Personligt
Under ytan
Som medberoende är det lätt att krampaktigt hålla kvar och också kontrollera situationer, personer och livet. Vi pratar ofta om att lösningen är att släppa taget. Och när jag står där och krampaktigt håller så förstår jag inte den enkla instruktionen – släpp taget. Jag är rädd, jag håller och kontrollerar. Som om jag håller hårt om tampen i rädsla att jag själv förliser. Och tror att just min egen insats är den som ska stå emot, bära kraft och rädda både mig själv och andra. Det blir så makalöst smärtsamt att hålla alla tamparna – kraften försvinner och ändå hålls greppet krampaktigt kvar. Det borde ju vara så enkelt att ta till sig de välmenade orden – släpp taget.
Så fick jag höra någon berätta på mötet här i veckan hur denne beundrat och iakttagit en surfare som som njöt av de stora vågorna. Och han hade efteråt frågat surfaren hur gör du för att komma upp när du trillat i, hur vet du vart du ska simma där under tumult av vågor. Jag slappnar av och vet att jag flyter upp till slut, svarade surfaren.
Och just de orden klickade för mig. Släpp taget är detsamma som att slappna av. Slappna av vet jag hur jag gör, det kan jag ta till mig. Och mina egna ord och övertygelser gjorde sig påminda; Allt löser sig. Allt är omhändertaget. Lev ansträngningslöst.
Med andra ord, så fort oron/rädslan smyger sig på eller hugger in så väljer jag att istället för att kontrollera att slappna av. Lita på livet. Lita på processen. Lita på att jag är buren och att jag flyter upp – utan ansträngning. Och vem vet, med den inställningen så kanske jag inte ens hamnar under ytan.
Höstens Yoga
Falun
Måndagar 18.00-19.15
Yogan är i vackra Johanneskyrkan, Garvaregatan (rosa kyrkan vid ån), Falun.
Terminsstart måndag den 31 augusti 2015.
Terminen pågår 31 aug – 2 nov, 10 ggr.
Terminskostnad: 1 200 kr. Betalas vid kursstart. Drop in 150 kr.
Medtag egen yogamatta och om du önskar en filt till avslappningen.
Begränsat antal platser. Anmälan: sofia@sofianorgren.se
Reservation för sjukdom, ändrade, inställda och flyttade pass, slutdatumet kan således korrigeras under pågående termin.
………………………………………………………………………………………………………………..
Borlänge
Onsdagar 18.00-19.15
Kulturhuset Svanen (IOGT NTO) Hesseliusgatan 1.
Terminsstart onsdag den 2 september 2015.
Terminen pågår 2 september – 9 december, 12 ggr.
OBS Ingen yoga 23/9, 7/10, 21/10.
Terminskostnad: 1 400 kr. Betalas vid kursstart. Drop in 150 kr.
Medtag egen yogamatta och om du önskar en filt till avslappningen.
Begränsat antal platser. Anmälan: sofia@sofianorgren.se
Reservation för sjukdom, ändrade, inställda och flyttade pass, slutdatumet kan således korrigeras under pågående termin.
Min vilja vs Guds vilja
Trots mitt tidigare inlägg och mina tankar om att höstens schema kommer att lägga sig tillrätta så kommer jag på mig själv med att under min meditation be till Gud om att lösa det så som jag vill ha det. Jag lägger ut mina önskningar om yogaklasser (dagar, lokal, tider, orter), antal deltagare till kurser, när jag vill gå på mina 12-stegsmöten (föredrar Alanon numer) och att jag också vill kunna gå och ta egna yogaklasser i Kundaliniyoga… ja, jag styr och ställer som en tok. Roddar upp allt i minsta detalj och lämnar inget åt slumpen. Är tillbaka och tar (läs: försöker) kontrollen.
Och där och då när jag inser hur jag håller på så frågar jag mig själv. Why?
Och får som en blixt från klar himmel till mig att jag ännu inte bestämt mig om jag ska styra föreställningen (som vi kallar det i 12-stegsprogammet) eller om Gud ska få råda. Jag har fastnat mellan mina egna beslut och att lägga besluten till Gud.
