Artiklar med etiketten ‘Barn’
Poolparty
Njuter av dagarna här på Bali. Vi har det så mysigt tillsammans och jag tar till vara på varje minut. Villan vi nu bor i är så lyxig att jag inte vill lämna den, den passar min LaDolceVita-livsstil som hand i handske höll jag på att säga, som solen på himlen passar ju mycket bättre här!
Villan passar mig som solen på himlen! Jag tackar till ovan att jag får uppleva det här livet i några dagar, tack tack tack!
Med en egen pool och sällskap av de bästa partymänniskorna så ordnar man givetvis ett poolparty!
Vi struntade i middagen och köpte istället massa godis, chips, kakor, vatten och läsk.Kastade av oss kläderna och blåste såpbubblor till dunket av Discohits – efter stoj och bad i poolen tills alla vara nöjda (förutom Maya som aldrig verkar få nog av bad) så mojsade vi ner oss i den stora dagbädden och såg på filmen Upp.
*Mammalycka
Sanur by bike
Idag har vi hyrt cyklar och cyklat runt här i Sanur – vilken bra dag, full med äventyr, sa Maya. Strandpromenaden är ca 6 km lång och när det kom en störtskur med regn så tog vi skydd på en skönhetssalong. Nogge blev klippt eller rättare sagt rakad och jag och Maya fick våra tår och fingernaglar målade och dekorerade med blommor. Det kostade oss ca 95 kr sammanlagt.
Tjejmys
Nogge tog med barnen på jobb imorse, dom var så lyckliga när dom skuttade iväg med matsäcken packad och reflexvästarna på. Själv passade jag då på att gå en promenad med en vän och sola solarium.
Träffade fina vänner i Falun på eftermiddagen som ville fika med mig innan Baliresan. Vi hade så mysigt, drog änglakort, skrattade och eldade önskningar till universum. Och så fick jag mina ögonbryn och fransar färgade. Det kändes så lyxigt att bli ompysslad i härliga vänners samvaro.
Jag är så tacksam!
v
Kreativ designer
Min underbara make gjorde det möjligt för mig att ladda om batterierna, så idag känner jag mig mycket mer balanserad än igår. Nu har jag rensat ur mina garderober, fick ta det i tre omgångar och sprida ut det på några veckor, men attans vad skönt det känns nu när det är gjort. Passade på att börja packa bikinis och yogakläder, det kändes så skönt med snön som yrde utanför fönstret.
Igår kände jag mig inte speciellt närvarande, det var bara i korta stunder. Men imorse på morgonpromenaden kände jag kraften och framförallt balansen kom tillbaka, jag hittade in i mig själv igen. Så idag har jag känt mig närvarande, lugn och balanserad hela dagen.
Vi avslutade kvällen med att se på Toy Story 3 och äta popcorn – det var så mysigt! Maya hade varit kreativ idag och klippt av sina fingervantar och när det var dags att gå och sova ville även Oscar klippa av sina. Så med Maya som stödjande designer satte han försiktigt saxen i vantarna. Nu sover dom sött med sina vantar på sig.
Jag kramade om dom vid läggning och sa; Tack för en mysig kväll. Då sa Maya; Tack för en mysig dag. Tack för att du kom tillbaka.
Mammalycka
Maya pratar
Maya var sjuk och sov en natt, en dag, en natt…. men imorse studsade hon upp som vanligt, har pratat, pratat, pratat och pratat idag. Hon har pratat om allt, men mest om mat. Vad vi ska äta idag, vad vi ska äta sen, vad vi ska äta imorgon, på onsdag… och när jag skulle laga middag och frågade vad hon ville ha, svarade hon: Ge mig vad som helst!
Det var väl första och sista gången jag hörde det från ett av mina barn misstänker jag. Men oh, vad härligt det var att höra.
