Personligt
Mitt svar
eller rättare sagt, Min väg!
Jag fick ett fint mail igår, från en kvinna som upptäckt min blogg via Facebook. Hon skrev till mig eftersom hon kände att vi levde liknande liv, att jag gått den väg hon ville gå… och när jag skrivit mitt svar till henne så kände jag att svaret kanske kan inspirera andra.
Tack för ditt mail! Roligt att du tar kontakt och känn dig inte närgången, jag lever så öppet jag kan med mitt liv och hur det ter sig, jag vill dela och inspirera i båda medvind och motvind och det är därför jag bloggar. Så när du berättar att du ’funnit’ min blogg och blivit nyfiken så känner jag att min målsättning når fram och längre än jag anar. Så tack!
Jag bestämde mig för några år sedan att sluta jaga egots väg, sluta lita på mina tankar och istället följa mitt hjärta, min passion och ha full tillit till att ’livet’ vägleder mig.
Livet för mig är Gud, Universum, en högre kraft som finns inom oss alla och det är den som vibrerar i min kropp och sjunger i mitt hjärta… när jag väl bestämmer mig för att lyssna.
Och vägen tror jag för oss alla är att följa den där passionen, sången i hjärtat. Följa den väg som går lätt och ansträngningslös. Säga nej, eller sluta gå den väg som inger motstånd i livet och i kroppen.
Jag blev coachad av en vän här i våras om mitt liv som mamma, efter som jag inte vill hamna i den stressade manteln nå mer, den stressade mamman som går på högvarv och är lättretlig… jag ville vara en Snigelmamma, en mamma som har tid med barnen. Kan gå till skolan med barnen i lugn och ro, i deras takt i jämförelse med innan sladda in med bilen i sista sekund. En Snigelmamma har tid, är närvarande. Lyssnar. Ser. Fångar upp barnens mående och det dom är i. En Snigelmamma som har råd att vara hemma…
… och i höstas så blev jag trebarnsmor, vi blev familjehem åt en flicka (då 10 månader) och nu är jag hemma den första tiden med henne på heltid och vips så hade Universum gett mig det jag bett om. Tre barn (har jag önskat sen jag var liten) och råd och tid att vara Snigelmamma.
Mitt hjärta sjunger också om att skriva barnböcker och krönikor. Yogan är givetvis den största delen i mitt liv, den genomsyrar ALLT, min mammaroll, mina relationer, mitt skrivande, min hälsa – den lever i mig för alltid !
Jag har ingen aning om hur jag ska försörja mig efter den här sk mammaledigheten, men jag väljer varje dag att ha tillit och inte låta oro och ängslan fånga mina tankar igen. Jag väljer att gå in i 2012 och framtiden i full tillit till att jag går på rätt väg (eftersom jag följer min själassång) och att så länge jag går den vägen så så är allt omhändertaget, allt går lätt och ansträngningslöst – allt kommer till mig!
Så mitt råd är att först kanske lyssna till blockeringarna i kroppen – i livet – där det går trögt och där dörrarna stängs. Där du får kämpa och dräneras av energi. DÄR är du (enligt min tro) på fel väg. Där skulle du vänt om, tänkt annorlunda för länge sedan… det kan du reparera nu genom att göra RÄTT.
Och sedan när blockeringarna skingras och prana (livsenergi) börjar flöda inom dig och i livet igen. Då flödar du med framåt i livet, i FULL TILLIT, till att Livet för dig fram och när du står inför val, så stannar du upp och lyssnar inåt. Lyssnar efter sången. Kanske du känner passionen. Kanske du märker livets flöde runt omkring och litar till vad det vill visa dig.
Tänk dig att du är ute och åker bil och den väg du tänkt ta är stoppad i din riktning, det bildas långa köer och du ’tvingas’ ta en annan väg, som sinnet inte tänkt från början, och när du rullar in på den vägen så skingras köerna (blockeringarna) och trafiken flyter på, allt går lätt och du upptäcker något nytt, en ny väg eller kanske får ett nytt mål i sikte.
… jag kan hålla på hur länge som helst som du märker, snacka om roman. Men jag har sagt det mitt hjärta ville dela.
