Personligt
Vit månad
Med tanke på de dubbelnougater jag njuter av varje vecka och smågodiset som slinker ner framåt helgen så har jag bestämt mig för att möta en vitmånad. Borde nog inte kalla det vit, det är ju det vita jag ska välja bort. Jag ska ta bort godis, socker, bröd och pasta under april månad.
Jag gör det för att komma i mina gamla jeans igen och få bättre hy. Och för att jag inser hur mycket skräp det är i smågodis och hur sötsuget har taget om mig. Men jag gör det också av det dålig humöret jag kan få dagen efter en godiskväll. Socker och alla dess skräpämnen knuffar undan den del av mig som jag vill bevara. Jag vill vara den som är ’in charged’ i min kropp och mitt sinne.
Jag vill behålla min sinnesfrid.
Här hittade jag inspirationen till min sockerfria månad – Råsmart. Jag kommer att gå min egen väg, jag känner vad som funkar för mig och vad som inte gör det, så jag ska inte vara med i hennes kurs, men väl låta mig inspireras.
Häxan Surtant
Vet inte om det var en påskkärring som förvirrat sig och landat på Solduva en vecka innan eller om det var Häxan Surtant som kom på besök. Hon stormade i alla fall in här med raska steg i fredags och kraxade med gäll ton och sur stämma. Förpestade energin för mina kära familjemedlemmar. Jag erkände att det var som råkat släpa med henne in och bad om ursäkt.
Igår tog jag helt oplanerat fram både dammtrasa, dammsugaren och golvmoppen och jagade runt henne i hela huset. Några timmar senare, svettig och matt slog jag mig ner i en fåtölj med en kaffe och dubbelnougat och kände hur hon tog sin kvast och for.
Boksläpp
Vi firade vårt boksläpp av Antologin Ordstrom med tårta och kaffe. Hela 31 författare i Dalarnas Författarförbund har bidragit till Antologin, själv vågade jag inte vara med helt fullt men jag skrev iaf eftertexten.
Efter vårt boksläpp som både blev uppmärksammat av radio och tidning så samlades vi för Dalarnas Författarförbunds årsmöte. Jag känner fortfarande viss osäkerhet kring alla punkter i dessa möten, styrelsemötena börjar jag få kläm på även om jag oftast glömmer ordförandeklubban hemma, men höstmöte och årsmöte gör mig lite vilsen. Så för att vara trygg och lugn hade jag förberett allt redan en månad innan, när jag skickade ut kallelsen så skrev jag redan då klart verksamhetsberättelsen (min första någonsin) och skickade den för kännedom och granskning till styrelsen. Så igår satt jag där förberedd och klar, hade precis delat ut dagordningen och klubbat igång årsmötet då jag fryser till inom mig när jag läser punkten verksamhetsberättelse …. Jisses, den hade jag inte tagit med mig, varken ett eget exemplar eller som det till seden hör för att dela ut till medlemmarna på mötet!
Vår kära sekreterare och vice.ordförande hade givetvis sin kopia med sig, den som jag varit så duktig att göra klart långt innan och skicka ut, och jag fick helt enkelt säga som det var och hålla högläsning ur hennes exemplar. Trots min dundertabbe så kändes det bra, jag satt där lugnt och ankrad och läste, omgiven av massa vänliga kärleksfullt förstående människor.
Förlossning
Vi hade andra planer för vår träff, men de blev hastigt ändrade, så med Izabelle sovandes i vagnen gick vi en skön promenad vid Roxnäs Udde jag och Christina. Hon visade mig sin kära meditationstall och jag mindes alla tallar jag var omgiven av vid Sigtuna i helgen, Sigtunastiftelsen vid den vackra tallbacken.
Det är Christina som också öppnar upp stugdörren för mig till den sk skrivarstugan vid Trollarudden, även om jag inte begett mig dit för att skriva ännu så känns det oerhört fint att platsen finns där. Jag bär den i alla fall med mig i hjärtat. Den får mig att känna mig speciell, som en riktig författare.
Under promenaden fick jag inspirerande skrivarcoaching och nu känner jag att pusselbitarna som kastades upp förra helgen, det kreativaflödet som satte i gång börjar landa i någon sorts struktur och ordning. Jag har en plan, som Charles-Ingvar skulle sagt. Christina är som en klok och erfaren doula, som stödjer mig i min skrivarförlossning.
Tall
Gör alltid bruk av din egen visdom.
Visdom
Jag är stolt över allt jag kan.
Jag är stolt över min visdom.
Jag använder mej av min visdom.
Jag låter min visdom berika världen.
Här gäller det att använda dej av din egen visdom för att få framgång!
Växternas Språk – Solöga
Mer boost
Min verkligt stora idol Louise L Hay, en dag (ett liv) vill jag bli som hon.
Jag vilar i orden från min yogalärare, So you admire so you become.
Mirakel
Förra sommaren avslutade vi vår småbarnstid och rensade bort våra babysaker och gav bort våra cykelbarnstolar till min brorsdotter. Tror inte det hann gå mer än 1-2 månader efter att vi avslutat det kapitlet så uppenbarade sig Ängeln Izabelle över oss och vi var med smått igen.
