets syfte)

Dharma är ett ord på sanskrit som betyder ’syfte i livet’. Lagen om dharma säger att vi har tagit manifestation i fysisk form för att fullgöra ett syfte. Enligt den här lagen har du en unik talang och ett unikt sätt att uttrycka den. Det finns någonting som du kan göra bättre än någon annan i hela världen- och för varje unik talang och varje unikt uttryck för den talangen finns det också unika behov. När de här behoven kombineras med det kreativa uttrycket för din talang, blir detta gnistan som skapar överflöd.

Om du redan från början kunde ge barn denna tanke, skulle du få se vilken effekt det har på deras liv. Jag gjorde det med mina egna barn. Om och om igen berättade jag för dem att det finns skäl till att de är här, att de själva skulle komma på vilken anledningen var i deras eget fall. Jag sa ”jag vill aldrig att du oroar dig för din försörjning. Om du inte kan försörja dig när du växer upp ska jag ta hand om dig, så oroa dig inte för det. Jag vill inte att du ska känna att du måste få bäst betyg eller gå i de finaste skolorna. Det jag verkligen vill att du tänker på är att fråga dig själv hur du kan tjäna mänskligheten, och att fråga dig själv vilka dina unika talanger är”. Det slutade med att de gick i de bästa skolorna, fick bästa betygen, och redan på gymnasiet är de ekonomiskt självförsörjande, för de är fokuserade på vad de är här för att ge. Det är lagen om dharma.    

Livets sju andliga lagar

Deepak Chopra

 

Bekvämt

Det känns lite nytt och ovant att resa med en bebis igen, även om vi alltid rest mycket med Oscar & Maya ända sedan de var små så har vi hunnit bli bekväma, i allafall jag. Jag är ju en soldyrkare och älskar att ligga och lata mig i solen, så visst tar mitt ego ton i mitt huvud när jag behöver passa efter lilla Izabelle. Men som tur var är Nogge fantastisk på att underhålla barnen i skuggan med lek och spel som passar dem alla, han går också gärna iväg med dem en sväng och upptäcker något nytt och då passar jag på att slappa i solen. Att bada och leka i vattnet med barnen, det gillar jag, så vi kompletterar varandra.

Stänger jag bara av intoningen till mitt dåliga samvete, att jag är en dålig mamma som vill ligga i solen och mojja mig och istället väljer att tona in mig till den härliga gudomliga kanalen som sjunger att allt är bra, allt är som det ska och jag är bra, så blir ju dagarna riktigt ljuvliga.

Och jag känner att jag börjar bli riktigt bra på det, att tona in till den gudomliga kanalen, för jag njuter så mycket jag bara kan. Jag är i nuet. Jag är med familjen. Jag är här. Jag är i mötet med solen. Jag är med mig själv.

 

Det känns som jag ska vara mycket med mig själv just nu, jag skriver mycket, egna anteckningar och tankar för dagen. Bloggen och det utåtriktade kommer sen, just nu är tid för eftertanke och in-sikt.

 

Gudsverk

Skönt för oss just nu att inte så många upptäckt denna pärla till ö, Koh Kho Khao som bara ligger ett stenkast utanför fastlandet en bit ovanför (eller nedanför, har ingen aning faktiskt) Khao Lak och samtidigt lite sorgligt, här skulle fler själar må gott av att varva ner ett tag tror jag.

Först bodde vi på ett större hotellkomplex i tron att det vara det bästa för barnen, Princess Andaman hette det. Och visst var det enkelt att leva med barn där, lika ’charmigt’ som vilket Charterhotell som helst. Som tur var hade vi även bokat in denna oas som vi sjönk in i igår…

Mina ord ger inte platsen en ärlig sann bild tycker jag, så jag har tagit några bilder för att ge dig en känsla. Tillsammans med bilderna föreställ dig havets sköna brus, klingandet av vindspel och några röster i fjärran av de få som passerar på stranden.

   

Och det är inte bara jag och Nogge som älskar det. Barnen mår också gott av den stillsamma energin och finner sig tillrätta med mindre stimuli och mera närvaro. Det gör oss alla så sååå gott!

Nyss har Nogge och barnen hoppat upp på ett lastbilsfalk, så färdas man enklast med taxi här, för att åka in till den mycket lilla hamnen och skaffa förtäring i form av chips (behöver enkelt och lätt få i barnen salt) och vatten och så skulle de hämta vår tvätt. Själv fick jag en stund i solen, så kisandes försöker jag nu lägga ut detta blogginlägg, jag är ingen skuggmänniska, jag gillar att vara i solljuset.

