Artiklar med etiketten ‘Indien’
Indien; Möten
Ett härligt möte i Indien var med en kvinna som jag gjorde Eye-to-Eye Meditation med. Meditationen är så att man sitter på 1 m avstånd och mediterar ca 20 min genom att se varandra i ögonen. Meditationen blev en personlig favorit, då jag märkte att jag hade mer beslutsamhet och närvaro när jag hade någon mer att ta ansvar för än mig själv. Så denna meditation gav mig mycket.
Under meditationen råkade vi i ett långt skattanfall tillsammans. Utan att bryta vår ögonkontakt sitter vi så och asflabbar så tyst vi bara kan för att inte störa dom andra. Vi skrattar så tårarna sprutar och för mig är det nästan stört omöjligt att sluta när jag vet att jag inte borde skratta över huvudtaget – just därför skrattar jag ännu mer. Så givetvis störde vi många. Tills slut hyschar kvinna bredvid oss till oss, och då tar skrattanfallet vid ännu mer…
När meditationen sen väl är slut och vi lugnat oss så tar kvinnan jag mediterat med mig i handen och rusar ut på gården. Vi springer hand i hand genom gatorna för att efter några hundra meter närma oss ett plåtskjul. Där lyfter hon stolt bort en plåtgrind och stiger lyckig in för att visa mig sin egen ”sytatelje”
Jag lär mig mycket i Indien. Det jag lärde mig av detta möte satte sig djupt i hjärtat och är svårt att beskriva med ord, men jag vet att du som ser bilderna förstår…
Sunyoga
Har fått en meddelande från en läsare som uppmanar mig att kolla med en optiker och/eller ögonläkare vad för skador som kan uppstå om man kikar på solen. Och givetvis skall jag göra det, tack för omsorgen!
Spontant så känns det bra att göra Sunyoga tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Det känns som med solning, att man bör göra det med måtta och skydda sig som bäst mitt på dagen när solen är som starkast.
Jag forsätter dock mitt utövande med försiktighet och korta stunder och när solen känns mild – effekterna som jag hittills märkt är enbart positiva.
Indien; En insikt
Tänk att mitt hjärta tog mig till Indien. Jag har hört att någon säga att vi borde lyssna mindre på hjärnan och mer på kroppen. Det börjar bli ganska tydligt för mig att det är min väg att gå. Min väg till bättre hälsa och välmående. Min kropp talar allt tydligare. Den har nog alltid talat för den delen, problemet har mer varit att jag inte lyssnat.
Magen säger mig när något är fel.
Hjärtat säger mig när något är rätt.
Öronen tjuter när jag är stressad.
Öronsuset tystnar när jag är i balans.
Magen säger mig vad den vill äta.
Kroppen säger till mig när den vill sova.
Fötterna säger mig vad dom vill gå i för skor.
Det är så många exempel i mitt liv på hur lätt alla beslut och alla val blir att ta om jag följer min kropp. Då är allt så enkelt och jag hamnar där jag ska.
Utmaningen ligger däremot i att sluta lyssna till min hjärna och dess tankar. Få tyst på dom för en stund, för det är när deras surr avtar som jag hör den rätta rösten från mitt inre och min kropp.
Så för mig är det viktigt att vara mycket ensam just nu. Stilla mig. Det gör jag bäst med meditationer och yoga. Stilla mig och få paus mellan tankarna. Pauser som förhoppningsvis blir längre allteftersom. Och lyssna till den andra rösten, den som kroppen uttrycker sig med och givetvis be om mod att våga följa den.
Namaste
Sunyoga
Läs gärna mer om Sunyoga på Sunyogi Umasankars hemsida
Indien; Sunyoga
Så vad är då Sunyoga som jag har varit till Indien och lärt mig för något? Det är ingen fysiskyoga som jag själv hade fått för mig, utan det är en meditation som går ut på att man sitter i meditationsställning, dvs med rakryggrad på en stol eller på marken. Först sitter man med slutna ögon och guidas av Sunyogi Umashankar till djup meditation och målmedvetenhet.
Att titta på solen kräver målmedvetenhet, kärlek till solen och mod. Många av oss här i Sverige är rädda att se på solen och tror att det skadar synen, men det hävdar Sunyogi att den inte gör och nu efter eget utövande så märker jag ingen skada, däremot massa positiva effekter.
När man nått djupare avslappning så guidas man till att öppna ögonen och se upp mot solen. Man ser egentligen 2-3 cm ovanför solen och tittar med blicken uppåt/inåt. Man ser alltså upp mellan ögonbrynen, ser från sitt tredje öga, men med öppna ögonlock. Under kursen pågick meditationen Sunyoga ca 30 min skulle jag uppskatta. Men det var lång tid för mig som är ovan. Jag kan ännu bara se kortare stunder åt gången, från 10 sek och i bästa fall upp till ett par 5-6 minuter innan ögonlocken far igen och sluts. Det är som att dom vill skydda sig, skyla sig. Men det handlar mycket om inprogrammerad rädsla tror jag, iallafall känns det så för mig. Så jag tränar mig mycket i tillit till att solen gör mig gott.