Önskar dig allt gott!
Kärlek & Solsken
Sofia Savita Norgren
The voice
Jag träffade en annan yogainstruktör idag och hon frågade om utövar yoga själv hemma, jag svarade snabbt att nej det gör jag inte. Och så berättade hon att hon gör sin yoga var dag även när hennes bebis är med, är intill. Kan du gå inåt då frågade jag. Nej, men det är ju mest för att tänja, svarade hon.
Och efteråt kom jag på mig själv med att jag visst gör yoga varje dag, jag lever med yogan hela tiden. Nej, jag gör inte mina asanas (kroppsställningar) eller pranayama (andningsövningar) dagligen MEN jag lever som en yogi i hjärtat. Jag bär dess budskap med mig som ett foster i min livmoder. Jag ger den näring, omsorg och kärlek var dag. Jag vårdar den så ömt jag bara kan, fast många gånger omedvetet. Den ligger där inbäddad på min tryggaste plats och jag när den med min livsenergi. Jag och Yogan har en knutit an på ett djupt plan, vi har en navelsträng som håller oss samman hela tiden och förhoppningsvis hela livet.
* * *
Efter kvällens yogapass så fångandes jag av värsta Feelgood-programmet på TV4, The Voice. Ett teveprogram där de söker efter sångtalanger och deltagarna får uppträda bakom en kändisjury och sjunga utan att synas, så att juryn enbart bedömer rösten.
Och juryn påpekade hela tiden att eftersom alla rösterna var så fantastiskt bra så behövde de lyssna efter något mer, lyssna med hjärtat och försöka känna sångarens energi. Och det blir så tydligt att förutom den vackra sångrösten så kan det tillföras så mycket mer när man ser och upplever hela människan – precis så är det med yogan för mig om jag liknar asanas (kroppsrörelserna) med sångrösten, så är det när jag tillför hjärta, energi, engagemang och medvetenhet som den verkligen berör och hittar in.
HIV-smittade barn
This is Ganesh, he is 6 years old and HIV-positive staying at ASRO orphanage in south Goa. His english has improved a lot during the last two years when I met him first. He is usually all smiling but on this pic he is having some thoughts on his mind. He just got back from hospital after being treated for bad pneumonia. Once the children come to ASRO all of them get their health improved just by taking HIV medicine and eating 4 meals per day. His grandmother is still alive but can not take care of him, and especially can not feed him proper food so he would stay as healthy as he can. That is why he lives at ASRO.
Maria Vikman
This is Sister Saroj, 30 years old and working as a nun since 10 years back. She was trained as a nurse and can therefore work at ASRO with both the AIDS patients as well as the HIV children. Her mother did not approve at first when she wanted to leave her ordinary life including her family but in the end she said ”if this makes you happy that is what you should do”. Still every time they talk on the phone they cry because they miss each other so much.
Sister Saroj knew already at the age of 10 she wanted to work as a nun, helping others. During a severe fever illness at this age she got a strong picture and feeling of being held, cared for and loved and since then she feels Jesus is with her all the time.
What she likes the most about working at ASRO is the Sisterhood between the nuns, there are no secrets, they talk about everything very straight and everybody accepts each other as they are. Also she loves to not own anything herself, anything she needs she has to ask for permisssion and money.
What a Sister heroine!
We will keep on supporting ASRO and gather donations in order to renovate next four bathrooms (out of total 14). Let me know if you want to contribute.
Maria Vikman
Maria är en själasyster som har sitt hjärta på Barnhemmet för HIV-smittade barn i Goa, Indien. Hon samlar årligen in pengar och åker själv ner till Barnhemmet för att se till att pengarna kommer i rätta händer och blir ämnade för det som de skänktes till. Och just nu är hon på plats och agerar projektledare för bygget av nya toaletter samtidigt som hon ser till att barnen får julklappar och mer därtill. Hon är där och ger av det hon har att ge, pengarna hon samlar in och sitt eget otroliga engagemang och hjärta.
Vill du läsa mer om hennes dagar i Indien och följa Barnhemmets utveckling kan göra det via Facebook: ASRO – the orphanage in Goa for HIV kids. Och vill du som jag bidra med en donation till barnhemmet kan du kontakta mig för kontouppgifter eller ta kontakt med Maria Vikman på Facebook eller via sidan ASRO.
