”You make magic when you sing. Especially if you sing while deeply engrossed, which brings you into the joy of the moment. If you sing every day, the channel that connects you with nature opens. All your feelings of pain and emotional suffering disappear. You are renewed. The chant cleans and opens all seven of your energy centers. You live happily in the temple of the body, in this holy place again.”
Alla dessa magiskt vackra platser. Helgen tillbringade jag vid Vadstena och Vättern. Hiskeligt vackra Vadstena och Vättern som kändes som Siljan – låg där så skimrande och magisk.
Jag var som deltagare på en stor Oneness Retreat som några (10 st faktist) Oneness Trainers-kollegor till mig arrangerade. Det var en helt fantastisk helg, det kändes som att delvis vara tillbaka till Oneness University i Indien. Jag kände verkligen en längtan tillbaka till Indien. Men den tiden är inte kommen ännu (tror jag), jag låter 2016 vara året då jag hänger mig till Kundaliniyogan (utbildar mig till Kundaliniyogalärare), så kanske återvänder jag året därpå till mitt älskade Indien. Vem vet…
He who does not understand your silence
will probably not understand your words.
Elbert Hubbard
Kära bloggläsare, jag uppskattar så mycket att ni följt mig genom åren. Minns hur jag började blogga 2009, alltså i 7 år har bloggen pulserat dagligen. Men nu glappar den lite och jag kan inte säga varför.
Jag vet bara att jag landar mer och mer i mig själv och det känns fantastiskt. Jag börjar hitta mig själv på riktigt och i synnerhet efter det sista året då jag arbetat flitigt med mitt medberoende och vuxnabarn-problematik genom 12-stegsprogrammet, sorgebearbetning, traumabearbetning (och vuxnabarnvecka och anhörigvecka) och terapi (puh!!!).
Nu känner jag att grovjobbet är gjort, kanske ska jag säga att grunden är lagd istället, och jag kan pusta ut. Jag andas. Jag känner. Jag pulserar. Jag lever. Jag ler. Jag vilar. Jag känner ”mig” – efter alla år med fokus på ”dig”. Det är helt fantastiskt och alldeles underbart.
Grunden är lagd. Och jag är stolt och nöjd. Nu ska jag invänta det övriga bygget, låta det blomma fram och se djupets skönhet i ytskiktet.
Jag känner plötslig mindre brådska. Det är inte så bråttom nå längre. Det får ta tid .. eller gå fort. Det är inte jag som bestämmer – jag har släppt taget och låter det ske. Betraktar det som sker.
Så vad som händer med bloggen har jag ingen aning om. Jag låter den också ”ske”. Och just nu är det mer stilla, mer höst, mer reflektion och eftertanke här. Inte lika frekvent och energiskt som tidigare år. Det tystnar.
Och för mig är tystnaden vacker – i den kan jag höra min egen knopp brista … slå ut i blom.
Your breathing should flow gracefully,
like a river,
like a water snake crossing the water,
and not like a chain of rugged mountains or the gallop of a horse.
To master our breath is to be in control of our bodies and minds.
Each time we find ourselves dispersed
and find it difficult to gain control of ourselves by different means,
the method of watching the breath should always be used.
Thích Nhất Hạnh
När andra är ute i nattlivet eller kryper upp i soffan med någon bra film så tillbringar jag min lördagkväll med denna bok – och bara älskar det! Har ingen aning om vart intresset kom ifrån men schoop schoop så var det bara där, intresset för andningen.
Nog för att vi yogisar vet vikten av att andas men jag inser nu att jag inte alls förstått det på rätt sätt. Nu öppnas en helt ny värld för mig, andningen öppnar den. Kanske behövde jag den här kunskapen och boken för att ta mig än djupare in i yogan. Så himla intressant och spännande är det iallafall. Jag känner mig helt nördig, skulle väl aldrig tro att en bok (på engelska dessutom) om syre och koldioxid skulle få mig på fall – men det har den fått. Love it!
Att vara mamma är min största mission. Det allra viktigaste för mig. Det är ett mirakel med barn och det är ett mirakel att få vara mamma (förälder). Jag håller det så kärt att jag myntat begreppet Snigelmamma, en mamma som är långsam dvs tar sig tid. Just idag har det yttrat sig så att middagen blev på Ikea, efterrätten på Chill Box och sen la vi oss i soffan och såg på film.
Igår sa jag nej till en inbjudan om ett behjärtansvärt yogaevent eftersom jag hellre väljer familjen den dagen. Någon frågade mig om jag inte kunde tänka mig att ha yoga fler kvällar i veckan än de två klasser jag håller och det är så skönt att veta vad jag vill. Jag vill inte det, jag värdesätter kvällarna hemma, att finnas här för barnen eller följa med och se på när de gör sina aktiviteter.
Livet är här och nu. Tiden med barnen hemma är begränsad, och den går fort. Och den kommer inte igen. Snart så sitter vi här själva och de har begett sig ut i världen. Den dagen vill jag känna att jag gett dem det jag ville ge dem – tid och närvaro.
Kärleken är ett val, hörde jag en relationsterapeut säga. Det är ett verb, någonting man gör. Idag väljer jag mina barn – aktivt. Jag tränar mig var dag med att balansera mellan dem och mig. Jag gjorde inte det från början, i början prioriterade jag arbete, karriär och mina egna intressen högt. Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag gjort annorlunda, men då förstod jag inte bättre, men det gör jag tack och lov idag.
What you’re supposed to do when you don’t like a thing is change it.
If you can’t change it, change the way you think about it.
Don’t complain.
Maya Angelou