Efter själva solskådningen så blundar man. Kniper och pressar ihop ögonen hårt 3 ggr. 3 ggr gnuggar och värmer man även handflatorna mot varandra och lägger sedan den varma handflatan mot varsitt ögonlock och masserar ögonlocken och området omkring. Gör en personlig tackhälsning till Solen. Och lägger sig sedan ner och vilar.
Jag har nu övat Solskådning några veckor, jag började ca 2 veckor innan Indien på min egen hand. Nu när jag lärt mig rätt teknik känns det tryggare och bättre. Och det är väldigt svårt för mig att skåda solen mitt på dagen, så jag väljer tidig morgonsol eller sen kvällssol, det är lättare.
Dom positiva effekterna eller förändringarna jag märkt dom senaste veckorna är bla att jag har mer energi, så pass mycket att efter hemkomsten från Indien att jag inte påverkats av Jetlag alls och känner mig väldigt pigg. Jag har gått ner 2 kg. Jag har utmanat en hel bunt med rädslor och varit utsatt för dem utan att påverkas, tvärtom har jag aldrig varit mer lugn och harmonisk. Jag har kontakt med min kropp. Jag känner mig balanserad. Jag känner mig glad och lycklig. Jag känner mig trygg.
Dessa positiva effekter kan också bero på massa andra saker, men jag tror helt ärligt att mycket kommer ifrån Sunyoga. Och jag fortsätter med min träning minst en gång om dagen, då den är lätt att göra och just nu finns energikällan till överflöd även för oss nordbor.
Harmoni
Lyssna till ditt hjärta, följ ditt hjärta vad som än händer – ett tillstånd av fullständig enkelhet, som kostar mer än allting …
Att vara enkel är svårt, därför att enkelhet kostar dig allt du har. Du måste förlora allt för att kunna vara enkel. Det är därför människorna väljer att vara komplexa, de har glömt bort enkelheten.
Men det är bara ett enkelt hjärta som pulserar hand i hand med Gud. Bara ett enkelt hjärta sjunger i djup harmoni med Gud.
För att nå dit måste du finna ditt hjärta, finna din puls, finna dina hjärtslag.
Osho – Zen Tarot
Indien; Rädslorna
Så vad hände då med mig på resan? Jag kände redan innan jag åkte iväg att denna resa skulle utmana alla mina rädslor och jag bad innerligt att när jag mötte dem så skulle dessa försvinna. Men är det sant? Försvinner rädslorna när vi vågar ta in dom helt och fullt. Stanna och ”face the fear” istället för att fortsätta försöka springa ifrån den.
Det är så lustigt tycker jag, att när jag försöker fly undan och rusa ifrån rädslorna så är det som att med hopbundna ben försöka springa ifrån en maratonlöpare. Hur jag än springer och springer så är ändå maratonlöparen mer uthållig och fokuserad. Så på denna resa bestämde jag mig för att sluta springa med andan i halsen och istället lugnt och stilla stå och invänta rädslan.
Den första lilla utmaningen kom i Bombay när vi skulle byta flyg och ta oss vidare till Calcutta.
Bagagebandet blev luftigare och luftigare och där stod jag utan min resväska och hade bråttom till ett inrikesflyg. Japp, jag fick snabbt göra en anmälan av Borttappat bagage och hasta tomhänt vidare till Calcutta.
Så när jag väl tagit mig fram till Ghatal och Ashramet där vi skulle gå Sunyogakursen så kände jag mig lite tomhänt.
Och insåg det jag fruktat att jag skulle bo väldigt primitivt och enkelt. Hittade en rumskompis extra i sängen när jag skulle sova, en brun liten snabb Kackerlacka och ännu en i väskan. Så började min första kväll i Indien.
Allt mitt skydd i form av Myggnät (emot Kackerlackorna), eget påslakan, ficklampa för ljus vid strömavbrott, myggmedel, solskydd, toapapper, magmedicin, vätskeersättning, yogamatta och för att inte tala om alla mina fina kläder jag skulle ha på mig, det var ju ändå en inspelning av en Dokumentärfilm som väntade, blev jag strandsatt utan.
Och vad händer. Jag andas. Tar in det som ÄR och tackar gudarna för att min nyfunna vän Shanti från Malaysia fått en ”feeling” att packa ner ett paket extra av 7-pack engångstrosor – Halleluja! Shanti har också med sig tvättmedel så att jag emellanåt kan tvätta upp den enda klänning jag har. Svettas ju några liter om dagen i denna värme och luftfuktighet. Hon låter mig också låna en sjal att skyla mig med om natten och T-shirt att sova i. När min klänning hänger på tork så får jag även låna en tunika.