The secret of living is giving
Stressad förälder
Mötte en bekant på Ica och vi frågade varann så där som man brukar, Hur är det med dig? Och den personen svarade; Det är stressigt.
Och det fick mig att se tillbaka på när jag levde så, som en stressad förälder som hastar mellan, jobb, hämtning på dagis och/eller skola, köket och Ica. Jag är så oerhört tacksam att jag såg min väg ut ur stressen och framför allt hade mod att välja den vägen. Jag tror vi alla som hamnat i stressen kan uppleva att det finns ett annat sätt att leva. Men oftast så är det modet att våga leva det livet som är det svåraste att finna, för ’egot’ jagar gärna upp bilder och tankar om att så kan man väl inte leva, hur ska du försörja dig och så krampar man kvar i det stressiga livet av rädsla att sätta sitt eget välmående främst. Förutom att jag nu lever mitt lugna Snigelmammeliv och för det mesta är tillfreds med det så märker jag att jag också har släppt mycket av min oro och ängslan. Förr när jag jobbade som en tok och nästan aldrig var hemma så var jag ändå orolig över framtiden och ekonomin. Skulle jobben fortsätta att komma in, tänkte jag då när jag var fullbokad med jobb. Och nu när telefonen så gott som är helt tyst och jag inte jobbar alls (förutom mina underbara yogapass och några coachingar som för övrigt inte känns som jobb) och kanske mer naturligt skulle kunna vara orolig över min framtid och hur jag ska försörja mig – nu märker jag att det är lugnt i sinnet. Kroppen är lugn och balanserad, kanske är det lugnet i kroppen som sprider sig till sinnet. Jag är i harmoni med det liv jag lever precis just nu och det känns så fantastiskt!
Välkommen 2012
Jag avslutar 2011 där jag trivs allra bäst, hemma med familjen. Vi myser med god mat och närvaro och avslutar kvällen med raketer och svävande lyktor.
Det är med glädje och frid jag välkomnar 2012 och jag tackar ödmjukt 2011 för vad det fört med sig. 2011 har hjälpt mig att ta många stora och svåra beslut, men viktiga, viktiga för mig och min framtid. Och nu när jag ser tillbaka på året så inser jag att jag verkligen tagit mig igenom en tuff passage men nu är jag igenom, nu har jag rensat i röran, den yttre och den inre röran. Nu är jag redo för allt det nya som 2012 kommer att bjuda på. Jag tar min familj i famnen och går in i 2012 med tillit.
Gott Nytt År!
Hand i hand 2012
Lilla Izabelle går fortfarande under namnet fröken Harmoni här hemma, lugnet som hon funnit den senaste tiden är långt ifrån det tillstånd hon hade när hon kom och vi känner att vi är på rätt väg med att stärka hennes trygghet här hemma. Jag ger henne massor av kärlek och närhet så att vår anknytning skall fördjupas. Jag ser henne känslomässigt som min egen dotter som jag missat de första 10 månaderna med och som jag nu behöver jobba hårt för att återskapa, att vi tillsammans behöver bygga upp den känslomässiga tilliten och jag som mor är den som visar henne vägen vi skall gå. Vägen till det innersta av varandras hjärtan. Och givetvis är jag medveten om att det kan ta lång tid att komma dit, men jag ser henne som min dotter oavsett om hon kommer att bo hos oss för alltid eller inte. Själsligt har vi ett band, det känner jag, det vet jag.
Och någonting har hänt med oss alla den senaste tiden. Jag vet inte vad det är men det är underbart att få uppleva det. Oscar verkar så lycklig och glad, han sjunger och pratar….och pratar. Han skrattar och busar. Han är verkligen i sitt esse. Vi har aldrig sett honom så lycklig som han varit den sista tiden. Glädjen han utstrålar har stärkts hela hösten och den glädjen sjunger i mitt hjärta.
