Tanken var att vi alla skulle njuta av storstaden och ta dagarna som de kommer med Gröna Lund och skärgård… men lill-skruttan här hemma inledde sin födelsedag (fyller 6 år idag) med att kräkas hela natten. Tur tänkte jag att vi firade henne för fullt igår och ett tag tänkte jag att det kanske är just det som är anledningen till hennes lilla mage i uppror. Men efter att kräkts i 14 timmar (var 45:e min) så misstänker jag maginfluensa.
Grabbarna åkte själva med tåget imorse, de njuter av en dag tillsammans som Oscar får rodda över. Klockan 17.00 skall de se Djurgården-Brage (U21).
Nu har Maya efterfrågat smörgås och pyssel, färgen är tillbaka i ansiktet och energin i kroppen.
Mammalycka
Sitter just nu som en zombie i soffan, klockan är åtta och min energi försvann under eftermiddagen. Det är inget allvarligt, det är bara en trött mor som intensivt firat sin 6-åriga prinsessa hela dagen!
Kroppen är trött, magen svullen efter alla sliskiga sötsaker, fötterna värker men hjärtat har frid. Det känns så fridfullt nu när vi nattat barnen och känner att dagen blev lyckad, Maya verkar helt nöjd och slut. Hon har skrattat, busat och lekt hela dagen och stupade sen i säng. Vad mer att önska, jag känner mig trött och lycklig!
(Här firar vi henne på morgonen med wienerbröd, hon gillar inte tårta).
Igår var det en spännande dag för Oscar, då fick hans Islingbylag gå in med Brage på deras hemmamatch. Oscar kom på att målvakten alltid går ut som nummer två och ställde sig listigt på plats två i ledet och inväntade sin favorit, målvakten Gurra Andersson, nr 100 i Brage. Lyckligare pojk har jag aldrig skådat!
Det bästa i livet är gratis. Det fick vi återigen bevis på igår efter en dag på Furuvik, med bad i deras äventyrspark, karuseller på tivolit och massa fina djur, för det bästa den dagen återstod och var helt gratis…
Det var den härliga fontänen på Stortorget i Gävle som gladde många barn den varma sommarkvällen inklusive våra. Vilken lycka vi såg i barnens ögon när de fick busa fritt och bli genomblöta då den oberäkneliga fontänen sprutade vatten högt som lågt. Själv fegade jag tyvärr ur trots att jag var bra sugen att göra dem sällskap. Mina tunna vita kläder passade inte för vattenlek på torget kände jag, så nästa gång tar jag med ombyte.
Vi har den lyxiga förmånen att få låna en stuga på Trollarudden ute på Sunnanö. Där har vi nu slagit oss till ro för att njuta av den svenska sommaren…
Ett barn på äventyr så känner jag mig. Jag är ett vilset barn i en vuxen kropp. Barnet verkar i alla fall vilset. Min vuxne är i ett ständigt sökande efter det.
Vem är jag egentligen?
Hur var jag innan alla rädslor?
Vad gör mig lycklig?
Vad får mig att skratta?
Är frågor min vuxne ställer sig. Det är dom frågorna som fått min vuxne att kontakta barnet inom mig i hopp om svar. Vem kan svara om inte den som lärde känna mig först, tänker jag. Om inte jag vet, vem vet? Barnet måste veta, tänker min vuxne och fortsätter fråga.
Men barnet är inte där och besvarar mina frågor. Barnet är på villovägar. Barnet är försvunnet.
Ibland får jag kontakt med barnet. Det kommer insvepandes med massa känslor emellanåt, känslor av sorg och ilska. Och det kommer också med känslor av eufori, glädje och lycka. Barnet kommer med glada upptåg och skratt ibland. Då är det skoj för min vuxne, då lever kroppen upp för en stund!
Men varför försvinner barnet iväg igen, undrar min vuxne i sin ensamhet. Och söker vidare efter svar.
Nästa gång barnet är på besök så skyndar sig min vuxne att fråga, varför stannar du inte hela tiden och är med mig? Jag saknar dig.
