Artiklar med etiketten ‘Författare’
Frukten
Av frukten känner man trädet.
Bibeln, Matteus 12:23
My moment
Klockan är 20.30 och jag softar efter en strålande dag med barnen. Sommaren är här. Oscar och Maya stack ut på studsmattan för att spela fotboll och skippar Gladiatorerna. Izabelles ögonlock började slå igen redan vid middagen, nu sussar hon tungt. Morfar har kört hit husvagnen och ska sova i den med Oscar i natt – mammalycka på många plan.
Det är intensivt just nu, mitt mammaliv. Jag är ensam mycket med barnen och kommer så vara en tid. Men jag tar en stund i taget, frågar mig själv vad stunden önskar av mig. Ser inte så långt fram utan lyssnar in kroppen och livet och vaggar med det ett steg åt gången. Det blir så mycket lättare då, när jag är i nuet.
Den sista tiden och även nu är transfomerande för mig, det händer mycket, känns som jag hänger upp och ner ibland. Jag har hört och förstått att det är en sådan tid nu, den här våren river upp och rensar rent på många plan. Som en mental och känslomässig detox. Det gamla ska upp och bli ljust. Jag bearbetar det så att jag stannar med det som är, min känsla, mitt sinnestillstånd, mina tankar… låter det vara som det känns/tänks och håller om mig själv på många sätt. Är snäll emot mitt jag. Jag har sänkt ambitionen ytterligare ett snäpp och strukit alla åtaganden en tid framöver och imorgon är sista yogaklassen för terminen.
What is the moment asking for, frågade jag mig själv i dagboken igår och jag kom direkt i kontakt med mina svar. Snälla svar. Sommarens svar. Jag vet vad jag ska göra (och kanske mer viktigt – inte göra), vart mitt fokus ska vara, hur jag ska rå om de mina och ge dem och mig själv kärlek – det är allt jag behöver veta. Allt annat är omhändertaget.
Mina böner är starka, jag knyter närmare kontakt med Gud. Jag är tacksam att jag hänger här upp och ner, ser världen ur en annan synvinkel, det självklara blir så otroligt klart då. Jag är tacksam i mitt samtal med Gud, jag tackar för allt jag får gå igenom för läxorna jag lär mig. Han låter mig växa… det är den största av gåvor. Tack.
Helighet
Min helighet lyser ljus och klar idag.
Idag vaknar jag med glädje, och förväntar mig att endast Guds lyckliga ting skall komma till mig. Jag ber endast dem att komma, och förstår att min inbjudan kommer att besvaras av de tankar till vilka den har sänts av mig. Och jag kommer endast att be om glädjerika ting i det ögonblick jag accepterar min helighet. För vad nytta skulle jag ha av smärta, vilket syfte skulle mitt lidande fylla, och hur skulle sorg och förlust gagna mig om vansinnet lämnar mig i dag, och jag accepterar min helighet i stället.
Fader, min helighet är Din. Låt mig glädjas i den, och genom förlåtelsen återfå mitt sunda förnuft. Din son är fortfarande som Du skapade honom. Min helighet är del av mig, och också del av Dig. Och vad kan ändra Heligheten Själv?
En kurs i mirakler
Lektion 285
Inga måsten
Jag och en vän talade om i telefon idag om att det finns inga måsten. Inga måsten, what so ever. Det är ju bara sinnet som styr upp en agenda med måsten. Det finns egentligen inga. Det finns ett naturligt flöde av saker och ting, i livet. Så som att vi blir hungriga efter en tid utan mat, somnar när vi är trötta, skrattar när vi är glada, är effektiva när vi har lust… som läran om Oneness säger, allt sker automatiskt. Oavsett om vi lägger oss i eller inte så sker allt automatiskt. Tänk dig att du har världens främsta autopilot ikopplad på en långflygning och ändå låter du ditt engagemang, energi och fokus gå åt till flygningen när du istället erbjuds att luta dig lite lätt tillbaka och vara stand by.
Vi kan stå på tå och vara alerta, ge givakt på livet. Men vi mår som bäst i att inte lägga manken till att styra och råda över det, det är i alla fall min starka övertygelse.
Att leva utan måsten är inte detsamma som att vara passiv, tvärtom är det att vara till förfogande för livet och vad det erbjuder för stunden – What is the moment asking for?
Jag har skalat av mina (iaf de flesta) måsten längs vägen. Men jag har fortfarande kvar ett mönster av att vilja kontrollera utfallet (framtiden), så jag påminner mig om att chilla, slappna av, luta mig tillbaka och njuta av färden. För hur jag än råder och styr så har jag ärligt talat ingen som helst aning om vart jag ska, så vadan denna möda. Gud (livet själv) har färdplanen och jag är bara en lyckligt ovetandes medpassagerare. Och är jag klok nog så är jag en tacksam och ödmjuk sådan, med full respekt till förste piloten. Utan sikte på destinationen enbart fullt uppfylld av resan.
Intensely
Life has to be taken seriously,
lived intensely but know it is a game.
Sri Bhagavathi Bhagavan
Miracles in life
Avundsjukan
Det hälsosamma vinner, det expanderar och breder ut sig i mitt liv. Precis så som jag känner att jag börjar göra mer och mer, expandera och ta plats – i mitt liv. I livet.
Jag har bett om att få läka det gamla. Detox’a inte bara fysiskt utan också, och i synnerhet, mentalt och känslomässigt. Jag läker ut mina gamla präglingar, sådana som kletat sig fast sedan jag var barn. Jag ser så tydligt var mina smärtor kommit ifrån. Men för var dag känner jag mig friare och friare.
