Personligt
Tänd lyset
Har försökt att ladda ner härliga inspirerande videoklipp med Lilou Mace men utan att lyckats. Jag har nu setat vid datorn i över en timme, nätet är så segt, så segt. Jag ger upp. Det är tydligen inte meningen att jag ska inspirera med hennes klipp till er idag.
Och så sover jag bäst om jag undviker nätet någon timme innan sängdags. Och eftersom jag allra helst lägger mig vid 22.00 så börjar det bli dags att slå av datorn för kvällen. De kvällar jag sitter vid datorn för sent och mer eller mindre går direkt till sängen, många av dom kvällarna får jag svårt att somna. Jag kan känna oro eller stress. Så jag lyssnar ödmjukt till min kropp.
För mig är det viktigt att hitta min egen väg. Finna ut vad min kropp mår allra bäst av. Och bästa sättet är såklart att lyssna inåt och få svaren från sig själv. Men många gånger så inspireras jag av att lyssna till andra, lära av deras inre växt och process. Jag tror det är viktigt att vi vågar vara sanna och möta varandra. I mötet läks själar. I mötet med sig själv, men också i mötet med andra.
Jag bad här om dagen en vän att våga vara sann och öppen mot mig. Ibland gör sanningen ont. Jag ser det som om jag famlar i mörkret och inte hittar ljuset, då kan det vara så kärleksfullt av en vän att våga tända lyset åt mig. Visst, har man gått i mörkret ett tag så gör oftast det där starka ljuset väldigt ont i ögonen. Men när jag ser, så slipper jag snubbla och fumla. När jag ser kan jag acceptera det jag inte kan förändra och framför allt jag be om mod att förändra det jag kan.
Fiskögon
Som ett led i min arbetsplanering dvs balansering så har jag nu återhämtningsdagar inplanerade och även mer tid till barnen. Mitt mål är att finna bättre balans mellan arbete – familj – egen tid. Jag känner att balans är det jag behöver.
Så idag hade jag planerat en eftermiddag med barnen. Jag hämtade dom kl 14.00. Vanliga dagar hämtar Nogge dom kl 16.00 och jag kommer oftast hem vid 17.00/18.00.
Och det var en ljuvlig eftermiddag för mig. Bara att vara hemma. Få vara med barnen. Laga middagen. Andas.
Till middag ville jag göra fisk. Och Maya protesterade direkt och efter förhandling köpte jag fiskpinnar till henne. Lax till mig och Nogge. Oscar däremot ville absolut ha en fisk med ögon, en riktig fisk som han uttrycker det.
För 2 år sedan var vi till Sicilien på semester och på en restaurang där åt Oscar fisk, och fick in en hel orensad fisk på tallriken. Han mumsade och åt. Och efter den måltiden är han helt övertygad om att fisk det är en sån med ögon och fjäll kvar. Vanliga laxkotletter och ett paket torsk är något helt annat!
Så vid fiskdisken på Ica pekar han mot en Regnbåge och säger, den vill jag äta idag! Där brister mina matlagningskunskaper men efter råd från killen i disken så åker vi hemåt och tillreder den.
Och Oscar mumsar och äter upp hela!
Min arbetsdag
För några veckor sedan skrev jag på bloggen om hur fullspäckat mitt schema var och hur det började påverka mig och få mig att känna stress. Viktiga val jag då gjorde var att säga nej till vissa åtaganden, minska antalet coachingklienter jag tar emot och så gjorde jag något viktigt för mig, jag planerade mitt arbete hela året ut och la in halv och heldagar med återhämtning och skrivande.
Min förmiddag idag var en sådan inplanerad återhämtningsdag. Och den har jag tillbringat med mig själv hemma och även tagit en skön promenad runt älven. Tog med bröd och skulle mata änderna. Men det vara bara en and som kom. Den blev mätt kan jag lova.
Vid lunch börjar min arbetsdag med Yoga och sen vidare till ett förvaltningsmöte på Diös.
… lite tankar
Balansen börjar infinna sig i mitt liv igen. Just idag, just nu känner jag mig så otroligt nöjd med livet jag lever och människorna jag har runt omkring mig. Jag är tillfreds med min arbetsdag. Jag är tillfreds med människorna jag möter. Jag har balans. Min kropp har energi och ork. Mina tankar är ljusa och sunda. Jag känner mig alldeles nöjd med det jag upplever precis just nu och jag känner hopp och glädje inför framtiden.
Det är något speciellt av att ge. Och jag har förmånen att ge till andra så gott som varje dag. Jag ger av min tid. Jag lyssnar. Jag är delaktig. Jag är medmänniska i många människors processer via mitt jobb som coach. Och det ger mig så otroligt mycket att ge – det ger tillbaka.
The secret of living is giving
Skillnaden nu mot förr är att jag nu ger mig själv först. Jag ser till att jag mår bra innan jag hjälper andra att må bra. Jag sätter på mig själv syrgasmasken först, eftersom jag vet att det är enda sättet att jag kan hjälpa någon annan med sin mask.
Som min Yogalärare sa; En som drunknar kan inte rädda en annan som drunknar. Men om du tar dig upp på land och därifrån kastar ut livbojen, då kan du rädda liv.
Jag tror verkligen att livets mening är att vara till för varandra. Ge och stötta. Våga möta. Våga vara nära. Och vägen dit för mig har varit att vara där för mig själv, ge mig själv, ge stöd åt mig, våga möta mig, våga vara nära mig. För det är just då jag kan vara sann och vara där för dig.