Jag vill gärna leka med dig säger barnet. Men jag älskar äventyr. Mitt liv är ett äventyr. Du är så välkommen att följa med. Vet du vad, jag har faktiskt väntat på dig. Jag vill att du följer med mig på äventyr. Vi kan leva livet tillsammans. Så vad väntar du på?
Har du mod att lämna ditt trygga bo och följa med mig ut i livet? säger barnet.
Min vuxne tar barnets hand och svarar; Ja, det har jag! Och så studsar dom fram mot livet hand i hand!
Helgens fest kunde inte infallit mer väl, för efter Norges smärta som vi alla berördes av så kändes det tryggt och fint att träffa min familj. Det var min bror och hans fru som bjudit oss alla till Härnösand på 125-års fest (de firade sina vadera 50 år och även sin 25-åriga bröllopsdag).
Innan festen tog vi oss ut till havet där de har sina husvagnar uppställda, Oscar var så stolt när han fick vara med och sköta elden och jag och Maya tog oss inte bara ett utan två uppfriskande havsbad.
Jag känner än mer tacksamhet över livet, över min familj, över mina två friska barn,
jag är sååå tacksam att jag lever!
Det gäller att fånga stunden, tänkte jag när vi fick en spontaninbjudan att komma och grilla hos vänner i Ullfors. Ullfors ligger alldeles utanför Tierp och vi satte oss i bilen och brassade dit.
Det blev en härlig dag och vi kunde fiska vid ån som rann genom tomten, barnen fick åka fyrhjuling och tomgasa i parkerad rallybil. Oscar och Maya fångade varsin aborre, varav en hamnade på grillen och Julia fick upp en stor gädda till allas förtjusning, men dess själ ville tillbaka i ån igen, sa hon.
Med ett löfte till barnen att nästa gång sova över lyckades vi till sist få dem till bilen och åkte hemåt i sommarkvällen.
Sommarlycka*
Maya och jag fick mumsa i naturens alla gåvor när vi var hembjudna till Ulla på fika. Ulla är just nu min både högra och vänstra hand känns det som, hon är verksam som vice ordförande i Dalarnas Författarförbund och idag träffades vi och planerade inför kommande styrelsemöte.
Både jag och Maya förtrollades snabbt av Ulla och hennes mans ljuva smultronställe, en trädgård full med bär och grönsaker. Maya fick en bunke och kunde gå runt och plocka smultron, jordgubbar, hallon, gurkor, tomater, vinbär…. alles! Vi mumsade och åt så magen blev full och kroppen energifylld av alla nyttigheter!
Vår egen tomt växer vilt bland byggbråte, container och barack, vi försöker röja så gott vi kan och nästa projekt är att riva det gamla garaget medans byggjobbarna har semester. Bygget är tyvärr rejält försenat och vår inflyttning blir nog ca 6 veckor senare än vi tänkt. Men det gör inget, jag trivs förvånansvärt bra i Kråkslottet och kan än så länge nöja mig med att drömma om den dag vi kan flytta tillbaka.
Och nästa sommar kan vi minsann plocka lite bär i vår egen trädgård.
Maya ville först inte följa med på Barnens Peace & Love och se Supersnälla SilverSara och StålHenrik. ”Det är ju min sista dag på dagis och om jag slutar klockan elva hinner jag bara leka lite med mina kompisar” sa hon. Men så ändrade hon sig i sista stund innan jag skjutsade henne till dagis och bestämde sig för att följa med ändå.
Och det gjorde hon nog rätt i, för barnen var så glada att gå dit och som Maya sa, ”Mamma, jag tror det är dom riktiga. Den riktiga SilverSara och den riktiga StålHenrik”.
Till kvällen kom det stora den här dagen, den här veckan, kanske det största den här sommaren, de fick följa med sin kusin Emma på den riktiga festivalen. De var så lyckliga när de kom hem, sprudlade, skrattade och var uppspelta.
Mammalycka
… blev alldeles fantastisk!
En fin dag med vänner i Falun och dans kring stången i vackra Lill-Torpet,
som vi avslutade med familjemys i soffan till filmen ’Upp’.
Jag och Maya la våra sju blomster under kudden och jag somnade med ett leende och ett varmt hjärta,
livet bjöd på en väldigt fin dag!
Tacksam