Personligt

Donation

Idag gick jag till banken och förde över vår donation till Universal Peace Center, Lachipur, Indien. Jag är så tacksam till er alla som bidrog till att vi kunde skänka 21 000 kr till Umasankar och hans välgörenhetsprojekt. Jag vet att pengarna kommer i rätta händer och till väl användning. Tack alla, det är så vackert att ni ville vara med och ge.

The secret of living is giving.

 

The guru

Sunyoga och Umasankar sjunger i mitt hjärta.

You feel it within, the guru is within. You have all the knowledge in there, säger Umsankar.

Han berättar inspirerande om sitt liv och hur han lärt sig att följa och lyssna till ´the divine´inom sig. Han berättar om alla fördelar med att göra Sunyoga och om hur SunyogaMeditation renar oss, för det är när vi renar oss från negativa tankar och ohälosamt leverne som vi gör det möjligt att fylla oss med det gudomliga. Ju renare vi blir desto närmare upplysning är vi. Men vi behöver utöva vår Sunyoga och våra meditationer med kärlek och utan förväntning. Släppa taget och ge oss hän.

Den här helgen har jag gett mig hän, jag har släppt taget trots att jag varit arrangör och istället litat till att allt är som det ska och att allt kommer till oss. Och det har det verkligen gjort. Umasankar är vår gäst, han är vår lärare, men sanningen är den att vi alla varit lärare i helgen, vi har lärt från varandra. Vi har alla låtit det gudomliga inom oss belysa och fylla rummet. Vi är alla lärare, vi är alla elever, livet är vår gudomliga skola. Och människorna runt omkring är alla våra bröder och systrar, vi lever i en enda stor gudomlig familj.

Jag vill tacka alla som varit med mig i helgen, vänner från norr, vän från Indien och vänner intill. Jag vill tacka er alla som var med i tanke & hjärta, er kärlek värmde oss så gott. Jag vill tacka Maud som skänkte den otroligt kraftfulla kristallen från norra Sverige, hon skänkte den som en gåva från oss i gruppen att ge till Umasankar. Nu färdas den med vår broder till Universal Peacecenter i Lachipur.

Namaste

 

Bad i Siljan

Efter Sunyogis bad i lördags där han flöt omkring och njöt bestämde jag & Ylva oss för att göra detsamma, ta ett dopp. Vi möttes upp i gryningen och såg den vackra Siljan ligga alldeles stilla i ett rosa skimmer. Ylva svassade i som en vacker älva, simmade lugnt och gled upp i fullkomlig harmoni. Själv plumsade jag i från bryggan, tjöt som en… och skrämde troligtvis upp halva Stiftsgården. Mitt skrik ekade länge över bygden.

Jag kände mig krispig och sprakande. Och som Ylva sa; det är skönt att känna livet i sig.

  

 

Solig Sunyogadag

Nu stupar jag i säng efter en magisk dag fylld med annorlunda och energifyllda aktiviteter. Vi har sett Sunyogi bada i iskalla Siljan innan han sjöng för oss på bryggan. Vi har tagit emot energiöverföringen från ovan och mediterat till solljuset, vi har skrattat mycket och även fällt någon tår. Kramat varandra och möts i våra hjärtan. Vi (iallafall jag) har känt förvirring, fördjupning, förstånd och oförstånd, men mest av allt har jag varit fylld med närvaro och massor massor av tacksamhet.

 

Lutar mig tillbaks

Det är precis så magiskt och underbart som jag hade hoppats. Jag tassar runt här och ler inombords, allt har fallit på plats. Det är 13 deltagare på kursen med mig och Umsankar inräknat, och jag känner sådan värme och tacksamhet att just alla dessa människor har valt att komma hit och som många sa idag på under presentationen att det har känt sig kallade hit, de förstår inte riktigt varför de är här, de bara visste att de skulle vara med.

Och nu när jag själv tänker efter (så dags att tänka efter nu, tänker jag nu), så har jag själv massa minnesluckor hur den här processen har gått till, från att jag bjudit hit honom  (kan faktiskt inte minnas när jag gjorde det), till att information gått ut, kursdeltagare kommit till och jag stod på Arlanda för att ta emot honom igår. Allt detta har (som tur var) övergått mitt förstånd och bara blivit till. Det är en känsla jag har när jag är i kontakt med Solen att allt är omhändertaget, jag behöver bara luta mig tillbaks och njuta av resan.

