2011-12-15
En ung brunett kommer till doktorn och berättar att hon har ont precis överallt på kroppen. Omöjligt! sa doktorn, Visa mig!
Flickan tar sitt finger och trycker det mot sin panna och skriker av smärta. Sedan trycker hon sig på knät och skriker lika högt. Hon fortsätter att trycka på olika ställen på sin kropp och skriker lika högt var än hon trycker.
Till slut säger doktorn: Du är ingen riktig brunett, va?
Nej, jag är egentligen blond! svarar flickan.
Jag tänkte väl det, säger doktorn. Ditt finger är brutet.
2011-12-15
Gossen är sjuk, han har legat sedan i tisdagskväll med hög feber… jag är så tacksam att jag har förmågan att mitt i allt roddande inför jul och andra åtaganden bara släppa allt och var HÄR. Och samtidigt får träna på en annan viktigt egenskap som ännu inte är så starkt utvecklad hos mig, den att be om hjälp.
Och till dem som jag sträckt ut handen är grannen Malin som har skjutsats Maya till skolan både igår och idag. Min fina vän Eva som kom med lunch (Sushi, önskade sig Oscar, men när den väl var hemkörd orkade han bara äta en ynka liten bit) åt oss igår och stannade och tog hand om Oscar & Izabelle när jag åkte och hämtade Maya vid skolan. Och idag kommer Oscars gudfar Peter hit och är med Oscar när jag hämtar Maya, hon vill ju såklart hem tidigare från skolan och passa på att mysa med oss hon med.
Julbestyren får vänta och de som inte hinns med, de hinns inte med. För högst upp på min egen önskelista över julen är att vara närvarande med familjen och det känns så skönt att den närvaron redan infunnit sig nu.
2011-12-14
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse.
Tomas Tranströmmer
2011-12-14
Under en längre tid, säkert ett par år har jag känt och fått till mig att jag skall anordna magiskakvällar, kvällar med gemenskap och andlighet där vi kan mötas som de själavänner vi är, mötas med våra bröder och systrar.
Ordet magiskakvällar har jag inte känt mig vidare bekväm med och så är ordet redan väl använt här i Borlänge, så mina kvällar kommer att heta Soultalk, en kväll där vi möts och talar genom vårt högre jag, vårt sanna jag – låter våra själar få det största utrymmet och inser att vi är mer än våra kroppar, känslor och tankar.
Det var med kärlek och glädje jag välkomnade 12 själasystrar till den första kvällen igår, en fin luciakväll fylld med ljus, närvaro, djup och skratt. En kväll där vi alla delade vår visdom, vi vara alla lärare och elever, flödet sinsemellan var starkt.
Tack till er alla som fysiskt var på plats och varmt tack till er alla som var med i hjärtat, vi kände er närvaro.
Namaste Savita
Meditation
Visdom från Findhorn
2011-12-13
Under söndagskvällen så kom stressen svepandes som en stormvind i mitt inre, jag började oroa mig igen över julklappar, pyssel och framförallt att lyckas förmå mig fira julen i full närvaro och harmoni. Var med liksom. Jag vet ju nu så väl skillnaden mellan att fly in i stress och missa livet och att lunka på i Snigelmammetakt och uppleva allt som händer.
Och det var då jag insåg att allt redan var omhändertaget… vännen som kom med lussebullar häromdagen, min mamma som bakade pepparkakor med barnen i helgen och fina Lena som går på min yoga förgyllde min gom och frys med ljuvliga cocostoppar – julbaket var redan klart och dessutom hade barnen fått baka.
Fönsterputsarna skulle komma i december och städa bort byggdammet med reservation för om det inte var för kallt och det är med tacksamhet jag vaknar upp idag när de bokat in sig och ser att temperaturen är + 2,4 grader.
Vår städerska är ambitiös och serviceinriktad, hon håller för fullt på att rodda i sitt schema för att kunna komma och julstäda här hemma på Solduva.
Nogge valde att ta en dag ledigt för att vi skall kunna handla de sista julklapparna tillsammans.
Min vän Eva sa att man visst kan steka köttbullarna på julaftonsmorgon… och det behövde jag tydligen höra eftersom jag är uppvuxen med en bull-mamma som alltid varit ute i god tid med hemmapysslet och givetvis gjort allting själv.
Och jag inser under loppet av en sekund att jag hela mitt liv försökt att vara som hon, jag ser hela bilden.
Jag tackar för att hon är den ljuva bull-mamma som hon är och samtidigt inser jag att jag inte behöver leva upp till min egna förväntningar att vara som hon, jag kan vara jag och det är det bästa jag kan vara även om jag serverar Mamma Scans köttbullar på julbordet.
2011-12-12
Jag lever det liv jag vill leva!
