Artiklar med etiketten ‘Yogaretreat’
Introvert
Jag märker att jag är lite introvert de här dagarna. Det är absolut inget negativt, troligtvis tvärtom. Jag vet att jag släppte ut något gammalt under helgens yogaretreat och jag känner att det kommit in något nytt. Det nya har tagit plats, jag har bara ännu inte fått grepp om vad det är. Jag känner hur det pulserar och ger sig till känna, men jag kan ännu inte skönja dess karaktär. Det är något gott, det är något som kommer föra mig fram i livet och det blir spännande att se vad det är och vart det tar vägen. Jag fortsätter nyfiket på min livsresa.
Yogaretreat
Jag ler, vänder ansiktet mot skyn och knäpper händerna vid bröstet och tackar för…
boendet, maten, vädret, människorna, gråten, skratten, tystnaden, samtalen, yogan, dansen, månen, djuren, naturen, eken, mantran, kramarna, andarna, insikterna, svetten, baden, kirskålen och maskrosbladen (som vi ätit), solen, regnbågen, elden, skriken, natten …
Tack Gud att du välsignat mitt liv med så mycket gåvor och upplevelser. Tack från djupet av mitt hjärta. Jag kan verkligen inte begära mer, jag kan bara sjunka ner i stor tacksamhet och ödmjukhet över att jag är vald att leva mitt liv ♥
Uppväckande dopp
Efter Dynamic (Osho-meditation) och frukost sprang jag och Ulrika ner till Mälaren för ett dopp. Väl på bryggan hade en utländsk man redan tagit plats med sitt fiskespö, så vi frågade: Can we have five minutes in private. Han gick iväg på grusvägen och ställde sig och tittade in i en kohage medans vi skrämde iväg alla fiskarna när vi skrikande och nakna (Ulrika hade iaf trosor på sig) plaskade i Mälaren.
Det är lilla Fia i mig som älskar sådana här spontana galenskaper. Egentligen är det ju inte alls något galet för lill-Fia att hoppa i den iskalla sjön 6 maj men den tråkiga vuxna delen i mig ser gärna hinder i det mesta skoj, det är henne jag vill krackelera och få den nyfikna och livsglada flickan att ta mer plats i livet igen. Jag är på god väg emellanåt, några fler kalldopp får nog den tråkiga delen av mig att ta skydd och den vilda lilla flickan att ta mer plats. Det är tid för omvända (inre) roller i mitt liv.
Sunyogi har varit med mig mycket i tanken den senaste tiden och jag tänker på hans livsglädje och nyfikenhet, hur han slängde sig ner på gräsmattan i förtjusning och fotade maskrosor – han har verkligen barnet i sig i kombination med en medvetenhet och visdom som de flesta av oss behöver livstider för att finna. Han är speciell. Lill-Fia är speciell hon med minns jag, det är dags att lära känna henne igen.
Fullmåne
Fullmåneceremonin med den utlovade Supermånen blev fantastisk även om vi inte såg en skymt av den. Däremot värmdes vi av både eld och gnistrande solsken. Till och med regnbågen reste sig över oss.
Vi hade förberett oss genom att skriva ner vad vi var redo att släppa, gamla tankesätt, värderingar, spänningar… vi tog dem med oss högst upp på en bergsknalle, tände en brasa (vid eldplatsen) och fjuttade på alla våra lappar. Vi stärkte varandra med våra affirmationer och släppte loss i Ronjaskrik över klippkanten. Skred sen sakta hemåt i den solupplysta aftonen, men fortfarande ingen måne i sikte. Tur vi ska upp tidigt imorgon, då kanske vi kan få oss en skymt …
Solaltare
Silent thoughts
Solen kommer fram lagom till lunch och vår tystnad. Jag njuter av lunchen, känner smaker, former och konsistens. Jag hör tuggorna. Solar mig. Sitter ute. Njuter. Sitter länge. Jag är här. Just precis nu kan jag inte ha det bättre.
Tänker att jag vill skriva. Går upp på rummet och packar lätt, kamera, telefon (för att ha koll på tiden), block, penna och läppglans. Väskan får agera sittunderlag. Går bara runt hörnet på Norra Flygeln, stegen styr mot Natur Kyrkan som finns bakom Herrgården men jag får genast syn på mitt skrivställe, Solbordet med utsikt över Mälaren. Att ingen valt den här magiska platsen tänker jag eftersom tillfälle gavs då jag var sist från matsalen. Nåväl, den var paxad åt mig, mitt eget Solaltare.