Och jag ser vart det far snett. Jag tror nämligen på Attraktionslagen. Det jag sänder ut får jag skörda. Så jag sänder och sänder. Men det går emot min egen grundvärdering, den att Gud vet bäst vad som är bra för mig. Jag vet egentligen inte ett dyft. Jag tror mig veta – men Gud vet.
Jag tror mig veta att två yogaklasser i veckan är vad jag behöver både fysiskt, själsligt och ekonomiskt. Jag tror mig veta att en fylld grupp på Oneness Awakeningkursen är bäst. Jag tror mig veta att det ska vara en Oneness Awakeningkurs just den helgen. Jag tror mig veta vilka möten jag behöver gå på. Jag tror mig veta vilka handlingar jag ska göra. Jag tror mig veta vilka beslut att ta. Jag tror mig veta vad jag vill. Men jag vet ingenting! Ingenting!
Det enda jag nu vet är att Gud vet. Och jag mår f-n så mycket bättre när jag vet det och när jag låter Hen råda.
Gud för mig är Livet självt. Jag har inget med Livets styrning att göra. Jag behöver enbart ta emot det så som det ges mig. Jag har ett sinne som säger bu ena gången och bä andra. Si och så. Dit och hit. Upp och ner. Sinnet förvirrar mig om jag lyssnar till det. Och när jag slutar lyssna till hit, dit, bu, bä, si, så – så upptäcker jag livet. Livets vilja. Livets vägledning. Jag hör, ser, känner … vet – vad Gud vill med mig.
Och är det något jag har tillit till så är det att när Livet råder så blir allt bra – allt som det ska. Allt är alltid omhändertaget. Och när Livet råder och jag låter det råda, även över mig, så mår jag bra. Fantastiskt bra. Och till syvende och sist så är det min enda önskan att må bra. Ha ett fantastiskt bra liv och njuta av det. Och om jag njuter när jag släpper kontroll och oro och bara låter mig vägledas.
Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom (steg 3 AA’s 12-steg). Jag beslutar att lägga min vilja och mitt liv i händerna på Gud. Och minns orden från min förebild Louise L Hay när hon blev tillfrågad hur hennes karriär blev som den blev, ”jag svarade bara mina fax (på den tiden) och telefonsamtal”. Hon lät Livet efterfråga henne och sa Ja när det gjorde så.
Jag vet att oavsett yogaklasser, kurser, möten hit och dit så kommer varenda minut den här hösten, och nästa, och nästa vara vägledd minutiöst. Allt är som det ska. Livet är tillrättalagt och jag har ingen aning om hur – och det är det som är det underbaraste med det.
Allow change
Kramar ur det sista av sommaren, fortsätter lunken fram till skolan börjar. Kan inte förstå att den gått så fort – sommaren. Känner lite sorg faktiskt, över att den inte blev, vädermässigt, som jag önskat. Brustna drömmar är också sorg. Samtidigt som jag förlitar mig på att den var och är precis som den ska – sommaren 2015.
Vi har precis tillbringat några dagar på västkusten – bästkusten. Grebbestad, Fjällbacka, Marstrand och Smögen bidrog alla till min nyförälskelse. Har verkligen fått mersmak och planerar redan att återvända.
Tankarna går till hösten och vad som väntar. Känns oftast som hösten kommer med nyenergi i mitt liv på många sätt och vis. Det är en del ovisst om lokalerna till höstens yoga, så ni som väntar – håll ut – jag jobbar på det. Och så fort det är klart meddelar jag er personligen (ni som står uppskrivna) och även här på hemsidan.
Anmälningarna till Oneness Awakeningkursen 12-13 september börjar komma in. Så glad att ni bokar er, för det är en gåva att hålla dessa kurser. Love it!
Jag stillar mig som sagt ett tag till. Passar på att meditera och granska mina intentioner. Vad vill jag och vart ska jag? Vill Gud och jag detsamma?
I allow change.
I love change.
Change is love.
Change is life.
Give up … and trust!
You have to give up all your beliefs. And fully surrender to my arms – to the life I have given to you. And that includes your body, your family, your destiny.
