Personligt
Hel-ande
För mig handlar det jag eftersträvar att finna hel-ande. Hel-ande kom utifrån ordet helande som jag tänkte på när det gällde healing eller läkning. När jag läks så är det för mig att återslutas med min ande (själ). Och på så sätt kopplar jag mina obalanser såsom rädsla, blockering, smärta, lidande som en brist på ande (själ) i mitt synsätt, mitt varande, mitt levande. Lev-ande.
Jag kan jaga mina obalanser och tillkortakommanden i all evighet om jag orkar, och inte kommer jag bli lyckligare av det. Jag kan också välja att se dem, acceptera dem och fortsätta fylla på med ljus. Göra mig hel igen. För när anden (själen) ser så är antigen obalanserna borta och/eller tillfullo älskade – som en naturlig och älskad del av mig.
Det är oavsett inte upp till mig (sinnet) att avgöra, det kommer av sig själv – naturligt – när jag släpper in mer ande (själ, ljus, kärlek) i mitt liv igen.
Och jag tror det är det vi alla längtar efter, att finna oss själva helt och fullt. Och för mig är vägen dit via själen, där finns allt jag längtar efter. Där finns jag.
It’s in giving
Kunde inte hålla mig, det fick bli ännu ett smycke ifrån den makalöst vackra butiken Själs Kärlek, jag beställde ett armband med texten
It´s in giving that we receive
Känns fint att bära budskapet med mig och påminnas om att det handlar om att ge. Ställa mig frågan, vad har jag att ge just nu i den här stunden.
Här och nu vill jag ge mitt tack till Saga och Wilma för den fina mailkorrespondensen och den otroligt berörande och fina försändelsen – en gåva att öppna. Tack.
Min grej
Under ett samtal idag blev jag påmind om hur lyckligt lottad jag är som funnit yogan. Hon jag pratade med önskade att hon också fann ”sin grej” så som jag gjort med Yogan. Hon sökte fortfarande över vad som fick hennes passion att tändas.
Och jag har verkligen inte valt detta, vare sig yogan eller skrivandet – som nu är det enda jag egentligen brinner för till fullo och som jag kan tänka mig att göra om både 5 och 25 år. Utan jag famlade som många andra, hit och dit. Minns att en kvinna sa att jag skjuter med hagelbössa och rådde mig att begränsa alla mina livsval till något eller några få. Att sikta med laserstrålen istället.
Och att lyssna till andra har jag alltid varit bra på, jag lyssnar … och ibland gör jag även som de säger. Jag gjorde som hon sa. Jag gick hem och började skala av. Jag såg mina intensiva val som trädgrenar och så började jag beskära. Dvs strunta i att lära mig se auror, lägga tarotkort, avsäga mig ordförandeskapet i Författarförbundet mm. Skalade mig ner till kärnan.
Ibland lyckas jag hålla mig där, men så slinter plötsligt mitt fokus och innan jag vet bättre är jag anmäld till någon ny kurs. En ny gren växer ut. Och så efter en tid när jag inser mig splittrad och ofokuserad igen så skalar jag av på nytt.
Yogan ville jag egentligen bara träna (såg det så då) för att den var trendig, då för 15 år sedan, eftersom tidningarna berättade om att Madonna utövade Yoga. Att sedan yogan hade en egen plan för mig och mitt liv var väl tur, den lät mig inte fastna i ytan utan tog mig med i djupet. Jag kommer fortfarande djupare in i yogan, eller högre, vad man nu ser den inre resan som. Det finns inget stopp – vårt inre är obegränsat. Oemotståndligt. Magiskt. Oförutsägbart. Och alldeles underbart.
Trauma Yoga
Just nu slukar jag litteratur om Trauma Yoga, om hur vi kan läka trauma i kroppen via yoga. Det är en helt fantastisk läsning, så intressant! Och i november åker jag till New York för att gå en utbildning i just Trauma Yoga. Känner mig vägledd, det här var inget jag sökte upp utan det ”kom till mig” och som för att bekräfta resan så visar det sig att Yogastudion som kursen hålls på heter detsamma som mitt företag – Inspire.
Jag återkommer givetvis i ämnet när jag är både påläst och utbildad.
.
Onenesshelg
Så är ännu en Oneness Awakeningkurs till ända, jag landar skönt hemma idag och tar in känslan av välbehag som fyllts på under helgen. Det var min 10:e retreat som jag arrangerar och den känns lika vacker, meningsfull och givande varje gång. Den ena är inte den andra lik, energierna jobbar olika för var gång även om givetvis kärnan alltid är densamma.
Och så denna magiska sjö som jag aldrig kan se mig mätt på – Siljan I love you! Hon lockade mig till bad också, så ett tidigt morgondopp fick det bli tillsammans med Catrin i söndags.
När kursdeltagarna sagt adjö och åkt hemåt, och jag var kvar för att plocka ihop mitt så fick jag oväntat besökt av fem stycken änder som morskt trampade in och såg sig om.
And
Lev din dröm nu.
Min gåva till dig är att göra det du drömt om.
Här handlar det om att våga göra det du länge drömt om här och nu.
Djurens Språk
Solöga
Rättvik by night
Älskar att komma upp kvällen innan en helgretreat – Oneness Awakening. Ställa iordning Siljansrummet, chilla på hotellrummet, tona in på helgens energier och meditera. Landa i mig själv och det som vill förmedlas. Överlämna mig till processen och vara den länk som det är meningen att jag ska vara.
