Din vision blir endast klar när du blickar in i ditt eget hjärta.
Den som letar på utsidan drömmer.
Den som letar på insidan vaknar.
Carl Jung
På tal om Leva av, så är den elva dagar långa Välståndsprocessen nu till ända. Jag brukar bäva för långa dagliga ceremonier men till min förvåning gladdes jag varje dag åt denna, det kändes till och med tomt när den var över och jag funderar på att fortsätta på något eget vis bara för att uppleva den fina närvaron i stunden.
Jag har redan märkt av att processen fungerar, på flera sätt, i litet och stort. Min högsta önskan är att jag ska slutföra mina manus till böckerna och skicka dem till förlag. Jag har rannsakat mig själv och mina intentioner grundligt under dessa dagar och jag vill inget hellre än jobba hemifrån, vara nära till hands till familjen. Jag är som lyckligast när jag står i köket, kastrullerna puttrar och jag hör lek och skratt hos barnen och deras kompisar. Jag trivs hemma. Jag är mer än nöjd om jag kan få fortsätta att jobba hemifrån med skrivandet som bas och krydda mitt arbetsliv med yoga, Oneness och resor.
Jag påminner mig alltså om att jag inte behöver be om någonting just nu, jag har allt jag kan önska, jag lever det liv jag vill leva. Däremot ber jag om förmågan att tacka varje dag, tacka för allt jag redan har. Jag tackar för att jag har massor att leva av, underbara människor att leva med och massor att leva för.
Tack Tack Tack
Träffade några insiktsfulla människor härom kvällen, en kväll som gav efterdyningar iform av djupare inre sikt. Jag älskar att kontemplera och fundera, att vända och vrida på livets gåtor i hopp om att se dem klarare. Det är närande att träffa andra likasinnade också, det kastar ljus och lyster åt vinklar som jag kanske ännu inte upptäckt eller gett sken åt på samma sätt.
En av männen berättade om vikten att bygga tre fundament i livet och att vi tyvärr oftast bygger som mest på bara det första av dem.
Leva av, vi behöver alla någonting att leva av. Vi har ett behov av att äta, kläder, hem, sömn. Vi har alla behov av en sorts nivå av välfärd.
Leva med, vi behöver alla någon att leva med. Vi har behov av ett ingå i ett sammanhang, en familj, en gemenskap, en sammanhållning. Enligt honom är vi flockdjur och mår som allra bäst när vi får tillhöra en flock och även bidra till denna.
Leva för, vi behöver alla något att leva för. Vi har behov av att känna mening. Känna oss meningsfulla. Jag tänker på gemenskapen vi alla har behov av att tillhöra, att vi där också finner en plats att fylla. Att ha ett värde i det stora. Känna sig behövd.
Mannens synsätt påminner mycket om Anthony Robbins Human needs och givetvis Maslows behovstrappa. Oneness talar om att vi mår som bäst när vi balanserar det fysiska, psykiska och själsliga planet. Och gödslar vi för mycket på det fysiska (materiella) så sänks automatiskt de andra två. Medan det genom ögonen på människor med väldigt litet materiellt välstånd kan lysa av starkt av den själsliga närvaron. Det känns som många av oss här i väst är ute och jagar fel saker, fyller på fel förråd. Större bil, nyare telefon, fler plagg och saker istället för att stanna upp, kanske till och med skala av och se vad som blommar fram då, inifrån. Låta själen fylla vårt förråd, vårt tomrum.
Det gör i alla fall mig levande och fyller mig med mening. Jag ber varje dag om förmågan att öppna mig för själen. När jag är i kontakt med själen känner jag hur jag verkligen lever. Det gör mig levande, lev-ande.
Don’t be fooled by my beauty,
the light of my face comes from the candle of my spirit.
Rumi
Inspirationen flödade under vår Stockholmsutflykt i måndags och jag blev påmind om massor av nyttigheter, som att tugga maten väl och att inte dricka vatten till maten utan däremot emellan måltiderna. Och givetvis dricka mer silverthé, bara kokt vatten – pure and fine. Så till middagen dukade jag upp skålar med raw food, min egen simpla variant, rent och avskalat, det vill säga var sak på sin plats. Har märkt att det är ett bra sätt att även få barnen att äta mer av det färska och nyttiga. Skålarna får stå framme och de kan knapra och smaska som de vill.
Det går bra för mig att leva sunt. Min sista last, den stora, är kaffet. Men jag är medveten om att jag dricker för mycket och jag vet att jag kan sluta om jag vill, det är just det att jag inte vill… ännu. En dag kommer beroendet av kaffet klinga av lika lätt som sockret, brödet, köttet. Jag känner det, jag vet att det är på väg. Intresset och laddningen börjar avta. Jag litar till att själen och kroppen tar hand om det. Jag tror mig inte kunna sluta beroenden med sinnet, eftersom jag ser det som så att beroendet sitter i sinnet och inte i kroppen. Jag litar till kroppen, det är min bästa vän och min sanna spegel – själens spegel. För mig funkar det bäst när jag erkänner mig maktlös och kapitulerar inför det högre medvetandet, själen. När sinnet styr så kämpar jag och lever i min egen inre konflikt. När själen råder så uppstår harmoni och saker och ting formas lätt och smidigt, även nya sunda beteenden, det sker ansträngningslöst.
Nog hugger det till i hjärtat när jag läser att Peace and Love begär sig själva i konkurs. Jag ser facebookstatusar rasslar fram som långa begravningståg. Borlänge sörjer. Och jag är säker på att ni är många där ute i landet som också sörjer. Det har varit en fantastisk festival och underbara år.
Jag väljer dock att inte sörja. Peace & Love har gett mig och ’min stad’ så mycket glädje och kärlek att det borde räcka till den här livstiden och nästa om vi bara väljer att fokusera på just det som vi har fått. Genom att välja glädje, kärlek och gemenskap varje dag, precis det som festivalen har fyllt oss alla med så fortsätter budskapet Jesper Heed har sått i oss alla att växa och frodas, mycket mer än bara dessa fem strålande sommardagar i juni.
Vi bär alla det fröet inom oss. Vi kan bära det vidare även utan en festival. Det kanske är just det budskapet som nu lämnas över med stort ansvar till oss alla att förvalta, att låta fred-och-kärlek-fröerna växa till blommor över vår stad. Att låta hela landet blomma över i gemenskap och glädje. Visst hade det varit fint att göra just detta under ännu en festival men till syvene och sist är det ju ändå vår vardag det handlar om, vårt liv, vår familj och våra vänner – att mötas djupare inom oss själva och närmre varann, att mötas på riktigt i kärlek. Att leva här och nu, varje dag. Den dagen är idag.
Tack Peace & Love
tack för allt – Kärlek ♥
Sinnet kan ljuga, men inte kroppen.
Sri AmmaBhagavan
Ännu en själsvärmande dag fick jag igår då vi åkte iväg ett gäng soulsisters till Yogayama i Stockholm för att lyssna till Sanna (Ehdin) Ananadala och hennes föreläsning Den självläkande människan. Det var sannerligen en boost för hjärtat att tillbringa en dag med tjejerna, vi tog picnic vid sjön, gav varandra Oneness Blessing (deeksha), skrattade och hade det riktigt gott. Måste säga att själva föreläsningen hamnade i skymundan för närvaron av de andra, jag mår så gott av att omge mig med närande människor, det läker mig…
…dagar på många sätt och vis!
Livet är gott och jag påminner mig varje dag att vörda det till fullo genom att verkligen leva det.
Namaste