Artiklar med etiketten ‘Författare’
Silence
Silence is the language of god,
all else is poor translation.
Rumi
No blame
No blame, no reasoning, no argument, just understanding.
If you understand, and you show that you understand, you can love…
– and the situation will change.
Thích Nhất Hạnh
Frustration
Har ingen tanke med inlägget mer än att få ur mig min frustration över hur många av oss mår… jag tänker på hur många offer stress och depression skördar. Piloten som släckte ett helt plan av oskyldiga människor med sitt mörker och en kvinna i min ålder som nyligen tog sitt eget liv – obehagskänslan jag känner följer mig.
Vart är vi på väg? Har inte många av oss rusat vilse i skräcken över att sjunka ner i vårt eget tomrum och mörker.
All den här hetsen, vi ska lyckas i arbetet, klättra högre, tjäna mer, utbilda oss, skaffa barn, nya bilar, nytt hus, personlig tränare, sund kostplan, klassförälder, ledamot… rusa från prestation till prestation till prestation. Och någonstans har Instagram och Facebook blivit vårt kvitto på att vi är någon.
Jag känner sorg när jag går förbi dagiset här intill och det står inte mindre än 15 barnvagnar ute för middagslur. Små barn som har behov av att vara med sina föräldrar, en sund anknytning lär enligt expertisen ta 3 år, lämnas i kommunal omsorg.
Jag dömer ingen. Hur ska jag kunna döma som själv lider av samma åkomma. Jag tror hetsen och jakten som vi många utsätter oss för startat kollektivt. Vi är många som springer i ett galet stort ekorrhjul. Du, jag, föräldrar, politiker, samhället… vi har ingen syndabock. De flesta av oss är delaktiga, både som förövare och offer.
Finner ingen tröst till frustrationen jag känner över offren stress och depression skördar men jag känner hopp inom till min egen läkning. Jag har fått mer förstånd och insikt genom smärtan så att jag nu både kan och vill förändras. Det har hänt något inom mig. Jag kan inte tro att det kommer rädda någon annans liv men jag vet att jag räddat mitt.
Fri vilja
Fråga: Bhagavan, händer saker enligt vår vilja eller enligt den Gudomliga viljan?
”Sanningen är en många våningar hög struktur. Om du skulle titta på det från bottenvåningen, skulle det se annorlunda ut än om du skulle titta på det från 94:e våningen. Hur man upplever verkligheten beror på ens medvetandenivå.
För den som är Gudsförverkligad och den som är uppvaknad finns det bara Guds närvaro. Beslutet är Gud. Beslutsfattandet är Gud. Därav uppstår inte alls frågan om en fri vilja.
Den som har ett vanligt medvetandetillstånd har fastnat i tre illusioner: illusionen om självet, illusionen om avskildhet och illusion om frihet. När man är fångad i sådana illusioner, upplever man en dualitet som jag och inte jag, som människa och Gud, och fri vilja och Gudomlig vilja.
För de som har fastnat i illusionerna om ett separat väsen kan reagera på situationer på många sätt. När allt går som de önskar, tror de ofta att det är på grund av deras ansträngningar och fria vilja, och när saker inte går som de önskar, skyller de ofta på den gudomliga viljan.
Dessa människor skulle omväxlande se fri vilja och gudomliga vilja i livet, även om andelen fri-vilja-illusion varierar från person till person. Det finns de som ser att det finns val där man skulle kunna utöva kontroll och vända riktning i livet enligt vad man önskar. För dem skulle den gudomliga viljan verka vara en illusion.
I stunder när livet verkar utom kontroll, finns det människor, som vägrar att följa med i flödet och är benägna att skylla på andra och Gud. De har oftast en tendens att lämna, kompromissa eller gå in i en depression.
Universum är i grunden oförutsägbart eftersom universum är något levande, och det förändras från ögonblick till ögonblick. När man ser att livet är bortom ens kontroll, att kapitulera och överlämna sig till det gudomliga med acceptans skulle vara visdom.”
Sri Bhagavan
Översättning Pia Shoshanna Anderberg
Mod att vara sårbar
Stress i kroppen
Var till ljuva Kicka och fick massage i dag. Kände mig lite spänd på väg dit och så fort jag lagt mig på britsen och hon började massera min rygg så kom tårarna. Jag grät och jag grät, det bara rann ur mig. Det var förlösande med massagen, kroppen verkligen släppte ut sin stress. Min kropp lärde mig att sorg, frustration och annan smärta som jag genom åren behövt ventilera ut med gråt men inte tillåtit mig – har byggts upp som stress.
Det krävs mod att vara sårbar. Och jag har inte haft det modet alla gånger utan istället svalt ner klumpen och dragit fram ett leende. Eller svalt ner klumpen och bitit ihop. Jag tänker att mycket av våra beteenden är inlärda sedan vi var barn, kanske från de vuxnas oförmåga (inte ovilja) att stödja oss och våra behov. Och det kan också vara kopierat, barn gör inte som de vuxna säger utan som de gör.
Hur som, stressen och spänningen släpper taget när jag gråter. Det räcker för mig att veta. Jag vet att jag kan läka, det behövs bara lite mer tårar. Kroppen vet redan allt det här, den är magisk. Den är intelligent, både som burit all denna stress då jag hade oförmågan att ta itu med den och nu när jag är redo, mogen och modig – så börjar kroppen släppa taget om den.
Jag känner hur kärleken till kroppen växer. Den växer i takt med att jag inser hur mycket min kropp älskar mig. Tyvärr ser jag inte kärleken till mig själv i spegeln alla dagar men jag upplever den stunder som denna på massagebritsen hos Kicka och jag upplever den alltid när jag är på yogamattan.
