2010-08-09
Måndag
Regnet öste ner när jag vaknade, valde snabbt bort promenaden.
Ätit bra idag, förutom lite fika när vi firade barnens kusinbarn. Traskade en promenad runt älven med en vän, men vi hade så mycket att prata om att vi förlängde rundan ett par kilometer innan vi kunde vika av hemåt – jätteskönt!
Avslutar dagen med soffmys (film), grönsmootie och en kopp kaffe. Kurar med älskade maken. Känner mig nykär just nu – härlig känsla efter 17 år tillsammans med mot och medgångar. Kärleken består. Kärleken växer. Jag är tacksam!
Tisdag
Ingen morgonpromenad, så himla trött när jag vaknade och skulle tidigt till jobbet. Men gick på eftermiddagen istället, skönt!
Ätit bra idag, salladsbuffé till lunch, men buffé är ju buffé och det blir lätt lite för mycket. Inget godis idag eller igår iallafall… skönt! Var så sugen på nått ikväll, stolt att jag skalade mig en morot och drack en kopp kaffe och blev nöjd med det.
Tänkte göra Sunyoga till kvällssolen, men glömde bort det. Saknar Sunyogan och ska göra det oftare…
Onsdag
Ingen promenad idag heller. På morgonen gick jag upp och prioriterade att göra ett långt blogginlägg istället för morgonpromenad.
Sen var det familjen i fokus hela dagen. Myste tillsammans på utflykt – mammalycka!
Senare på eftermiddagen åkte jag till Stockholm och checkade in på hotell, ska gå en 2 dagars kurs som börjar tidigt imorgonbitti.
Ätit jättegod lunchbuffé, så jag åt lite för mycket… efterrätt ananas och glass, slurp! Ätit en glass också. I bilen på vägen till Sthlm drack jag kaffe och åt en DubbelNougat, så typiskt mig, när jag är ute och åker ”unnar” jag mig gärna (läs: alltid) nått gott.
Slutsats, inte så bra kost. Ingen fysiskaktivitet. Men mår själsligt bra efter en underbar dag med familjen! Känner mig så lycklig och tacksam!
Torsdag & fredag
Sött, salt och fett kommer stå framme hela dagarna, är det första Anna säger när Accessutb. börjar. Och givetvis vatten.
Och under dagarna fyller jag på förrådet med smågodis, naturgodis, nötter, chips, popcorn, frukt. Men jag gör det medvetet, jag lär mig att lyssna till vad kroppen behöver och inser att när jag är i så starka processer som Access tar mig till så vill kroppen gärna äta just sött, salt eller fett. Och jag tränar mig att äta utan att döma. Och det är en skön känsla. Jag äter medvetet och jag är medveten i min kropp och förnimmer dess minsta signal.
Så tacksam för dessa verktyg som hjälper mig att stanna upp och vara ännu mer medveten och lär mig gå bortom mitt ”mind”, mitt intellekt.
Tränade faktiskt ”medvetenhet” på fredagmorgon, vaknade tidigt på hotellet. Tanken var att gå ut och gå, men kroppen kändes trött. Så jag stillade mig, stannade upp tanke och handling, lyssnade in kroppen och frågade om den vill gå ut och gå eller sova en stund till. Och kroppen ”svarade”, sov längre.
Startar min hemfärd från Stockholm vid 19.30. Kör hela vägen hem och märker att jag sitter och sjunger, trallar och stundom lyckoskriker i bilen , Wow, vilken boost att gå den här kursen! Vad spännande att se vart jag nu för mig själv….
Lördag
Ingen träning och aktivitet, förutom bad med Maya. Hela dagen ägnades åt familjen, naturen och att njuta av sommarvärmen som plötsligt svepte tillbaka. Åt god buffé på Främby Udde och Taco´s till middag, massor av godis, smågodis, kinapuffar och en Dubbel Nougat, frossade rejält.
Prima ballerina känner jag mig som – lycklig, trallande och glad! Mår gott i kropp, sinne och själ! Lycklig!
