Personligt
Vardagsliv
Det blev en fin liten bjudning på terassen igår när vännerna Marie, Lotta och Nina kom från Falun. Barnen lekte glatt och vilt precis som man önskar. Izabelle kom till ro i mitt knä och vi mammor fick mycket tid till att prata och mysa. Vi hade alla olika önskemål till fikat, ja, utom höggravida Marie då, så det dukades upp laktosfritt, glutenfritt, sockerfritt, mjölkprotein fritt och skakades en pulvershake, puh! Jag fick min första kommentar om vikten, att det syntes att jag gått ner i vikt, ohhh, vad det gladde mig!
Jag har nu ätit kost utan socker, bröd och pasta i snart 8 veckor och det har känts segt många gånger när jag provat mina kläder, som att det sitter fast, men jag har tålmodigt strävat vidare och hållit humöret uppe, det är förövrigt väldigt lätt att göra det när blodsockerfall och sug har försvunnit. Men nu börjar det alltså skönjas och jag känner det faktiskt själv också. Jag vill inte ha en våg här hemma, jag vill vara en sund förebild för mina barn, så jag pratar aldrig om vikt och fett och sådant. Utan jag berättar att jag valt bort delar ur min kost av en annan anledning, humör, energi och livskraft. Och att jag inte äter kött för djurens skull. Jag gör mitt bästa för att vara en mamma som med glädje ser sig i spegeln och tycker om det hon ser, en mamma som sprider livsenergi och glädje omkring sig. Jag känner verkligen att jag är på rätt väg.
Kupp
Efter månaders planering så var det äntligen dags för kuppen. Egot blev bortkollrat utefter älvpromenaden imorse, jag riktade in det på annan väg och skyndade själv med raska steg uppför backen, med målet att möta en inre demon och frisätta ännu en del av mig själv.
Efter en rejäl adrenalinrusch och massa skräp som lossnat från mina axlar, känner jag mig nu mer fri och öppen. Sann emot mig själv. Jag har öppnat upp ännu en del av mitt sanna jag. Jag finner mig själv. Jag uttrycker min röst. Jag sätter gränser. Jag upplevs säkert väldigt besvärlig för någon/några i min omgivning när jag envisas med att föra fram saker i ljuset. Men jag behöver ljuset, det är det som vägleder mig hem.
Livsglädje
Barnen speglar så mycket i oss, jag ser genom barnen när jag mår dåligt och när jag mår bra. Jag märker min ilska genom dem och kontakten med min glädje. De är som kärleksfulla livsbarometrar.
Till exempel så påminner Oscar mig om min kontakt med mina känslor, även dem som ligger begravda sedan jag själv var barn och han väcker sportkillen i Nogge. Maya hon speglar kontakten med mitt inre barn, är jag i kontakt med henne så släpper hon mig nära nära intill sig, är jag långt ifrån mig själv så visar hon mig det genom ett avstånd. Izabelle avslöjar att bakom ilska och sorg ligger glädjen och skrattet och bubblar. Genom en kärleksfull miljö möter jag henne i det hon är i och ger henne plats att släppa fram allt, jag visar att jag är kvar och kärleken är oändlig. Det lär mig att släppa fram alla mina känslor och låta dem släppas fria i en kärleksfull miljö i vetskapen att bakom dessa blommar skratten och livsglädjen. Barnens livsglädje väcker min livsglädje.
Jag vet att alla tre barnen behöver få tillgång till min kärlek och närvaro och jag påminner mig om att det behöver även mitt eget inre barn. Att jag ser och älskar henne över allt annat för den hon är.
Imorse bajakade jag Mayas längtan till bad, hon ville till och med ligga och sola. Och jag mötte även upp mitt eget barn, hon som en gång älskat att bad, även kallbad. Jag säger som en vän sagt om kalla morgondopp…
Jag känner livet i mig!
Souldance
Jag kom tidigt till yogastudion för att städa och när salen var fylld av såpdoft så tog jag mig några änglakort och en kopp silverthé i väntan på fina soulsisters. Istället för livgivande Gökotta så fann vi livsenergin genom Yogarelease, kroppens frirörelse, själens blomming, sinnets andhämtning – en härlig Souldance.
Yoga, yogaretreat, souldance och mina morgonpromenader håller mig väl balanserande på min livsväg. Jag är så oerhört glad för att jag nu även tagit in mer av dansen (läs: de fria rörelserna) i mig, låter den strömma genom mig. Den rensar ut, den öppnar upp, den får mig i harmoni. Den är en del av mig.
Hela dagen fortsatte i soulflow. Jag har känt mig närvarande, lugn och lycklig. På eftermiddagen efter att jag skjutsat Maya till till mormor och morfar, hon ville så gärna sova där och baka med mormor, så tog jag en promenad på berget. Jag gick in i ett träd, flera trädstammar som växt upp ur samma rotsystem och bara landade. Sen besökte jag en favorit, den tysta stenen, klättrade upp och satt tyst i samtal med gud, bad mina tacksamhetsböner. Vände med kvicka glada ben hemåt för en myskväll med Oscar som ville se filmen Happy Feet och den titeln kändes väldigt passande just idag.
Jag kan göra en dansare av vem som helst eftersom jag vet att djupt inne är alla en dansare, och min kunskap är starkare än deras motstånd.
