Personligt
GOD JUL
Jag önskar Dig en fin Jul, fylld med frid och harmoni!
Riktiga tomten
Jag älskar verkligen den här dagen, dan för dopparedan… och idag har vi verkligen tagit den till vara och fyllt den med massa mys. Vi har kokat knäck och klätt granen och bjudit med mina föräldrar på julbuffé och så det bästa av allt – tomten gjorde ett tidigt besök till oss på Solduva och lämnade över en säck med klappar till barnen. De vart allt bra chockade när tomten traskade upp på gården och knackade på, och att det var den riktiga tomten och ingen utklädd ’vanlig’ människa kunde de konstatera sedan både jag och Maya fått dra honom i skägget.
Gud, vilken mammalycka att se deras miner och höra deras bubblande prat efteråt. Tänk att de fick vara ’barn’ en jul till. Sååå lycklig. Sååå tacksam. Jag Älskar julen!
Hemmets trygghet
Nu landar vi mjukt och tryggt här hemma inför julen. Barnen ligger och snusar högt i soffan här medans jag bloggar, ja, förutom Izabelle då såklart, hon är nerbäddad uppe i spjälsängen. De stora barnen var trötta ikväll efter den sista skoldagen på den här terminen och nu skall de få en välbehövlig julledighet. Jag känner mig fortfarande lugn och avslappnad och tackar för varje dag det känns så – håller min önskan stark inom mig, önskan att vara närvarande.
Izabelle har verkligen kommit till ro hos oss, hon är trygg och lugn och släpper fram mer och mer av sitt ljuva skratt för varje dag. När jag ser tillbaka på hur hennes beteende var när hon kom och hur hon mår nu så är det en enorm skillnad och jag tackar till Gud att vi fått kraft och styrka så att vi klarat av att ge henne det hon behövde och samtidigt förmå hålla samman familjen och se de andra barnen och dess behov.
Julefrid
Det har varit en fantastiskt fin helg…
Febern har gett med sig och energin återvänt i hans lilla kropp och jag gläds åt att höra gossens surr igen. Izabelle spatserar numer under namnet fröken Harmoni, hon vandrar runt här hemma med sina dockor, pratar och pratar och gosar med oss alla. Jag är närvarande och lugn, mina grubblerier har släppt och jag har lyckats vara i nuet många dagar i rad nu, amazing! Nogge gjorde en bedrift igår när han lyckades möta vår byggentreprenör i en överenskommelse efter månader i meningsskiljaktighet om slutpriset på vår ut/ombyggnad, pust, där släppte en stor tung klump av inre stress för mig, äntligen knyter vi ihop säcken och går vidare.
Jag och Maya var på ljuskväll i Torsång i fredags och igår kväll var jag till min vän Marie på lite tjejmys och firade hennes födelsedag. Idag for vi hela familjen till vintervita dalabyn Sifferbo på julmarknad innan jag avslutade dagen med meditationen Julefrid – och det är precis det jag känt den här helgen, julefrid – såååå tacksam!
Stackars liten
Det finns inte mycket att ta av på pojken, nu kikar bara ett par stora trötta ögon ut på hans magra kropp. Jag tycker så synd om honom, han är inne på sitt fjärde dygn med hög feber, igår eldade termometern ända upp till 40,3. Jag har ringt Borlänge Sjukhus två gånger och de tror att han har Influensa och att det i värsta fall håller i sig upp till en vecka och att det vi skall göra är att kyla ner honom med febernedsättande,vira våta kalla handdukar om hans hand/fotleder/panna och ge honom massor av dryck och även en del salt.
Så det är där jag är, vårdar honom med full kärlek och samtidigt försöker förmå mig att ge lite tid till Maya, Izabelle är ju ännu så pass förståndig att hon ser till att få sin beskärda del av kakan.
Bloggeninläggen dimper ner emellan varven. Passar på när barnen har somnat och ifall jag har ork och lust… igår däckade jag totalt på soffan klockan 20.00 och då menar jag att jag var helt väck, för jag protesterade tydligen inte ens när Nogge bytte kanal på teven och såg på Hockey och då är det illa, för jag brukar vakna av obehags-rysningar när jag hör sportkommentatorer.
Ps Vi gav honom första dygnen Alvedon (suppositer/stolpiller) men det tog inte ner febern visade det sig, så efter samtal med sjukvårdsrådgivningen blev vi ombedda att ge honom Ipren (suppositer) istället och då sjönk tempen nästan omgående – själv hade jag ingen aning om att det var sådan skillnad, vet fortfarande inte vad det är för skillnad, men tänkte att det kanske är bra för någon annan att veta.
