Soulrelease
Du känner i ditt hjärta om det här är vad din själ längtar efter och är redo för, det är 2012 och vi alla är på väg hem. Hem i våra hjärtan. Min önskan och tro är att du efter helgen känner dig trygg i att du är på rätt väg och fortsätter gå din livsväg i full tillit till att livet bär dig. Läs mer här.
When you do things from your soul, you feel a river moving in you, a joy.
Rumi
Något är på gång… Jag känner mig detox’ad och ren, renad inom mig. Gamla känslor och tankesätt sveps upp och jag får se dem för vad de är. Jag märker att jag väljer att se på dem annorlunda, göra tvärtom vad jag gjort förut.
Tex om en rädsla kommer och jag förr har sprungit och gömt mig (bildligt talat) så kommer jag nu på mig att möta den helt annorlunda. Instinkten att fly pockar på någonstans, det är som att den knackar utifrån och vill in, den är inte inne nå längre den instinkten. Den är inte jag. Den som är inne, mitt sanna jag, stannar och möter, stannar och agerar annorlunda, stannar och omfamnar mig själv med kärlek. Den gamla instinkten släpps inte in.
Jag har upplevt stora händelser den här helgen. Jag har inte velat skriva på bloggen eller facebook. Det är stort, det är andligt, det är omtumlande. Jag möter något större inom mig själv. Jag är hemma. Och det är så oerhört skönt att finna friden i att komma hem, hem till ljuset inom.
Ljuset (kärleken), när vi väl lever och verkar i det omfamnar det oss totalt och vi lyfts upp och allt det sker inom oss. Det är stort. Det är magiskt. Det är 2012 och det är för oss alla. Mästaren inom vill lysa. Möt upp din mästare.
När min vän Vivi (Viveka Snellman) nu utbildat sig till fransförlängare (eller vad det nu kan heta) så var det lätt för mig att göra det jag längtat efter en tid. Vakna upp varje sommarmorgon med långa fina ögonfransar som tål allt från bad, svett och sommarregn. Hennes företag finns på Facebook och heter Lash is more.
Augustinus ord skrivna på 400-talet
O människa lär dig dansa annars vet änglarna inte vad de ska göra med dig.
Bubblar av lycka inom mig att jag får delta på Peace & Love Festivalen med min Yoga och min Souldance!
Tack Tack Tack
Det är något bra som händer i mig. Jag förändras på ett annat plan. Antingen så är det djupare eller så är det högre. Men jag ser det snarare så att när jag nu väl stannat upp mitt liv och jordat mig, funnit acceptens i att följa livets gång och har tillit till att allt är som det ska och jag vet typ ingenting om vad som komma skall (där har mitt egot inte släppt taget helt ska jag villigt erkänna, men jag är på god väg att finna ro i att jag inget vet om framtiden och det är som det ska) utan istället får vila i att allt är omhändertaget.
Den processen och även den med min kosthållning, att jag nu äter ännu mer lättare mat och vikten sjunker så känns det som att jag energimässigt höjs. Jag upplever det som att jag är i en högre kontakt med andligheten, alltet.
Jag mår bäst av att dra mig undan datorn, internet och bloggen. Bara göra hastiga insvep. Och istället ägna mig mer åt meditation, stillhet, bara vara och så känner jag att skrivandet är bra för mig. Det jag än så länge skriver för byrålådan.
Nu när jag är förankrad på ett ordentligt djup så är det ett ypperligt tillfälle att kliva upp på övervåningen och öppna vindsluckan. Jag känner att jag är i balans mellan himmel och jord.
Livet har så mycket att erbjuda och det visar mer och mer av sina gåvor när vi väl stannar upp för att upptäcka dem. Jag är tacksam för det liv jag lever precis här och nu. Tack!
Det var många år sedan jag fick kommentarer som dessa, det var ca ett halvår efter att Oscar föddes men sen har det varit tyst. Så visst blir jag bubblande glad när människor säger; Hur smal ska du bli då? Gud vad du är slimmad! Har du gått ner i vikt?
