När jag var till frissan här i juni och blev misslyckad i håret, så träffade jag ett par som berättade om en äldre man som utövar yoga varje dag och är över 80 år. Jag blev så nyfiken på mannen att jag bad om hans namn och nummer. Min tanke var att jag kunde intervjua honom för att få inspiration själv och även kanske skriva om hans motivation till yoga. Jag ringde honom är om dagen och berättade att jag ville träffa honom. Och vi hade vår träff igår.
Vi träffades på hans klinik. Jo, han är minsann verksam än, i en ålder av 87 vårar som han uttryckte det själv. Han har en kiropraktorklinik på Bullermyren i Borlänge. Thure som han heter kom i kontakt med Yoga för ca 50 år sedan, han gick på Sturebadet och tränade yoga 2 terminer för Dr Goswami, en lärare som då var 90 år.
Thure erkänner att han hoppar över yogan ibland, men annars utövar han yoga varje dag. Inte så kraftfull fysisk yoga nuförtiden.
Direkt när jag ser Thures leende ögon när han står vid dörren och tar emot mig känner jag i hjärtat att besöket blir så berörande som jag väntat. När jag kliver in till kliniken doftar det rökelse och jag möts av andliga symboler på hyllorna. Och den första frågan från Ture är om min andlighet. Och när jag svarat att jag tror på något större, och att jag tror allas våra religioner är egentligen från samma källa, så känner jag att jag får hans godkännande.
Det blir ingen intervju om yoga. Vi pratar som gamla vänner som inte träffas på livstider. Vi pratar om livet, familjen, andlighet, resor, vänner, kost, arbete och lite om yoga.
Jag kan inte förstå att våra vägar inte möts förrens nu, jag som uppvuxen i Borlänge och Thure som bott i Borlänge nästan lika länge som jag. Tiden var väl inte mogen. Och så minns jag det en medveten vän sa till mig innan Indienresan, att 2010 är ett år som det händer mycket. Vi gör avslutar projekt. Vi ändrar inriktning. Vi storstädar i våra liv. Vi avslutar relationer. Vi möter nya vänner. Vi möter vänner i vår själsgrupp. Vi gör oss redo för 2012 helt enkelt.
Och redan nästa vecka ska jag och min just funna gamla vän möts igen, och då på min mottagning. Och Thure avslutar med att säga; vi tar väl en långsittning då igen.
Tacksam över mitt besök hos frissan i juni som jag trodde var ett misslyckat besök, visar sig vara en gåva större än jag kunnat ana. Med ett leende på läpparna och en värme i hjärtat rullar jag hemåt och längtar redan tills vår nästa träff.
Så äntligen är jag helt klar med fotografierna från Indien. Jag har längtat efter att skicka bilderna till vännerna jag träffade där. Skicka bilder där dom är med. Men eftersom dom flesta inte har dator, och jag tar så förgivet att det är ännu sämre ställt med skrivare. Så har jag istället skrivit ut bilderna och laminerat in dom så att dom tål luftfuktigheten.
Och idag gick dom iväg med Posten adresserade till Sunyogi Umasankar som lovat att ge dom vidare.
Bakom molnen sken månen sin fulla glans, trodde vi. Så vi samlades några tjejer för att göra en mysig Fullmåneceremoni igår kväll. Vi såg aldrig månen, men det bekom oss inte. Vi litade fullt till att dess kraft sändes ner till oss ändå.
Systrarna Annika och Christina hade arrangerat myskvällen med brasa, musik, ljuslyktor, änglakort och annat smått och gott. Och kvällen blev över förväntan. Vattnet låg stilla. Vinden var mjuk. Regnet försvann. Skratten bubblade. Närvaron var total.
Vi mediterade stilla vid vattnet. Dansade frigörande dans. Gjorde KriyaYoga och en mental eldceremoni. Och jag kanaliserade in budskap till oss. Det kändes som vi kunde ha fortsatt hela kvällen, så mysigt var det. Men när skymningen kom och klockan tickade på över tio så packade vi ihop och åkte hemåt.
Tacksamma över en underbar kväll!
Idag inspireras jag av företagsamhet och hjälparbete med Indien i fokus!
Får tips från en vän att lyssna till Sommarprataren Percy Barnevik på P1 och inspireras av den Ideella föreningen Hand in hand som arbetar målinriktat för att bekämpa fattigdom i världen och har flera lyckade projekt i Indien! Jag blir så berörd och glad och känner i hjärtat att jag också vill bidra och engagera mig!
Och när jag läser i tidningen Nära om Monica Åberg vill jag beställa naturliga produkter till min kropp från Holy Lama och ler åt att hon som jag åkte ensam till Indien och kom fram utan bagage. Och hem kom hon med en ny affärsidé och nya vänner och kompanjoner i Indien.
Här är en bild på några av mina vänner i Indien.
Yam är bron mellan dig själv och andra – självbehärskning betyder att behärska ditt beteende. Det betyder att du ger livet en riktning. Och att du blir mer centrerad. Så snart du ger livet en riktning uppstår ett centrum inom dig.
Niyam – Fast iakttagande – regelbundenhet. Bara den som har en en viss ordning i livet kan en dag bli mästare.
Asan betyder avslappnad ställning. Eller egentligen Djup vila. Asan kommer först när någon lever med självbehärskning och ett fast iakttagande av ordningen i livet – då är ställningarna möjliga.
Om kroppen kan vila kan du påverka andningen. Du rör dej djupare, för andningen är bron mellan kroppen och själen, mellan kroppen och tankarna. Om du kan kontrollera andningen – pranayam – har du makt över tankarna.