Mammalycka
Vilsam söndag
Vi hade inga speciella planer för dagen, utan den skulle vi ta som den kom. Så när Maya vaknade upp efter en orolig natt med feber så blev det en lugn dag hemma. Jag har gått i mina myskläder hela dagen. Osminkad och ostylad har jag myst runt i huset, bytt ut ljusen som brunnit ut, tänt nya och kollat till Maya med jämna mellanrum. Lyssnat till hennes djupa andetag och den sprakande varma brasan. Legat bredvid henne och läst när hon sovit och slumrat till emellanåt jag med. Oscar har lekt med kompis och byggt lego. Nogge har sett på film.
Jag har gått utanför dörren två gånger idag, en promenad i morse och en promenad med Eva på eftermiddagen. De var uppfriskande och sköna. Vinden ven och snön yrde. Så skönt att komma in i värmen igen efteråt.
Sådana här dagar drömmer jag om. Inte att mitt barn ska var sjukt förstås. Men jag drömmer om dagar hemma, utan massa måsten, utan internet, utan telefoner som ringer, utan tider att passa. En låååååång skön vilsam söndag helt enkelt.
Julafton
Oscar ropar på oss när han vaknar. Jag har sett tomten, säger han. Han var nyss här! Han är uppspelt och glad när han väcker Maya för att de tillsammans ska se om tomten lämnat några paket i julstrumporna.
Och efter paketöppningen blir det familjelopp nerför trappen. Oscar skriker halvvägs ner, Han har varit här! Och vi ser med lycka på när våra barn nyfiket undersöker paketen under granen.
Jag är så oerhört tacksam att jag har barn! Jag är tacksam att jag har mat att fylla deras magar med och en trygg plats åt dem att sova på, att vi har ett hem och att det hemmet är i Sverige. Och jag är tacksam att jag har råd att ge mina barn julklappar.
Tack!
Önskar er alla en fridfull och underbar Jul
Intuition
Jag är expert på att se hur människor mår. Jag kan förnimma minsta lilla ögonrörelse eller lätt rodnad på halsen. Jag kan pejla av ett rum och se om någon tar illa vid sig, blir ledsen eller rädd. Det är en gåva jag har skaffat mig. Troligtvis har jag skaffat mig den den hårda vägen. Jag kan se direkt om något jag säger eller gör förnärmar den andra personen på något vis. Och jag minns gånger när jag själv var liten och blev förnärmad, kände mig ledsen eller rädd och ingen upptäckte det. Jag minns hur det kändes att bära detta ensam. Det är sådant jag bearbetar nu när jag är vuxen och har verktygen.
Det är smärtsamma minnen att som barn ensam bära sorg, ledsenhet och rädsla utan att någon ser klumpen i magen. Den går ju inte att se, den ligger väl gömd. Den syns inte, den känns.
Jag är så tacksam för dessa, om än jobbiga erfarenheter jag bär med mig. Nu när jag har egna barn så kan jag använda dessa. Erfarenheterna har utvecklat sig till en skarp intuition som jag tar till vara varje dag i min föräldraroll. Där gör den gott. Där kommer den till sin rätta. Genom att jag ser och känner delar av det barnen går igenom så kan jag stanna upp och hjälpa dem att hantera det, få en famn att krypa upp i och låta känslorna få komma ut och klumpen i magen få ord att uttrycka sig med.
Men så jobbar jag fortfarande med att inte ta på mig allt andra människor går igenom. Mitt gamla mönster har varit att jag hela tiden ska anpassa mig och ändra mig om jag märker att någon far illa av hur jag är. Jag har många gånger förminskat mig och skuggat mig själv lite för att inte ta för mycket plats eller göra andra människor obekväma med mig.
Tro mig, det är ett himla mastodont jobb att hålla koll på hur andra reagerar för att sedan tona i mig på ”rätt” bekväm frekvens för dem. Det är det jag vill befria mig helt ifrån. Jag vill vara mig själv. Jag vill vara intonad på mig. Och veta att det är helt okey att vara jag. Jag duger precis så som jag är.
Och genom att jag lär mig att jag duger som jag är, så lär jag mina barn att de duger som de är. För jag vet att jag kan inte ge något till dem som jag själv inte har. Och så vet jag att de inte gör som jag säger, de gör som jag gör.
