Det är mycket som fallit på plats den senaste tiden. Innan jag började med 12-stegsprogrammet så hade jag yogan och Oneness att vila i. En nära vän sa: att du kan ju det här redan, ang 12-stegsprogrammet. Det var inte riktigt sant, jag hade andemeningen tackvare Oneness men absolut inte gjort stegen. Stegarbetet med min sponsor var en viktig nyckel men tyvärr tappade jag bort Oneness-andan längs vägen. Jag gick All In med 12-stegsprogrammet och fick inte med mig Oneness i resan… i tillfrisknandet.
Och det är väl typiskt (iaf mitt) medberoende att hänge sig åt något och förlora sig själv. Jag flyr lätt ifrån mig själv. Låter det som är viktigast för mig ställas ”on hold” för att fixa något (läs: någon) annat först. Det ser så hjälteaktigt ut att vurma om andras tillfrisknande, deras hälsa, arbete och intressen. Men bakom gloriafasaden som kontrollerat hålls upp göms min ansvarslöshet.
Tänk att ta ansvar över mig själv, min hälsa, mina intressen, min glädje, min frid, min kärlek ska vara så skrämmande att jag hellre hänger mig åt andras leverne. Något de givetvis vill ägna sig åt själva.
Det är iaf den pusselbiten som nu klickat. Att jag väljer mig. Och att överge Yogalivsstilen och Oneness var att överge mig själv. Andlighet är mitt största intresse. Andlighet är min väg till tillfrisknande och för mig är 12-stegsprogrammet ett fint andligt program men my cup of thé är Yoga och Oneness.
Nu behöver jag inte välja. Jag kan inte välja, mitt tillfrisknade vilar på att jag låter dessa sammanstråla. Det är min lösning. Där ligger min frid och glädje. Och det är det jag gjort de senaste veckorna (sedan Recovery 2.0 föreläsningen) och det är därför jag mår så bra.
Tack till er som påpekat detta för mig, att ta in yogan i mitt tillfrisknade, jag hade kanske aldrig kommit på det själv. Vissa saker ligger för nära helt enkelt för att upptäcka dem.
Mitt liv är som en ända lång process. Det är säkert ditt också oavsett om du är medveten om det eller inte. Jag känner mig ganska medveten om min process. Jag gillar den på så vis att jag har tillit till den. Jag har slutat försöka sätta mig över naturlagarna och börjat ha tillit till dem istället.
Jag påstår inte att det funkar alla gånger. I söndags hamnade min pappa på sjukhus och då satt jag i bilen och skrek och grät ut min smärta, skrek till Gud att jag inte var redo än, att jag behöver många år till med honom. Bönade och bad om att få ha honom kvar.
Där och då var jag uppenbarligen inte redo för naturlagarna. Nu mår min pappa bättre och min smärta har stillat sig. Nu vaggas jag åter tillbaka i tilliten. Och det är så fantastiskt skönt att vara där. I friden över det som är.
Jag har haft förmånen att få uppleva tillståndet av trygghet, frid och stillhet flera gånger i mitt liv, tackvare yoga, meditation och Oneness och i det varandet så bubblar glädjen. En glädje som inte är som någon glädje jag upplevt annars. En lycka snarare. En bestående frid som varar trots yttre omständigheter. Och att känna det är frihet.
I söndags var jag inte fri, jag var slukade i rädslan grepp. Egots grepp. Och det är helt okej det med. Det är okej att vara mänsklig. Det är smärtsammare men det är okej. För mig hjälper det att komma ihåg att jag bara har mänskliga upplevelser… men att jag är en själ. Evig. Precis som min pappa. Evig. Och att alla själar är oskiljaktiga. Och att egot alltid upplever sig åtskiljt.
Yogan ger mig ett val. Yogan ger mig nyckeln till det själsliga. Genom yogan så känner jag själen i kroppen. Och när jag känner själen i kroppen så försvinner all rädsla och ersätts med tillit. Tillit till naturlagarna. För jag vet att allt är som det ska. Allt är bra. Allt är evigt. Föränderligt som människa men evigt som själ. Och jag vet att inget kan gå mig förlorat eftersom allt är ett.
Ett äkta feelgoodprogram.
Vi har suttit bänkade stora som små framför Parneviks varje måndagkväll. Det har verkligen blivit ett favoritprogram för mig och jag är glad att barnen har velat se det också. Jag tycker Parneviks verkar vara en helt underbar familj med så mycket kärlek, värme, skratt, gemenskap och känslor. Jag inspireras av Mia, av deras relation och av deras gemenskap. Sa redan efter första programmet att de inte behöver gäster, de som familj räcker gott för oss tittare. Hoppas tv3 följer upp succén fast med mindre gäster nästa gång och mer familjetid i rutan.