Det betyder att återvända, att komma tillbaka in, vända sig inåt, återvända hem. Pratayahar blir möjligt efter pranayam, för pranayam skapar rythm och då är återvändandet möjligt.
Först gav du kroppen en riktning, din livsenergi en riktning, nu ger du medvetandet en riktning. Målet är koncentration, dharana. Du fäster medvetandet vid en enda punkt. När medvetandet är fäst vid en enda punkt upphör tankarna.
I dhyan släpper du också den punkten. Efter koncentrationen släpper du objektet. Templet ska var helt tomt så att bara du är där – ingen annan, inget objekt. Dhyan är meditation.
Samadhi är att gå bortom världen och då kommer man aldrig tillbaka. Samadhi är utan återvändo. En person i samadhi är Gud, vi kallar Buddha en Gud.
Detta är dom 8 stegen. Dom är sammanlänkade och sammanhållna, steg för steg för att man måste gå dom ett efter ett. Du kan inte börja var som helst ifrån, du måste börja med Yam.
Hämtat från boken Yogans Väg – Osho
Varje morgon innan soluppgång, ca 04:30 gick vi upp på takterassen och gjorde en eldceremoni för att hylla solen. Vi hade särskilda kärl där vi stoppade bitar av torkad kodynga och hällde på olja och tände sedan eld. Sunyogi satt och kikade på sin mobiltelefon för att se den exakta tiden för soluppgång och när så solen gick upp tog vi 2 små (som 50-öring stora) portioner av ris och uttalade ett mantra medan vi strödde riset över elden.
Efteråt satt vi i stilla meditation och såg på elden.
När elden slocknat höll vi händerna ovanför röken och strök sedan dom rökiga händerna över ansiktet. Röken sägs vara bra att andas in och även bra för hyn. Själv blev jag lite yr och illamående av röken just under ceremonin. Men visst, jag mådde prima under min Indien vistelse och kanske kan det vara Agnihotra´n som bidrog till det. Oavsett så njöt jag av ceremonin på mornarna. Mysigt att tassa upp på takterassen i mörkret för att en halvtimme senare välkomna ljuset. Ljuvligt också att höra musiken från templen och höra hur staden vaknar.
Kvällens kraftceremoni blev en hyllning till oss själva och livskraften inom oss och även en hyllning till Moder Jord och naturen.
Vi var 8st som träffades och gjorde Yoga, DynamicDans, Mediation. Vi sjöng kraftsång och gjorde Eye to Eye-mediation. Jag lärde för första gången ut Sunyoga och det kändes starkt och ”rätt”. Så kvällen innehöll även en hyllning till Solen!
Tacksam till Gunilla, Eva, Ella, Christina, Jenny, Elin och Annika som delade denna kväll med mig! Namaste
Lättare yoga och meditation för att komma i kontakt med Livskraften inom dig
Söndag 18 juli kl 17.00-19.00 100 kr/person
Ratt o Roder – utanför Djurås, kör mot Mockfjärd
Utomhus. Medtag filt/yogamatta. Inställt vid regn.
Gunilla Gartzy & Sofia Norgren
Här kan du lyssna när jag berättar om min Indienresa i Radio Dalarna P4
Resan till Indien ramlade mer eller mindre över mig när jag sökte runt i cyberspace – och så fort jag fått syn på Sunyogakursen visste jag i mitt hjärta att jag behövde åka. Det som också direkt kommer över mig var en minnesbild från mitt inre om mig själv i en dokumentärfilm i Indien. En bild som jag hade tillit till när jag ringde upp Henric Hemmerlind för att fråga om han ville följa med till Indien och filma. Vi kände inte varandra innan resan, jag hade bara fått tag i hans nr och ringde. Vi visste inte innan resan vad för sorts tema som filmen skulle få, vi bara litade fullt till att det skulle visa sig. Vi skulle känna det på plats.
Och väl på plats i Indien så inser vi att det finns mycket att filma. Henric filmar mycket och ändå finns det tid för honom att delta i kursen och uppleva den själv och det känns så rätt, ju mer vi upplever, ju mer förstår vi vad som är viktigt att förmedla med filmen. Intrycken är många. Sunyogan. Guru´sarna, Kriyayogan, Agnihotran, Meditationerna, Maten, Människorna, Närvaron, Lugnet för att nämna några.
Det som berört mig mest är intervjuerna med dom 2 guru´s vi träffade och som också var lärare på kursen. Sunyogi Umasanker och Prem Nirmal. Här gör vi intervjun med Prem och han berättar om bla Sunyoga, andlighet, medvetenhet, 2012.
Sista dagen när vi var i Sunyogi Umasankars hemby Lachipur så filmade Henric honom. Det kändes så rätt att filma honom i hans uppväxtmiljö som bidragit så mycket till den medvetenhet han har idag. Här finns hans trygga rötter. Och att det är hans födelsedag just denna dag är som pricken över i.
Under intervjun sitter han utanför sitt hem, framför en damm med grönt vatten och fåglarna kvittrar i palmerna. Det är varmt och hett. Det är magiskt!
Och det jag minns starkast från intervjun är när en kvinna från byn strosar förbi, kikar på oss med väldigt förundrad blick. Och med all rätt. Känns som vi från väst och en filmkamera är väldigt felplacerade i denna miljö. Hon strosar iallafall förbi och låter inte oss eller kameran störa hennes bad. Utan går förbi Sunyogi och ner till dammen. Sätter sig ner i vatten och tvättar sig.
Jag ber till högra makter att vi med filmen lyckas förmedla det magiska vi upplevt i Indien och att någon inom mediavärlden förstår och känner budskapet och vill hjälpa oss sprida det.
Namaste Savita