When you fully surrender to – what is – you relax and accept the now and the outcome to be and when you relax everything will fall to place. Just as it wants to be. Life will open up to you and give you all the gifts that I have planned for you. And all the help you need will be provided to you in perfect time.
You don’t need to know the way. You just need to surrender and relax to my way. I have it all together. You can trust me. You need to trust me.
Savita
Mina steg
Tassar vidare under mina sommardagar, eftersträvar lunken mer än hetsen. Tränar mig i att vara chill. Även när lokalfrågan för höstens yoga inte helt lagt sig tillrätta och andra lösa trådar hänger och slingrar. För det gör livet än mer spännande – vad vill livet (gud) med mig nu när mycket känns och verkar annorlunda.
Vart är jag på väg? Låter den frågan droppa och ägnar mig åter till där jag står i dag och vad mitt hjärta viskar. Stillar jag mig och tystnar så hör jag …
Andra texter tar plats, inspirationen flödar, spretar och sprider ut sig som ogräs – jag låter det frodas. Beslutar mig för att jag inte behöver se mönstret, jag mår iaf bra även när mitt skrivande är vilt och ostyrigt – det får mig att blomma. Bara jag skriver så är jag nöjd. Mycket nöjd och glad. Nöjd, glad och tacksam.
Pirrigt glad är jag också inför Kundaliniyogalärarutbildningen jag ska gå nästa år, idag åkte anmälan iväg. Nu är det bokat och klart. Mitt sinne får ingen rim och ranson i detta, eftersom jag redan har yogan i mitt liv, kan försörja mig på den och känner mig förälskad i den. Why more? säger sinnet. Because I love it! svarar hjärtat. Återigen en sak jag inte behöver förstå – just do!
Jag är mycket bättre på att just do saker jag vill. Inte så att jag ännu gör precis allt jag vill och drömmer om, men snart. Jag övar mig. Känner att livet (det här livet) gnatar på och åren går, jag har så mycket oupplevt, så mycket som kittlar och lockar. Det är så jag håller mig på min livsvägen, följer glädjen och det som kittlar – ett steg i taget.
Oneness Awakening
Så äntligen är det dags igen, för min 10:e Onenessretreat. Jag känner sådan glädje och tacksamhet varje gång jag får dela Oneness vidare. Oerhört tacksam för allt det andliga synsättet gett mig, yoga och Oneness – samesame för mig. Under den här helgen kommer jag närmare min själ, mitt sanna jag, och jag vet att Du kommer göra detsamma. Hoppas vi ses vid Siljans vackra famn i september.
12-13 september 2015
Rättvik
Plats
Stiftsgården, Rättvik.
När
Lördag och söndag 12-13 september. Lördag 10.00-17.00, söndag 09.00-16.00.
Kostnad
2 500 kr inkl lunch och fika båda dagarna.
Priset för ungdomar under 20 år är 1 500 kr.
Anmälan
Senast 24 augusti. Anmäl till: mail@sofianorgren.se
Anmälan är bindande och kursavgiften återbetalas ej vid avbokning. Kursavgiften betalas på plats vid kursstart alternativt mot faktura (meddela isf din fakturaadress vid anmälan).
Medtag
Mjuka kläder (raggsockar och något värmande plagg kan vara skönt), badkläder om du vill bada eller basta, yogamatta (finns annars att låna), anteckningsbok och en intention att möta Ditt högre jag.
Boende
Önskar Du bo kvar på Stiftsgården under kursen så bokas det separat, alltså direkt via Stiftsgården.
Boendekostnad tillkommer. Stiftsgården Rättvik 010-160 80 75 mail: bokningen@stiftsgarden.org
* * *
För dig som redan har deltagit på en Oneness Awakeningkurs
men vill förnya/fördjupa närvaron med Ditt högre jag genom att delta ännu en gång
så erbjuder jag ett pris på 1500 kr/kurs.
* * *
Önskar du veta mer kan du läsa mer här eller besöka Oneness Nordic.
Du är välkommen att kontakta mig om du har frågor: mail@sofianorgren.se alt 070-559 29 50.
