Personligt
Jag hoppar
Nu släpper jag taget och hoppar!
Jag hoppar rätt ut i det okända. Fast egentligen så hoppar jag till något välbekant i hjärtat, något tryggt och hemkärt. Även om det är okänt och osynligt ännu för ögat så hoppar jag faktiskt med tillit, hjärtat guidar mig rätt, det vet jag!
Denna vecka arbetar jag min sista dag som Centrumledare för Falan Galleria. Jag har valt att gå vidare och avslutar mitt uppdrag. Det var ett tufft beslut då, det har växt fram under en längre tid, men nu känns det skönt att få avsluta och gå vidare.
Människor frågar mig vad jag ska göra härnäst och jag har inget förväntat svar. Mitt hjärta vill Skriva och Yoga, svarar jag.
Bestämde mig här om dagen att även säga upp min coachingmottagning i Falun. Jag talade med min hyresvärd och vi beslutade att juni blir min sista månad. Och redan idag mötte jag en kvinna som skulle flytta in granne med mig. Hon hade bestämt sig för att hyra rummet intill, men när hon såg mitt rum sa hon direkt, ”det här rummet vill jag ha istället, det är perfekt”. Och vips har vi beslutat att jag flyttar ur i helgen eftersom hon börjar på onsdag.
Det smärtade mig i någon timme innan jag valde att säga ja, ska jag erkänna. Mitt ego slog till och jag blev egenkär, kände att jag inte var redo att lämna det ljuva rummet till någon annan. Fast jag kände också direkt att hon är rätt, givetvis är det hon som skall förvalta de underbara energierna framöver!
Jag måste våga släppa taget och hoppa med båda benen, hur ska jag annars lyckas komma dit mitt hjärta vill gå.
En spännande framtid ligger för mig – en tid med skrivande, yoga och mer tid till mina barn.
Hörde Hackspetten under min promenad idag:
Ha mod att gå vidare. Bryt med ditt gamla liv. Din gåva är livskvalité.
Djurens Språk – Solöga
Känslofylld skoldag
Jag är rörd till tårar som jag döljer väl, jag sväljer och ler. Låtsas som jag bara har en vanlig glad dag.
Det som får mig överväldigad av känslor är när vi går hand i hand på skolgården jag och Oscar. Stoltheten att han är min son och glädjen att just han är så stolt över mig att han vill gå och hålla min hand bland sina kompisar. Vetskapen om att detta inte varar förevigt får mig att vibrera av nuet. Livrädd att nuet skall försvinna och att jag skall missa något, om än en bråkdels sekund. Jag kippar efter luft som om jag skulle andas för djupt och ljudligt kanske magin spricker och han släpper taget om min hand, blänger på mig, fnyser och springer iväg.
Men det händer inte. Han ser på mig med sina snälla varma ögon. Han står och håller mina skor och min kofta när vi ska ut på rast. Han följer mig tätt intill när jag skall sortera disken efter mig i matsalen. Han vinkar glatt till mig när han spelar fotboll med sina vänner. Han vinkar igen och igen. Jag får värma honom när han fryser, ta honom tätt intill och stryka om hans axlar.
Det är sådana är stunder Snigelmamman fångar. Det är sådana här stunder jag ber till mitt högre jag att skapa fler av.
Mammalycka
Brandlarm
Barnen hade precis sussat in efter en myskväll med programmet Talang, då vi flyger upp ur soffan av ett larm som ringer för fullt i Kråkslottet. Det är brandlarmet som utlöst och ringer ekande högt inne och än värre ute, på fasaden sitter världens bauta-klocka och tjuter över hela Forssa och Hushagen (känns det som). Larmklockan inne sitter alldeles utanför barnens rum, vi försöker få bort det värsta ljudet med en stickad kofta medans vi ringer alla möjliga nummer till SoS, Brage (det är ju deras gamla kansli vi bor i), hyresvärden, larmtjänst…. you name it! Barnen sover så sött…. oroväckande sött, man vill ju liksom att ens barn skall vakna av ett brandlarm!
Bragekillarna som bor i huset intill samlas på gården. En annan kille, en ungdomsledare kommer till undsättning och har nyckel till hela Kråkslottet förutom till skåpet där man slår av brandlarmet.
Vi lyckas till och med få på inbrottslarmet tillsammans med brandlarmet ett tag…. iiiiiiiiiiooooo mina öron! Men det kan vi i allafall stänga av. ”The kids are still sleeping”
Inte helt lätt att finna numret till Räddningstjänsten på jourtid, när det inte är skarpt läge och de inte har en riktig utryckning att åka på, för där går SoS bet med sin hjälp. Men till slut med telefonsamtal till ’kontakter’ ser vi en stor bil komma åkandes mot gården och två trevliga herrar i uniform kliver ur. Det har nu gått ca 30 minuter. Sekunden senare faller åter Utanfors in i nattens tystnad. Vi andas ut. Vilken lättnad. Vilken räddning. Vilken kväll!
