Artiklar med etiketten ‘Hälsa’
Livets rytm
Höstlöven ligger i härliga stora högar på marken, livet har sin årliga cykel i naturen. Jag tror att vi också mår bra av att tona in på livets naturliga rytm, den som naturen följer. Jag tror på att vara mer aktiva på dagen, när ljuset är som starkast och likaså varva ner tempot när mörkret sänker sig mot kvällen. Kanske då och då dra sig undan helt, någon dag/ar eller timme, göra absolut ingenting. Låta tomrummet och tystnaden tala. Ta en egen timeout, vara med sig själv. Ge sig andrum, ett rum där anden (själen) får uttrycka sin närvaro.
Mer och mer väljer jag naturens mat, naturligt och äkta, rent och enkelt. Frukter, grönsaker, rotfrukter, vatten, örter, bär, nötter, frön och så oljorna såklart. Jag känner hur min energi höjs var dag sedan jag tog bort kaffet. Det är inte den aktiva energin jag menar utan just livsenergin, den själsliga närvaron, den känner jag av i större utsträckning. Jag känner att genom att äta rent och medvetet så ges anden rum i min kropp, mitt tempel.
Ingen smärta
Bara lite mer än en vecka sedan jag kved av magsmärtor, magen blåste upp till en ballong och tarmarna vreds. Spelade liksom inte någon större roll av vad jag åt, det var som ryskroulett.
Det jag ändrat sedan dess är att jag har lagt till mer fett i kosten, linfröolja, olivolja, smör, avokado, nötter. Och att jag har tagit bort kaffet. Annars åt jag redan väldigt hälsosamt och har alltid druckit mycket vatten – älskar vatten.
Men det största som hände var att jag såg mitt inre sår, rädslan i mörkret och att när jag genom att se vad för prägling som fortfarande hämmade mig så blev jag fri. Allt blev enkelt, till och med att sluta med kaffet. Och ni som känner mig vet hur hårt jag krampat om mina kaffekoppar, försvarat dem med svett och tårar om så behövts. Det har varit sinnets (egots) heliga dryck. Själens dryck är vatten, det är jag säker på.
Inte en magsmärta jag haft sedan dess. Magen är lugn och stilla. Ögonen glittar. Jag känner mig energifylld i kroppen och jag känner närvaron av livsenergin (själen) var stund. Jag tackar Dig Ylva som var med på den inre resan, utan Din spegling hade jag inte sett det jag behövde se – tack ♡
Dagens mellanmål, ayurveda thé, fröknäcke med avokado, grönkålsblad med ägg och till det dagens text från boken 5 minuters paus av Cajsa Tengblad.
Forskning om lycka
10 saker som forskning bevisat gör oss lyckliga
- Träna minimum 7 min varje dag
- Sov mer
- Bo närmare ditt jobb
- Umgås med familj och vänner
- Vistas utomhus minimum 20 varje dag
- Hjälp andra
- Le
- Planera en resa
- Meditera
- Uttryck tacksamhet
Stämmer bra in på mig och min livsstil och nog är lyckokänslan här som oftast och allra helst över livets vardagliga ting. Som att gå med barnen till skolan, det tar ungefär 30 minuter för mig att gå till skolan och hem igen och det ger näring åt mitt hjärta som allra mest. När vardagen om och om igen skänker lycka kan jag inte annat är buga i tacksamhet.
Dag fem
Dag fem utan kaffe. Det går som mest fantastiskt bra även om jag längtar efter en kopp lite då och då. Men jag kan stilla suget med Ayurveda-thé eller vatten, det funkar en stund iallafall även om inget är som kaffe – jag älskar verkligen kaffe! Nu har jag lovat mig själv att ge min kropp åtminstone 10 dagar utan kaffe för att uppleva hur det känns efter den tiden. Vad som skiftar om, hur energin förändras, hur kroppen mår.
Utan kaffe
Det blev en dag utan kaffe. Huvudvärken gav vika efter några timmar, precis då tröttheten tog över. Jag somnade när Izabelle som middag, jag somnade på eftermiddagen när Nogge kom hem, jag somnade framför teven redan vid åtta och sov till och med under hela Hollywoodfruar. Vaknade lagom till slutet och kunde masa mig upp i sängen.
Imorse vaknade jag med förnyad energi, lite kaffesug, lite huvudvärk och stort pms-humör. Jag ger mig på en dag till utan kaffe även om sinnet (egot) säger åt mig att bara en liten kopp skulle lindra resan. Jag vet att det bara dämpar upplevelsen och att en kopp kaffe absolut försenar resan. Jag känner mig redan sen, sen till livet.
Har inte hittat något substitut till kaffet som jag känner mig nöjd med, théet smakar antingen för sött eller för beskt för min smak. Jag dricker mycket vatten, kallt och kokt silverthé – det är ju ändå livets dryck!