Vi har behövt tvätta mycket. Det började på den nästan 11 timmar långa flygresan ner med att Maya blev åksjuk, hon kräktes massor och vi fick pyssla så gott vi kunde med en sovande bebis (bebis på 12,5 kg och nästan en meter lång) i famnen och samtidigt ta hand om stackars lilla Maya. Puh! Taxiresan fram till ön var inte bättre, då kräktes hon 5-7 ggr men så fort vi klev ur taxin så var illamåendet som bortblåst och hon var som vanligt igen.

Dagen efter började Izabelle krångla med maten och några timmar senare förstod vi varför då hon gjorde världens kastspya över sig själv och mig. Hon var sen sjuk i 2,5 dygn och i natt tog Maya över… hon började kräkas sent i går kväll. Vår tanke med Izabelle var att hon fått solsting och det gjort att hon kräktes, men i natt befarade vi det värsta att vi har med magsjuka att göra. Så där låg jag i natt med knäppt händer och bad till Gud att mina barn och vi skulle få vara friska och njuta av den underbara semester vi nu är på.

Och Gud svarade bara 30 minuter senare (kl 01.00 på natten), då i form av en Schweizísk kvinna som knackade på, hon bodde vägg i vägg med oss i vår bungalow och hade hört Maya kräkas och ville erbjuda sin hjälp då hon är akutsjuksköterska. Så utav henne fick vi stolpiller som skulle göra henne frisk och peppar peppar i morse var Maya bra igen.

Amen

 

YogaArmband

Kände lycka, när jag idag fick mina underbara AffirmationsArmband som silversmed Erik Grind har gjort till mig. Jag har haft sju stycken sedan tidigare (som en annan silversmed har gjort) men ett har gått sönder och några ligger på botten av Mälaren, de gled av när jag badade förra sommaren och sedan dess har det varit en saknad. Men under tiden däremellan och fram till nu så har de nya affirmationerna (ord som betyder mycket för mig) mognat fram.

Erik har gjort fem nya armband, jag hade två kvar sedan tidigare och för mig känns det rätt att ha sju stycken, då vi har sju chakran (de stora) i kroppen och sju är mitt själsnummer. Sju för mig står för helhet.

Sedan tidigare hade jag texterna: Min rätta väg och Kropp Sinne Själ. Det är en påminnelse till mig själv om att leva i balans, balans mellan kroppen, sinnet och själen. Och modet att våga gå min egen väg, den väg som mitt hjärta viskar till mig.

De nya texterna är: Savita, en uppmaning om att släppa fram solen inom mig, våga vara jag oavsett vad andra tycker om mig. Satya, att vara sann. Sann emot mig själv, sann mot andra, söka sanningen om mig själv. Ett armband har orden Shakti och Shiva, som för mig symboliserar balans mellan min feminina och maskulina sida. Ganesha, den stora vita elefanten som tar bort alla hinder och bär mig fram i livet. Ganesha är även den som författaren tillber när den vill skriva.

Och så är det sjunde armbandet helt blankt, utan text. Det vill visa mig att vila i tillit till att allt är omhändertaget och livet för mig fram. Jag behöver inte veta alla steg, vilka vägar som ligger framför mig, jag kan känna full tilltro till att allt kommer till mig och det enda jag behöver göra är att njuta av stunden som är just nu.

 

Leadership

Har nyss svepet in mig in en filt i Yogastudion och lyssnar till ljuv musik med tända ljus. Nu blir det lite ’egentid’ med blogg, inspirationskort och ljusbehandling innan kvällens yogapass.

I fredagsnatt låg jag vaken i månens sken och grubblade och grät. Jag fångades av min oro och stress igen och den höll sig krampaktigt kvar. Ett tag stod jag med tårar i ögonen och kikade  ut genom fönstret och bad. Viskade tyst min bön om hjälp och sände ut den mot den stjärnklara himlen.

Började lördagsmorgonen med att ta vid där jag slutade, städa yogasalen och sen var det en djup och gripande (Osho) DynamicMeditaiton, DET och samtal med Nogge om min stress, ett samtal till fina mor och sen var det som att allt var som bortblåst. Jag stupade utmattad hem efter meditationen, kände mig absolut helt tömd och slut, en riktigt skön känsla och efter den så kom handlingskraft och energi, tog i tu med min Att-Göra-Lista och den har jag betat av med glädje hela helgen.

Så vad gör väl en sömnlös natt i månsken när jag har förmåga att vända stress, oro och ångest genom kraft och energi och därefter få vila i frid och harmoni igen. Ingenting. Inser att allt nog är som det ska. Jag är människa, jag påverkas av värdsliga ting (som Karlsson på taket säger, äsch vad är det, det är ju bara värdsliga ting) och jag har också förmågan att själv ta mig ur dem.

* * *

Måste berätta om min fina Inspirationskortlek, den fann jag på en flygplats i Indien. Det var så underbart att gå in i Indiens flygplatsbutikerna som många var fyllda med OshoBöcker, yogaböcker, meditationsskivor, ’andliga’ kortlekar och spel… jag det var bättre än att gå in i en godisbutik.

