Artiklar med etiketten ‘Sockerfritt’
Den nya tiden
Varmt välkommen att delta på ett seminarium om den nya tiden!
Där b la Carl Johan Calleman och Dannion Brinkley delar med sig av sin visdom och sina insikter. Ett mycket speciellt seminarium som glädjande nog arrangeras i Falun. Det är 2012 och den nya tiden är här, vad betyder det och hur kommer våra liv att påverkas? Vad menas med att ljuset skall komma från Norr? Många frågor, är det så att svaren ligger i vårt förlutna? Vad visste Mayaindianerna, kan deras visdom vara oss till hjälp idag?
Tänder och kost
Läser något (för mig) intressant i dagens tidningen och ser fler fördelar med LCHF-kost…
”Faktum är att förfallet började redan för 13 000 år sedan i samband med jordbrukets uppkomst i vår del av världen. Innan dess, när alla människor var jägare och samlare, var det nästan bara mycket gamla människor som hade hål i tänderna. Det framgår av undersökningar av kranier från olika stenålderskulturer.
Men när människorna började äta stora mängder växtföda med mycket kolhydrater – föda baserad på de olika sädesslagen – förändrades allt. Kolhydrater är en form av socker och socker är den överlägset främsta orsaken till tandröta.
Vid en forskningskonferens i USA om våra tänders historia presenterades nyligen data som visar att nästan tio procent av de första jordbrukarna hade hål i tänderna. Det kan låta rätt lite, men var ändå en drastisk ökning jämfört med tidigare.
Forskarna, vars rön beskrivs i tidskriften Science, påpekar att stora mängder kolhydrater inte är något våra käkar är byggda för. Under vår långa förhistoria anpassades vi för en diet på nötter, rötter, frukt och kött – hårdtuggad, grov föda.
Käkarna fick jobba hårt men tänderna slapp att utsättas för bakterier i och med att dieten var sockerfattig…”
Källa: Göteborgs Posten
LCHF
Det var många år sedan jag fick kommentarer som dessa, det var ca ett halvår efter att Oscar föddes men sen har det varit tyst. Så visst blir jag bubblande glad när människor säger; Hur smal ska du bli då? Gud vad du är slimmad! Har du gått ner i vikt?
Och det utan den minsta ansträngning! Verkligen!
Jag har inte ätit godis sedan mars (sista mars), tagit bort socker, bröd och pasta men det är nu de senaste två veckorna det lossnat när jag börjat äta mer LCHF. Jag har väl inte den roligaste tallriken att skåda, men det är gott (jag gillar det mesta) och det bästa av allt jag är inte nå sugen och jag är nästa aldrig hungrig. Hur lätt kan det bli! Det känns fantastiskt en dag som igår, att under morsdagsfikat hos min mor nöja mig med kaffe och ett äpple när de andra smaskar tårta. Och även på vår picnic när familjen åt fika och glass så var jag nöjd med kaffe och jordgubbar. Det är skumt, jag vet, jag kan inte tro det själv, jag har setat fastklistrad i gotteträsket hela livet, så jag är mest förvånad av alla, händer det här verkligen, men jag behöver bara stanna upp och lyssna till magen och hjärnan. Där är tyst. Magen knorrar inte av hunger och hjärnans sug har dunstat.
Jag är fri!
OCH jag börjar bli väldigt nöjd över det jag ser i spegeln!
Rena dagar
Jag fortsätter att äta den kosten jag åt i april, den utan bröd, pasta och socker. Men under yogaretreaten åt jag lite bröd och fikabröd och då märkte jag hur kroppen svällde upp lite, det känns som jag samlar vätska av sockret. Nu är jag tillbaka i fas igen och mår mycket bättre. Svullnaden har gått ner och suget som triggades igång förra helgen har försvunnit. Det känns lätt och ansträningslöst. Jag mår verkligen bra.
Fantasin är det som rubbar friden en aning, jag lär väl inte vara nöjd av att leva på ägg, yoghurt, blomkål och broccoli hur länge som helst. Har beställt mig en kokbok med Vegetariska LCHF-recept som jag hoppas ska ge inspiration.
Maya plockade mig en bukett med Kirskål som jag lärt mig att man kan äta och sockerkaksformen kom väl till pass för blomkålsgratängen.