Likaså är det med Maya. Hon har än mer av sitt lugn, sin trygghet, sin coolhet inför livet. Och även när hennes 6-års trots bryter igenom så kan jag bara le inombords till hur söt hon är. Jag vill ju av respekt för hennes trots inte visa att jag ler såklart. Jag spelar med i trots’utbrotten’ (känns verkligen inte som utbrott vill jag poängtera) som en besvärlig förälder så att hon i alla fall får känna av att det finns gränser och dumma föräldrar att protestera emot.
Nogge och jag fortsätter att mötas i vår relation och har regelbundet träffar med våra terapeuter. Dessa stunder ser jag som universella gåvor till oss att vårda det fina vi har, varandra och vår familj. Jag är så tacksam för att vi går hand i hand in i 2012.
Och så jag själv. Jag kan väl inte vara annat än lycklig Snigelmamma som mitt liv ser ut just nu. Men faktum är att under hösten så var jag inte tillfreds med balansen mellan familjeliv och min längtan efter att jobba. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men nu har det lagt sig, den känslan av obalans. Nu känner jag tillit till att det är så här livet skall vara just nu, det är det här jag har drömt om, mitt Snigelmammeliv. Kreativiteten blommar där inne, jag känner den, den skall få blomma ut någon dag också – någon dag är det dags, jag låter det bero. Livet kommer att visa mig när tiden är mogen. Just nu stannar jag här och njuter av allt det goda jag har att njuta av.
Tack
Hemma
Landar mer och mer i mig själv… känns hemkärt, skönt och tryggt ♥
Efterlängtad
Yogan var efterlängtad och kroppen njöt! Och det var fint att se alla ljuva yogavänner igen, ja inte alla förstås, vissa har julledigt än. På önskemål från en deltagare så fokuserade jag passet på rygg, healing och balansering av våra chakran. Det var ett väldigt lugnt och mjukt pass, otroligt skönt efter några veckors uppehåll.
Jag är så tacksam för yogan, att den guidar mig genom livet och lyfter fram det bästa i mig. Och att jag sen får möjligheten att stödja andra i mötet med yogan är ju helt ofattbart fantastiskt! Yoga är så mycket mycket mer än de rörelser (asans) vi gör, yogan för mig är en livsväg, den visar mig hur jag lever mitt liv på bästa och ger mig mod att släppa fram mitt sanna jag.
Mod att skriva
Oh, vad jag längtar efter mitt skrivande. Det här horoskopet fick jag 23 dec, det känns som jag får tecken och uppmaningar från universum hela tiden. Tecken att jag skall ge mig själv möjligheten att skriva. Och skriva vill jag verkligen, mina berättelser växer och värker inom mig. Jag ber om tid och mod att skriva ner dem under 2012. Min själ vill så gärna släppa dem fria…
Ord är inte bara ord. De har toner, klanger och sitt eget klimat. När ord finner sin plats inom dig, skapar de olika sinnesstämningar, olika vinklar, olika perspektiv. Ge ett ord en annan betydelse och var uppmärksam på vad som händer. Det viktigaste att komma ihåg är att uppleva sina erfarenheter, utan att försöka fånga det som händer i ett ord.
Osho
Snigelmamman firar jul
Känner mig avslappnad och oerhört tillfreds med livet just nu, julens alla dagar har skänkt mig det jag önskade allra mest, sinnesro och närvaro.
Tomten kom redan på fredagen och på julaftonsmorgon fann barnen varsin julklappskarta i julstrumporna som tomtenissarna hade lagt dit under natten då de klättrat in genom spisen, så de inledde med att gå på klappjakt. Efter en god julgrötsfrukost hos mina föräldrar så firade vi ensamma här hemma, vi i vår lilla fina familj och det var så mysigt och skönt. Ingen stress, inget stim, bara vi och julefriden och tiden till barnen.
Jag är så glad att jag hade uttalat min önskan för mig själv, min önskan om hur jag ville fira julen och även har förstånd att inse att det är bara jag som väljer, jag kan faktiskt välja hur jag vill leva, hur jag vill må.
Och den här julen valde jag att vara lugn, avslappnad och närvarande som en gåva till mig själv, till mina barn och min familj. Det lyckades och det värmer mitt hjärta, jag kan bara falla tillbaka i min tacksamhet över livet och mina insikter så långt, jag är verkligen på rätt livsväg.