Min längtan till Kundaliniyoga avtar inte, tvärtom blir den starkare. Det var när jag utbildade mig till Samayogalärare (2009) jag började bli lite småkär i Kundaliniyogan då utbildningen bjöd på en del av den varan. Jag resonerade länge att det räcker med en yogalärarutbildning och alla de övriga utbildningar jag tagit, men det resonemanget håller inte längre…
Så nu har jag bestämt mig, jag ska ge mig hän till passionen jag känner för Kundaliniyogan och ta emot vad den har att ge mig. Jag har mycket jag vill lära och jag vet att den kommer med många gåvor i olika former. Inom ett år börjar jag och uppfyller äntligen en dröm – att studera till Kundaliniyogalärare.
Infallet kom snabbt inpå, bara 2 timmar innan så fick jag ingivelsen att ge deeksha på distans ikväll. Jag la inte ut det här på bloggen utan enbart på Facebooksidan Oneness Blessings with Savita. Det kändes verkligen som det var dags, något pockade på, verkligen pockade på… tack till er alla som var alerta och ville vara med. Önskar en fortsatt strålande helg.
Det är meningen att jag själv ska stå upp för mig själv
Jag väljer nu att säga nej när jag menar nej och må bra i denna sanning. Om inte jag tror på mig själv, gör ingen annan det heller. Ingen annan än jag själv kan lyfta mig mot ljuset och leva i ljuset och ingen annan än jag själv kan se till att det inre ljuset strålar ut från mig i alla riktningar och bidrar till att det goda händer i världen.
Insiktskort
Kristina Wennergren
Och så uppenbarade det sig några frågor;
Vad är det du behöver säga nej till?
Vad skulle du må bra av att skala av i ditt liv?
Tvivlar du på dig själv och hur yttrar sig det tvivlet?
Vad skulle du kunna ersätta tvivlet med för tankar och övertygelser?
Vad skulle du vilja framhäva mer i ditt liv?
Vad hindrar dig ifrån att släppa fram ljuset och stråla?
Yogadag
Torsdag 14 maj
kl 10.00-16.00
Välkommen till en dag med Yoga och meditation i vackra Kolbäck. Dagen bjuder på Yin Yoga, Sama Yoga och meditation. Yogan är mjuk och enkel och Du behöver ingen förkunskap i yoga, utan enbart en önskan att vara i närvaro med Dig själv, Din kropp och Ditt inre. Vi möts tillsammans över en kopp thé klockan 09.30, för att sedan ägna dagen åt yoga, meditation och reflektion med paus för god lunch. Känn Dig varmt välkommen till en rofylld dag.
Förhoppningen är att vädret inbjuder oss att yoga på bryggan vid ån, så tag med lämpliga kläder för utomhusyoga. Är vädret kallt eller regnigt så tillbringar vi dagen inomhus.
Plats
Kolbäck Gästgivaregård
När
Torsdag (Kristi himmelsfärds) 14 maj kl 10.00 -16.00, thé från 09.30.
Kostnad
750 kr inkl lunch och fika, betalas kontant på plats.
Anmälan
Senast 5 maj. Begränsat antal platser.
info@kolbacksgastgivaregard.com, 0220-40360
Boende
Önskar Du förlänga upplevelsen så kan du bo kvar på Kolbäck Gästgivaregård.
Vid bokning uppge Yoga Workshop och Du får 10% rabatt på priset.
Yogakväll
Onsdag 27 maj
kl 18.00-20.00
”min fulla potential”
Jag hälsar dig välkommen till en mysig yogakväll. Där vi genom yoga, souldance och meditation förenar oss än mer med vår själ – det Gudomliga inom. Och med intentionen: min fulla potential, öppnar vi oss för vår egen blomning.
Jag vill påtala extra att du behöver inga som helst förkunskaper, du kan komma som den nybörjare du är eller känner dig som eller som en erfaren yogi. Övningarna är enkla och mjuka och du deltar enbart i det som känns bra för din kropp och ditt inre. Alla gamla och nya bekantskaper är varmt välkomna!
Onsdag 27 maj kl 18-20
Kulturhuset Svanen, Borlänge (IOGT NTO) Hesseliusgatan 1.
Kostnad: 150 kr, betalas på plats.
Medtag: yogamatta och filt.
Anmäl dig till: mail@sofianorgren.se eller skicka ett sms till 070-559 29 50
För alla er medberoende så vill jag bara skriva några rader om att mitt beteende, min rädsla och mitt kontrollbehov har ersatts i mångt och mycket med glädje, frid och trygghet. Det är helt fantastiskt vilken skillnad det är på hur jag mår nu och hur jag mådde förut.