Vitmånad
Nu har det gått 30 dagar med min stora omläggning av kosten, jag har tagit bort socker, godis, pasta och bröd. De sista dagarna har varit både upp och ner, det gick bra på lördagen men söndagen var jag otroligt sugen hela tiden. Jag kokade mig faktiskt pasta, om än en väldigt liten portion och åt till min vegetariska köttfärssås. Jag tänker att suget hörde ihop med Vajra Paatra helgen på något vis, jag orkar inte analysera så mycket i vad som är vad just nu. Så länge jag känner mig trygg i min målsättning och fortsätter gå vägen mot bättre hälsa så spelar det för mig ingen roll om jag äter en liten portion pasta någon gång, mumsar 81 % choklad en dag eller kommer i kontakt ilska en annan.
Jag väljer att vila i tillit till att allt är som det ska. Vissa dagar är jag mer stark att möta det jag känner och vissa dagar gömmer jag mig bakom suget eller några koppar kaffe för mycket. Hur som så vet jag att det oftast hör ihop med vad jag känner, hur mina känslor svallar upp. Jag möter dem i så stor utsträckning jag förmår och jag försöker att vara snäll i tanken mot mig själv för det jag inte vill möta i stunden. Jag vet att det kommer fler chanser, jag behöver inte se och möta allt med en gång, jag låter det vara en process och tar det en bit åt gången. Oavsett så är jag på rätt väg, jag är inte i reträtt jag är på frammarsch även om det verkar snigla sig fram ibland.
Jag har klarat en hel vit månad, 30 dagar utan godis, bröd och pasta (om jag väljer att bortse från portionen pasta i söndags och det väljer jag såklart), jag är så stolt och glad att jag lyckats med detta och samtidigt blivit konfronterad med mitt koffeinberoende. Vilket jag troligtvis kommer att välja bort ur mitt liv i framtiden, inte just idag men ganska snart har jag en känsla av. Jag vet i allafall vad kroppen och universum vill nu, nu inväntar jag kraften att styra om sinnet.
30 dagar gick snabbt och ansträningslöst, även om jag mötte en del sug och massa känslor som jag förr dämpat, skyfflat undan med socker och koffein, så måste jag säga att det gått lätt. Jag är trygg numer att möta det jag känner, jag orkar inte känna allt alla dagar men jag känner, även det jag inte vill känna.
För mig var det inte en månad, även om det kanske var det i inledningen så svängde det snabbt om till en inre väg att följa, jag fortsätter givetvis den väg jag börjat gå. Jag kommer att vara snäll emot mig själv och säkerligen frångå kostrestriktionerna några gånger, för jag ser dem inte som restriktioner , jag ser dem som en sund väg i livet och vissa dagar kanske det är mer sunt för mig att vara social och smaka av det som bjuds även om det innehåller socker.
Mitt mål är att njuta av livet på alla plan, både inre och yttre njutning av det fina som livet erbjuder mig.
En bättre dag
Jag är verkligen tokberoende av kaffe och min dag går åt som för andra missbrukare att planera för nästa intag. Det är verkligen inte sunt och mitt humör pendlar upp och ner i samma takt som kaffet slinker ner eller uteblir. Jag ser det, jag förstår det, jag känner det men som sagt jag vill ännu inte sluta. Jag inväntar väl helt enkelt en bättre dag, en djupare insikt, en stark motivation.
Det är inte ett hopplöst konstaterande utan tvärtom ett klokt sådant (tror jag i allafall). Jag försökte bli vegetarian under många år och så vips en dag satt beslutet där inne, hjärnan var omprogrammerad och med på noterna och allt gick lätt och ansträngningslöst. Lika så med sockret, oändligt med många söndagar jag lovat mig själv att sluta med godis, att åtminstone enbart äta till helgen för att senare samma dag eller om det var en bra dag så höll jag mig till dagen efter innan det slank ner gósaker igen. Och nu så fick jag oväntad inspiration och motivation så där hux flux bara och se, nu har jag varit socker och godisfri i 27 dagar – makalös känsla! Helt osannolikt för några månader sedan men än en gång lätt och ansträngningslöst. Så jag inväntar startsignalen där inne, jag väntar på att nya nervbanor skall bildas eller hur det nu kan gå till. Jag litar till att processen är igång, jag kan inte tro annat och har tillit till att jag vaknar upp en dag och väljer bort mitt kaffe med lätthet och helt utan ansträngning – bara för att må bra och ta än mer hand om mig.
