Personligt
Yoga
Tacksam över att jag idag får börja dagen med DynamicMeditation och avsluta den med Yoga!
Jordkontakt här & nu
Indien
Dagarna går och resan närmar sig. Om 16 dagar är det avfärd mot Calcutta. Den värsta nervositeten har lagt sig, iallafall för stunden. Nu är mitt största bekymmer om vi hinner få Visum tills dess. På onsdag åker jag till Stockholm och träffar Henric som skall filma dokumentären. Och så går vi tillsammans och ansöker om Visum. Sen är det väl bara att hålla tummarna.
Henric och jag känner ju inte varandra alls, visste inte ens om varandra för 1,5 vecka sedan och nu skall vi göra denna strapats ihop – tänk vad livet för en bara man vågar släppa taget och följa med.
Jag är så tacksam för att Tidningen FalunBorlänge vill låta mig skriva om min resa, dom kommer lägga in en text innan resan och sen följa mina dagboksanteckningar under resan och dessa publiceras i julinumret.
Även det härliga teamet på Centralen RadioDalarna vill följa mitt äventyr och på tisdag (8 juni) kl 10.00 skall jag vara i radiostudion och berätta om resan.
Jag är så tacksam och lycklig!
Modevisning
Jag och barnen på Falan Gallerias modevisning idag och det märkets en viss skillnad på barnens intresse…
Frågade barnen när vi åkte in till Falun vad dom behövde göra om jag skulle prata med någon på jobbet. (Jobbar med marknadsföring av gallerian) Vara tysta, sa dom i kör. Då får vi vänta med att säga det vi vill, sa Maya. Sen när det är vår tur och om vi glömt bort vad vi skulle säga, då får vi tänka.
Dom här små ger mig så mycket glädje, skratt och eftertanke varje dag – den bästa utvecklingen i mitt liv är mina barn.
Förresten, jag tyckte Maya´s val av lördagsgodis var lite charmigt …..
Som mamma
Helt oförberedd är jag när Oscar bestämmer sig att med kort varsel gå på sitt första minidisco. Hjälp, tänker jag fast jag ler emot honom och säger att det kommer bli jätteskoj! Snabbt hem från lekparken för att fylla på energiförrådet och duscha. Stilig i pikétröja och stylad i håret åker han iväg med en kompis mot fritidsgården.
Själv står jag kvar och vinkar med en klump i magen. Vemodig känsla. Han är så stor som 6 år och får gå på minidisco, men ändå är han min lilla myskille som känns så så liten.
Jag och Maya cyklar iväg för att handla hem lite gott till fredagsmys. Nästan utan att jag märker det styr jag cykeln mot fritidsgården. Va ska vi göra här säger Maya? Vi ska bara kika in en snabbis och se om Oscar behöver mer pengar, säger jag urskuldande. Och så tassar vi in bland alla 6-åringar och försöker smälta in…
Och jag inser att jag blivit som min mamma! Det började lite väl tidigt beteendet bara, jag var inte förberedd.
När jag var i yngre tonåren och några år upp, så kom alltid och då menar jag alltid, min mamma och kikade hur jag hade det. Hon cyklade alltid in på skolgården där vi ”tuffingar” hängde, hon tassade in på fester och hon var även på disco en gång. Hon var helt oskyldig, hon ställde aldrig till nå besvär, hon hejade bara lite glatt på oss alla och försäkrade sig om att det var någorlunda lugnt och sen cyklade hon hem igen. Alla mina vänner tyckte det var skoj när hon kom. Själv skämdes jag givetvis.
Fast innerst inne så var det faktiskt ganska mysigt när hon kom, det kändes tryggt och kärleksfullt. Och nu inser jag att jag blivit som min mor.
Älskar dig mamma!
Alla läsare
Mötte en av er som läser min blogg på stan idag. Vi småpratade lite och jag skulle vidare till jobbet. Vi har kvällsöppet i gallerian ikväll, sa jag. Men du kommer väl blogga? frågar hon lite oroligt. Jag väntade hela dagen igår att du skulle blogga.
Ohhh, vad glad jag blev för det samtalet! Vad glad jag är att just du är in och läser min blogg. Det gläder mig så och gör mig så tacksam att jag får dela med mig och förhoppningsvis inspirerar er emellanåt.