Antagen!
Jipiiiiiiiiii Jag är antagen till Brunnsvik Ord, skrivarlinjen på Brunnsvik Folkhögskola som startar i höst! Var på intervju idag hos ansvarige läraren Sofie Wiklund och hon kunde ge mig det glädjande beskedet efter att vi hunnit tala en stund. Jag fick tårar i ögonen av lycka, kroppen blev alldeles tung och mitt hjärta nynnar fortfarande – det är något magiskt för mig med skrivandet, min kropp visar det tydligt, min själ sjunger och universum öppnar verkligen alla dörrar och visar mig vägen.
Jag är sååååå tacksam!
Dalarnas Författarförbund
Överlämnandet har skett idag. I skogarna utanför Säter besökte jag den fd ordförande Irene Reenberg och fick ta del av hennes gedigna arbete, ett arbete som nu läggs över i mina armar, ett uppdrag att förvalta väl. Jag fick med mig en hel koffert full med pärmar och böcker och så givetvis ordförande klubban. På lördag håller jag i mitt första styrelsemöte.
Boenderapport
De fem första kvällarna i Kråkslottet var vi utan teve och nu först har vi lyckats få igång tvättmaskinen. Elektrikern som kom idag för att koppla strömmen till tvättmaskinen började genast prata om filmen Drömkåken när han kom in… hm, undrar varför?
Oscar trivs som fisken, han gick själv över till Vallen idag och bad någon i Brage om hjälp att pumpa sin fotboll. Och så vågade han sig på att snacka med en annan Bragespelare här på gården och sprang sen över för att se Dalkurd träna. Han är annars lite försynt så det är verkligen härligt att se han ta för sig mer av livet.
Maken skickade glädjande sms idag om att vi skall åka på Hotellmys i oktober. Visade sig sen att vi har lite olika syn på ”mys”, han har nämligen köpt familjen biljetter till fotbollsmatchen Sverige-Holland.
Även om allt inte ter sig som jag förväntat är jag just nu väldigt duktig på att ta emot livet som det är och tacka för det jag har. Jag tackar varje dag för boendet i Kråkslottet och de ambitiösa snickarna som bygger om vårt hem.
’Livet vill mig väl’
Nyklippt gräs
Doften av nyklippt gräs slog emot mig när jag lämnade på dagis imorse och jag kan bli alldeles euforisk när jag ser en sopmaskin som städar upp de sista spåren av vintern – jag älskar våren! Varje promenad njuter jag av fågelsång och doft av hägg, att sen solen lyser för fullt gör ju inte upplevelsen mindre – jag har bestämt mig för att njuta det mesta jag någonsin gjort den här våren och sommaren. Jag har bestämt mig för att vara maximalt närvarande och ta in allt med kärlek!
Som tur är blir det ju alltid som man tänker….
För medans jag sitter och skriver får jag uppleva hur snöar det ner vackra små blommor från trädet ovan… bara det!
Våren är fin! Livet är gott!
Camilla Läckberg
”Kan hon, så kan väl jag” är ord som klingar i mitt inre efter skrivarkursen med Maria Bergström. Hon säger att hon tänkt så ofta, bla när hon nyss gett sig in på ett ny genre i sin författarkarriär och skrivit sin första deckare.
Jag har manus i min dator till mina kommande barnböcker och inspireras gärna av Camilla Läckberg som nyligen väldigt framgångsrikt lanserat sin första barnbok om Super-Charlie. Läs hennes framgångsrecept på Resume.se
Kan hon – kan jag!
Kultursidorna
Reportaget om mig som ny ordförande i Dalarnas Författarförbund var i dagens Borlänge Tidning (DT ). Det var nu två veckor sedan Jens Runnberg Kulturredaktör på Dalarnas Tidningar intervjuade mig.
Skrivarkurs med Maria Bergström
Kylan när hon gjorde entré fick håren att resa sig på armarna. Hela ansamlingen hade redan väntat några minuter och salen var full av spänning….
Var inledningen till den text jag skrev idag när jag var på Skrivarkurs i Tällberg. Det var framgångsrika författaren Maria Bergström som inspirerade oss när hon berättade om vägen till sitt skrivande och givmilt delade med sig av alla sina tips. ”Vi ska dela med oss av idéer och kontakter och det vi har” berättade hon – The secret of living is giving, tänkte jag.
Dagen fylldes med skratt och visdom. Och jag känner mig påfylld, inspirerad och motiverad. Och faktiskt fullt redo att anta rådet från en vän på Facebook: FATTA pennan.
Maria Bergström i svart och turkost.
Den givande dagen har vi min vän Malin att tacka för, det är hennes företag Oddminds som arrangerat kursen på vackra Tällbergsgården.