Balans
Har alltid tyckt att balans är osexigt. Tänkt tacka vetja Bergodalbaneturen av att åka upp och ner i blodsockerkurvan – som pulserar spänning, eufori… skräck och djup.
Men i takt med att åren ökar så måste jag bekänna att det är oerhört skönt med ro, stabilitet och något hållfast.
Min utmaning ligger i att balansera precis som bilden i ett liv av rörelse. I ett liv av rörelse känna inre ro, stabilitet och grund. Känna det hållfasta i mig när livet blåser omkring. Jag vill gärna nyttja vinden till att surfa till skillnad från att fladdra som ett torrt vilset löv.
Det osexiga har för mig blivit sexigt. Jag ser det sexiga i det stabila, trygga och lugna – det strålar något av dem som lever i balans. Det strålar intelligens, förnuft och makt… när människor ger sig hän livets krafter och surfar med dem.
Vem blir jag?
Vem blir jag av att göra det? är en fråga jag ofta ställer mig. Jag kan säga att den jag blir av Yogan gör mig till en mycket bättre version av mig själv eller som en deltagare uttryckte efter kvällens pass: Jag kommer ihåg vem jag är, när jag är här.
Jag ställer mig ofta frågan, och det kan lyda som så här;
Vem blir jag av att jobba mindre och vara mer hemma med barnen?
Vem blir jag av att jobba mer?
Vem blir jag när jag umgås med honom/henne?
Vem blir jag i Yogan?
Vem blir jag genom mitt skrivande?
Vem blir jag av att meditera?
Vem blir jag genom det här jobbet?
Vem blir jag av att äta det här?
Dessa frågor får mig att stanna upp och uppmärksamma om jag blir en gladare, lugnare, tryggare version av mig själv eller om jag blir mer spänd, irriterad och stressad.
Det är lite som Du blir vad du äter, du blir vad du oftast gör, mina handlingar styr mitt resultat. Jag tvivlar starkt på om jag verkligen kan ändra mina tankar, men jag har full tillit till att Yogan gör det. Det har den gjort varenda gång jag utövat den, förbättra min syn på mig själv och världen.
Jag älskade mitt arbete som marknadsansvarig på Kupolen Köpcentrum och när jag var centrumledare i Falan Galleria men jag blev till slut i konflikt med mig själv och mina inre värderingar. Eftersom mitt arbete gick ut på att få fler besökare och öka omsättningen. Och det kunde jag med tiden inte vara kongruent med, att marknadsföra kommers – det kändes inte längre sant i mig.
Kanske var det Yogan som förde mig dit – till sanningen inom (the guru within). För mig blir det allt viktigare att vara sann med mig själv. Jag tror vi alla mår bra av att förverkliga oss själva, det vill säga vara sanna mot oss själva, följa hjärtats (själens) röst. Och för att uppnå inre frid behöver vi stanna upp och lyssna, till rösten inom och finna modet att låta den rösten (sanningen) vägleda oss. Ingen väg är den andras lik. Och det är exakt så det ska vara, det är livets perfektion – full av unika sanningar i var och ens hjärta.
Det är inte alltid jag lyckas lista ut exakt vad mitt hjärta vill, men jag vet oftast om jag kommer må bra i mig själv om jag går åt det ena hållet eller det andra. Och det räcker, jag behöver inte veta vart jag är på väg. För innerst inne längtar jag bara efter en enda sak – att vara så nära min egen sanning som jag kan.
När vi slutar…
När vi slutar att försöka tvinga fram positiva känslor
får de en möjlighet att utvecklas av egen kraft.
När vi slutar försöka bekämpa negativa känslor
upptäcker vi att de försvinner av sig själva.
När vi slutar att försöka få något visst att hända
öppnar sig en hel värld av nya och oväntade upplevelser.
Mindfulness,
en väg ur nedstämdhet
Ett kall
Inser att jag har gått resans alla tre steg som beskrivs nedan. Jag började som ung arbeta med synen att ett jobb var att jobb, sedan slog karriärslustan till och sedermera min livsstilsförändring – som ledde mig mot mitt kall. Det är verkligen ett privilegium att arbeta med det som jag älskar allra mest, följa mitt kall – eller det är nog snarare så att jag lever mitt kall mer och mer för varje dag.
#tacksam
Man kan se arbetet på olika sätt. Psykologen Amy Wrzesniewski med kollegor har funnit att människor upplever sitt arbete på ett av tre följande sätt: som ett jobb, som en möjlighet att göra karriär eller som ett kall. Den som ser sitt arbete som ett jobb upplever det främst som en förutsättning för att kunna betala hyran, köpa mat, försörja sin familj och ha råd att åka på semester. Man ser fram mot arbetsdagens slut, helger och ledigheter och har sitt arbete av nödvändighet, inte för njutningens skull.
För karriärister fungerar arbetet som en drivkraft i sig. Det erbjuder möjligheter att i olika steg klättra mot högre avancemang. Man motiveras av yttre faktorer, pengar, titlar och status. Man går utbildningar för att få högre lön, ytterligare en legitimation eller en akademisk titel och ser fram mot nästa befordran eller en högre post inom företaget.
En person med ett kall ser sitt arbete som ett bidrag till högre syften. Man arbetar för att man njuter av det och för att man finner en högre mening med det. Arbetet ses som ett privilegium och en möjlighet att utvecklas som människa. Kanske upplever man att man bidrar till människors välmående eller att man skapar en bättre värld för framtida generationer.
Titti Holmer
Lycka nu,
en praktisk guide i mindfulness