2011-12-12
Har landat efter en turbulent helg…
Vi samlades några vänner under lördagen och spelade det andliga spelet Transformationgame hos Erik Grind. Hela dagen (9-19) spelade vi och jag njöt till fullo, det var en sådan lyx att få en heldag till att möta mig själv med spelets kärleksfulla guidning och vännernas speglning som stöd.
Jag spelade spelet med målsättningen;
Min avsikt är att skapa balans mellan min feminina och maskulina sida och känna mig tillfreds med att allt är som det ska.
Spelet visade mig mina Setbacks (blockeringar) både på det fysiska, känslomässiga och mentala planet och det var många, men det underbara var att de löstes upp utan smärta, dvs jag bara släppte dem lätt och smidigt och gled vidare i spelet. Det kändes verkligen som jag flöt fram, ansträngningslöst, precis så som jag vet att livet vill att jag ska leva, men som jag valt att inte se nu under hösten utan då istället många gånger fastnat i ilska, bitterhet, oro, klagosång…
Men nu är jag åter i min omloppsbana i livet igen, nu litar jag till att spelet visat mig sanningen och jag ber om att få släppa det som kommer upp med lätthet och utan smärta och vips så är tanken ändrad och energin lätt igen. Tillit var något spelet ville visade mig att jag har en naturlig tillgång till, tillit och kärlek – väljer jag det så löses allt annat upp (såklart).
Min medvetenhet var stor förstod jag när jag fyllde min spelplan med medvetenhetskort och det är just den som löser upp blockeringarna, visdomen från det inre och insikten att jag själv har ett val att välja hur jag vill leva mitt liv.
Det visade också att jag har en stark intuition, precis som jag själv skrev om på bloggen för ett tag sedan… jag förundras att spelets visdom är så träffsäker även om jag vet att livet och energierna runt omkring är så mycket mer än vi ser, men ändå är det magiskt när det händer.
2011-12-11
To love yourself right now, just as you are, is to give yourself heaven.
Don’t wait until you die. If you wait, you die now.
If you love, you live now.
Alan Cohen
2011-12-10
Insikterna landar mjukt i mitt inre och idag valde jag att släppa oket…
Vi inledde morgonen när barnen var i skolan och min mamma som barnvakt åt Izabelle med ett samtal hos våra terapeuter. Det blev ett underbart möte och jag fick chans att i ord tömma ur min frustation över att inte räcka till och började vakna upp till mina egna högt ställda krav på mig själv att alltid finnas till hands mentalt och känslomässigt för barnen. En ren omöjlighet börjar jag först nu att inse. För när jag ser mina egna förväntningar i ljuset så förstår jag att de är orimliga. Mötet handlade också om oss som familj och vi som par. Det var en fin stund och ett givande samtal och vi gick därifrån leende både Nogge och jag.
Lill-trollet och jag fick en fin dag, vi var båda på bra humör och dagen kändes kort för huxflux kom Nogge hem med de stora barnen. Då hade jag tänt ljus och dukat upp med hembakat fika som min vän Ingela kom med idag, här om dagen bullade hon upp min frys med glutenfritt och nu fick de andra också lussebullar. Det var så mysigt att sitta där och lyssna till deras surr om ditt och datt.
Oscar var ute och lekte länge med en kompis, de grävde snökojor och hade så skoj. Fick minnen själv från min barndom och glädjen över den första snön. När vi skulle äta så bad de att få äta med täckbyxorna på för de hade bråttom ut igen. Sånt gör mig lycklig.
Maya, jag och Nogge spelade Monopol med Izabelle i knät, hon hade fullt upp med att stoppa pengarna på bordet i munnen och sen gjorde vi en fin snölykta.
På tal om läxan som stressade mig igår, idag hade Oscar med sig en ny läsläxa hem, att läsa små verser på rim. När han satt på toaletten bad han att få sina läxpapper och så började han läsa. Och lyckligtvis var jag då i stunden och tog min chans att lyssna, så där satt jag på badsrumsgolvet och lyssnade till rimmet som också lockade dit Maya och Izabelle var givetvis med. Det blev en annorlunda men kärleksfull läxstund som jag lär minnas länge.
När kvällen kom satt vi oss framför teven Maya och jag och såg filmen Trassel, den hade jag lovat att vi skulle se den här veckan och det kändes så skönt att få den stunden tillsammans. Oscar ville inte se, han satt med Nogge vid andra teven och Izabelle gick glatt surrandes emellan.
Och när sen barnen sov sött så gjorde vi något mycket fint som jag hoppas vi kan hålla fast vid och göra igen, vi satte oss ner och hade sharing tillsammans, när den ena pratade så fick den andra bara lyssna, ämnet var fritt. Och den stunden förde oss än mer samman och mina tårar rullade mjukt på kinden av lycka och tacksamhet.
Snigelmammelycka
2011-12-09
Jag duger.
Jag gör så gott jag förmår och det är gott nog.
Jag är bra som jag är.
Sida 301 av 483« Första«...1020...301302...310320...»Sista »