Familjehelg
Vi är i Västerås i helgen och myser lite. En tradition vi haft sedan länge jag och Nogge, långt innan barnen, att åka iväg någon helg innan jul och julhandla. Nu när barnen är med blir det lite mindre handel och mer mys och bara vara med varandra – det är jätte härligt och vi mår gott allihop. Vi bor på First Hotell i Skrapan, på nionde våningen med utsikt över stan och Mälaren. Här är vi på väg upp till 24 våningen med utanpå hissen och barnen ser med spänning ut genom fönstret.
Måste bara berätta om Mayas beställning till servitören på en grekisk restaurang som fick även grannbordet att skratta: Grillkorv, pommesfrites, tzatziki och mjölk – servitören fanns sig snabbt och sa att det var ett väldigt bra val, då allt passade så bra ihop!
Oscar uppdaterar sig med senaste fotbollsresultatet….
Tidningen FalunBorlänge
Jag blev så glad när chefsredaktören för Tidningen Falun Borlänge tyckte min text var tänkvärd inför julen och valde att ta med den i decembernumret.
Vit jul till barnen
Jag har vuxit upp väldigt skyddad från alkoholens missöden. Mina föräldrar drack väldigt sällan och oerhört måttligt. Jag minns bara ett tillfälle då jag sett dom berusade. Och den gången tyckte jag det var riktigt obehagligt. Trots att jag då var tonåring var det otäckt att se personlighetsförändringen. Det var den som skrämde mig mest.
Jag har oerhörd respekt för alkoholen. Respekt för beroendet den kan framkalla. Respekt för omdömet som den trollar bort. Respekt för vad det borttappade omdömet kan orsaka för konsekvenser. Och jag har som tur var anammat mina föräldrars beteende med alkohol, dvs sällan och måttligt.
Anledningen att jag vill skriva om alkohol är att jag tror det är många barn som far illa av sina föräldrars drickande, och nu menar jag inte enbart barn till alkoholister. Nej, jag menar även barn till dig och mig. Jag tror att våra barn också far illa när vi dricker. Jag tror inte jag var unik som barn med min rädsla för vad alkoholen gjorde med dom vuxna. Alkoholen gör oss förändrade och den, om än lilla förändringen kan skrämma och oroa barnen. Jag säger inte att det är så. Jag bara minns att det var så för mig när jag var barn. Jag var rädd för människor som var berusade.
Jag minns min lite väl vilda tonårstid med revolt och frigörelse. Jag minns min dragning till de lite coolare gänget och folkölen vi kom över till helgen. Och hur vi sedan fick smyga med vårt eget alkoholintag, förutom dom kvällar vi kunde vara inne och värma oss. Och de enda ställen vi utan hemlighet kunde öppna upp vår folkölsburk var hos kompisar vars föräldrar också drack. Jag minns många tonårsfester med kompisens berusade föräldrar i rummet intill. Jag var iklädd en cool tonårsdräkt med svarta kläder, trasiga jeans och svart färg som väl dolde mina ögon. Inte ville jag avslöja flickans rädda blick där innanför, inte ville jag visa min oro och ångest. Och mest rädd var jag för att avslöja min hemlängtan efter mamma. Utåt sett var jag en cool och stöddig tonårstjej, men innan för det svarta trasiga skalet dolde det sig en liten sparvunge som darrade svagt. En sparvunge som fortfarande darrar av obehag när människor tappar omdömet och dricker sig alltför berusade.
Och sorgligt nog verkar berusningen gå i arv. Att det tyvärr ganska ofta är just de barnen som vuxit upp med föräldrar som druckit, som nu själva har en törstig inställning till alkoholen. Och därför är jag så tacksam att jag fortfarande har kontakt med den där rädda flickan inom mig. Hon påminner mig om vilka känslor ett barn kan ha till alkohol. Hon håller mig medveten och hjälper mig att göra mina val, som innebär att dricka sällan och måttligt och aldrig vara berusad i närheten av barn.
Jag hoppas ni är många därute som väljer en vit jul, för kom ihåg att julen är barnens tid – och kom ihåg att även en tuff tonåring är ett barn.
Kan vi inte hjälpas åt och låta våra barn få fortsätta att vara barn.