Alla som kan gå kan dansa. Alla som kan prata kan skriva. Alla som kan andas kan sjunga. Men man måste göra det.
Gabrielle Roth
Släpp loss
Det är något som har släppt. Känslan är att jag har befriat mig från ett tungt ok. Kan inte säga precis vad det är och när det hänt, men hela våren har nog varit en viktig process. Nått gammalt unket är borta och jag öppnar fönstren och vädrar in den friska våren.
Viktiga delar för den frigörelsen är att jag satt gränser runt mig, beskyddat mig från negativa energier (personer), börjat släppa loss min kropp i souldance (gnm Vajra Paatra och Yogarelease) och tagit bort socker, bröd och pasta ur min kost. Jag känner hur min rätta form, den utan fettskydd, börjar visa sig. Den smyger sig sakta fram. Det är helt okey, det får ta tid, jag har byggt skyddet under många år.
Och så har jag idag kommit på en annan frigörelse jag har kvar. Håret. Jag har det så gott som alltid uppsatt och nu skall det släppas fritt. Jag känner mig osäker och ovan så fort det är utsläppt, jag åker aldrig iväg utan mitt nödkit av hårsnodd och spänne i väskan. Så nu är det hög tid att bryta även den till synes enkla hämningen. Nu skall hårsvallet släppas lös, åtminstone 4 dagar i veckan har jag intalat mig själv, får se om jag härdar ut.
Släpp fångarna loss det är vår!
Ps Håret står även för andligkontakt, bejakande av andligheten. Så mina hästsvansar visar kärleksfullt mitt kontrollbehov av den energin. Och när jag vilar i mitt sanna jag så vet jag såklart att den energin mår allra bäst av att blomma ut.
Radiostafetten
Varje morgon inleder radiodalarna med en kort intervju med spännande eller inspirerande dalfolk, den som är med lämnar vidare stafettpinnen till någon person som är speciell för den eller har någon intressant hobby eller liknande. Jag fick äran att ta över pinnen från fina Pernilla och imorse var det så dags att gå ut några minuter i etern. Inslaget nedan, ca 06.20 sändes intervjun med mig.
Jag skänkte glatt pinnen vidare till Ylva, en vän som nu i maj befinner sig på en ö med sin familj. Hon inspirerar mig eftersom de tagit sitt pick och pack ut ur ekorrhjulet och bosatt sig en månad på en ö. Och där så badar hon i Gullviveängar och gör yoga ute i naturen. Hon lyssnar till kroppen och äter vad jorden har dukat upp så här års, Kirskål, viol, björk och alm för att nämna något som hamnar på hennes middagsbord. Så är du lika nyfiken som jag på hennes livsstil och livsval så lyssna på Radio Dalarna ca 06.15 på fredagmorgon.
Retreatdag
Dagen bjöd på en egenkomponerad retreatdag med Gunilla och Izabelle i de djupa dalaskogarna och längs den forsande dalälven. Vi tog oss en tur till Nås för att besöka Anky Linden och hennes själarum och retreatställe vid Närsjö. Jag utforskar fina ställen att förlägga kommande retreater på och kände att miljön och stämningen här är magisk. Egen sandriviera, svetthydda och bastuflotte är ju väldigt tilltalande när man skall gå inåt och ta hand om sig själv under en weekend.
På vägen upp visade Gunilla sina hemkvarter (läs: bygator) och när vi stannade till för att hon skulle peka ut huset som hon växt upp i så ringde hennes telefon. Hon bad om ursäkt och svarade och fick ett väldigt andligt meddelande från andra sidan. Vi står alltså med bilen nedanför hennes barndomshus och hon svarar i telefonen och kvinnan i andra änden presenterar sig med Gunillas mors namn (Gunillas mor dog för snart 3 år sedan). Det visar sig vara en kund till Gunilla som heter likadant som hennes mor som ringer precis just då, när hon är med hela sitt hjärta i gamla fina barndomsminnen. Kärlek från andra sidan ♥
Kirskål
Inspiration från Skogskafferiet.se
Rena dagar
Jag fortsätter att äta den kosten jag åt i april, den utan bröd, pasta och socker. Men under yogaretreaten åt jag lite bröd och fikabröd och då märkte jag hur kroppen svällde upp lite, det känns som jag samlar vätska av sockret. Nu är jag tillbaka i fas igen och mår mycket bättre. Svullnaden har gått ner och suget som triggades igång förra helgen har försvunnit. Det känns lätt och ansträningslöst. Jag mår verkligen bra.
Fantasin är det som rubbar friden en aning, jag lär väl inte vara nöjd av att leva på ägg, yoghurt, blomkål och broccoli hur länge som helst. Har beställt mig en kokbok med Vegetariska LCHF-recept som jag hoppas ska ge inspiration.
Maya plockade mig en bukett med Kirskål som jag lärt mig att man kan äta och sockerkaksformen kom väl till pass för blomkålsgratängen.
Skaparlust
Äntligen letade jag igenom förrådet och fick rensat undan flera tippen-kartonger i samma svep för att finna målarpenslar, färger och dukar. Och när Nogge for iväg med Izabelle och Oscar för att se på ännu en fotbollsmatch så passade vi på att duka upp det gedigna smörgåsbordet framför oss…
Så frigörande, så härligt, så närvarande, så sammanflätande!
Nu ställer vi dem lite åt sidan för att snart fånga kreativiteten igen.
Snigelmammelycka