Söndag
Jag och barnen skulle ta en morgonrunda, dom cyklandes och jag promenera. Oscar drog sig ur i sista sekund. Maya och jag for iväg, men det var lite tråkigt åt henne, så vi pausade i lekpark… då passade jag på att göra Sunyoga medans hon lekte.
Blev en promenad till alldeles efter, då Eva ville gå. Då fick jag minsann en hurtrunda runt älven, skönt!
Ätit bra idag, inget onyttigt. Lyssnade in kroppen till frukost och det resulterade i en fruktgröt, mums!
Var med familjen så gott som hela dagen förutom då jag lyxade lite själv med en tupplur på gräsmattan och sen kanaliserade text. Avslutade dagen med Sunyoga i solnedgången.
2010-08-09
Jag skriver ofta om mina rädslor här på bloggen. Jag kallar dom rädslor, men har funnit ut att dom ibland är gamla känslor. Förut har jag som sagt sprungit på i livet, vissa stunder sprungit i gamla spår och på så vis inte utsatt mig för så mycket rädslor, jag har ju då rört mig i det gamla invanda. Men vissa stunder när rädslorna eller dom gamla känslorna har gjort sig påminda så tror jag att jag har växlat ner, gasat på och sprungit ännu fortare helt enkelt. En strategi för att slippa undan och inte känna.
Och nu när jag lever mitt liv mer stillsamt, med tid till återhämtning, mycket mer tid. Så kommer känslorna i fatt mig. Och eftersom jag gör mig påmind att inte fly in i annat, tex shopping, träning, mat – som jag gärna flytt in i förut så kommer ju känslorna skrämmande nära inpå.
De senaste dagarna har jag varit i känslor av ensamhet och utanförskap. Jag har känt längtan. Hemlängtan.
Dessa känslor fick liv och fart av den Yogautbildning jag anmälde mig till. Eftersom utbildningen är uppdelad på 3 omgångar och hela 10 dagar/gång så gruvar jag mig redan för att vara borta från barnen och min familj så länge. Jag gruvar mig för hemlängtan och ensamhet.
Och mitt i vår underbara semester när vi tillbringar nästan all vår tid tillsammans, jag och min familj så märker jag att jag går in i dessa känslor. Ensamhet, fast vi är tillsammans. Längtan efter min familj, fast dom alldeles intill. Hemlängtan, trots att vi är hemma.
Och då lär jag mig om mig själv, att dessa känslor är gamla. Dom är gamla undanträngda och undangömd känslor som nu kommer upp till ytan för att läka ut.
Jag är redo att släppa på trycket helt enkelt. Jag är redo att glänta på locket till mitt inre och se vad som gömmer sig där. Jag är redo att möta. Jag är redo att acceptera. Och det viktigaste av allt – jag är redo att ta hand om dom.
Ta hand om mig själv och tillåta mig själv att känna allt detta. Tillåta dessa känslor att ge sig till uttryck.
2010-08-09
Gå vid min sida, visa mig vägen.
Gå vid min sida, styr även stegen.
Jag famlar i dimman, är otrygg ibland,
såras av törnen, söker en hamn.
Gå vid min sida, visa mig vägen.
Gå vid min sida, styr även stegen.
Om dimman än lättar och vägen jag ser,
Bliv kvar vid min sida är bönen jag ber.
Okänd
2010-08-08
Mitt fokus går till det som är bra för mig. Till dom människor som verkligen är mina vänner, som alltid finns där för mig. Jag vet att det jag ägnar min uppmärksamhet det ökar, det växer. Som plantan som växer av solljus och näring. Jag ger solljus och näring till det som jag vill skall växa.
Jag väljer att se allt det vackra i mitt liv – allt som är bra för mig i mitt liv. Jag vet att ju mer jag söker det vackra, desto mer vackert finns det för mig att se.
Jag sträcker mig inte ut. Jag stannar istället och vårdar det jag har. Vårdar ömt dom jag har runt omkring mig. Bekräftar och förstärker dom relationer jag har. Ger näring åt dom människorna som betyder allra mest….