Siljan låg stilla och skimrande när jag kom ner till henne. Kvällssolen smög fram emellanåt genom molnen och la en sträng av ljus över vattnet. Det är magi här. Kan inte förklara på det annat sätt. Siljan är magisk. Förtrollande. Förförande.
I just love it! Love my job. Love my life.
The secret …
Har vissa citat i huvudet som följer mig, som alla hänvisar till att vägen till lyckan och kanske meningen med livet är att hjälpa andra. Tänker på inledningen till en bok om meningen med livet som är skriven av en pastor i USA: It´s not about you. Där han menar att meningen finner vi i givandet till andra. Och så det vackra citatet som Spirit of Maya använder: The secret of living is giving. Samt häromdagen när jag såg filmen The Shift så sa Wayne Dyer i slutet; Ask yourself how can I serve? Och givetvis gör 12-stegsprogrammet detsamma, talar om att vårt eget tillfrisknade ges till oss när vi hjälper andra att tillfriskna.
Egot drar oss lätt och snabbt ifrån dessa insikter. Egot vill inte hjälpa andra, om nu inte payoffen är god för egot förstås. Äran, hjältestatusen och ryggdunken kan minsann vara mödan värt. Men annars så vill egot hellre roffa åt sig än att dela med sig.
Men i tider som dessa, när människor lider av krig och flykt så släcks många egon ner och hjärtat lyser upp. Vi är många som vill hjälpa. Vill bidra. Vill dela med oss av vår omtanke och värme. Vår tid, våra pengar, vårt engagemang, våra hem. Världen öppnar sig. Om så tycks sakteliga. Det är så oerhört vackert att se – att vi är många många många som gör skillnad. Vi kan inte göra allt, men vi gör iallafall nått. Och ju mer vi fokuserar på varandras godhet desto mer godhet växer upp.
The simpliest way to be happy is to help others.
Sri AmmaBhagavan
Yogadag
Yoga i hjärtat
22 november
Välkommen till en dag med Yoga och meditation i vackra Kolbäck. Dagen bjuder på Yoga, meditation och yogafilosofi. Yogan är mjuk och enkel och Du behöver ingen förkunskap i yoga, utan enbart en önskan att vara i närvaro med Dig själv, Din kropp och Ditt inre. Vi möts tillsammans över en kopp thé klockan 09.30, för att sedan ägna dagen åt yoga, meditation och reflektion med paus för god lunch.
Känn Dig varmt välkommen till en rofylld dag.
Plats
Kolbäcks Gästgivaregård
När
Söndag 22 november kl 10.00 -16.00, thé från 09.30.
Kostnad
750 kr inkl lunch och fika (betalas kontant på plats).
Anmälan
Senast 15/11. Begränsat antal platser.
mail@sofianorgren.se alt 070-559 29 50
Boende
Önskar Du förlänga upplevelsen så kan du bo kvar på Kolbäcks Gästgivaregård.
Vid bokning av hotellrum uppge Yoga Workshop och Du får 10% rabatt på priset.
Mellanrummet
Har länge varit medveten om mina andetag, först på ett helt annat vis via mina klasser i spinning, aerobics och step up, sedan tog yogan det djupare och nu med meditation och andningsövning så öppnar sig ännu en nivå – av att uppleva andningen. Först intensiteten, sedan närvaron och nu upplever jag tomrummet … mellan andetagen.
För mig är det helt magiskt att uppleva mellanrummet, gapet mellan inandning _____ och utandning, mellan utandning ______ och inandning. Där händer det nått. Precis där i ingenting. Ingenstans. Där sker det magiska. Där öppnar nått sig.
Tänker att kanske det är så med allt i livet, att det är inte i aktiviteten det sker utan i vilan. Inte i det sagda utan i det osagda. Och efter en intensiv tid i naturen, är det nu när hösten och vintern omsluter oss som det sker? För är det inte så att det är först när det tystnar som vi verkligen hör.
I nuet är jag gudomlig
Art of letting go – undrar om det bara är de senaste årens tema eller mitt livstema. Det är mycket frihet i konsten att släppa taget (eller slappna av som jag föredrar att se det som). Slappna av med det som är.
Att vara i en livsprocess beskrivs ofta som att skala en lök, under ett skal väntar ett annat, och därunder ytterligare ett. Jag tänker att om jag har förmågan att skala av – slappna av – med det som är, det som känns, det som upplevs, det som sägs, det som ses … där och då (läs: här och nu), i acceptans av det som är så upplever jag nuet. Och jag undrar om det inte är den känslan – av nuet – som vi alla längtar efter. För precis där, i nuet, så är kontakten med Gud (Livet, Källan, Universum). Den har inte varit, den kommer inte att ske – den kan bara upplevas här. Precis nu. Kontakten med Gud.
Och inte heller är den öronmärkt för sänkta solnedgångar, långa kyssar, magnifika utsikter. Inte alls. Den är tvärtom i allt. Smutsigt som rent, vackert som fult, ont som skönt, ilsket som glatt. Det gudomliga är i allt som vi tillåter oss att uppleva fullt ut.
Och som jag längtar att uppleva det Gudomliga i mig. Älska mig. Älska Gud. Men tills jag lyckas med det så behöver jag lära mig konsten att slappna av med allt som jag är, precis just nu. Inte sen. Inte efter korrigering. Utan nu. I nuet är jag Gudomlig.