Älskade kaffe
Någonting uppdagades för mig, något som gömt sig i mitt inre. Det var tackvare vännen Ylva (som jag tillbringade Bokmässehelgen med) som jag kunde nästla ut vad det var och vad som gömde sig. Hur sinnet (egot) hållit mig fången med kaffe under alla år och nu fann jag ut exakt varför. Jag vet nu varför jag utan minsta problem kan vara utan kaffe på mina Indienresor eller andra retreater där inte kaffe finns tillgängligt. Där jag själv förundras över att suget är som bortsvept och efter någon dag med huvudvärk är allt som hör kaffet till försvunnet inom mitt sinne… även huvudvärken.
Jag vet också nu varför jag aldrig på riktigt har velat sluta med kaffe. Vilket också förvånat mig eftersom jag slutat med det mesta av det andra som jag inte ser främjar hälsan (godis, glass, kött, alkohol, bröd mm) och kan nöja mig med dem någon enstaka gång om året eller så men kaffet vill hålla sig kvar med flertalet koppar om dagen. Nu vet jag varför. Jag har varit livrädd för energin och ljuset jag känner i min kropp när jag lever helt ren. Lever så ren som kroppen och själen önskar. Då blir jag sprakande, livsglad och vital. Då strålar jag…. ända ifrån innersta kärnan, genom varje cell och ut i hela auran. Jag (sinnet) är rädd för det ljuset och den energin, den rena sanna livsenergin som vi alla har inom oss. Kaffet har varit egots slöja för att dölja och dämpa det ljuset, i hopp om att släcka och försura källan.
To see is to be free, säger vi inom Onenss. Och tänk att sedan i söndags då kaffepolletten trillade ner så har jag känt mig så fri. Jag vet vad kaffet fyllt för funktion. Jag vet hur rädd sinnet (egot) innerst inne är. Jag har kärleken att omfamna sinnet. Jag väljer kärleken att omfamna mig själv också, jag är värd ljuset (vi är ju det ljuset). Jag är värd livsenergin och jag är värd att stråla. Jag är värd ett liv utan slöjor och bojor. Jag är den som hållit mig fången och jag är den som gör mig själv fri.
Ps sitter med en väldigt underhållande huvudvärk, drack enbart 3 halvkoppar kaffe igår och ingen alls (ännu) idag. Sinnet darrar och svettas när jag skriver det här inlägget, ropar och gastar, viskar och trilskar; Lova inget nu! Lova inte att du ska sluta med kaffe. Tänk om du misslyckas. Tänk på hur gott kaffet är. Mmmm, det är så gott. Kanske kan dricka bara någon kopp om dagen. Bara Espresso, det tycker du ju så mycket om. Blotta dig inte nu… Publicera inte inlägget.. stopp! stopp!
5:2 dieten
Jag är trött på alla sketna dieter, ät lite mindre och älska Dig själv mer.
Jonas Gardell
Din hälsa – ditt ansvar
Efter att barnen gått till skolan åker jag och Izabelle till Falu Lasarett för att hälsa på en anhörig på avdelning 27, hjärtmottagningen. Direkt innan för entrén möts jag av två välkända ansikten, förstår när jag ser deras kläder och sladdarna som hänger lite här och var på kropparna att de inte är som jag, besökare. De är inlagda på avdelningen trots att de är ”unga”, i min föreställning 10-15 år yngre än dem jag förväntar mig att se här. De är solbrända och ser alerta ut i kroppen, möter mig som vanligt, så som vi mötts många gånger förr på deras respektive arbetsplatser. Men de är unga. De borde vara på jobbet, hänga med barnbarnen, plocka kantareller eller gå på golfbanan – de borde inte vara på avdelning 27.
Kan jag tycka..
Ett annat möte, på en annan plats, är med en butiksanställd som påtalar hur stressigt jobbet är, hur svårt denne har att sova om nätterna då jobbet och tidspressen ger sig tillkänna. Mötet blir kort, personen drar iväg med andan i halsen till nästa uppgift.
Jag minns min egen stress. När jag tillsammans med min kollega Patrik ägde Må Bättre i Falun. Jag minns sömnlösa nätter, hjärtklappning, panikångest, grinigt humör och till slut varken tid eller lust till att vårda mitt serviceyrke, familjen eller andra relationer. Jag minns hur stressen åt mig inifrån. Magkrämporna, öronsuset, hälsporren, domningarna…
Jag led av stressen, det gjorde inte Patrik. Vi stod inför exakt samma tillvaro, samma problem att lösa, samma ekonomiska situation, samesame, jag led, han mådde prima. Det jag lärde mig om mig själv då är att det är inte hur jag har det utan hur jag tar det. Jag tog det annorlunda. Mitt psyke klarade (just då) inte av samma dos av dagliga moment, telefonsamtal, obesvarade mail. Jag tog det för personligt och alldeles för allvarsamt. Jag fick ofta nypa mig hårt i armen och säga till mig själv: Sofia, andas det är lugnt. Du jobbar inte med hjärtsjuka barn eller på en akutmottagning.
