Do what you do with love,
and success is a natural symptom.
James Altucher
Jag fullkomligt älskar Arlanda och andra flygplatser där mycket folk är i rörelse. Att känna pulsen av förväntan, avsked, glädje, jobb, frihet, semester, stress och avkoppling i ett enda myller – just love it!
Så jag tog tåget ner igår för två skrivardagar. Jag har helt enkelt suttit i Sky City och skrivit på mitt bokmanus. Och det har gått fantastiskt bra, jag behövde inte ens åkalla inspirationen utan så fort jag öppnade datorn så flödade orden. Det var förlösande för mig som en tid fått kämpa med orden, inte bara till manuset utan även till bloggen. Något öppnade sig och det kändes magiskt. Så himla tacksam.
Sov natten på Connect Hotel och hade en fin terass till rummet där jag kunde se solnedgången, meditera och göra Sunyoga. Jag mår som en prinsessa med andra ord.
Einstein said, “The most important decision we make is whether we believe we live in a friendly or hostile universe.” When you believe it’s a hostile universe, life is scary. But when you trust that you are held, loved, safe, nurtured, and protected by a guiding intelligence that is ALL LOVE, you can relax.
Här kan du läsa hela artikeln om rädsla och hur att ta sig ur den; 10 Signs Fear is Running Your Life (and How to Get Back on Track)
Livsresan lär mig mycket om mig själv. Genom 12-stegsprogrammet där jag jobbar med min VuxnaBarn-problematik och mitt Medberoende så blir jag varse mina karaktärsdefekter och rädslor. Och 12-stegsprogrammet är ett handlingsprogram som utlovar löften (här kan du läsa om Aca’s löften)… efter att genom Guds hjälp tillämpat goda handlingar.
Mina rädslor är oerhört många, som jag har burit med mig och byggt på genom livet. Motsatsen till rädsla är tillit, så ett annat uttryck för rädsla kan vara brist på tillit. När jag fokuserar på mina rädslor så hopar de sig och mörknar. De ter sig så skräckinjagande att jag backar… baxnar. Men det är först när jag möter mina rädslor som de skingras. Men jag törs inte möta dem när jag fokuserar på rädslan.
Så för att möta rädslan börjar jag med att döpa om den till brist på tillit. Och genast känns den mindre hotfull. Och med orden brist på tillit så blir jag också mer empatisk med mig själv (med min rädsla). Sedan väljer jag att fokusera på tilliten. Om jag skulle känna tillit här, hur skulle det kännas då? Och med tillståndet tillit går jag ut i Livet – och möter Livet utan rädsla.
Hela livet upplevs på nytt i barnen.
Nu förstår man också bättre sitt eget liv.
Søren Kierkegaard
Vilken härlig tid!
Det här är helt klart min favoritårstid, våren som skänker hopp om sommaren. Känner mig uppvaknad och inspirerad, nyfiken och förväntansfull…
Och i går såg jag min första Tussilago
Ett hoppfullt sinne stöter inte på några hinder.
Visdom: Jag känner hopp och glädje inför morgondagen. Allt blir bara bättre och bättre.
En positiv förändring är på gång.
Växternas språk, Solöga
Det går faktiskt inte att beskriva, känslan som infinner sig under en Onenessdag eller Oneness Awakeningkurs – den innehåller b la frid, djup, lätthet och harmoni. Den är magisk. Jag ser det som en oerhörd gåva att få dela med mig av läran och energin. Så väldigt ödmjuk och tacksam för det jag får uppleva tackvare Oneness och alla ljuva glittriga människor jag får träffa.
Under vår Onenessdag idag så jobbade vi med våra intentioner, bjöd in det Gudomliga att verka i våra liv och gjorde ett hjärtöppnande yogapass, mediterade, dansade och gav varandra ett tjog med deekshas. En vacker sprakande process med andra ord.
Ler åt kommentaren från en deltagare: Förvåningen när man kommer ut o inser att världen ser precis likadan ut som imorse… weird.. ler igenkännande eftersom vi har upplevt mirakler inom och världen tycks detsamma.
Orden från Loreen kunde inte passat bättre – We’re born to be higher!
Success consists of going from failure to failure without loss of enthusiasm.
Winston Churchill
Du och det Gudomliga är inte separerade. Den separationen är en skapelse av sinnet.
Sri Amma Bhagavan
När jag identifierar mig med sinnet och kroppen – enbart, så upplever jag separation från min själ, det gudomliga inom. Själen är alltid närvarande men genom mitt eget fokus kan jag välja att låta den vara i centrum av mitt liv och mitt väsen eller i skuggan. Att leva i enhet med själen är att leva i enhet med mig själv. När jag är ett med själen, är jag ett med dig och hela världen. Jag mer än känner enhet och kärlek, jag är enhet och kärlek.
Möter dagligen en inre konversation om att vissa känslor inte är tillåtna. Att vissa, det vill säga ”de dåliga” behöver gömmas eller tas sig förbi eller ändras. Och som tur är kom jag i kontakt med terapi och Oneness. Genom terapin har jag lärt mig att våga tillåta känslorna att upplevas. Och detsamma är det med Oneness, jag lär mig att stanna med det som är. Stanna med känslan som känns.
Och det bästa av allt, är att jag lär mig att alla känslor, precis alla, är en del av att vara människa. Jag behöver både, avund, vrede, sorg… – alla känslor är livsnödvändiga för att vara en hel människa. Det är när jag inte accepterar dem som jag lider. Känslan i sig kan vara smärtsam men det stora lidandet skapar jag själv genom mitt motstånd mot det jag känner.
Någonstans präntas vi in att vissa känslor inte är tillåtna, eller kanske till och med farliga. Vi präntas in det av andra människor som blivit itutade samma koncept.
Och jag tror helt och fullt att jag lider som mest när jag inte accepterar det som pågår i mitt liv och i mitt inre. När jag kan finna ro med att det är som det är, det känns som det känns – det finns inget att ändra – så infinner sig friden.
Jag kanske då kan se att det jag avundas är något jag längtar efter. Och att vreden är en energi som kan bli till en positiv kraft i mitt liv. Att sorgen är vacker och full av kärlek. Det gör inte att det känns mindre men det gör att jag släpper kampen mot det som är naturligt i oss alla – känslorna. Jag tillåter mig att känna. Jag tillåter mig därmed att vara människa, med allt vad det innebär, tårar och skratt, i regn och solsken. Vad vore livet utan motsatser? Vem vore jag utan alla mina känslor?