Och vad lär jag mig av detta; att allt är som det ska och jag skall givetvis uppleva Indien utan mitt LaDolceVita-kit och se att det går jättebra och jag kan njuta av varje minut ändå!
Och jag vet ärligt talat inte vad som hänt med mig med djuren och ”små”krypen (dom som är små här hemma är ju lite större där). Jag är inte rädd en enda gång, trots Kackerlackor i sängen och på toaletten. Och spindeln i taket sitter där hela veckan och gör mig ingenting. Det enda som är kvar av mina gamla rädslor är minnet av dom. Minnet, men inte känslan. Jag är fri och det är SÅÅÅÅ härligt!
Min vän Prem har en vän som jobbar åt Jet Airways och han hjälper mig leta efter väskan. Den återfinns under nästa sista dagen i Bombay. Och det är liksom ingen idé att få den nu. Utan han ser till att den flygs till Kolkata Airport och när jag väl beger mig hemåt till Sverige igen så kommer så återfår jag min väska.
Jag skrattar och tackar Universum för min prövning och det den lärt mig. Tack!
Indien; Gurublogg
Här kommer en länk till (gurun) Prem Nirval´s blog och hans berättelse om Sunyogakursen
Heliga ko
Njut av och värdesätt din familj
Din gåva är att vara/bli förälder eller att ha en god relation med dina föräldrar/familj
Med familj menas de som du räknar som familj.
Allergi mot mjölkprodukter – rädslan över att vara förälder och att ej vara tillräcklig som sådan eller rädslor hopkopplade med dina egna föräldrar. Slut fred med dig själv/dina föräldrar.
Djurens Språk – Solöga
Indien; Guru´s
Jag kommer berätta mycket ifrån min resa här på bloggen, jag skriver inläggen allt eftersom jag landar. Jag kommer givetvis berätta om Sunyoga, dokumentärfilmen, rädslorna och mycket mer.
Guru
Mannen som arrangerade hela kursen Sunyoga Advance Course i Ghatal (12 mil från Calcutta) Indien heter Umashankar och kallas Sunyogi. Han ser sig själv inte som en guru. Han säger att han inte är någon guru. Gurun finns inom oss alla, säger han. Men jag väljer ändå att kalla honom guru, i mina ögon är han en högt medveten och upplyst man.
Han visar sig vara kärleksfull, vänlig, ödmjuk och verkar leva helt utan ego. Ett exempel är när jag för tredje dagen i rad sover som en stock på hans lektioner. Så fort han börjar prata med sin indiskengelska med stark brytning så är det som jag vaggas till sömns av en gonattvisa. Jag bannar mig själv, inte för att jag missar teorilektionerna, utan mestadels för att jag känner mig nonchalant och oartig. Hur jag än vänder och vrider i stolen, dricker vatten, knaprar halstabletter, antecknar och nyper mig själv i skinnet så somnar jag ändå. Det är fler som sover, inte bara jag. Är det hans brytning? Är det värmen? Är det lunchen vi nyss ätit? Det kommer jag aldrig till klarhet i. Det jag däremot beundrar med Sunyogi är att han fortsätter sin lektion och sprider sin kunskap vidare (till dom som är vakna) med oerhörd energi och sprudlande ögon. Och inte en gång han ser på mig med besviken blick eller låter mig få en pik eller banning. Hans ögon ser på oss alla med kärlek. Vi är hans systar och bröder.
Direkt när vi ses så märker jag också hans glädje och humor. Han har en ljuvlig humor och nära till skratt. Vi skrattar mycket på kursen, skrattar så det gör ont i magen, skrattar så tårarna rullar. Det är högt i tak och han bjuder verkligen på sig själv, vilket får oss alla att slappna av och tillåta oss att vara som vi är även om vi sover på lektionerna.
På kursen hade jag förmånen att träffa två upplysta män. Den andra gurun (ingen av dom kallar sig eller vill bli kallade guru´s) heter Prem Nirval och lär på kursen ut KriyaYoga. Jag ska berätta mer om honom sedan eftersom han fascinerade mig oerhört. KriyaYoga´n som han gör med oss varje morgon är baserad mycket på andningsövningar, meditation, medvetenhet och stretch – den gör gott i kroppen och knoppen!
HatiBabae – Umashankar – Prem
HatiBabae (Elefantpappa) är från Schweiz och visar sig besitta inspirerande kunskap om Indien, traditionerna och upplysning. Han är en gammal Hippie som även varit TranceDJ och nu sitter på sitt rum och röker och uppdaterar hemsidan och annat administrativt åt Sunyogi. Pustar sig upp till taket ibland och deltar på Sunyoga. Det blir spännande kontrast till guru´sarna med honom, men när dom är tillsammans så ser man verkligen att dom är bröder och bästa vänner!