Personligt
Källan
Drog kortet Källan (Osho Zen-Tarot) på en fråga jag ställde mig och om jag ska vara helt ärlig så satt jag med många frågor i sinnet i kväll. Och det är just det att sinnet har frågorna, de ständiga frågorna, sinnet är i sin natur frågande, tvekande, jämförande, separerande, velande (fråg-ande, tvek-ande, jämför-ande separer-ande, vel-ande). Det är skiljt från anden och givetvis är det förvirrat, tveksamt och ombytligt. Så länge jag ställer frågorna till sinnet får jag svar som jag frågar, alltså mer förvirring.
När jag låter sinnet vara som det är, ett sinne, och lämnar det där så kan jag istället tona in på Källan – sanningen. Själen, anden, det Gudomliga, the guru within, när jag vilar där finns ingen fråga kvar. För alla frågor försvinner när jag är i kontakt med källan. Jag ställer inga frågor, jag söker inga svar – jag blir ett med sanningen. Nuet. Jag är.
That’s all there is.
Yogatema
Yinyoga med tema stillhet och lugn i Falun och Kundaliniyoga med tema tålamod och tolerans i Borlänge har varit veckans pass. Jag har en sorts hatkärlek till Kundaliniyogan, vet att den gör mig så gott, har verkligen fullt förtroende för Kundalini men sinnet (läs: egot) får sig alltid en välbehövlig match.
På mattan möter vi det vi möter, ingen återvändo, helt ärligt ser vi på oss själva. Får se det som är, kapitualation, eller brist på den, motivation, motstånd, glädje, sorg, rastlöshet, passion, passivitet för att nämna något som jag själv har mött genom åren. Yogan lär mig att stanna med det som är, att stanna kvar, trots det som kryper i mig, spänner, eller förlöses – jag stannar och upplever. Genom Yogan älskar jag det som är och i den finner jag kärleken till mig själv.
Kommentarer efter helgen
Har fått så otroligt rörande och fina mail efter helgens Oneness Awakeningkurs, här är några av kommentarerna;
”En mycket skön känsla sitter i kroppen & idag är glädje och tacksamhet ledord. Tack för en fin grupp och en välbehövlig kurs med dig – finast var att du delar din egen sårbarhet & styrka.”
”Lite reflektioner från helgen o en stor skopa tacksamhet! Sitter här i min kropp i ”livets teater” och skriver lite, mycket för min egen skull för att befästa och även ge dig lite återkoppling och energi.
Jag är så imponerad av ditt sätt att leda gruppen, det bara rinner ur dig på ett otroligt naturligt sätt, du sammanväver kursen och egna erfarenheter och liksom trollbinder gruppen, så att inte ens en enda tanke seglar iväg…
Du känns så ruggigt ärlig när du ena stunden kan prata det mest intima och djupa och i andra stunden ”Hollywoodfruar”, känns så himla mänskligt!”
/Tomas Källström
”Jag är sååå glad att jag gav mig tiden att vara i Rättvik o på din kurs, min dag har varit helt fantastisk!! Igår på em landade en skata och satte sig på räcket… den såg rakt på mig, jag kikade i solögas bok, det stod att jag skulle må bättre, det skulle bli bra mm- idag fick jag svar från min läkare att mina värden är helt normala igen… de förstod ingenting! Flera vänner som jag inte sett på länge har kommit hit idag… fler bokningar mm, jaaa, allt har flutit! Tack kära du för det du gav mig denna helg!”
Äga mitt mående
Jag fortsätter att välja in bra saker i mitt liv. I allt ifrån vilka jag umgås med, till vad jag söker för upplevelser, vad jag äter, att jag mediterar och promenerar. Som människa och/eller medberoende kan jag lätt tro att mitt liv och mitt mående ligger i händerna på någon annan och/eller livets omständigheter. Många av oss vet ju vid det här laget att det är vi som skapar vår verklighet men ändå är det trösterikt att stanna i känslan av maktlöshet och missmod och skylla misslyckande på andra och annat.
Jag lyfter mig i kragen varje dag. Ibland olika högt. Men jag vet att det är min kraft som lyfter, inte någons annan. Det är så be-fri-ande att äga sitt mående. Så himla nice. Och även om mitt mående är dynamiskt och i ständig rörelse så finner jag mer av friden ju mer jag utövar det jag mår bra av. Vad jag mår bra av vet jag men vad jag behöver låter jag stunden visa – jag litar till mina behov och de är min vägvisare… till att må bra.
Idag har jag valt in att vara med Maya i skolan och på torsdag väljer jag detsamma med Oscar. Jag har också valt in ett för mig närande möte och en stunds vila. Jag har förmågan att välja. Livet är fullt av val. Jag är inte maktlös, jag är fri att leva det liv jag önskar leva.
Livskraft
Känner mig omtumlad. För mig var det stort att släppa taget om mitt gamla namn och välja det nya – namnbytet känns i hela kroppen, som en process. I dag har jag tagit det lugnt, vilat och softat. Bara varit med det som är.
På tal om att släppa taget så har jag också bestämt mig för att ställa in min yogaretreat den 8-9 november, det var få anmälda och jag följer alltid flödet. Låter energin, eller brist på energi, leda mig. Som med Oneness Liberation dagen som fylls på lätt och ansträngningslöst, där är det redan 20 anmälda.
Det är spännande och utmanande att följa flödet, egot får ge vika, till Livet den enda sanna livskraften. Och det är just det, livskraft, som jag känner att namnet Savita kommer med till mig.