Inför den morgonen har jag förberett hemmet med vackra thémuggar med heliga kor och visa elefanter …
Dag 26
Vaknade med en stark dröm, en fin och insiktsfull dröm, det kändes som jag fick motta ett budskap. Skön känsla att vakna berörd av något magiskt. Tacksam!
Hela dagen har varit mycket bättre än igår. Jag har fokuserat mer på maten, dvs att äta bra och äta rätt. Jag har varit närvarande och lugn, inga utbrott idag inte. På eftermiddagen när Nogge kom hem åkte jag på ljuvlig massage hos Kicka, jag fick både massage, själaro och en andligsession under de 60 minuterna. När jag gick hem så kändes fötterna som nya, kroppen utvilad och inspirationen (till mitt skrivande) på topp.
Jag har verkligen ansträngt mig med maten idag, inspirerad av LCHF-tidningen jag köpte igår gjorde jag sparris & parmesanost till lunch, mandelpannkakor till middag och så har jag gjort en hel plåt med god musli som jag kan äta med turkiskyoghurt till frukost eller när suget sätter in – jag håller mig på stigen …
Istället för att skriva
Djupdyker jag ner i dessa ikväll – mums!
Dag 24 & 25
Usch, är på riktig surpuppe-humör. Jag går runt och är småirriterad på det mesta, tex att det ligger saker överallt och när jag ser mig omkring så är det faktiskt saker som jag själv gått och gödslat ut. Jag är tokless på mig själv just nu, less på mitt skrivande som inte formar sig och att jag inte lyckas ta mig tid till det. Funderar jag på vilken tid jag ska få till när jag är hemma med barn/en typ 10-14 timmar dagen och när de somnat så stupar jag på soffan. Jag pyr liksom på insidan och jag får för mig att det är skrivandet som pyr, men det kan lika gärna hänga ihop med pms eller koffeinbrist. Eller så hör det samman med den kommande Vajra Paatra-kursen som redan nu visar mig vad jag ska rensa ut – ilska och frustration. Frustration är förresten ilska mot sig själv lärde jag mig på Bara Vara.
Och vad har det med mina sockerfria dagar att göra då … jo, att jag är och nallar överallt. Jag lyckades ju slänga en 70 % chokladkaka (det som var kvar av den) i måndags för att köpa mig en ny 80 % på tisdagen som jag nu går smygäter. Jag äter på det mesta, som jag nu tillåter mig att äta, jag äter mycket och ofta. Jag är sugen hela tiden men jag har inte ätit godis, socker eller bröd. Men jag äter!
Jag ber familjen ta skydd mot de värsta harangerna och gömmer mig så gott jag kan i min ensamhet och möter det jag ska möta och försöker göra det utan en chokladbit i handen.
Dag 21-23
Lördagen var min stora dag med 40-års fest. Jag hade planerat maten utefter att vi var några vegetarianer, några som äter glutenfritt och även de som är laktosintoleranta. Det bjöds på buffé med grönsaker, skinka, rostbiff, ostar odyl samt vegetariska pajer. Jag åt paj, grönsaker, några kex och ost. Jag drack även två glas cider (alkoholfri) trots att den innehåller socker. Till théet bjöd jag på jordgubbar och choklad. Gömt undan lite extradark choklad (86%) till mig och Lotta som äter sockerfritt. Så lite föll jag allt ur spår idag med tanke på paj, kex och cidern, men det känns givetvis okey en dag som denna som gjorde mig hög & lycklig av närvaron med alla fina vänner.
Söndag Stod emot nybakade muffins och gjorde mig en fruktsallad istället. Dagen gick bra!
Måndag Idag har jag känt av sug. Var och nallade i en mörk choklad som bara var 70 % och det betyder mycket mer socker. Till slut insåg jag att jag skulle återkomma till gógömman och slängde det som var kvar av chokladkakan. Det positiva var att jag gick till Öppna Förskolan, stans bästa fik, idag och bara åt ett äpple där och drack kaffe. Funderar om suget satte in efter helgen, men det spelar ingen roll, jag grottar inte i det, jag fortsätter min väg med humöret uppe.