Känner tacksamhet för allt i mitt liv!
2010-08-08
Var till Furuviksparken i torsdags och träffade den här mysiga killen (eller tjejen). Funderade om det var en Kamel eller en Dromedar och sökte information på nätet. Blev påmind om att Kamelen har 2 pucklar och Dromedaren har 1. Men båda djuren är kameldjur.
Det är bra att hushålla med din egen energi. Ett steg i taget tar dig ända fram.
Din gåva är att din kreativitet eller ditt arbete för dig ut i världen.
Djurens Språk – Solöga
2010-08-07
Nu har jag anmält mig till Yogalärarutbildningen. Jag kommer att läsa 3*10 dagar under det kommande året och där emellan hemstudier. Och redan den 23 aug börjar det första utbildningstillfället på kursgården Mangalam nere i Halland. Nästa 10 dagars kurs är i januari på Bali!
Jag kan knappt förstå att så mycket av mina drömmar slår in nu. Drömmar om mitt företagande. Drömmen om Indien. Drömmen om mer Yoga. Drömmen om Bali. Drömmen om en egen Yogastudio.
Jag har drömt länge. Vissa drömmar tror jag förblir drömmar och att det är som det ska. Medans universum visar mig att vissa av mina drömmar är sanna och hjälper mig förverkliga dom. Jag är så oerhört tacksam.
En av affirmationerna som jag använt regelbundet sedan förra våren och som jag tror hjälpt är:
Jag lever det liv jag vill leva – jag lever la dolce vita
La dolce vita, det ljuva livet. För mig handlar det inte om lyx, flärd, skumpa och förmögenheter. Jo, förresten jag drömde om det förr, förr när jag drömde om yta, på ytan.
Nu handlar La dolce vita om mitt inre välmående, att jag njuter av livet som det är, att jag har råd och tid att stanna upp och njuta. Att jag tar mig tid. Att jag väljer en livsstil med tid. Tid till mig själv. Tid till min familj. Tid till Livet.
Affirmationen handlar också om att jag lever precis det liv jag vill leva. Gör aktiva val från mitt hjärta. Lyssnar inåt. Och att jag vågar välja idag. Inte skjuta på saker. Livet är kort. Livet går fort. Jag har missat så mycket förr, varit upptagen med annat. Nu vill jag vara med. Vara nära. Vara där. Vara i ett med livet – här – precis nu!
2010-08-07
Fastän det är förfärligt gott att äta honung,
så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den,
som är nästan ännu bättre.
2010-08-06
En händelse i början på veckan har väckt gamla minnen och känslor inom mig. Gamla känslor som jag känt i barndomen. Men som jag tyvärr inte släppt ut. Inte tillåtit mig att varken släppa ut eller känna. Jag har givetvis inte hållt dessa undan medvetet. Däremot tror jag att jag på ett omedvetet plan har hållt dom fast. Känslorna alltså. Hållt fast dom istället för att släppa ut dom och känna dom.
Men en tung och jobbig händelse fick nu dessa att komma upp. Jag såg ett mönster. Jag fick insikt om något om mig själv. Jag kan se hur jag valt ett visst beteende som tyvärr inte varit så kärleksfullt mot mig själv.
Jag ser nu att jag inte tillåtit mig att känna alla känslor. Och jag ser nu att jag tänkt orättvisa tankar om mig själv ibland. Jag har absolut inte varit min bästa vän alltid.
Men det har jag inte haft en aning om förrens nu. Nu ser jag mönstret. Nu hör jag vad jag tänkt om mig själv förut i sådana här situationer som denna.
Nu när jag ser, kan jag acceptera. Och det bästa av allt, jag kan välja att förändra det jag kan förändra. Och jag väljer att acceptera det som varit och det jag inte kan förändra.
Och jag lovar mig själv att tillåta alla känslor och jag lovar mig själv att tänka kärleksfulla tankar om mig själv även när det är tungt. I synnerhet i stunder när det känns tungt.