Det är oftast så för mig i livet, att när jag avslutar något gammalt och stänger en dörr, så öppnas en ny lätt och ansträngningslöst. Istället för att stå där och slå in dörrar så nävarna blöder är det bättre att stänga någon annan och gå vidare. Det är då mirakel kan ske och dörrar man inte trodde fanns öppnas för en.
På tal om hur enkelt det kan vara. Vi gav ju bort de två cykelbarnstolar vi hade förra sommaren och nu annonserade jag till vänner på Facebook att vi gärna ville köpa oss två stycken. Då hör min brorsdotter av sig och säger att de hon fick av oss inte passade på deras cyklar och inom några timmar var de hemlevererade och Nogge kunde montera tillbaks dem igen. Med tanke på lätt och ansträngningslöst.
Helt ansträningslöst gick dock inte första cykelturen för mig och Izabelle idag när vi cyklade till Öppna Förskolan. Jag låtsas som att det beror på dåligt pumpade däck, en välfylld söt Buddha där bak och en massa grus på cykelvägarna …
Och så måste jag säga att jag är så väldans glad åt att min yogaretreat är fylld till näst sista enkelrummet. Vi är nu ett ljuvligt gäng som fyller de två flyglarna på Biskops Arnö i maj.
Tack Gud för att Du öppnat de dörrarna för mig ♥
Ändrat fokus
Jag ändrade fokus igår. Dagen blev lyckad och till kvällen mådde jag som jag förtjänade, alldeles förträffligt. Tisdagen förgylldes med besök av vännen Cattis, fika och skratt. Samt mys och närvaro med Izabelle, märker att hon behöver tanka in mig lite mer nu sedan jag var bortrest i helgen. Jag visar henne återigen att jag står kvar fysiskt och med min oändliga kärlek.
Mayas ridning började igår, så vi for ut på tu man hand till vackra Skenshyttan för att andas in livet. Jag fick mig en välbehövlig löptur i paddocken medans Maya travade på. Det kändes gott i själen att vara ute, motionera och se Mayas glittrande ögon och höra hennes glada stämma surra hela vägen dit och hem. Den tystnade av naturliga skäl något på hemvägen …
Efter läggning av barn så slog vi oss ner jag och Nogge i varsin fåtölj med tända ljus och lugn musik och delade saker och tankar om livet med varann.
Vaknade tidigt imorse och masade mig bestämt iväg på Soulwalk i gryningen. Gryningen som aldrig grydde, det var gråmulet hela promenaden, men det gjorde inget, det ljusnade något glatt och hemkärt inom mig.
Vardagslycka
Injicera livsenergi
Märker att jag de senaste veckorna har en dålig vana av att fokusera på allt det som inte fungerar i mitt liv och vardag. Oroar mig och grubblar över saker som; bygget som ej är klart, en hög räkning, lergeggan på tomten … ja, massa oväsentliga vardagsbestyr som liksom hör livet till. Och så kryddar jag detta jämmer med att känna att jag är trött och orkeslös. Tro det ja, negativa tankar slukar energi som värsta Stadsjeepen, den försvinner fort och det kostar på.
Jag behöver vakna upp ordentligt och komma tillbaka till mina gamla må-bra-rutiner. Morgonpromenaderna är som att injicera livsenergi rakt in i hjärta och sinne, de får mig att tänka om och tänka rätt. De fyller mig med må-bra-hormon och promenaderna har jag givetvis inte gjort regelbundet den sista tiden. Och så mår jag bra av min andlighet, min tro på att det finns en större kraft som löser allt åt mig, lervällingen torkar upp, bygget blir klart när det ska och räkningarna är energi som flödar ut och jag behöver bara ha tillit till att ny energi (pengar i det här fallet) strömmar in. Allt är omhändertaget.
Och under tiden har jag full tillåtelse att njuta av allt det vackra och fina jag är omgiven av. Jag fokuserar på det positiva i mitt liv, det som finns här mitt framför näsan och fyller mitt hjärta med tacksamhet.
Oscar läser Bellmanhistorier för mig.
Kraftkort
Jag känner en underbar kvinna Kickan Karlsson i Ludvika, hon är livskonstnär och har bubblande personlighet. Hennes vackra Kraftkort inspirerar mig och jag kommer att använda dem (visa dem) lite då och då här i bloggen, men vill du redan nu se mer av hennes verk så kan du besöka hennes härliga blogg, Egna vingar.
Konstnär Kickan Karlsson
Skrivarkaos
Vänder hemåt med huvudet fullt av idéer och inspiration! Hjärtat känns öppet och jag har släppt massor av hämningar och gamla inställningar typ ’vem är jag som tror att jag kan skriva’. Jag har skakat om förläggaren på axeln. Jag skulle inte våga mig på att påstå att han ramlade av, men han tystnade rejält och det känns så skönt. Nu hör jag bättre den bubblande rösten där inne, den som sjunger när tangenterna knastrar och orden flödar.
Jag känner mig också rejält omtumlad och trött. Huvudkontoret brinner, som en vän till mig skulle uttryckt sig. Som tur var slank jag in på yogastudion och avslutade helgen med ett yogapass innan jag kom hem till Solduva. Nu har intrycken stillat sig något. Imorgon hoppas jag finna tid till att börja sortera lite och strukturera mig som en som skriver ’på riktigt’, som en författare skulle gjort.
Skapa ordning i mitt kreativa kaos.