Namaste Savita
Calling
It’s through following each and every little call – a step here and a leap there – that we find ourselves living the life we are called to live.
Rebecca Campbell
Light is the new black
kontroll vs andlighet
Tänker mycket på motsatser sedan jag började med 12-stegsprogrammet. Exempelvis oärlig-ärlig, girig-givmild, hopplöshet-hopp, cynism-tacksamhet. Motsatsen eller paradoxen till kontroll är kapitulation(surrender). Och när jag kikar i eng.ordlistan så betyder surrender; att överlämna sig…
Det var först igår detta klickade för mig, när jag lyssnade till en delning under Alanonmötet jag var på. Hen som pratade sa att hen ser på motsatsen till kontroll som andlighet. Själv anser jag att kontroll är det stora problemet för medberoendet, iaf för mig. Oavsett om jag hjälper andra, försöker styra andra så är det en form av kontroll. Och för en medberoende kan det gå över i kontroll av sig själv, kontrollera känslorna genom t ex att arbeta, träna, äta (kontroll av maten). När jag känner mig maktlös försöker jag kontrollera.
Och det var där det klickade igår. Jag ska ju överlämna mig… till andligheten istället. Och eftersom mitt ego är så listigt att det inte alltid visar mig vart jag hårt håller kontrollen (det må vara uppenbart för andra men inte alltid för mig själv) så kan jag vända på det och fråga mig: vart saknar jag andlighet?
För är det något jag känner väl igen så är det andligheten. Jag upptäcker inte alltid när jag är i kontroll men jag vet alltid när jag upplever andligheten. När jag känner mig buren och omfamnad av någonting större.
Och inom Yogan släppte jag tidigt taget, jag överlämnade mig… till någonting högre, jag kallar det det Gudomliga. Och det har jag fortsatt att göra klass efter klass, ett överlämnande. Det är inte jag som ger yogaklassen, den ges genom mig.
Likaså kan jag känna när jag lever andligt som mamma och när jag försöker återta kontrollen över barnen och familjelivet.
Ofta när jag skriver här på bloggen så griper skrivandet tag i mig, det är redan omhändertaget, något vill skrivas (precis som nu) – det bara sker. Jag överlämnar mig och skriver… det som vill skrivas. Till skillnad från när jag öppnar mina bokmanus. Där tar jag tar tillbaka makten. Jag vill styra. Det låser sig. Flödet försvinner. Jag har alltså övergett det andliga och tagit kontroll. BOOM. Blockering.
Så den insikten jag fick igår tar jag med mig. Jag ska inte fråga mig vart jag har kontroll, jag ska fråga mig vart jag saknar andlighet. Och det är precis där jag ska överlämna mig…
Tråden sorg…
Har blivit medveten om hur mycket sorger jag bär inom mig. Människor som dött, relationer som ändrats, arbeten som avslutats, drömmar och förhoppningar som inte införlivats- alla är de förluster på sitt sätt. Och för vissa människor tillkommer även skilsmässor och flyttar, vilket jag har varit förskonad av.
Livet är kantat av sorger. Tråden sorg är en del av livets väv. Det är också vackert med sorg, det visar att jag sörjer något som gått mig förlorat – sorgen är ett uttryck för kärlek.
Sorg är normalt och naturligt. Vi ska sörja. Ska och ska, jag tror iaf att jag behöver tillåta mig sörja för att kunna leva. Det handlar om mod – modet att älska. Ge mig hän till den, dem och det jag älskar trots att jag vet att det kommer gå förlorat en dag.
Jag har inte vågat det – älska fullkomligt… innerligt och vidöppet. Av rädsla att förlora det jag håller så kärt. Och jag tror att ända sättet för mig att öppna mig fullkomligt för kärleken är genom sorgen. När jag tillåter mig sörja, känna och bearbeta, så tillåter jag mig också att älska. Sorgen och kärleken går hand i hand. Ingen kärlek utan sorg. Den garantin finns inte, bara i ett slutet hjärta. Och jag vill inte vara sluten, jag är här för att leva. Att älska är att leva. Och att sörja är en del av att vara levande.