2014-11-24
Torsdag 27 november 21.50-22.00
Förbered Dig 5-10 min innan genom att sätta Dig skönt tillrätta, Du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om Du önskar ber Du i Ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan, alltså inget Du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i Ditt hjärta.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med Dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Här kan du läsa mer om deeksha, eller Oneness Blessing som det också heter.
2014-11-22
Grace fills empty spaces,
but it can only enter where there is a void to receive it,
and it is grace itself which makes this void.
Simone Weil
2014-11-22
Min process de senaste åren har varit att bli medveten om mitt bagage. Bagaget i form av stenar jag bubbat runt på genom livet. Jag har förmått att stanna och känna på dem, gett mig in i smärtan som bärandet har varit. Känt på skavsår och värk. Fått insikt i varför jag så envist släpat dessa tyngder. Vad de inneburit för mig på ett djupare plan, som gjort att jag hållit mitt bagage intakt. Och fått mig att se det vansinniga mönster jag haft av att lägga på mer sten på bördan, alltså fortsatt att fylla min ryggsäck.
Varje sten har representerat; beteendemönster, värderingar, relationerna i mitt liv, alla relationer, allt jag pysslat med ifrån jobb till intressen till andra ”måsten”, mm. Jag har börjat ”känna och begrunda” dem alla. Och med allt detta och genom alla åren så har min identitet blivit dessa stenar. Jag har blivit så fäst vid min ryggsäck och dess innehåll att jag tappat kontakten med mig själv. De har blivit jag; bloggen, yogan, vännerna, barnen, barnens aktiviteter, min attityd, mina rädslor, mitt förhållningssätt, min utstrålning, min ton, hur jag äter, när jag sover… ja, alles! Allt har blivit jag. Och ingenting av detta är jag. Inget. Inte ens det käraste jag har barnen… eller yogan är jag.
Jag vet inte vem jag är och utan ryggsäcken känner jag mig tom även om jag vet att den inte heller var jag. Jag känner mig tom eftersom jag inte vet vem jag är utan att bära – bära livet på mina axlar.
Så nu när jag väl blivit tömd tänker jag inte gå in i panik och fylla på igen. Istället tänker jag välja varsamt. Inte det som jag ska bära utan välja det som fyller mig. Låta gråstenarna ligga kvar och istället ge mig tid att finna ädelstenarna. Ädelstenar i form av vänner, aktiviteter, arbete, förlustelse och egenskaper.
Med åldern har jag tyckt mig se i andra att det väcks en pondus, en pondus av ”jag tar ingen skit”. Så jag tar sats med denna pondus eftersom livet är mig förunnat och fyller mitt liv med juveler.
Because I´m worth it!
2014-11-21
Jag fortsätter att omfamna mig själv och min process med kärlek. Dagen har jag inlett med en lång och givande fikastund med en vän och avslutat med sinnesrogudstjänst med en annan. Vi tog glad ton i den spontana kören och sjöng Ovan där
Ovan där, randas morgonen
och därhemma samlas helgonen
Vi skall då förtälja om vår resa här
Vi förstår hans vägar bättre ovan där.
Det känns rätt att låta dagarna vara avskalade och enkla med mycket utrymme (så gott det nu familjelivet tillåter) till reflektion och vila. Jag stannar i det ett tag till och boar in mig i mitt.
2014-11-19
Känner sådan längtan att omfamna mig själv med det jag älskar, promenader, familjeliv, meditation, bön, yoga och hälsosam kost… kanske bubblar det fram skrivande också eftersom jag finner sådan glädje och mening med att skriva. Men främst ska jag boa in mig i mig själv ett dygn nu och bara rå om mig själv.
Så om jag inte är tillbaka om 24 timmar så är jag det säkert snart, jag ska bara göra ett djupare besök i mig själv först – ta mig dit där glädjen bor.
Hasta la vista
2014-11-18
Be grateful for whoever comes,
because each has been sent as a guide from beyond.
Rumi
2014-11-18
Har varit på en heldagsföreläsning med Bitten Jonsson om sockerberoende idag. En intensiv dag med mycket information. Är helt fascinerad av Bittens expertis, vilken gåva att hon är verksam i Sverige och lär oss om detta. Efteråt kände jag mig förbryllad, älskar den känslan av uppslängda pusselbitar som singlar ner, väldigt motiverad och inspirerad. Hon kan sin sak och det övertygar.
Nu är jag incheckad på Hotell Södra Berget i Sundsvall. Har njutit av en middag i mitt eget sällskap och trots dagen så tog jag mig ett glas vin och pasta (lycklig över att få glutenfri pasta). Tänker som oftast att mitt ”nya liv” ska få börja imorgon. Imorgon är en annan dag.