Och det utan den minsta ansträngning! Verkligen!
Jag har inte ätit godis sedan mars (sista mars), tagit bort socker, bröd och pasta men det är nu de senaste två veckorna det lossnat när jag börjat äta mer LCHF. Jag har väl inte den roligaste tallriken att skåda, men det är gott (jag gillar det mesta) och det bästa av allt jag är inte nå sugen och jag är nästa aldrig hungrig. Hur lätt kan det bli! Det känns fantastiskt en dag som igår, att under morsdagsfikat hos min mor nöja mig med kaffe och ett äpple när de andra smaskar tårta. Och även på vår picnic när familjen åt fika och glass så var jag nöjd med kaffe och jordgubbar. Det är skumt, jag vet, jag kan inte tro det själv, jag har setat fastklistrad i gotteträsket hela livet, så jag är mest förvånad av alla, händer det här verkligen, men jag behöver bara stanna upp och lyssna till magen och hjärnan. Där är tyst. Magen knorrar inte av hunger och hjärnans sug har dunstat.
Jag är fri!
OCH jag börjar bli väldigt nöjd över det jag ser i spegeln!
Välsignad är den som ger barnen
rötter och vingar.
Arabiskt ordspråk
Especially on Friday afternoon/evening when the Moon moves into Leo and reminds everyone that life is a movie and you are the star of your own show. Go ahead and feel free to be fabulous flamboyant you! With absolutely no shame or reservation about the person you are and the person you would like to be.
Plan something big for Saturday – something fun. Something with dramatic, ecstatic and festive elements. This is a great day to spend with children. Dress up in eye-catching attire and be sure to wear your biggest smile all day. Give the biggest hugs that you can and be sure to play your favorite music extra loud. There are plenty of reasons to celebrate. Pick a couple and just start celebrating.
Jag känner mig så mentalt jordad som jag aldrig upplevt förut. Jag sa till en vän som var hit och åt lunch idag att jag undrar om det är jag som skall förankra Izabelle eller om det är hon som är sänd att förankra mig.
Vi jobbar hela dagarna, dygnets alla timmar med hennes förankring och anknytning. Jag säger vi, för det är ändå ett stort familjeprojekt men mest så är det hon och jag som knyter oss närmare varandra för var dag som går. Nu har hon bott hos oss i 8 månader och det finns fortfarande stora känslomässiga ärr kvar att läka. Jag märker att hon mår allra bäst av strikta rutiner och väldigt likadana dagar. Dagar hemma, med fyra väggar (en terass) och mig nära tillhands. Det är det allra bästa för henne. Och blir hon orolig till sinnet så knyter jag om henne med bärsjalen på ryggen min.
Så vi är nog som gjorda för varandra hon och jag. Hon har bromsat upp mitt liv, tvärnitat det och här Sniglar jag på som den Snigelmamma jag önskade att leva som. Aldrig någonsin hade jag kunnat ana att jag skulle njuta så av mitt hem och den stilla lunk det är på Solduva. Det mest aktiva som händer är fotbollsmatcherna i hallen, minidiscot på köksgolvet och studsande barn ute i trädgården. Det andra livet med att ränna hit och dit, shoppa och aktivera mig och barnen det har rivits av som kliande plåster, nu har såret läkts av tid. Tid till närvaro. Tid till ingenting. Tid till årstider. Tid till att lyssna, till att se, till att vara, till att bevara. Jag bevarar lugnet i tomrummet som är här hemma. Det är lugnet som läker gamla sår, inte bara i Izabelle utan även i de andra barnen och inte minst i mig.
Med förankring menar jag jordad och rotad (mina yogauttryck). Närvarande, lugn, trygg. En stabil grund att stå på. En trygg plats att växa upp i och blomma utifrån. Som en stor ek eller ett magnifikt berg. Det är tryggt. Det är stabilt. Det är stilla. Det är något att luta sig emot om det stormar.