Personligt
Lärarens kommentar
Det kändes så lyxigt på nått vis idag när jag åkte upp till Leksand för att möta mina skolkamrater i Kreativt Entreprenörskap och Nogge var hemma med Izabelle. Det är år två på utbildningen och det var första dagen jag kunde vara med sedan den startade tidigt i höstas. Skönt att få ventilera hjärnan med lite businessprat och inspiration även om jag var bra trött. Min lärare sa till och med;
Sofia, ska vi försöka hitta ett rum som du kan lägga dig och sova i?
Med en sådan fråga från läraren, så inser jag att jag ser tröttare ut än jag vet om själv. Jag märker att jag inte speglar mig så ingående nå längre, jag vågar väl inte möta blicken i spegeln. Så jag tar skydd lite längre bort så jag ser helheten av kroppen istället och inte det djupa i ögonen.
Livet tuffar vidare och jag tackar till ovan att Izabelle sovit bra dom två senaste nätterna. Även om tanken slår mig att om jag tackar, tar ut lättnaden av sovande nätter i förskott liksom så kan förtrollningen brytas. Men det borde väl vara bättre med tacksamhet, jag tror ju på det och så vet jag att det jag fokuserar på det stärks… så ju mer jag sover, desto mer borde jag få sova.
Gonatt
Märkliga intryck
Mitt emellan Rastafari killen på Svt 2 och Alban på Tv 4 så fick jag ikväll en distanshealing/energihöjning av Mustafa via telefon, så nu sitter jag här med märkliga intryck att smälta samman och känner mig omtumlad.
Mustafa undrade vart jag varit? Och så slog det mig att min vän Umasankar från Indien ställde samma fråga när han skickade sms här om dagen och inledde med: Dear divine sister. Long time you have no report.
Känslan jag har är också att jag varit någon – stans, det känns som jag inte riktigt varit här, fast jag verkligen varit här. Och jag vet att jag varit här mentalt och känslomässigt också, jag har varit i det som jag upplevt, men ändå har jag känslan kvar… skumt!
Och nu när jag läser vad jag skriver så låter det ju ännu mer skumt och jag förvirrar mig själv till och med.
Jag kan inte förklara, jag förstår inte själv. Jag har inte haft alla hemma under de senaste två månaderna verkar det som iallafall 😉
Jag lämnar mitt hopp till att healingen jag fick av Mustafa kommer väl till pass och att jag landar mer hemma i mig själv och livet igen.
Avstickare
Mitt liv går runt runt runt i samma vardagliga tempo och det händer inte så värst mycket förutom allt det som händer hemma med barnen och så, men eftersom det här inte var tänkt som en mammablogg med småbarnsliv och blöjbyten så inväntar jag inspiration till annat.
Den här pausen från omvärlden och arbetslivet gör mig gott, det är som att jag klivit av min Headroad och samlat ihop mig själv och min familj i diket för att se trafiken stressa förbi. Pausen ger mig en chans att verkligen känna efter om jag har tagit ut rätt riktning eller om jag ska söka mig en avstickare.
Men jag känner tydligt att jag är på rätt väg, det är bara inte tid just nu att åka vidare, nu gör det oss bäst att stanna här ett tag och ta vara på varandra. Jag hinner säkert med en avstickare först och sen småningom kan jag fortsätta djupare in i Yogan, Skrivandet och Andligheten igen.
Tacklista
Tacksam att höstlovet med barnen blev över min redan höga förväntan. Jag börjar bli riktigt bra på att vara hemma och mysa, vara här och nu. Träning ger färdighet.
Tacksam att höstlovet är slut lagom tills barnen börjar nöta väl mycket på varandra och rastlöstheten kryper i skinnet på dem.
Tacksam att Izabelles två tänder ploppade ut och att den höga febern hon haft i två dygn berodde på det och inte något allvarligare.
Tacksam att Nogge också mått si så där, för då har han och Izabelle kunnat sitta och halvsova i soffan medans jag kunnat pyssla med att annat och vara med de andra barnen.
Tacksam över att ’L’ bad om att få komma till mig på session där jag fick användning av Yoga, Coaching, Access och Reconnective – känner sådan tacksamhet över att mina kunskaper kommer till användning och att de knyts samman.
Tacksam att jag kom på att jag skulle börja med mina malameditationer igen, oron över ditt och datt släpper och jag påminns om att jag kan välja att leva i tillit istället. Jag öppnar upp och känner att tilliten till Universum stärks var andetag.
Tacksam över Andligheten som hela tiden finns där som en trygg grund att vila mot. Som alltid står kvar och visar mig sin kraft även stunder när jag själv försöker mig på att tappa fotfästet.
Tacksam över att jag har så mycket att vara tacksam över just nu att jag inte ens orkar fortsätta rabbla upp allt här….
Jag är här
På något vis har jag landat i mammalugnet, jag är här. Höstlovsveckan med de tre barnen har varit alldeles underbar och jag har verkligen mått gott. Det verkar barnen göra också, må gott. De har varit så glada och tillfreds den här veckan, de har inte ens bett om att få leka med några kompisar utan varit så nöjda med att vara hemma, vara med sina syskon och med mig. Och det har varit så skönt för mig med att få vara med dem hela dagarna. Jag har haft så mysigt i deras sällskap. Mammahjärtat har tankats upp.