Efter middagen fick jag vara med om ett vackert möte mellan mig och en kvinna. En spontan hälsning som slutade i ett långt förtroligt samtal. Där satt vi nyss helt ovetandes om varandra och visade oss sårbara. Det var så magiskt, jag rös efteråt och kände nästan att jag behövde nypa mig i armen, hade verkligen mötet ägt rum? Och med ens kände jag sådan mening med min Sundsvallsresa, varken dagens föreläsning eller morgondagens möte verkade vara syftet – det var det här mötet oss emellan som var den högre meningen. Wow!!!!
2014-11-17
Dina problem uppstår från sinnet. Därför kan sinnet inte lösa något problem.
Sri Bhagavan
2014-11-17
Det som har givit mig mest de senaste åren är Oneness
Det var när jag släppte in Oneness i mitt liv som jag började förstå livet. Genom Oneness teachings fick jag äntligen insikt i det Sunyogi Umasankar berättat om under Sunyogalektionerna i Lachipur (Indien) och jag började även få djupare förståelse för Yoga (yogan är åtta grenar, varav en gren är rörelserna (asana), det som vi mest förknippar med Yoga är alltså bara 1:8). Och mest av allt började jag förstå mig själv – det jag försökt förstå hela livet, mina tankar, känslor, handlingar. Allt klarnade. Klarnar fortfarande.
Jag hade lagt ner så mycket tid på att med mitt sinne försöka styra tankar, känslor, handlingar, när det gick upp för mig att med mitt sinne så förmår jag inte ändra på någonting. Jag är fången i mitt sinne och även om jag vill slippa ur så går det inte eftersom sinnet är både fängelset och fångvaktaren. Jag är fast av egen (o)förmåga.
Så det jag till slut, efter evigt mässande av guiderna (munkar och nunnor, typ) nere på Oneness University i Indien, började ta till mig är att jag inte kan. Jag kommer aldrig att kunna. Varken styra mitt liv eller rädda mig själv. Jag behöver lämna över till det Gudomliga. Och inte ens själva överlämnandet lyckas jag med, så jag behöver be om hjälp. Be om nåd. Be det Gudomliga att ta över.
Där ligger min frid, de dagar och stunder jag släpper taget och lämnar över. Inför alla de situationer och händelser I give up… and give in.
Och nej, det betyder inte att jag blivit ett dugg handlingsfattig, tvärtom har jag blivit en en doer, inte av egen vilja utan av Guds vilja. Kalla det Gud, Livet, Universum vad som helst, jag lämnar över mitt förstånd till den som vet. Det högre kraften. Jag ber inte den att göra det jag önskar, jag ber om förmågan och förståndet att jag ska göra det den önskar. Där i ligger min frid, de dagar jag förmår.
2014-11-15
För min egen del så känns det som jag äntligen börjar vakna till L I V på riktigt. Jag hoppas inte det är en dagsslända som flyger förbi, utan att livsglädjen som jag känner spirar, tar form, frodas och stannar kvar. Jag tycker jag förtjänar det – att leva.
Det är skamfyllt är sucka på en blogg om oförmågan att inte leva fullt ut, när människor lider i verkligheten. Människor som lever med ondska och hemskheter inpå. De är de som lider. Inte jag.
Jag önskar jag kunde känna annorlunda, som intellektet tänker. Att jag har det så bra, så i himmelen bra att jag borde dansa fram och sjunga var dag. Att jag borde hylla livet, det som jag har fått… det som jag har. Innan det är förbrukat och över. Innan dess vill jag leva. Allra helst idag.
Men jag tror, och känner, att min (eller en av mina) livsläxa är att lära mig leva. Kanske är det allas vår läxa. Att inte låta klockan ticka och dra oss mot slutet utan gå livet till mötes istället. Jag vill gå livet till mötes. Känna livet i varje steg och andetag.
Det är inget som håller mig fången, varken sjukdom eller fattigdom, inga murar och gränser – det är bara jag. Jag står i vägen för mitt eget liv och välmående.
Och de dagar jag ser mitt jag utifrån min kropp och mitt sinne så är tiden begränsad. Dagarna är räknade. Relationerna likaså. Och de dagar jag har nåden att få uppleva mitt högre jag, själen, så är allt oändligt, kärleken och glädjen och var eviga dag. Allt är fyllt av L I V, även jag och inget kan någonsin ta livet ifrån mig.
Sida 68 av 483« Första«...1020...6869...8090...»Sista »