Meditativ promenad
Jag älskar att promenera. Det är den bästa motionen för mig. Jag upplever ofta mina ensamma promenader som meditation. Igår eftermiddag gick jag en promenad vid älven. Nogge gjorde middagen medans jag gick iväg, och tanken var att jag skulle vara tillbaka inom en timme.
Utan telefon och klocka, men med kameran i högsta hugg begav jag mig iväg. Och där någonstans försvann tid och rum. Det är det jag upplever som meditation. Jag fotade. Jag upplevde. Jag var närvarande med naturen. Jag var närvarande med djuren. Jag var närvarande med mig själv.
Jag stannade upp länge vid vattnet och iakttog Änderna. Jag satte mig på en bänk och mötte solen, gjorde min Sunyoga. När jag väl kom hem stod middagen uppdukad fint på bordet, men de andra hade redan ätit, jag hade varit ute på min promenad i en och halvtimme.
Förr skulle jag blivit ångerfull och skamsen. Känt att jag gjort fel. Men alla var mätta och belåtna. Maten var fortfarande lite varm. Och jag mådde bra i både kropp och själ. Jag insåg att alla mår bra. Och jag hade gett mig själv en otroligt fin stund och upplevelse. Så jag vände tanken och gick in i tacksamhet istället.
Magisk kväll
Varje år arrangerar Kjell-Åke Ljuskvällar i Bäsna Handelsträdgård. Varje år tänker jag att jag ska gå. Varje år slutar med att jag inte varit där. Varje år ångrar jag mig. Och nu först inser jag vad jag missat.
I torsdagskväll åkte jag dit med vännerna Gunilla & Christina. Vi strosade upp i trädgården i mörkret. Endast lyktor och facklor lyste upp höstmörkret. Massor av ljus. Otroligt mycket människor. Och så den mäktiga tystnaden som släppte fram musiken och sången. Magiskt!
Min vän Gunilla Gartzy sjöng så vackert och där var också en kör och andra musiker. Musik, sång, dikt och eldshow skapade stämning. Och stämningen infann sig verkligen. Jag stod lutad mot ett träd och hela tiden fladdrade en vacker vit fjäril intill. Min kropp ryste av välbehag. För mig var det en andlig kväll och jag hoppas känslan sitter kvar länge, länge.
Och jag ger mig själv ett MåBra-Löfte, att varje år njuta av Ljuskvällen i Bäsna.
Mayas Disco
Oscar är på MiniDisco på Fritidsgården. Vår lilla festfixare här hemma har ordnat eget Disco åt oss. Hon har dekorerat med ljus och kastanjer på en bricka, hängt upp discokulan, laddat med snacks och givetvis poppar DiscoMusik i högtalarna. Ballongerna välkomnar i entrén och sen är det bara att inta dansgolvet.
Mammalycka
Kreativ process
Dagarna i skolan i Leksand sätter igång kraftfulla processer i mitt inre. Som tur är så är vi bara i skolan var 4:e vecka, däremellan är det hemstudier. Jag säger tur, trots att jag njuter av så gott som varje minut i skolan. Klasskamraterna är helt underbara, lärarna otroligt kunniga och inspirerande inom sitt område och kreativiteten sprudlar. Det är just det som gör att var 4:e vecka är lagom för mig. Det är så intensivt och övningarna berör så djupt. Ibland djupt och omedvetet. Det känns i huvudet där tankar och förvirring råder. Det känns i kroppen som är helt slut. Och det känns i känslorna som berörs.
Vi utvecklar vår affärsidé. Vi brainstromar nya affärsidéer. Vi ger feedback. Vi tar emot feedback. Vi reviderar vår affärsidé. Den växer, den fördjupas, den ändras, den formas. Det är som ett vildvuxet växthus som frodas. Vi gödslar och vattnar i solens sken.
Det är en process som växer ur vårt inre. Vi låter den växa. Och senare kommer vi tryggt att beskära, rensa upp och så småningom skörda frukten av vår kreativitet. Och det vi söker i vår process och hoppas finna inne i frukten är kärnan.
Just nu njuter jag av det vildvuxna växthuset!
Insikt
Blev inspirerad av en föreläsare på skolan igår. Hon berättade om en arbetsgivare hon haft för många år sedan som sagt till henne;
Det du får ut utav ett jobb är inte det viktigaste,
utan vem du blir av att göra det.
När hon sa det så hände det något i mig. Allt stannade upp och jag kippade nästan efter andan. Där fann jag en viktig nyckel i mitt företagande och valen jag står inför. Att välja utifrån vem jag blir av att göra det.
Nu förändras allt. Jag känner det. Det här året, fram till sommaren kommer det hända stora förändringar i mitt liv och i mitt företagande. Jag finner de nycklar och verktyg jag behöver. Jag ser tydligare stjärnorna jag tar sikte på. Och nu ber jag till mitt högre jag att jag ska finna mod och släppa land ur sikte och segla ut.
Hantverk
En underbar klasskamrat till mig som heter Linda är Bokbindare. Linda har redan gjort starkt intryck på mig med sin varma personlighet och humor. Och det var med glädje jag beställde en skrivbok ifrån henne. Jag gav henne friheten att göra boken som hon själv ville, trygg i att hon skulle göra en bok som passar mig.
Och det var med glädje jag öppnade det fint inslagna paketet och fann boken … lycklig över att hon prickat mer rätt än hon kunnat ana!
Besök gärna hennes butik i Djura eller kika in här.