Känner att solen är viktig, förstår inte varför jag tappat det ännu en gång, tappat medvetenheten att jag ska slå följe med Solen. Solen i mitt hjärta vill att jag ska vara framme nu. Den vill att jag ska försonas med kroppen, värmer upp sinnet så att det bildas kärlekshormoner ut i cellerna istället för spänningar och skydd. Kroppen behöver Solen, min sols kärleksnäring. *Klorofyll kroppen, tack!
Jag uttalar min affirmation
Jag lever och verkar i mitt sanna Gudomliga Ljus.
*Klorofyll: Klorofyllmolekylerna deltar inte i själva reaktionen utan fungerar som en sorts ljussamlande antenn. De tar upp det inkommande ljuset och överför energin till reaktionscentret.
Wikipedia
Yogaretreat
Morgonen inleddes med morgondopp för Ylva, själv vågade jag mig inte i …
därefter gick vi vår egen mindfulnesspromenad innan frukost, en sagolik stund.
Vi har givetvis yogat, haft silence (som sig bör på en retreat) några timmar mitt på dagen och dansat loss i yogarelease. Nu skall vi alldeles strax mötas upp för en månskensceremoni, månen är ju inte bara full i natt har jag hört utan det är visst Super Fullmåne 😉
Landat
Går grusgången från logen, det doftar kylig sommarkväll och det känns i luften att det kom några regnstänk under kvällen. Biskops Arnö ligger stilla, hör bara några röster bakom husknuten och knastret under fötterna. Det är så fridfullt här. Jag tassar upp till Norra Flygeln och rum nr 7 (mitt själsnummer) med utsikt över den stora gårdsplanen, huvudbyggnaden och Södra Flygeln.
Mina kära deltagare såg nöjda ut när de lämnade logen, de såg så där mossiga och harmoniska ut som man kan känna sig efter ett yogapass. Vi har haft en fin uppstart, men det har inte varit fokus upp eller känts som något startat, jag skulle istället beskriva det som att vi gjort en fin buklandning rakt ner i jordens mylla – vi är här.
Dagen har förgyllts med Soulwalk & talk, sharing, sankalpa, yoga, eye to eye meditation och skönt häng i salen med thé, änglakort och pendel. Jag känner mig oerhört nöjd, lycklig, tacksam och faktiskt väldigt trött. Nu ska jag skriva lite för min egen del och sen slocknar lampan.
Retreat
Landar på Biskops Arnö som välkomnar med vitsippor, gröna gräsmattor och sol för en tredagars yogaretreat. Glädjetårar…
Kommande retreat
Jag planerar för fullt inför yogaretreaten. Det känns så underbart och lyxigt, jag är så oerhört tacksam att få jobba med det jag gör, vilken gåva! För många år sedan när jag gick min NLP-practitioner på Biskops Arnö så drömde jag om att en dag ordna en egen yogaretreat på den vackra halvön vid Mälaren och nu är snart den dagen kommen. Det blir som man tänker.
Jag packar sköna yogakläder, ljus, mattor, filtar och härlig musik, resten är omhändertaget där nere. Det känns som jag ska iväg med massa väninnor på en spahelg eller nått, jag är uppfylld av en skön feeling inombords.
Livet är gott!
Mirakel
Förra sommaren avslutade vi vår småbarnstid och rensade bort våra babysaker och gav bort våra cykelbarnstolar till min brorsdotter. Tror inte det hann gå mer än 1-2 månader efter att vi avslutat det kapitlet så uppenbarade sig Ängeln Izabelle över oss och vi var med smått igen.
Det är oftast så för mig i livet, att när jag avslutar något gammalt och stänger en dörr, så öppnas en ny lätt och ansträngningslöst. Istället för att stå där och slå in dörrar så nävarna blöder är det bättre att stänga någon annan och gå vidare. Det är då mirakel kan ske och dörrar man inte trodde fanns öppnas för en.
På tal om hur enkelt det kan vara. Vi gav ju bort de två cykelbarnstolar vi hade förra sommaren och nu annonserade jag till vänner på Facebook att vi gärna ville köpa oss två stycken. Då hör min brorsdotter av sig och säger att de hon fick av oss inte passade på deras cyklar och inom några timmar var de hemlevererade och Nogge kunde montera tillbaks dem igen. Med tanke på lätt och ansträngningslöst.
Helt ansträningslöst gick dock inte första cykelturen för mig och Izabelle idag när vi cyklade till Öppna Förskolan. Jag låtsas som att det beror på dåligt pumpade däck, en välfylld söt Buddha där bak och en massa grus på cykelvägarna …
Och så måste jag säga att jag är så väldans glad åt att min yogaretreat är fylld till näst sista enkelrummet. Vi är nu ett ljuvligt gäng som fyller de två flyglarna på Biskops Arnö i maj.
Tack Gud för att Du öppnat de dörrarna för mig ♥