Ber om hjälp
Gossen är sjuk, han har legat sedan i tisdagskväll med hög feber… jag är så tacksam att jag har förmågan att mitt i allt roddande inför jul och andra åtaganden bara släppa allt och var HÄR. Och samtidigt får träna på en annan viktigt egenskap som ännu inte är så starkt utvecklad hos mig, den att be om hjälp.
Och till dem som jag sträckt ut handen är grannen Malin som har skjutsats Maya till skolan både igår och idag. Min fina vän Eva som kom med lunch (Sushi, önskade sig Oscar, men när den väl var hemkörd orkade han bara äta en ynka liten bit) åt oss igår och stannade och tog hand om Oscar & Izabelle när jag åkte och hämtade Maya vid skolan. Och idag kommer Oscars gudfar Peter hit och är med Oscar när jag hämtar Maya, hon vill ju såklart hem tidigare från skolan och passa på att mysa med oss hon med.
Julbestyren får vänta och de som inte hinns med, de hinns inte med. För högst upp på min egen önskelista över julen är att vara närvarande med familjen och det känns så skönt att den närvaron redan infunnit sig nu.
Soultalk
Under en längre tid, säkert ett par år har jag känt och fått till mig att jag skall anordna magiskakvällar, kvällar med gemenskap och andlighet där vi kan mötas som de själavänner vi är, mötas med våra bröder och systrar.
Ordet magiskakvällar har jag inte känt mig vidare bekväm med och så är ordet redan väl använt här i Borlänge, så mina kvällar kommer att heta Soultalk, en kväll där vi möts och talar genom vårt högre jag, vårt sanna jag – låter våra själar få det största utrymmet och inser att vi är mer än våra kroppar, känslor och tankar.
Det var med kärlek och glädje jag välkomnade 12 själasystrar till den första kvällen igår, en fin luciakväll fylld med ljus, närvaro, djup och skratt. En kväll där vi alla delade vår visdom, vi vara alla lärare och elever, flödet sinsemellan var starkt.
Tack till er alla som fysiskt var på plats och varmt tack till er alla som var med i hjärtat, vi kände er närvaro.
Namaste Savita
Meditation
Visdom från Findhorn
Ansträngningslöst
Under söndagskvällen så kom stressen svepandes som en stormvind i mitt inre, jag började oroa mig igen över julklappar, pyssel och framförallt att lyckas förmå mig fira julen i full närvaro och harmoni. Var med liksom. Jag vet ju nu så väl skillnaden mellan att fly in i stress och missa livet och att lunka på i Snigelmammetakt och uppleva allt som händer.
Och det var då jag insåg att allt redan var omhändertaget… vännen som kom med lussebullar häromdagen, min mamma som bakade pepparkakor med barnen i helgen och fina Lena som går på min yoga förgyllde min gom och frys med ljuvliga cocostoppar – julbaket var redan klart och dessutom hade barnen fått baka.
Fönsterputsarna skulle komma i december och städa bort byggdammet med reservation för om det inte var för kallt och det är med tacksamhet jag vaknar upp idag när de bokat in sig och ser att temperaturen är + 2,4 grader.
Vår städerska är ambitiös och serviceinriktad, hon håller för fullt på att rodda i sitt schema för att kunna komma och julstäda här hemma på Solduva.
Nogge valde att ta en dag ledigt för att vi skall kunna handla de sista julklapparna tillsammans.
Min vän Eva sa att man visst kan steka köttbullarna på julaftonsmorgon… och det behövde jag tydligen höra eftersom jag är uppvuxen med en bull-mamma som alltid varit ute i god tid med hemmapysslet och givetvis gjort allting själv.
Och jag inser under loppet av en sekund att jag hela mitt liv försökt att vara som hon, jag ser hela bilden.
Jag tackar för att hon är den ljuva bull-mamma som hon är och samtidigt inser jag att jag inte behöver leva upp till min egna förväntningar att vara som hon, jag kan vara jag och det är det bästa jag kan vara även om jag serverar Mamma Scans köttbullar på julbordet.
Andligtspel
Har landat efter en turbulent helg…
Vi samlades några vänner under lördagen och spelade det andliga spelet Transformationgame hos Erik Grind. Hela dagen (9-19) spelade vi och jag njöt till fullo, det var en sådan lyx att få en heldag till att möta mig själv med spelets kärleksfulla guidning och vännernas speglning som stöd.