Som Karlsson på taket säger; det är bara världsliga ting.
Hur som, vi är alla olika. Det beror säkert på anlag och miljö och massa annat, hur eller om man upplever stress. Jag upplevde den och den förde mig i raskt takt längre och längre ifrån mig själv. Min kärna. Mitt hjärta.
Det jag vill komma till är att oavsett hur stressigt arbete vi har, hur stor påfrestning vi utsätts för och vår kapacitet att hantera det så ligger ändå det yttersta ansvaret hos oss själva. Jag är ansvarig över mitt liv. Jag har förmåga att ändra mitt liv. Nej, det kanske inte leder till samma slant i lönekuvertet, istället kanske ett lönekuvert från annan avsändare. Men det är nog ytterst få arbetsgivare som besöker avdelning 27 (vem vet om chefen själv varit inlagd där redan). På avdelning 27 kommer anhöriga, barn och kanske föräldrar, de som står oss närmast. De kommer dit, de som redan lidit många år av vår stress. Dem som stressen leder oss bort ifrån. De som lider, kanske mer än oss själva. De är dem vi ska se i ögonen där på avdelning 27, om vi har turen att ha ögonen öppna och hamna där när hjärtat ger vika.
Snälla, sluta skyll på arbetsklimat och arbetsgivare. Sluta skyll på andra omständigheter. Det är bara svepskäl för att inte våga ta ansvar över din egen hälsa. Det är ditt ansvar. Och du vet vad som får dig att må bra. Du vet vad att skala av. Jag säger inte att det är lätt och enkelt. Det kan vara enormt påfrestande för sinnet (egot) och du får troligtvis möta massor av rädslor om trygghet, ekonomi och livsstil. Men där på andra sidan, bortom fulltecknat liv. Där kan du andas. Där kan du leva. Förhoppningsvis länge och väl. Din hälsa är allt du har. Utan den försvinner i alla fall allting.
Med kärlek ♡
Smultronstället
Jag drömmer vidare om solblekta hår, barafotalek, brunbrända ben, skratt, plask, sinnesro, stillhet, aktivitet, enskildhet, umgänge, skrivarflöde, kaffestund på bryggan, nattdopp, soluppgång, kura-inne-åskoväder…
Samtidigt så är min önskelista fylld med närheten hem (allra helst inom en timmes bilresa), sjötomt, fräsht, lagomt stort (litet), litet omvårdnadsbehov, härliga grannar, kompisar till barnen och en rejäl slant i plånboken.
Omöjligt, narras mitt sinne. You found it, ropar min själ!
Nu ber jag till Gud att visa mig vägen. Jag litar på att det som är rätt går lätt. Att mirakler sker varje dag för alla som tror på dem. Hjärtat tror, mitt sinne tvivlar. Hur som, så vet jag inte alltid vägen och vad som är bäst för mig, eller min familj men jag litar till att jag guidas varsamt dit jag ska eller om jag ska stanna kvar.
Tacksam för att inte behöva hålla saker i mina egna händer, det är en skön feeling att få lämna över livet (och besluten) till något större.
Amen
Jag ryser…
På en kort tid nu, har jag fått beskedet att en vän fått elakartad bröstcancer, en annan kvinna har funnit en tumör, en vän har nyss opererat bort båda brösten och så denna tragiska drunkningsolyckan.
Jag ryser… vad är det som händer?!!!
Jag känner hur jag skakas om, det känns som någon lyfter upp mig upp och ner, håller mig högt så att jag kan se från ovan vad jag har och vad jag behöver värdesätta. Och säger till mig; alltså Sofia sluta fundera över värdsliga ting såsom räkningar, vädret i sommar, gnabb och mygg… typ. Du behöver vakna upp än mer och inse att livet är nu och det handlar nada om det du som mest har i huvudet utan enbart om det som känns i hjärtat, din egen lyster i ögonen och människorna du kan hålla i famnen. Livet är nu.
Och tackvare kroppen så kan du njuta av det. Livet lyser i dina ögon. Livet känns i hjärtat när du möter nära och kära. Livet är när du ser med en mors stolthet på dina barn. Livet vibrerar i varje cell när du tar djupa andetag i skogen. Livet är maten på tallriken som pulserar av energi och näring, det som jorden har skänkt. Livet är själen. Låt själen omfamna allt du upplever. Att leva med själslig närvaro kanske inte motar cancer och sorger i grind men det gör i alla fall att Du lever fullt ut nu, ty nuet är det enda Du har.
Om Shanti Shanti Shanti
Tipsar om Karin Björkegren som skriver om sin bröstcancer och hennes syn på meningen med livet på bloggen
Yoga vita.