Jag har mycket att tacka för det, först och främst min egen vilja till läkning. Att jag insåg att jag också bar ett problem, alltså ett beteende och (med)beroende och att det dåliga måendet som kom av mitt beteende inte berodde på hur människor och livet tedde sig mot mig utan berodde helt och hållet på mig själv. Jag ägde mina problem och ansvar över mitt mående. Så jag tog (och tar mig fortfarande ibland) ur självömkan – offerkoftan. Och det gjorde jag tackvare 12-stegsprogrammet, dvs genom att jobba i stegen med min sponsor. Hon är jag enormt tacksam för. Jag känner också att åka iväg på Anhörigvecka och Vuxetbarnvecka hjälpte mig, precis som terapin jag gått i och och fortsätter gå i.
Så mitt råd om du önskar ha något, är att inse att du också äger ett beteende som orsakar problem i ditt liv och sök hjälp för att ändra det du kan – det vill säga dig själv.
Medberoende – mönster och karaktärsdrag
Medberoende – löften
Du kanske märkt att inläggen glesar sig här på bloggen. Mitt sinne vill pusha på mig att skriva oftare, göra fler videos till youtube och givetvis skriva klart boken/böckerna. Men jag tränar mig dagligen att vara i det som är. Och fråga mig: what is the moment asking for? Och mitt liv är mycket fokus på barnen och familjelivet – att vara mamma tar det mesta av min tid just nu i livet. Och jag låter det vara så, jag njuter av att det är så, jag är tacksam att det är så. Det är bara sinnet som försöker piska mig åt annat håll, och det ger mig lite huvudbry. Men faktum är att jag vet att det ingår i min livsplan att det ska vara precis så här just nu – mer stiltje på kreativiteten och större hängivenhet åt familjen, våren och naturen. Tid att bara vara, ta hand om mig själv och följa med de mina i deras liv.
Det dåliga samvetet mot barnen tärde förut när jag jobbade för mycket och nu när jag finns här för min familj så intalar sinnet mig att jag borde jobba mer. Tankarna är inget att lita på. Hur jag vänder och vrider så har jag en liten kritiker på axeln. Kritikern lär inte njuta av den vackra våren och människorna som omger mig – men det tänker jag fortsätta göra.
”Det viktigaste först”
12-stegsprogrammet
Förra tisdagen var jag och Izabelle hembjudna till en vän och hennes son, vi hade picnic på gräsmattan och grillade korv och marshmallows till barnen. Och i dag tog jag med pappa på en tur, vi åkte till Främby Udde och satt länge i solen medans Izabelle lekte. Och körde sedan runt Runn till Torsångs Café och åt deras farligt goda Hästräka (min helt vegetariska kosten är lagd på hyllan sedan en tid).
Nu är jag hemma igen och känner mig alldeles fylld av tacksamhet – tacksam över våren, solen, barnen, hur vackert och givmilt mitt liv är och den oerhörda kärleken till pappa.
#vardagslycka
#livsnjutartisdagar
Kroppen har funnits sedan primitiva tider, du byggde inte upp den. I verkligheten så har inte heller maten som kommer in i kroppen skapats av dig. Den främsta grunden till din mat är Moder Jord, på samma sätt har du inte heller skapat luften i form av kol i varje liten atom. Den stora andelen vatten som din kropp består av är inte heller producerat av dig. När du inte har skapat ens en del av vad som utgör din kropp, var finns då ”Min Kropp” som ni alla säger att det är?
Om du undersöker detta djupare och ser att det inte bara är ”Min kropp är inte min kropp”, utan också att hela mänskligheten har bara en kropp, blir det kristallklart.
När det finns rädsla darrar många människors kropp på samma sätt. När det är sorg, har allas ögon tårar i sig. När det är lycka, utstrålar allas ansikte glädje. När det är så, det som då är, är att det bara är en kropp, eller hur?
När din illusion om din kropp som separat enhet försvinner, kommer insikten om att hela mänskligheten är en kropp att gry. Din kropp är en välsignelse från Gud. Du har en uppgift på denna jord och för att fullfölja detta uppdrag har din kropp getts till dig som ett hjälpmedel. Det är därför som du ska lära dig att ta väl hand om den. Oavsett färg du föds med, hur du än är född, har du inte rätt att förstöra den. Om kroppen inte är så som du önskar att den ska vara, att missbruka din kropp, att förstöra eller döda den, är en stor evig synd.
Först när du helt accepterar och älskar din kropp, kan du till fullo leva ditt liv. För det första måste du inse att du är mästare på detta hjälpmedel som är byggt för att hjälpa dig och du skapade den inte. Bara när du är i fridfullt medvetet tillstånd, intensiv medvetenhet med ett bevittnande tillstånd mot din kropp, bara då uppstår sann kärlek. Ur denna kärlek uppstår ansvar. För att denna kunskap ska blomstra i dig, måste Guds nåd åkallas.
Sri Amma
Översättning Pia Shoshanna Anderberg