Det finaste…
Tillbringar ännu en fantastisk helg på Stiftsgården, denna makalösa plats som jag älskar så mycket. Det är min 8:e Oneness Awakeningkurs sedan november 2012 då jag kom hem som trainer från Oneness University (Indien). Jag vet att jag skrivit det förut, men Oneness är det finaste jag har att dela med mig av. Dess läror, processer och pedagogik passar mig som hand i handske, det känns rätt i mig. Men alla vägar bär till Rom… vi finner alla det vi söker.
Nu byter jag namn
Jag kan inte säga att det vuxit fram, för önskan var där direkt 2010 då jag la till Savita som mellannamn – önskan att ha det som tilltalsnamn. Men jag var inte redo, jag vågade inte. Jag var rädd för vad alla andra skulle tycka.
Men det händer nått i mig, jag släpper taget om min förhållamigattityd, och hur den präglat min personlighet, min livsstil och mina vägval – nu är det fokus på mig. Jag lovar mig själv att följa mitt hjärta oavsett om det viskar ohörbart eller skriker i högan sky, för jag vet att det enda som kan vägleda mig är det som är inom.
Från och med i dag heter jag Savita Sofia Katarina Norgren, Savita är mitt nya förnamn och jag känner att det namnet kommer med ljus energi i mitt liv. Det är dags att vända blad, släppa det gamla och välkomna det nya. Tid för en nystart. Jag känner mig redo för mitt liv – det som jag vill leva. Jag känner mig mer livsglad än på länge. Jag ser med förtjusning på vart mitt hjärta fortsätter leda mig.
Jag vill tacka några av er som varit med på min långa namnresa och stöttat mig det där lilla extra, Maritha, Nogge, Elin, Ulrika, Kondora, Sanna, Atosa, Anneli, Monika för att nämna några ♡
Ps Jag är gärna Fia och Sofia för Dig som vill fortsätta kalla mig det, det här handlar främst om mig och vad jag säger till mig själv , vilken riktning mitt liv tar från och med i dag.
Med kärlek
Savita
Om själen
Jag fullkomligt älskar det här samtalet ifrån Malous Salong om själen. Så stort och svindlande. Jag själv är helt säker på att själen är inom oss alla, för mig är det själva L I V E T i oss. Och det är tydligt att det liv som lämnade mamma när hon dog finns kvar. För jag kan fortfarande förnimma henne, uppleva henne och fängslas av henne, precis så som Gustaf Norén beskriver musik – det osynliga som berör. Och ibland känner jag själen när jag skriver, det är som att den skriver åt mig – ger mig orden på pappret. Och jag känner själen när jag yogar, mediterar och får deeksha. Själen, alltså livet i mig kan vara litet och förtryckt men den kan också expandera och leva fritt. Precis så mycket som jag tillåter den att få vara i mitt liv, inte bara inom mig utan genom mig och runt omkring mig.
Själen finns inom oss alla, det är min starka övertygelse. Den finns också i allt, allt är besjälat. Och själen är god, det ljusa och kärleksfulla inom oss. Det som förenar. Själen vet inga gränser, känner inga rädslor, den dömer inte – den ser det perfekta i det unika hos oss alla.
Själen är i det lilla och det stora, mikro och makro, yin och yang. Själen är i allt skapat. I allt skapande, skap – ande. Anden i det skapade. Något/någon har skapat oss och försett oss med kropp, sinne, själ (ande) – alltså liv. Kropparna må vara åtskilda, sinnet verka personligt men själen förenar oss alla – den är det eviga livet i Dig och mig och mamma.
Det är mina tankar om själen, här kan du lyssna till Gustaf Norén och Kjell A. Nordström när de beskriver själen och rädsla hos Malou efter tio.
Celebrate life
The more you praise and celebrate your life,
the more there is in life to celebrate.
Oprah Winfrey
Hur svårt kan det vara?
Jag har inte för egen del upplevt krig, svält, fattigdom, könsstympning, cancer, bortgifte, ebola… så jag menar hur svårt kan det vara att leva i tacksamhet. I fullständig tacksamhet. Jag är mitt i livet, ett underbart liv på fredad plats på denna vackra jord. Jag lever och har fått gåvan att leva ett harmoniskt liv. Ett gott liv, med familj, vänner, hälsa, arbete, mat, hem – ett liv i kärlek. Jag har allting på min sida i livet, allt är tillrättalagt för att jag ska kunna leva på riktigt, så som jag allra helst vill leva och uppfylla mina innersta drömmar. Allt är möjligt.
Så hur svårt kan det vara. Vissa stunder ser jag inte skogen för alla träden, det vill säga ser inte livet för alla rädslor. Rädslor som bara är hjärnspöken, en del gamla upplevda minnen och vissa bara på-låtsas-spöken. De hotar mig inte nu, kanske aldrig har gjort. Mitt liv är fridfullt. Det finns inget i mitt liv som hindrar mig från att leva, på riktigt, fullt ut i båda glädje och tacksamhet till mitt liv, förutom dem då, hjärnspökena. Så jag tar till mig orden från Johannes Hansen och säger, fuck your fears – fuck my fears!
Livet är här. Det är nu. Och det vill jag leva i glädje och tacksamt. Men framförallt vill jag leva det utan rädslor. Och jag tror att det är just det som är lösningen ur min egen sinnesfälla, att leva (läs: gå till handling), trots alla rädslor, för de är så de skingras när jag lever mig rakt igenom dem.