Jag spelade spelet med målsättningen;
Min avsikt är att skapa balans mellan min feminina och maskulina sida och känna mig tillfreds med att allt är som det ska.
Spelet visade mig mina Setbacks (blockeringar) både på det fysiska, känslomässiga och mentala planet och det var många, men det underbara var att de löstes upp utan smärta, dvs jag bara släppte dem lätt och smidigt och gled vidare i spelet. Det kändes verkligen som jag flöt fram, ansträngningslöst, precis så som jag vet att livet vill att jag ska leva, men som jag valt att inte se nu under hösten utan då istället många gånger fastnat i ilska, bitterhet, oro, klagosång…
Men nu är jag åter i min omloppsbana i livet igen, nu litar jag till att spelet visat mig sanningen och jag ber om att få släppa det som kommer upp med lätthet och utan smärta och vips så är tanken ändrad och energin lätt igen. Tillit var något spelet ville visade mig att jag har en naturlig tillgång till, tillit och kärlek – väljer jag det så löses allt annat upp (såklart).
Min medvetenhet var stor förstod jag när jag fyllde min spelplan med medvetenhetskort och det är just den som löser upp blockeringarna, visdomen från det inre och insikten att jag själv har ett val att välja hur jag vill leva mitt liv.
Det visade också att jag har en stark intuition, precis som jag själv skrev om på bloggen för ett tag sedan… jag förundras att spelets visdom är så träffsäker även om jag vet att livet och energierna runt omkring är så mycket mer än vi ser, men ändå är det magiskt när det händer.
En ny dag…
Insikterna landar mjukt i mitt inre och idag valde jag att släppa oket…
Vi inledde morgonen när barnen var i skolan och min mamma som barnvakt åt Izabelle med ett samtal hos våra terapeuter. Det blev ett underbart möte och jag fick chans att i ord tömma ur min frustation över att inte räcka till och började vakna upp till mina egna högt ställda krav på mig själv att alltid finnas till hands mentalt och känslomässigt för barnen. En ren omöjlighet börjar jag först nu att inse. För när jag ser mina egna förväntningar i ljuset så förstår jag att de är orimliga. Mötet handlade också om oss som familj och vi som par. Det var en fin stund och ett givande samtal och vi gick därifrån leende både Nogge och jag.
Lill-trollet och jag fick en fin dag, vi var båda på bra humör och dagen kändes kort för huxflux kom Nogge hem med de stora barnen. Då hade jag tänt ljus och dukat upp med hembakat fika som min vän Ingela kom med idag, här om dagen bullade hon upp min frys med glutenfritt och nu fick de andra också lussebullar. Det var så mysigt att sitta där och lyssna till deras surr om ditt och datt.
Oscar var ute och lekte länge med en kompis, de grävde snökojor och hade så skoj. Fick minnen själv från min barndom och glädjen över den första snön. När vi skulle äta så bad de att få äta med täckbyxorna på för de hade bråttom ut igen. Sånt gör mig lycklig.
Maya, jag och Nogge spelade Monopol med Izabelle i knät, hon hade fullt upp med att stoppa pengarna på bordet i munnen och sen gjorde vi en fin snölykta.
På tal om läxan som stressade mig igår, idag hade Oscar med sig en ny läsläxa hem, att läsa små verser på rim. När han satt på toaletten bad han att få sina läxpapper och så började han läsa. Och lyckligtvis var jag då i stunden och tog min chans att lyssna, så där satt jag på badsrumsgolvet och lyssnade till rimmet som också lockade dit Maya och Izabelle var givetvis med. Det blev en annorlunda men kärleksfull läxstund som jag lär minnas länge.
När kvällen kom satt vi oss framför teven Maya och jag och såg filmen Trassel, den hade jag lovat att vi skulle se den här veckan och det kändes så skönt att få den stunden tillsammans. Oscar ville inte se, han satt med Nogge vid andra teven och Izabelle gick glatt surrandes emellan.
Och när sen barnen sov sött så gjorde vi något mycket fint som jag hoppas vi kan hålla fast vid och göra igen, vi satte oss ner och hade sharing tillsammans, när den ena pratade så fick den andra bara lyssna, ämnet var fritt. Och den stunden förde oss än mer samman och mina tårar rullade mjukt på kinden av lycka och tacksamhet.
Snigelmammelycka