Kortet jag drog heter Leadership och vill visa mig att jag skall tro på att jag är en ledare och jag har förmågan att inspirera andra, vilket ni kära läsare hela tiden bekräftar men som jag så många gånger själv förminskar i rädsla att vara stor på mig, ta mig själv på för stort allvar. Så ikväll tar jag med mig kortet in i hjärtat och känner på dess budskap och min rädsla, går på djupet och ser var som gömmer sig där.

Tack för att Du läser min blogg. Tack för att jag får den fina möjligheten att dela.

Namaste

 

Disco i yogarummet

Yogasalen passar förträffligt till minidisco för 20-talet åttaåringar (och sexåriga Maya och ettåringen Izabelle, som förövrigt är drottning på dansgolvet) märker vi när vi firar Oscar under gårdagskvällen. Vi leker lekar som dansstopp, limbo och lite bollkastning. Kvällen flyter bra och barnen verkar glada, min mamma säger alltid att glada är barn är aktiva och högljudda, så det verkade väldigt glada. Det blir bara gråt två gånger, en gång gråter Oscar och en annan gång hans bästa vän. De gråter för att de åkte ur dansstopp, det är inte värre än så.

Vi är trötta och nöjda hela familjen när vi släcker ner och vänder hemåt. Städningen den tar jag imorgon…

* * *

 

Inlägg från förmiddagens facebook-status;

‎09.10 sveper jag lugnt in i Yogasalen för att under några timmar lyssna på ljuvmusik och göra en storstädning efter gårdagens minidisco…

09.29 snubblar jag ut och inne ligger 20 yogisar nerbäddade under filtarna och ska inleda dagens pass…

…tiden där emellan har jag skrikit (i mitt inre över att heeeeelt ha missat att jag lånat ut lokalen till en yogaworkshop, jag visste iofs att de skulle vara där idag men i mitt luddiga sinne så mindes jag att det var först på eftermiddagen) och rusat fram med sopmoppen och försökt få med alla chipssmulor och gnott med skurmoppen i hopp om att alla dricka-kletiga små fotavtryck ska släppa, mumlat oavbrutet massa ursäkter till instruktören och sänkt mitt huvud i skam mer och mer mot golvet ju fler yogisar som tassat in och på min vänstra axel sitter en dryg jeppe och klagar på mig och någon annanstans sjunger en annan att det var dags att släppa den fina rena fasaden och våga visa lite smuts i hörnen!

* * *

Hemma igen. Glider matt ner i fåtöljen med en kopp lugnande kaffe och småler åt att jag i min hast glömde rycka ner ballongerna i taket 😉

 

Happy 2012

 

The voice

Jag träffade en annan yogainstruktör idag och hon frågade om utövar yoga själv hemma, jag svarade snabbt att nej det gör jag inte. Och så berättade hon att hon gör sin yoga var dag även när hennes bebis är med, är intill. Kan du gå inåt då frågade jag. Nej, men det är ju mest för att tänja, svarade hon.

Och efteråt kom jag på mig själv med att jag visst gör yoga varje dag, jag lever med yogan hela tiden. Nej, jag gör inte mina asanas (kroppsställningar) eller pranayama (andningsövningar) dagligen MEN jag lever som en yogi i hjärtat. Jag bär dess budskap med mig som ett foster i min livmoder. Jag ger den näring, omsorg och kärlek var dag. Jag vårdar den så ömt jag bara kan, fast många gånger omedvetet. Den ligger där inbäddad på min tryggaste plats och jag när den med min livsenergi. Jag och Yogan har en knutit an på ett djupt plan, vi har en navelsträng som håller oss samman hela tiden och förhoppningsvis hela livet.

* * *

Efter kvällens yogapass så fångandes jag av värsta Feelgood-programmet på TV4, The Voice. Ett teveprogram där de söker efter sångtalanger och deltagarna får uppträda bakom en kändisjury och sjunga utan att synas, så att juryn enbart bedömer rösten.

Och juryn påpekade hela tiden att eftersom alla rösterna var så fantastiskt bra så behövde de lyssna efter något mer, lyssna med hjärtat och försöka känna sångarens energi. Och det blir så tydligt att förutom den vackra sångrösten så kan det tillföras så mycket mer när man ser och upplever hela människan – precis så är det med yogan för mig om jag liknar asanas (kroppsrörelserna) med sångrösten, så är det när jag tillför hjärta, energi, engagemang och medvetenhet som den verkligen berör och hittar in.

 

Sinnets trädgård

Känslan av att vara nöjd är en blomma som drar till sig lycka, 

precis som fjärilarna lockas till ditt sinnes trädgård.

Janesh Vaidya

Ayurveda för ditt sinne

 

Sök innehåll