 

Sunyogi har anlänt

Som två småflickor med mycket pirr i magen stod vi där vid ankomsthallen och väntade på Sunyogi Umasankar. Jag höll på att svimma av nervositet och vet inte hur många gånger idag jag känt tacksamhet inom mig över att Christina följde med till Arlanda för att hämta honom.

När han sen uppenbarade sig framför mig i sitt vita skynke och med sitt varma leende hann jag tänka ’Hjälp, hur gick det här till, hur lyckades jag med detta’?! Samtidigt som det övergår mitt förstånd hur jag kommer mig för att bjuda honom till Sverige och anordna denna kurs så är det så fridfullt och stilla i mitt hjärta, det är rätt.

Med lite depåstopp hemma i vid Kråkslottet och familjen så åkte vi upp till den magiska Siljan som välkomnade oss med all sin skönhet. Jag har landat, jag slappnar av, jag har följt mitt hjärta och min intuition och allt faller på plats. Allt är som det ska.

 

Nu är han på väg

Nu börjar det verkligen att dra ihop sig, Umasankar ringde från Calcutta på förmiddagen och jag fylldes av ljuva minnen när jag hörde ’kaoset’ runt omkring honom, Indien är en del i mitt hjärta. Han ringde för att fråga om det är någon inresekostnad (typ) när han kommer till Sverige, han lever ju väldigt enkelt och är en fattig man, nästan som en munk. Jag ringde iallafall en resebyrå och fick besked att det inte är någon sådan kostnad.

Jag förde in samtalet på Sverige och vårt väder och det var som jag befarade, han kommer endast iklädd i sitt ’skynke’, som jag förstod honom nu så har han inga andra kläder än  ’skynket’ på sig eller med sig. Och jag berättade att det minsann kan vara kallt här den här årstiden, men då sa han att det går nog bra, han har ju varit vid Himalaya.

Min kära vän Christina har för säkerhetsskull packat ned lite reservkläder åt honom, hon kommer till min stora lycka följa med mig till Arlanda imorgon och hämta honom.

Känner på mig att det här blir en helg att minnas.

 

 

Rosett

Ännu en härlig stund med prinsessan vid Hyttornas Hästgård. Jag är så tacksam att vi funnit den här aktiviteten tillsammans, när vi åker ut till hästarna varje tisdag. Det är så fint att vara nära henne och hästen, att få dela den här stunden och en hel timme lyssna till hennes funderingar om hästar, ridning och livet.

Och det är något väldigt fint att vara nära djur och lära barn att respektera dem och behandla dem på ett ödmjukt sätt. Hästen vi fick idag hette Tjabo och var helt ljuvlig, så himla söt. En liten pluttig Shettis med  rar och go energi.

Idag fick barnen rida bana med hinder, över, under, mellan, igenom… och när de klarat banan fick de en prisrosett, Mayas första.

 

Närvaro någon annanstans

Mina blogg inlägg kommer att vara lite sporadiska den här veckan, det är mycket som behöver ordnas med Umasankars besök, slutruschen på bygget och annat som är på gång i vårt liv (berättar inom kort). Jag återkommer givetvis när tid tillåter det och hoppas ni alla har överseende om det blir lite si så där med min närvaro här på bloggen. Om jag inte bloggar så aktiv under Sunyogi Umasankars besök så lovar jag att berätta ’allt’ efteråt.

På torsdag åker jag till Arlanda och hämtar upp honom, vi beger oss dirket upp till Rättvik och Siljan, för att inleda Sunyogakursen på fredag kl 11.00. Kursen håller på tills söndag kl 14.00, efter det åker vi till Borlänge, för att kl 18.30 vara i min Yogastudio för ”Talk & Meditation”. På måndag skjutsar jag honom tillbaka till Arlanda.

 

 

Denise Rudberg

Börjar morgonen med att tassa upp tidigt och dyka in i Passion for Business, en tidning som oftast inspirerar mig och i detta nummer har de till min lycka en lång intervju med Denise Rudberg.

Det är alltid härligt att läsa om andras framgång och skrivarglädje, för innerst inne vet jag att kan hon kan jag. Jag säger inte att jag kan skriva det hon skriver, men jag är helt säker på att kan andra skriva böcker så kan även jag. Och har jag sen insikten att inspireras av det andra författare delar med sig av och lyssna djupt och innerligt på rösten där inne så är allt möjligt.

”Hemligheten bakom min framgång har varit att jag vägrat lyssna på omgivningens oro, och litat till mitt eget driv”

”Tillåt dig inte att tvivla”

Denise Rudberg

 

Sök innehåll