Jag har vuxit upp med avundsjukan på nära håll. Krypande nära. Avundsjukan har gjort mig rädd och skygg.
Avundsjukan är kvar… hos dessa – men jag har börjat läka. Tänka sunt. Tänka friskt. Avund kommer jag få möta hela livet, det är självklart att människor är avundsjuka på sådant de saknar själva. Glädje, hälsa, livsenergi och utstrålning, det är mina egenskaper, hela jag pulserar av det. Men det har tagit mig snart ett halvt liv att förstå att min kamp har legat i att dölja dessa kvalitéer hos mig själv för att slippa möta avund och förakt hos andra. Jag har varit så upptagen med min rädsla om att väcka avund hos vissa att jag helt missat att se alla som lyfter, älskar och gläds med mig.
Så det jag funnit i djupet av min rädsla är att jag blivit rädd för min egen ljusvarelse. Min egen person. Mitt varande. Min skapelse. Mitt unika perfekta jag… det har jag fruktat… eftersom andra fruktade det.
Det är nu jag börjat lossna ordentligt på knuten runt mig själv. Den som kämpar med att hålla livsenergin, skrattet och hälsan inom lagom mängd och dos. Den som jämför med andra och ser till att ligga lagom dold, lagom låg, lagom sval, lagom grå, lagom nära… inför andra. Den j-a svångremmen spricker nu!
Nu är det tid för att vara som jag är skapad. Till bredden fylld av ljus och glädje. Tokfylld och högt vibrerande av liv. Jag ska släppa på så in i bängen mycket livsenergi att avundet gör dem gröna som grodor.
Kära soulsisters (och brothers) jag önskar er inget hellre än att göra detsamma som jag ska göra – Shine On! Shine On!
Yoga girl
Ringde upp en författare här om dagen som jag vet är driftig och klipsk och frågade om jag fick komma och intervjua henne om hennes bokutgivning då jag vet att hon gett ut i eget förlag. Idag träffades vi och jag fick en hejdundrande boost med pappersval, tryckeri, layout, målgrupp, ekonomi, bindning mm. Det var så givande för mig, har fått mycket att fundera på må jag säga.
Jag blir så glad av människor som delar med sig. Det är också det mitt skrivande handlar om att dela med mig av det jag har att ge. Pass it on. Och som jag har skrivit förut på bloggen om att jag behöver ge för att kunna behålla det. Det är först när jag ger som jag får.
Det är mycket huvudbry nu, det händer mycket. Känns som jag hänger upp och ner. Skakas om. Jag vet att det ska vara så här. Men jag påminner mig om att inte forcera och inte ta några snabba beslut. Snarare sakta ner, stanna upp och ta time out ett tag. Bara vara.
Landade efter känslan av en evighet äntligen i frisörstolen hos Anneli (Anneli Salongen i Solvarbo). Blev ompysslad och fin i håret. Och inspirerad av Rachel Brathen, även kallad Yoga Girl. Ni som har instagram kan följa henne där, gör det vettja, kolla in hennes bilder – hon är cool!
Tänker att det är ju precis där jag ska landa… i mig själv… på yogamattan.
Namaste
Samtal med Gud
Delar ut mitt samtal med Gud imorse under min morgonpromenad…
Du vet hur rädd jag varit att gå själv genom livet.
Tack för att Du varit med mig vart steg och hållit mig i handen.
Du vet hur mycket jag längtat efter gemenskap.
Tack för alla, alla underbara människor Du fört in i mitt liv.
Du vet hur orolig jag kan vara över ekonomin och framtiden.
Tack för att Du alltid sett till att jag är omhändertagen och skänkt mig de pengar jag behöver.
Du vet hur jag alltid längtat efter min mamma, alltid önskat att få vara med henne mer.
Tack för att Du gett oss gåvan att vara med varann var dag.
Du vet hur jag mycket jag sökt efter mitt eget ljus.
Tack för att Du givit mig utstrålning så att jag kan finna det.
Du vet att jag innerst inne vill vara älskad och få älska.
Tack för att Du överöser mig med Din kärlek.
Förlåt mig för de gånger jag inte insett att Du varit med mig och väglett mina steg.
Förlåt mig för de gånger jag tagit Dig för given.
Förlåt mig för att jag inte förmått älska Dig så som Du älskar mig.
Tack för att Du fortsätter vägleda mig. Tack för att Du ger mig Din kärlek – villkorslöst. Tack för att Du genom Din kärlek till mig lär mig att älska mig själv… och Dig.
Amen
Pulsen i nuet
Du frågar vad du skall göra? Undrar vilken väg att gå? Vilken destination att nå?
Livet är mer än så. Du får inga svar, livet ligger i dina steg. Ett steg efter ett annat. Du kan först skönja riktningen när du tittar bakåt, inte framåt. Din livsväg ligger i pulsen – i nuet. Det finns inget att hoppa till, Du kan inte forcera. Du kan sia men all ansträngning leder Dig bara bort ifrån Dig själv och pulsen i nuet. Pulsen i nuet kräver ingen kraft, enbart en iakttagelse av vad som sker och är – just nu. Pulsen i nuet kräver inget av Dig mer än Din varsamhet till Livet – precis här… just nu. Pulsen i nuet ger Dig val, vart Du vill sätta ned foten härnäst, men bara ett steg i taget… var dag. Var dag. Ett steg per dag.
Savita