Maya tycker jag tjatar mycket bara, när jag tydligen lite väl ofta var dag utbrister; Oh, vad det är mysigt att ni är hemma.
Själv är jag fascinerad av vart mitt lugn och min närvaro kommit ifrån, jag har i och för sig bett om det, men ändå känns det så ovant när det väl infinner sig, ovant och alldeles underbart skönt och harmoniskt.
Livet visar mig återigen att det jag fokuserar på, det jag ber om, ges till mig. Och jag har bett om just det här, jag har bett om tre barn, jag har bett om att de ska få vara friska, glada och trygga och jag har bett om att få var Snigelmamma till dem.
Tacksam
Ettåring
Ängeln 1 år
Vi firade med mycket närvaro hemma i familjen och ett kärt återseende med hennes föräldrar.
Hon har mycket kärlek omkring sig den lilla, nätverket kring oss och sin biologiska familj och det känns som vi alla kommer hjälpas åt att bygga en trygg och kärleksfull start för henne i livet.
Jag känner tillit.
Inte som jag tänkt
Dagen började så bra… tänkte jag inleda med och syfta till vårt besök på Sportys Lekland, men faktum är att de öppnade först kl 11.00 så då hade nästa 6 timmar förflutit av vår dag redan. Men vi hängde såklart på låset med alla andra en höstlovstisdag. De stora barnen härjade runt både högt och lågt och verkade tycka det var minst lika roligt att leka på småbarnsavdelningen med Izabelle som allt det andra. Och Izabelle vart helt stum av all aktivitet och alla barn som svischade förbi hela tiden, kändes konstigt att se henne iakttagande, tyst och belåten, hehe, hon är minst sagt en aktiv och talför krabat annars.
Tyvärr slutade besöket inte så bra, för efter lunchen (åt en sallad där) så fick jag världens magont och kände att jag ville vara nära en toalett, helst min egen. Så jag packade in alla tre barnen i bilen och dundrade hemåt, tacksam för varje kilometer som vi passerade utan att jag behövde stanna och kräkas, puh, då det kändes som det var bra nära hela tiden.
Sen blev jag liggandes på soffan hela eftermiddagen med Izabelle som satt nöjd intill och tuggade på tevedosan, de andra barnen lekte glatt därute… det visade sig sen att de hade bara så där kommit på att de skulle tvätta min bil, farstutrappen och gruset med vattenslangen – så de var alldeles dyblöta när de kom in.
Och då blev det bråttom, för Nogge som fick ta all marktjänst när han kom hem, jag låg ju fortfarande på soffan med knip och Maya skulle på sista ridningen. Och den härliga avslutningen som jag och hon sett framemot fick hon åka på själv. Ja, inte helt själv såklart, vännen Cattis och hennes dotter Wilma förbarmade sig över Maya.
Alla dagar blir inte som man tänkt, de flesta blir oftast bättre och andra kan bli så här…
Snigeln har höstlov
Jag vet inte hur jag har lyckats ta mig hit, minns tyvärr alltför väl hur det var att vara stressad och alltid vara på språng, men nu är jag här och lever mitt SnigelmammeLiv och njuter av det.
Njuter kanske inte till fullo alla dagar (som bloggen avslöjade för några dagar sedan), men har bara natten varit någorlunda god och Lingonveckan passé så är jag ganska bra på att njuta av Snigeltakten och dagarna med barnen. Och nu har jag ju även fått till lite egentid i helgen med massage och Inspirationsmässa (andligmässa) så då känns det extra underbart att ha höstlov med barnen och fullt fokus på dem.
Vi började dagen med målarpyssel, sen blev det cykeltur till den nya lekparken vid Hushagen och efter lunch kom en kompis till Maya och hälsade på. Jag frågade Oscar om han ville ringa någon kompis och fick till svar; Nej, jag vill inte leka med någon, jag vill vara hemma och kratta (Ja, han sa kratta).
Det visade sig sen att han ville hänga på Maya och hennes kompis och leka med dem, så de lekte glatt och högljutt allihopa starkt påhejade av lilla Izabelle.
Lyxlördag
Var det i Borlänge Centrum igår och jag var inbjuden att föreläsa om Yoga i Bragegallerian. Jag fick assistans av två rara tjejer från Entreprenörsskolan i Leksand när vi visade lite YogaAsanas. Det hela blev lite väl pinsamt eftersom det var lite folk just då i gallerian och det var föga intresse för det jag stod och pratade om, så jag skippade snabbt mitt snack och började istället att visa de lätta yogaövningar.
Tanken var att jag skulle ”framträda” två gånger men jag valde bort det andra och gick istället och la mig inne hos Forever som erbjöd sköna behandlingar á 20 min. Jag köpte mig 3 st och fick skön massage och ansiktskur och avslutade det med en fräsch AloeveraDrink innan jag åkte hem till familjen.
Mammalyx
Byggt en mur
Jag har njutit till fullo av att vara hemma med båda Skruttisarna i två dagar nu. Maya har haft lite feber och ont i huvudet, så hon fick stanna hemma från förskolan. Det har varit så fina dagar fyllda med mys, lugn och närvaro. Skönt att ha Maya hemma och få pyssla om henne lite extra.
Här är bilder från i eftermiddag då hon byggde sig en koja, kröp in och somnade. För att skydda sig från rivningsbenägna lillasystern så hade hon byggt en smart mur.