Tack alla goa läsare! //Kram
Hälsocheck
Kan inte påstå att jag mår alldeles prima just nu i livet. Under flera år har jag jobbat med min personliga inre växt, men denna vår har det verkligen tagit fart. Känns som hela våren har varit en enda lång transformation. Och som tur är har jag ett grundtillstånd med positivt tänkande som stöttar upp mig, jag vet att transformationen/förändringen är nödvändig men det tar minsann på mina krafter.
Känner mig till och från lite urlakad och otroligt trött. Skulle kunna somna på en parkbänk mitt i stan känns det som. Jag tror inte det är många som märker när jag mår dåligt, jag har till synes väldigt mycket energi och nära till skratt och leende, så under många år har jag även fintat mig själv när jag sett mig i spegeln. Men nu funkar inte det nå längre, nu vill jag inte att det ska funka nå längre. Nu vill jag inte längre gå på reservbatterier. Nu vill jag komma i kontakt med den äkta sann energikällan inom mig.
Så transformationen är nödvändig – jag har till och med bett om den.
Idag ringer jag till en kvinna i Norge och får tag på gröna näringsgivande produkter, inget olagligt skall tilläggas, bara massa nyttigheter som min kropp suktar efter. Min kropp har gått över till annan kost. Det började förra veckan när jag bestämde mig för att åka till Indien. Då var det som om kroppen kodade om sig och ville ha annat. Jag äter allt mindre, äter mindre portioner och mer sällan. Jag känner ett flöde i kroppen som det var länge sedan jag kände. Kanske jag aldrig har känt det om jag tänker efter. Så det känns verkligen som kroppen är redo att ta emot ”grönskan” och näringen. Och så tänkte jag att det kan vara bra att ha med lite hälsokostprodukter på resan, jag äter inte gluten så det kanske blir ett enkelt komplement.
Den här Indienresan betyder så mycket för mig, det känner jag i själen och i kroppen. Mentalt har jag inte riktigt full koll, men det får jag förhoppningsvis efteråt. Det ska bli underbart att få lära sig Sunyoga och lyssna till ”guruns” visdom och det ska bli otroligt skönt att få ta emot solens energi – jag längtar!
Sommarkväll
Fylld kalender har det varit idag, från morgon till kväll. Glad och tacksam att sådan här dagar är allt mer sällan, förut hade jag många fullproppade dagar i agendan varje vecka.
Känner mig energifylld och upplyft! Höjdpunkter idag var när Maya hade sånguppvisning på dagis och när jag åkte hem från en föreläsning i Aspeboda och stannade till i Ornäs och njöt av försommarkvällen.
… svensk sommar är på ingång och jag älskar det!
Maya fikar efter sångprestation, storebror har fotbollsträning
21.30 vid Ornäs Båthamn – magiskt
Solöga
Åker en annan väg hem och stannar till vid Runn ….
…. finner stillhet och tystnad
Det är viktigt att våga vara först.
Mod får du genom att lära känna dig själv och din kraft.
Din gåva är framåtanda.
Fiskmås -Djurens Språk
Mellan hägg…
Dom här dagarna på året är dom jag gillar allra mest. Dagarna mellan Hägg och Syren är helt ljuvliga tycker jag. Dofter som berör mig djupt in i själen. Jag gör allt för att ta till vara dagarna och vara ute och njuta av naturen.
Begrundar
Två gånger nu på sista veckan har jag skrivit Förslutna – när jag skulle skriva förflutna. Och det jag fann i mitt inre igår under transformationgame var både förflutet och förslutet. Nu är det inte förslutet nå längre. Idag stannar och betraktar vad det är jag känner. Och jag känner mycket. Min kropp är i obalans. Mina känslor är i turbulens. Och jag bara tar emot och är. Och det känns så bra. Jag gör ingenting – jag betraktar.
Idag fick jag lov och ställa in en Seans som jag skulle hållt ikväll. Min hjärna och mina gamla värderingar påminner mig högt och tydligt om att så gör man minsann inte. Dom säger: Man ställer inte in ett arbete med så kort varsel. Och man ställer inte in ett arbete på dom grunderna. Nu gör du rätt för dig. Nu gör du det du åtagit dig.
Jag gillar inte att ställa in åtaganden. Men jag förmår inte göra mitt åtagande idag. Jag behöver acceptera det jag är i. Och samtidigt blir jag så lycklig när jag även kan begrunda dessa tankar och värderingar. Jag begrundar dom. Låter dom ebba ut och tystna till slut.
Idag väljer jag att möta det jag skall möta och jag möter det med en begrundande blick, utan att förändra, utan att trösta eller plåstra om, utan att förklara – jag bara är!